Jag ligger efter. Trots semester och gott om tid. Har svårt att komma in i bloggandet som i fornstora dagar, men viljan och planen finns där. Ett hinder som ska övervinnas är av teknisk natur. Dels att jag ligger med en gammal Wordpress-version (hatar att uppdatera – tror alltid att allt ska gå åt helvete), och dels att jag inte riktigt är nöjd med med mitt nuvarande tema (bloggens layout). Inte så mycket estetiskt, utan mer att jag skulle vilja ha ett med bredare bloggningsfält, plus att det här temat beter sig skumt när jag ska ha med bilder i en bloggning.

… Men det där ska åtgärdas och bloggandet ta en jäkla fart. Någon gång.

För annars är det ju helt optimala förhållanden. Som sagt, ledig och gott om tid. På det Almedalsvecka och Ship To Gaza. Jag borde kunna blogga oavbrutet dygnet runt.

**************

Ship To Gaza avslöjar verkligen bristerna i vår värld. Båtar utsätts för sabotage, länder – Grekland – hindrar båtar att lämna hamn för att upprätthålla en helt odiskutabelt olaglig blockad någon helt annanstans, av ett helt annat land, rent tramsiga krav ställs på det ena efter det andra, uppenbarligen bara för att förhala, och andra nekar plötsligt leverans av material, exempelvis cement. Det hela är skrämmande. Sverige och EU måste extremt mycket tydligare slå fast att Israels blockad av Gaza är olaglig, och att den som vill lämna exempelvis grekisk hamn, ska ha all rätt i världen att göra det. Varken EU eller Sverige behöver uttala stöd för Ship To Gaza. Det är inte det detta handlar om. Människorna bakom Ship To Gaza får ta ansvar för sina egna beslut och handlingar. Länder och sammanslutningar av länder har att förhålla sig till Gazablockaden som sådan, och till rätten att färdas på våra hav.

… När det talas om att Grekland ska transportera förnödenheter till Gaza, i stället för Ship To Gaza, så missar man allt. Gaza må behöva alla förnödenheter de kan få, men mer långsiktigt avgörande än enskilda leveranser av förnödenheter, är att göra palestinierna oberoende av Israels eller Egyptens godtycke. Det kräver att den vidriga blockaden av Gaza hävs, och det i sin tur kräver massiva påtryckningar på Israel. Grekisk hjälp att tvärtom upprätthålla blockaden, skulle ha rakt motsatt effekt.

**************

En sak som jag väldigt länge – VÄLDIGT länge – planerat att blogga om, men aldrig kommit till skott kring, är mordet i Högsby. Det där som med all säkerhet var hedersrelaterat. Jag tycker att det är väldigt symptomatiskt för svenskt rättsväsende och dess “utveckling” – förändring – på senare år.

En ung kille, sonen i familjen, döms i tingsrätten. Han döms egentligen nästan helt på sitt eget erkännande. Särskilt nu, efter hovrättsförhandlingen, framstår det som uppenbart. Nu heter det ju att hans nya version stämmer så bra med övrig bevisning. Således måste ju hans erkännande ha stämt dåligt med övrig bevisning.

… Tingsrättshanteringen verkar alltså allt annat än fantastisk. I så fall verkligen inte något ovanligt. Jag har bloggat om det ett otal gånger. Jag har ingen större tilltro till svenska tingsrätter. Det stora problemet är systemet med nämndemän, som i tingsrätten är i majoritet. Vad som brast i Högsbymålets tingsrättsbehandling vet jag däremot inte. Bara att det uppenbart sköttes jävligt uselt.

Men det stannar inte där. Verkligen inte. På något sätt lappas nu hålen från tingsrätten med nya hål. Hela grejen känns väldigt olustig. Man dömde alltså först en ung kille på mycket lösa grunder. Sedan sitter samme unga kille av stora delar (hela?) av sitt straff, och kommer allt närmare ett läge där han ska utvisas ur landet (som en följd av tingsrättsdomen). Då tar han tillbaka sitt erkännande och sin berättelse, och kommer med en helt ny version, där hans föräldrar ges skulden för mordet.

Det räcker för att Högsta domstolen ska bevilja resning i hovrätten, men det stannar inte vid att avgöra ifall tingsrättsdomen ska undanröjas (eller förändras till en annan brottsrubricering), utan inkluderar att föräldrarna åtalas för mordet.

Det är mycket, mycket svårt att se vad mer som finns där, än sonens ändrade story. Ok, jag kan köpa ifall HD anser att tingsrättsdomen är så svag att det måste till en omprövning av just sonens skuld, ungefär á la Thomas Quick. Det vore ju vettigt. Man ska inte kunna dömas på i stort sett enbart sitteget erkännande.

Men att räcka som underlag att också åtala föräldrarna för mordet? Nej, herregud. Det köper jag bara inte.

… Sonen har alltså ändrat sin story under resans gång. Gör att den måste tillmätas mikroskopiskt värde.

… Sonens ändrade story sammanföll med att han riskerade en utvisning som i princip skulle förstöra hans liv. Borde göra hans redan havererade trovärdighet ännu mindre trovärdig.

… Och sonen har vissa möjligheter att få ut skadestånd av JK. Havererad havererad trovärdighet, ytterligare mer havererad.

Men föräldrarna dömdes alltså i hovrätten. Det ska sägas att min magkänsla är att de är skyldiga, men nu är min magkänsla inte riktigt tillräcklig. Vi kan inte döma människor på så här lösa grunder. Vad hände med att någons skuld ska vara ställd bortom varje rimligt tvivel? Vad hände med att hellre fria än fälla?

Jag kan inte frigöra mig från känslan att svenska domstolar på senare år kraftigt förändrat synen på bevisvärdering.

Hur borde det ha blivit? Tjaa, tingsrätten satte med sin erbarmliga hantering det hela i en omöjlig sits. Nu borde det bara finnas en tänkbar utgång; friad son, friade föräldrar (borde inte ens ha åtalats), skadestånd till sonen. Punkt slut. Tillfredsställande? Verkligen inte, men tusentals gånger hellre att skyldiga går fria än att vi tummar på våra grundläggande principer för vad som krävs för att fälla någon.

**************

En annan soppa av det mer förvirrade slaget har varit – och är – den kring forne IMF-chefen, Dominique Strauss-Kahn (snabbt döpt till DSK). Om det trillade jag i dag över en mycket märklig krönika i SvD, av en Anna de Lima Fagerlind.

Den bär ungefär samma kännetecken som man brukar hitta där det uttrycks upprördhet kring att många sexbrott förblir ouppklarade. Jag citerar nu vårdslöst:

“Våldtäkter utförs av alla typer av gärningsmän och mot alla sorters offer. Men åtalen har oftast just detta gemensamt, att offren skuldbeläggs.

Allt ifrån klädsel och alkoholintag till sexliv och umgängeskrets används emot offret, på ett sätt som vore otänkbart vid andra typer av brott.

Katarina Wennstam gjorde en talande jämförelse i boken Flickan och skulden som går att använda även här.

Tänk att åtalet istället gällde rån, och att offret var DSK. Skulle det då sägas att ”Han går alltid klädd i dyra kläder, och enligt anonyma källor är han väldigt slösaktig. Misstankar finns om att han gav bort pengarna.”

Nej, vi hör ju alla hur dumt det låter. Offrets bakgrund eller aktuella tillstånd är inga bevis, varken för eller emot brottet.

Givetvis finns det oskyldiga som anklagas för våldtäkt och om Strauss-Kahn är en av dem eller inte får rättegången utvisa.

Men det är han som står åtalad, inte städerskan.”

Jag både förstår och sympatiserar med uppfattningen att det är otrevligt med den typ av detaljer som inte sällan dras fram i fall som detta. Men hur ser alternativet ut? Den här typen av brottslighet handlar inte sällan till slut mer eller mindre helt om att värdera trovärdighet. Ofta finns ingen teknisk bevisning alls, men även då där finns sådan är den förstås ofta inte lätt att hantera. Den tekniska bevisningen säger ju sällan något om graden av frivillighet. Då står vi där. I min värld är det mycket nära oacceptabelt att döma någon på helt ord som står mot ord. Jag kan se extrema lägen där trovärdighetsfrågan är uppenbar, men det är knappast standard.

Men, men. Nu håller verkligen inte alla med mig där. Men då hamnar vi obönhörligen i ett läge där trovärdigheten måste avgöras, och då måste den förstås också bygga på något. Det duger ju liksom inte att bara lite svepande tycka eller känna att den ene eller andre har framstått som mer eller mindre trovärdig. Då skulle man kunna vinna på att helt enkelt vara bäst på att lägga fram sin sak, på att ha en mer sympatisk framtoning än motparten. Jösses, så kan vi inte ha det.

Anna de Lima Fagerlind är upprörd över de detaljer som på osmakligt sätt dragits fram om målsäganden, hotellstäderskan. Samtidigt upprörs hon inte det minsta över de detaljer som dras fram om DSK. Tvärtom. Hon avslutar sin krönika med orden:

“Men det är han som står åtalad, inte städerskan.”

Nåja. Åtalad är han väl inte ens? Dessutom blir det jävligt osmakligt att en åtalad – misstänkt – tydligen ska tåla att vad som helst dras fram, medan alla detaljer om målsägandens personlighet eller bakgrund ska lämnas därhän och inte ens komma fram. Jag förstår inte det. Antingen är sådant relevant, för att kunna värdera trovärdigheten, eller så är det inte intressant. Om det inte är intressant, så måste det gälla dubbelriktat.

Även den jämförelse de Lima Fagerlind gör, är väldigt osmaklig.

“Tänk att åtalet istället gällde rån, och att offret var DSK. Skulle det då sägas att ”Han går alltid klädd i dyra kläder, och enligt anonyma källor är han väldigt slösaktig. Misstankar finns om att han gav bort pengarna.””

Alltså. En hel del uppgifter – korrekta eller inkorrekta – som framkommit om hotellstäderskan, rör rena olagligheter. Den hypotetiska beskrivning som de Lima Fagerlind citerar rör enbart karaktär. Det kan inte jämföras. Kopplingen existerar inte. Om man skriver krönikor i vår kanske kreddigaste dagstidning, så måste man kunna hålla isär äpplen och päron.

Bäst – minst dåligt – vore att omständigheter som dessa helt utelämnades i våra rättsprocesser, och att vi extremt begränsade antalet fällande domar som helt eller nästan helt bygger på utsagor utan stöd av teknisk bevisning. Det handlar i väldigt hög grad av samma sak som i Högsbyfallet. Det är alltid otillfredsställande när man inte kan döma någon till ansvar för ett allvarligt brott, men en absolut grundprincip måste vara, att när samhället använder sitt tvångsmonopol så VET samhället att det används på rätt sätt och mot rätt person. Inte bara tror, inte bara tror jävligt starkt. Nej, VET.

Utifrån det som är känt kring DSK-fallet förstår jag verkligen inte hur man skulle kunna komma fram till att VETA att han är skyldig.

Ett annat jämförbart och aktuellt fall är det med den s.k. “tortyrkällaren”. Det har det inte heller blivit av att jag bloggat om. Där rådde ju extrem sekretess, men av det som framkom begriper jag inte hur man kunde döma mannen. Vi snackar om ett brott låååångt tillbaka i tiden, som uppmärksammades av en extrem slump först då några gick ner och fotograferade i ödekällaren, där det verkar som att den åtalade och sedermera dömde varit väldigt öppen med sina avsikter, vilket jag bara kan tolka som att den som nappade gjorde det av fri vilja, eller åtminstone att det inte går att avgöra att där fanns ett tvångsinslag.

… Den åtalade mannen verkar synnerligen osympatisk, men det kan liksom inte räcka. Vi säger oss ha som princip att skuld ska vara ställd bortom varje rimligt tvivel och att vi hellre ska fria än fälla. Det tycker jag att vi på senare år allvarligt har börjat tumma på.

**************

På samma spår, fast inte, har vi fallet med SR-profilen som står åtalad för våldtäkt. Där har jag varken någon aning eller åsikt om själva skuldfrågan, men kan inte låta bli att tycka att något är väldigt märkligt med den massmediala hanteringen.

När Ola Lindholm, eventuellt, fastnade med fingrarna i syltburken, hängdes han snabbt ut totalt. Nu misstänks – åtalas – en annan journalist/kändis/public service-personlighet för ett extremt mycket allvarligare brott än det Ola Lindholm misstänks för. SR-profilen är precis lika känd – tidigare förmodligen mer känd – precis lika aktuell, också en offentlig person (i alla fall med samma resonemang), och jobbar också inom public service. Men han har ännu inte namngivits av en enda större medieaktör.

Det är förstås jättebra. Så ska det vara. Men var är logiken? Varför namnge Ola Lindholm, men inte SR-profilen? Jag kan bara tänka mig att det handlar om att lite knarkbruk anses som så oförargligt att det gott kan publiceras, medan våldtäkt är så allvarligt att man inte vågar ta risken. I så fall säkert av rent egoistiska skäl, risken att drabbas av skadestånd och negativ omvänd publicitet. Det är hur som helst jävligt sjukt.

… I fallet Lindholm har JK nu kommit med utlåtandet att förundersökningssekretessen inte går före meddelarfriheten. Så kanske det är, och så kanske det ska vara – det kan vi diskutera till döddagar – men hur eller hur så måste ju det betyda att förundersökningssekretess i praktiken inte betyder ett smack, att polisen kan läcka bäst den vill till media. Hur mycket jag än brinner för meddelarfriheten, så kan jag inte låta bli att känna att vi i så fall har ett problem. Ett stort problem.

**************

Major Björklund vill placera 5.000 soldater på Gotland och talar om ett ryskt invasionshot, med…

“- För skulle det bli oroligt i Nordeuropa är Gotland det första som intas. Och tas Gotland ifrån oss får vi aldrig ön tillbaka.”

Det hamnar högt på listan över dumheter. För det första så är hotet obefintligt, och för det andra lär vi knappast ha något att sätta emot ifall det mot all logik ändå smäller till. Det är ju liksom inte så att ryssen i så fall kommer att komma simmande för att inta Gotland.

… Fem tusen, FEM TUSEN soldater. Det har slagit över totalt för majoren. Utan att göra anspråk på att vara någon slags militärpolitisk expert så känns det som att det 2011 måste finnas oändligt mycket effektivare sätt att skydda Gotland, än att placera fem tusen soldater där.

Men Björklund måste ges cred för att han inte drar sig för att säga det obekväma. Han står på kärnkraftsbarrikaderna trots att det riskerar att skrämma bort Centerpartiet, han skriker om NATO-medlemskap trots att den frågan är politiskt stendöd, och han snurrar om ett invasionsförsvar som ingen annan ser något större behov av.

**************

Men major Björklund kommer inte bara med dumheter. Han vill införa kinesiskan (mandarin/rikskinesiska) som ett valbart modernt språk i svensk skola. Där är han självklart rätt på det. Jag ser att Moderaterna och Centerpartiet i sina kommentarer nämner arabiskan, och den borde vara precis lika aktuell här, men bara för att Björklund inte nämner arabiskan så blir det inte fel att nämna kinesiskan.

Sedan är det mycket som måste fixas och klargöras.

… Det ska skakas fram kvalificerade lärare.

… Man måste överväga tyskan, franskan och spanskan. Ska alla tre kvarstå som valbara språk?

… Hur ska skolorna hantera sina tjänster? Trots att jag jobbar på en ganska stor högstadieskola, så har vi till och från haft svårt att få tillräckligt stora grupper i främst franskan. Det blir knepigt för skolor att kunna hantera den flexibilitet som krävs.

… Resurstilldelningen är också viktig att lösa. Om vi ökar antalet valbara språk, så kommer onekligen de genomsnittliga grupperna att minska i storlek, och då krävs det mer resurser än i dag. Vem ska stå för fiolerna?

Björklund vill även göra det obligatoriskt med engelska från årskurs ett. Där är jag mer skeptisk. Eller, egentligen vore det förstås finfint, men det känns som att vi i dag har behov av att först säkerställa kvaliteten på svenskundervisningens, innan vi breddar oss ytterligare. Alldeles för många når högstadiet för dåligt språkligt rustade i dag. Det måste ges huvudprioritet, och jag kan undra ifall ett andraspråk inte bör vänta tills modersmålet är av tillräcklig kvalitet, men om vi kan lösa det parallellt med att börja läsa engelska från årskurs ett, så visst.

… Undrar dock om Björklunds tidsplan verkligen håller. Tio år för att få ihop lärare till högstadiet, 15 år för att förse gymnasieskolorna. Hmm, kan det gå så “snabbt”?

**************

Mer Björklund. Han kritiserar Socialdemokraterna för “samarbetet” med Sverigedemokraterna. Det där börjar spåra ur. Socialdemokraterna samarbetar knappast med Sverigedemokraterna. Det gör visserligen inte Folkpartiet eller regeringsalliansen heller, men om det är någon part som kommit nära att kunna sägas göra det, så är det alliansen. Jag tänker då på Moderaternas rena samtal om konkreta frågor, som de fick bråttom att ta avstånd från så snart det uppdagades.

Däremot är ju Sverigedemokraterna olyckligtvis en kraft i Riksdagen, och med det rådande parlamentariska läget blir det förstås knepigt. Alla lägger ju sina förslag, och då finns ju hela tiden möjligheten att Sverigedemokraterna kan välja att stödja det ena eller andra. Det är inte detsamma som ett samarbete.

Där finns också möjligheter att utforma förslag så att man tror att det kan locka Sverigedemokraterna. Sådant finns det indikationer på från både regeringen och oppositionen. Det är inte heller ett samarbete.

Samarbete blir det först när man diskuterar förslag med Sverigedemokraterna, och i direkta samtal finner utformningar. Undantaget det moderata snedsteget, som jag hoppas och tror verkligen var ett misstag, så känner jag inte till några sådana exempel.

Sedan är det inte konstigt att regeringen är frustrerad. Klart som fan de är det. Men man måste hålla någon jävla nivå, inte kasta för uppenbara stenar i glashuset.

… Sverigedemokraterna å sin sida, upprörs ju hela tiden över att ingen vill snacka med dem. Ännu sjukare. Bara för att man sitter i Riksdagen så garanteras man inget realpolitiskt inflytande. Se bara på Vänsterpartiet. De har långa perioder stått rätt hårt vid sidan av. Delvis samma sak med de “gamla” Moderaterna. Partier samtalar och samarbetar med andra partier utifrån där det finns ett samförstånd. Moderaterna och Vänsterpartiet samarbetar därför i princip aldrig. De står för långt från varandra. Samma med de sju gammelpartierna och Sverigedemokraterna. De samarbetar inte, eftersom de tycker för olika. Det betyder inte att någon mobbar Sverigedemokraterna.

**************

Den där avlyssningssoppan kring News of the World, som bara verkar växa och växa, är bland det jävligaste jag hört talas om. Satan som News of the World borde bli stämda. Till de går omkull. Större och vidrigare övergrepp mot människors integritet och frihet går knappt att föreställa sig.

**************

Jag avslutar med mer Folkpartiet. Det är ett parti som jag på pappret skulle kunna stå hyggligt nära. De vill ju ses som svensk politiks liberala kraft, och jag ser mig som liberal (egen liberalism, dock). Riktigt var Folkpartiet finner sin liberalism vet jag inte – jag ser den i alla fall inte – men ibland behövs det inget grubblande över sådana saker för att stå klar i beslutet att inte vara folkpartist.

Skolans roll måste vara mer fostrande, slår Lotta Edholm (Fp) och Ulf Lindberg (Almega) fast. De stannar sedan inte vid att skolan ska ta ett större sådant ansvar, utan menar t.o.m. att dylika överväganden borde påverka betygsättningen. Där måste man slå fast att alla sådana tankar är fullkomligt oacceptabla. Betyg sätts utifrån kunskaper. Punkt. Alternativen vore förskräckliga, och ohanterliga. Hur ska det formuleras? Ska en lärare helt godtyckligt kunna avgöra när något lämnats in för sent? Eller ska det finnas nationella riktlinjer som definierar sådant? Hur ska i så fall de riktlinjerna se ut? Folkpartiet talar sig ofta varma om att svensk skola borde vara mer likvärdig. Hur skulle det här flummet påverka likvärdigheten? Knappast i positiv riktning.

Det här med att förbereda barn och ungdomar för arbetslivet och vuxenlivet, är något som det inte sällan talas om när olika ordningsfrågor tas upp i eller kring skolan. Möss- och kepsförbud motiveras ofta med att det är fostrande för vuxen- och arbetslivet, trots att vi sedan lång tid tillbaka även bland vuxna mycket ofta ser mössor och kepsar lite här och var. Samma med mobiltelefoner, som i skolan tydligen är jättehemska, samtidigt som allt fler i sin arbetsvardag alldeles utmärkt tillåts hantera mobiltelefoner och sociala medier på ett privat sätt, eller t.o.m. inte sällan har denna som en naturlig del i själva arbetet, i form av att hålla kalender, kommunicera mailledes, sköta sociala medier, och så vidare.

Arbeten som lämnas in för sent, slutligen. Vad är för sent? Det är ju kunskaper som bedöms och betygsätts. Då kan väl inget vara för sent som kommer in eller genomförs i tid till just betygsättningen. Sedan kanske det inte är supersmart att skjuta allt framför sig, men det måste vara individens val. Skolan ska förstås jobba för en sund studieteknik och för att medvetandegöra sådant som detta, och om bara Edholm och Lindberg höll sig till att trycka på det uppdraget, utan att blanda in betygsättningen, så skulle det vara helt i sin ordning. Det finns hela tiden anledning att sträva efter att rusta ungdomarna så bra som möjligt. Där finns ingen konflikt, men den dag någon säger åt mig att jag ska sätta betyg med hänsyn till ordning eller inlämningsdisciplin, då kommer jag att hamna i ett allvarligt moraliskt dilemma.

Hela tiden när sådant som detta förs fram, så andas det en uppfattning att det tidigare minsann var så mycket bättre. Var det så? Jag tvivlar starkt. Jag gick i skolan under LGR 80, och tycker verkligen inte att jag själv eller andra i min omgivning hade bättre ordning eller var mer mogna än dagens skolungdomar. De som tycker att det var så mycket bättre förr, talar de om ännu tidigare? I så fall, hur långt måste vi backa? Till 70-talet? Nähä, till 60-talet? Inte det, 50-talet? Det blir trams i kubik.

… Samhället förändras faktiskt också. Tack för det! Folkpartister är kanske de som mest hånar Håkan Juholt för hans tal om att vilja drömma sig tillbaka till en anna tid, ett annat samhälle. Samtidigt är just Folkpartiet det parti i svensk politik, möjligen undantaget Sverigedemokraterna, som mest visar tecken på nostalgiska drag. Stenarna i glashuset, ni vet.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: wordpress, wp, themes, tema, blogg, ship to gaza, freedom flotilla, gaza, israel, egypten, grekland, båtar, fartyg, cement, förnödenheter, blockad, palestina, palestinier, eu, sverige, högsby, hedersmord, mord, lag och rätt, brott och straff, bevisvärdering, rättegång, rättsväsende, tingsrätten, hovrätten, erkännande, nämndemän, trovärdighet, utvisning, afghanistan, mord, skadestånd, jk, justitiekanslern, dominique strauss-kahn, strauss-kahnn, dsk, imf, våldtäkt, krönika, anna de lima fagerlind, de lima fagerlind, sexbrott, bevis, åtal, hotellstäderska, ola lindholm, lindholm, sr, sveriges radio, namnpublicering, skuldfråga, massmedia, public service, kändis, journalist, meddelarfrihet, polis, förundersökning, förundersökningssekretess, jan björklund, folkpartiet, utbildningsminister, gotland, almedalen, almedalsveckan, invasion, soldater, ryssland, hot, hotbild, björklund, major björklund, språk, skola, utbildning, moderna språpk, högstadiet, gymnasiet, gymnasieskolan, kinesiska, mandarin, rikskinesiska, moderaterna, centerpartiet, politik, inrikespolitik, utbildningspolitik, skolpolitik, arabiska, resurser, engelska, samarbete, sverigedemokraterna, sd, inflytande, riksdagen, regeringen, alliansen, alliansregeringen, allians för sverige, förslag, avlyssning, news of the world, liberal, liberalism, uppfostran, fostran, betygsättning, kunskaper, arbetslivet, vuxenlivet, inlämning, studieteknik, lotta edholm, edholm, ulf lindberg, lindberg, almega, håkan juholt, juholt, socialdemokraterna, pplive

Svenska bloggar om: wordpress, wp, themes, tema, blogg, ship to gaza, freedom flotilla, gaza, israel, egypten, grekland, båtar, fartyg, cement, förnödenheter, blockad, palestina, palestinier, eu, sverige, högsby, hedersmord, mord, lag och rätt, brott och straff, bevisvärdering, rättegång, rättsväsende, tingsrätten, hovrätten, erkännande, nämndemän, trovärdighet, utvisning, afghanistan, mord, skadestånd, jk, justitiekanslern, dominique strauss-kahn, strauss-kahnn, dsk, imf, våldtäkt, krönika, anna de lima fagerlind, de lima fagerlind, sexbrott, bevis, åtal, hotellstäderska, ola lindholm, lindholm, sr, sveriges radio, namnpublicering, skuldfråga, massmedia, public service, kändis, journalist, meddelarfrihet, polis, förundersökning, förundersökningssekretess, jan björklund, folkpartiet, utbildningsminister, gotland, almedalen, almedalsveckan, invasion, soldater, ryssland, hot, hotbild, björklund, major björklund, språk, skola, utbildning, moderna språpk, högstadiet, gymnasiet, gymnasieskolan, kinesiska, mandarin, rikskinesiska, moderaterna, centerpartiet, politik, inrikespolitik, utbildningspolitik, skolpolitik, arabiska, resurser, engelska, samarbete, sverigedemokraterna, sd, inflytande, riksdagen, regeringen, alliansen, alliansregeringen, allians för sverige, förslag, avlyssning, news of the world, liberal, liberalism, uppfostran, fostran, betygsättning, kunskaper, arbetslivet, vuxenlivet, inlämning, studieteknik, lotta edholm, edholm, ulf lindberg, lindberg, almega, håkan juholt, juholt, socialdemokraterna, pplive