22 May 2017

Letter to EU Institutions: WIFI4EU must promote diversity, locality and Human rights

Paris, 22 May 2017 — As the EU Council, the European Parliament and the European Commission enter the dark rooms of trialogues on the WIFI4EU draft regulation, European community networks and the open-wifi community wanted to remind them of the importance of the inclusion of all actors in the development of local connectivity.

Object: WIFI4EU — EU must promote diversity in the telecom sector and resist the commodification of publicly-funded networks

Dear Sir, Madam

Delegations of Members of the EU Parliament are currently finalising trialogue negotiations on the WIFI4EU draft regulation. The regulation will allow local authorities to open WiFI hotspots to boost Internet access, particularly in underserved communities.

WIFI4EU is an initiative announced last year by President Juncker in his "State of the Union" speech in Strasbourg. To deliver on this promise "to equip every European village and every city with free wireless Internet ac­cess around the main centres of public life by 2020", the EU will unleash 120 million between by 2017-2019 to roll out WiFi hotspots in at least 6,000 to 8,000 local communities.

But as the trialogue draw to a close, there is a huge risk of seeing this laudable initiative miss the opportunity of fostering diversity in the telecom sector as well as human rights. Recent negotiations show that Member State governments seek to keep small and local access providers out of the scheme, favouring incumbent multinational corporations while allowing them to spy on users' communications.

To overcome these risks, we call on the EU Council and the EU Commission to endorse the constructive proposals put forward by the European Parliament, and ask that the letter stand firm to safeguard the public interest in EU telecom policies.

Making room for SMEs and non-profit entities

In recital 4 of the regulation, the European Parliament insists on the involvement of organisations such as "not-for-profit cooperatives" and "community centres" as entities that could offer wireless connectivity. In the same vein, at recital 9b, the EP wants to promote local SMEs and not-for profit actors as key beneficiary for the procurement and installation of equipment 1. Such language ensures that small, local actors — including for-profit SMEs as well as many non-profit community networks — will be eligible to WIFI4EU funds. By directing the funds to these small but competent players, WIFI4EU would promote local employment, spread of technical skills as well as diversity in the telecom sector, rather than favouring already dominant players in the industry. This is all the more shocking considering that many non-profit community networks are already rolling out the kind open wireless networks promoted by WIFI4EU, with little or no public support. By directing EU funds to these actors when possible, WIFI4EU has the potential of helping them grow and expand their activities at the local level. Unfortunately, the EU Council is trying to remove these recitals arguing that they lack any legal basis, and paving the way for dominant actors to reap most of WIFI4EU subsidies.

Recital 4

Protecting the right to privacy by renouncing to prior authentication

In recital 2, both the EU Parliament and EU Council are promoting a solution for a single authentication system that can be used across the EU. This solution favouring authentication system to regulate access to "open" networks is not backed by any substantial reasoning, and runs counter to human rights. We understand the co-legislators' goal of making access to these public networks as easy as possible for people travelling across the EU, but the most simple way to do so is to ensure these are, indeed, open networks without authentication. If the goal of having an authentication system is to prevent illegal activities, co-legislators should be reminded that Advocate General of the CJEU recently explained in the case C‑484/14 (McFadden) that imposing on Wi-Fi network operators an obligation “to identify users and to retain their data” would be “clearly disproportionate” as it “would not in itself be effective (...) in preventing specific infringements”. In the final ruling, the Court agreed that such an obligation should only be imposed after a specific targetting injunction requiring a WiFi operator to do so. To minimise privacy risks associated with data retention and foster ease of use, WIFI4EU should not promote authentication systems in what are meant to be open and free access points.

Recital 2

Keeping advertising and commercial surveillance out of public wireless networks

WIFI4EU should not commodify publicly-funded services by allowing advertising schemes enabled by commercial surveillance. Unfortunately, the Council is trying to undermine the protection suggested by the EP in recital 2, which precludes the use of traffic data for advertisement purposes or other commercial uses. The EP and Council must keep the EP version to be fully in line with the data protection framework and the EU Charter of Fundamental Rights. Furthermore, commercial use of data cannot be justified within an implementation of public utilities —especially when funded through public money.

Offering free, open and neutral access to those who need it the most

The number one priority for WIFI4EU must be to develop open and free wireless networks that boost Internet access in underserved communities. The Council's proposal to delete the policy objective of "preventing remote locations and rural areas from lagging behind" and of making these publicly-funded networks both "free of charge and free from restrictions" is dangerous. It suggests that WIFI4EU networks might not be free, nor open, nor even respect the Net neutrality principle enshrined in the EU regulation on the telecom single market. The language put forth by the EU Parliament must be upheld.

Recital 4a

Recital 2§2c

We count on you to ensure that the proposals of the EU Parliament, which serves the general interest and specific goals of EU broadband policy, are safeguarded in the final text.

Read the full document here (pdf)


  • Aquilenet (France)
  • BlueLink Civic Action Network (Bulgaria)
  • CAFAI (France)
  • Colectivo Helianto (Navarra)
  • Common Grounds (Germany)
  • Chaos Computer Club Lëtzebuerg (Luxembourg)
  • exo.cat (Spain)
  • FDN (France)
  • FFDN (France)
  • Frënn vun der Ënn (Luxembourg)
  • Guifi Foundation (Spain)
  • IGWAN.NET (France)
  • Ilico (France)
  • La Quadrature du Net (France)
  • LibreMesh (Global)
  • wlan slovenija, open wireless network (Slovenia)
  • netCommons (EU)
  • NetHood (Switzerland)
  • Open Technologies Alliance - GFOSS (Greece)
  • Progetto Neco (Italy)
  • Sarantaporo.gr Non Profit Organization (Greece)
  • SCANI (France)
  • Tetaneutral.net (France)
  • Viviers Fibre (France)
  • Wireless België (Belgium)
  • Xnet (Spain)
  • WirelessPT.net (Portugal)
  • 1. In this context, the text mentions only "SMEs", but these are defined in EU law as "entit[ies] engaged in an economic activity, irrespective of its legal form." The notion can therefore include many non-profits that already work at the local level to provide flexible and affordable Internet access. See: http://ec.europa.eu/DocsRoom/documents/15582/attachments/1/translations

(by neurone130 at 2017-05-22 08:44:34)

19 May 2017

Assange – vad händer nu?

Nybloggat på HAX.5July.org:

The Assange case – now what? »

Åklagare Marianne Ny har beslutat att lägga ner förundersökningen kring Wikileaks grundare Julian Assange. Så vad händer nu?

På 5 juli-bloggen ger jag en översiktlig bild av läget. Räkna dock med att situationen kan komma att förändras snabbt.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-19 12:13:00)

18 May 2017

Allt är medias fel

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

"Vem bestämmer vad samhällsdebatten skall handla om? Vilka är det som försöker uppfostra oss och tala om vad vi skall tycka? Politiker och byråkrater i all ära, men media (med public service och DN i frontlinjen) är den stora uttolkaren av ett nytt och annorlunda (men inte nödvändigtvis bättre) Sverige."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-18 22:28:00)

Ygeman-trojanen gör oss mindre säkra

Bakom kulisserna pågår (i stor politisk enighet) arbetet med en lag om hemlig dataavläsning.

Det handlar om att staten i hemlighet skall få installera spionprogram på våra datorer, telefoner och surfplattor.

Här finns två problem. Det första gäller vår rätt till privatliv. Staten vill ha tillgång till våra telefonsamtal, våra meddelanden och vår e-post. Storebror vill kunna se våra bilder och videoklipp, lyssna på våra inspelade ljud, avlyssna oss i realtid via prylarnas kameror och mikrofoner, få tillgång till våra kontakter och se allt vi gör i våra appar (inklusive »säkra« meddelandeappar).

Det andra handlar om IT-säkerhet. För att staten skall kunna installera Ygeman-trojaner på våra datorer måste den använda bakdörrar, säkerhetsbrister och offensiva IT-angrepp. Vilket innebär att staten, istället för att varna för säkerhetsbrister kommer att tiga om dem – i syfte att använda dessa för sina egna syften.

På så sätt lämnar man – medvetet – dessa säkerhetshål öppna även för till exempel cyber-brottslingar och främmande makt. Vilket är att be om problem.

Detta bevisar inte minst förra veckans stora cyber-attack, WannaCry.

Där användes säkerhetsluckor som var kända och som används av amerikanska myndigheter. Information om dessa hade stulits och/eller läckts från nämnda myndigheter. Vilket knappast var oväntat.

Nu tänker alltså Sverige göra samma sak. Om Ygeman & Co får som de vill – då kommer de att göra hela vår IT-miljö mindre säker. Då öppnar de för attacker (och spionage) mot till exempel företag, privatpersoner, infrastruktur, bankväsende, distributionskedjor, allmänna transporter, myndigheter och försvarsmakten.

Det enda rimliga är att alla säkerhetsbrister på IT-området alltid skall rapporteras in, delas med de drabbade och snarast åtgärdas. (Samma princip som gäller för till exempel trafikflyget.)

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-18 13:12:00)

16 May 2017

5 juli-podden 53: Viralgranskaren och SI:s blockering av @sweden-följare

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

  • Vilka twitteranvändare blockerar Svenska Institutet, och på vilka grunder? Vi kommenterar den potentiella skandalen kring myndighetens twitterkonto @sweden.
  • TV4 bryter samarbetet med Metros Viralgranskaren efter att Metros ägare Mats Qvibergs uttalat sig i Nyheter Idag. Vi har intervjuat Viralgranskarens grundare Åsa Larsson.
  • Huvudmannen bakom Swefilmer döms till tre års fängelse för att ha drivit piratstreamingtjänsten. Är det rimligt?
  • Dessutom internationella nyheter, bland annat om datorviruset WannaCry, NSA och Milo Yiannopoulos.

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-16 11:46:00)

15 May 2017

Total rättsröta i Assange-fallet

Sverige beter sig skamlöst i fallet med Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange.

Han har i fyra-fem års tid haft sin tillflykt hos Ecuadors ambassad i London, där han beviljats asyl.

Vad gäller det svenska rättsfall som ligger till grund för allt detta – så är det värt att notera att Assange inte ens är åtalad för något.

Den europeiska arresteringsorder (EAW) som Sverige utfärdat handlar om att man vill förhöra Assange. (Vilket verkligen är att tänja på reglerna för en EAW, speciellt som Assange frivilligt har förhörts redan tidigare och gått med på nya förhör där han befinner sig.)

Nu är Assange till sist ändå förhörd. Men från svenskt håll händer – som vanligt – inget. Åklagarmyndigheten sägs för tillfället överväga andra utredningsåtgärder.

Detta är fullständigt oacceptabelt. Syftet med den EAW Sverige utfärdat är nu uppnått – i och med att förhör har genomförts.

Arresteringsordern bör återkallas – eller ogiltigförklaras av brittisk domstol.

Nu får åklagarmyndigheten ta och kamma till sig. Åtala eller lägg ner utredningen!

Men istället fortsätter man att förhala ärendet. Kanske för att den djupa staten i västvärlden anser att det är bekvämast att ha Assange instängd där han är. (Vilket för övrigt är något som FN:s människorättspanel protesterat mot.)

Samtidigt är det klarlagt att USA nu förbereder ett mål mot Assange – för att ha avslöjat maktelitens verkliga politik för folket.


• Radio Sweden: Ecuador concerned by Sweden's "lack of progress" in Assange case »

• Radio Sweden: Assange lawyer calls for Sweden to drop charges after US statement »

• BBC: Julian Assange: Ecuador 'concerned' over lack of progress »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-15 12:33:00)

13 May 2017

Vad skulle Lars Ulrich göra?

Det bästa med Star Wars – ja, det enda som är bra faktiskt, är musiken. Den är komponerad av John Williams, som också gjort musiken till ungefär alla Steven Spielbergs filmer. Det är något visst med just John Williams kompositioner. Något jag inte kan sätta fingret på, men det finns där. Inte bara att han är träffsäker i att göra musik i rätt stämning för den film han komponerar till, det finns det flera som kan, men han har något särskilt som gör att hans musik verkligen sätter sig.

Jag snubblade över ett klipp där två musiker, Bryce Hayashi och Michael Miller, ställer sig utanför John Williams hus och tutar ledmotivet till Star Wars. Jag vet inte bakgrunden till varför, men det är en kul grej. En sån där feelgood-video att ha i bakfickan.

Notera också att John Williams i egen hög person kommer ut och ler uppskattande och tar i hand, istället för att bussa sina advokater på dem för upphovsrättsintrång. Det är ett sätt att hantera det hela. Det är inte utan att man undrar hur Lars Ulrich hade hanterat det.

Jag har en vision av hur ett par hugade fans ställer sig utanför utanför Lars Ulrichs hus och river av några strofer från Enter Sandman, varpå Lasse själv kommer utspringande i morgonrock och tofflor och jagar dem med käppen som vore de några simpla äppelpallare. Hela tiden vrålandes en osammanhängande kakafoni av danska och engelska, okvädningsord och juridik. Kanske har han också ett par dobbermanliknande advokater i nithalsband kopplade därhemma som ständigt är redo att kasta sig över alla potentiella hot och slita dem i stycken.

Nu hoppas jag att ni också har den visionen. Och att ni lyssnar på Bryce Hayashis och Michael Millers version av Star Wars-temat.

Andra bloggar om: , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-05-13 17:50:42)

09 May 2017

5 juli-podden 52: Rapport från re:publica 17

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

I dag är vi på Europas största internetkonferens, typ: #rp17.

re:publica i Berlin lockar 10.000 deltagare och har hundratals talare från över 60 länder. Finns även på Youtube!

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-09 12:32:00)

08 May 2017

#52weeks bok 11 – Framsteg

Gladliberalen Johan Norberg är tillbaka. Med sitt framgångskoncept av förnuft och känsla kombinerat med snyggt hår levererar han än en gång fakta på ett tillgängligt sätt. Norberg är en av de som verkligen besitter den underskattade förmågan att förstå de lärdes latin och förklara det för bönder på bönders vis. Utan att för den skull förolämpa läsarens intelligens genom att dumma ner det.

I Framsteg tar sig Norberg an tio skäl att se fram emot framtiden, vilket också är bokens undertitel. Han gör det genom att blicka bakåt och konstatera att det är rent häpnadsväckande vilken utveckling vi har haft de senaste tvåhundra åren. Inte bara inom områden som frihet och jämlikhet, eller bara rent ekonomiskt. Utan även på områden som mat och sanitära förhållanden som för oss är så självklart att vi inte ens tänker på att för de allra flesta människor i alla tider fram tills alldeles nyss lurade svält och sjukdomar ständigt runt hörnet. Att man lätt kan få uppfattningen att svält, våld och elände ökat beror på att rapporteringen ökat vilket, menar Norberg, egentligen är ett gott tecken. Det betyder nämligen att svält och våld numera är ett undantag, inte ett normaltillstånd, och därför har nyhetsvärde.

Även om jag, trots att jag är en cynisk pessimist, tillhör de frälse så innehåller boken överraskningar även för mig. Framför allt kapitlet om miljö berättar om framgångssagor som jag aldrig hade hört talas om. Det är intressant att rapportera om förestående katastrofer. Att de inte inträffade och att vi löste det är inte lika viktigt.

Norberg avslutar boken med en epilog som i stort sett sammanfattar varför jag sedan dryga året tillbaka slutat läsa nyhetsmedia och slutat se nyhetssändningar på teve. Och varför jag rekommenderar andra att också sluta. Det ger inget annat än en skev bild och ångest.

Norberg besitter som sagt en värdefull förmåga att kunna göra fakta tillgängligt, och att kunna göra det utan att bli torr och tråkig. Tvärtom blandar han fakta och statistik med minnesvärda anekdoter och populärkulturella referenser (spoiler alert: Grampa Simpson är citerad) på ett sätt som ger boken flyt. Liksom den sorgligt hädangångde Hans Rosling är Norberg duktig på att sätta statistik i ett sammanhang som gör den begriplig. Och liksom just Rosling är Norberg oerhört viktig som motvikt till alarmister och populister.

Det enda klagomål jag har på den här boken är faktiskt att Norberg inte valde att publicera den i form av en skriftrulle. Det hade gjort den lättare att använda som tillhygge att banka ”det var bättre förr”-folket i huvudet med. Det var inte bättre förr. Alls. Förr var faktiskt rätt förskräckligt.

Andra bloggar om: , , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-05-08 15:19:58)

Riskerna med ett kontantlöst samhälle

Sverige håller på att bli ett kontantlöst samhälle. Även om banker och en del handlare driver på, så har svenska folket mest sig självt att skylla.

Men har vi verkligen tänkt igenom det här ordentligt?

Kontantlösa transaktioner innebär som regel att en tredje part är inblandad. Man skall vara medveten om att denna aktör har makt över våra finanser och får tillgång till information om våra förehavanden. Så det gäller att dessa betalningsförmedlare går att lita på. Vad händer till exempel vid en bankkris?

Kontantlösa transaktioner ger staten insyn i och kontroll över medborgarnas pengar. Är detta över huvud taget önskvärt? Kan vi lita på staten och på att den alltid har medborgarnas bästa för ögonen? Vad händer vid en valutakris? (Grekland har under perioder begränsat människors tillgång till sina egna pengar och på Cypern konfiskerade staten helt fräckt en stor del av folkets banktillgodohavanden.)

Kontantlösa transaktioner innebär att vissa betalningar kan blockeras. Det diskuteras bland annat när det gäller utländska nätkasinon. Det blev verklighet när finansföretagen (efter politiska påtryckningar) stängde ner möjligheterna att donera pengar till Wikileaks. Och även om man inte blockerar, så blir alla sådana transaktioner ändå spårbara.

Kontantlösa transaktioner ökar risken för att drabbas av nätbrott och gör individen helt utelämnad vid till exempel en identitetsstöld. Människors samlade tillgångar och besparingar kan utraderas på ett ögonblick. För övrigt räcker det med ett strömavbrott eller ett datorhaveri för att lamslå alla betalningar. Vilka blir konsekvenserna av en nätattack som slår ut betalningssystemen under en längre tid?

Vill vi ha det så här? Är detta ett pris vi vill betala för vår bekvämlighet?

Och om vi ändå vill leva kontantlöst – är det då inte bättre med elektroniska kryptovalutor (som Bitcoin), som bygger på decentraliserade system bortom statens, bankernas och finansföretagens kontroll?

Länk » Infographic: The Global War on Cash »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-08 12:20:00)

Piratfika den 10 maj – Tema: Utbildning


Hej Piratvänner

Glöm inte piratfikat nu på onsdag kl 18 i Espresso House i Drottninggatan. De kommande piratfika kommer dessutom att ha olika teman där vi kan diskutera specifika politiska frågor. Piratpartiet Stockholm kommer att använda de diskutionerna som bas till att bygga partiprogrammet som vi kan gå till kommunalval med 2018. Temat nu på onsdag är Utbildning.

Nu på onsdag kl 18 i Espresso House i stan. Kom gärna och diskutera PP-politik kring Utbildning.

Espresso House
Drottninggatan 90B
Tunnelbana: T-Centralen

Vi ses där
Piratpartiet Stockholmsregionen

Kommentera! (by aveen at 2017-05-08 08:45:48)

07 May 2017

Stephen Fry anmäld för hädelse

Nybloggat på HAX.5July.org:

"(W)hy shouldn’t we be allowed to criticize religion? It makes claims about how things should be done and organized in society – so, we must be allowed to criticize and even mock it."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-07 14:29:00)

05 May 2017


Skärmdumpen i föregående inlägg, det där ”immaterialrättspolisen” ger lite vänliga råd kring streaming, har spridits som en löpeld under ett par dagar. På flera håll har dess äkthet ifrågasatts. Inte äktheten i bilden (som för övrigt är lätt att verifiera) utan äktheten hos Facebooksidan som kallar sig Polisen – immaterialrätt. Man ifrågasätter helt enkelt om det verkligen är en officiell sida från Polismyndigheten.

Nå. Rotar man runt lite hos Polisen – immaterialrätt, tittar på beskrivningen av sidan och hur den uttrycker sig, så uppvisar den alla tecken på att vara legitim. Men det skulle å andra sidan en trollsida också göra, så det bevisar ingenting annat än att den som driver sidan inte är en klåpare. På sidan finns en länk till polisens lista över engagemang i sociala medier. Polisen – Immaterialrätt finns inte med i den listan. Det tyder på att det inte är en officiell sida. Å andra sidan vet vi också att det finns mängder av lokala initiativ från polisen på sociala medier, till exempel Twitterkontot YB Södermalm. Det betyder inte att allt som sägs av dessa konton nödvändigtvis är den allmänna ståndpunkten hos Polismyndigheten i allmänhet (problematiken kring det är en annan diskussion) men det är sannerligen inte heller trollkonton som falskeligen utger sig för att representera polisen.

En läsare har kommenterat på Enligt min humlas officiella Facebooksida och menar att Polisen – immaterialrätt drivs av Paul Pintér. Att det inte är ett officiellt poliskonto utan hans personliga projekt. Om så är fallet blir det hela synnerligen intressant. Paul Pintérs officiella funkton inom polisen är nämligen ”nationell samordnare för immaterialrättsliga brott”. Han är således inte nån random snut som leker piratjägare på Facebook – han är samordnare för alla poliser som leker piratjägare. Så om det verkligen är Pintér som står bakom immateralrättspolisen så kan vi nog utgå från att vare sig kontot är officiellt eller inte så är ståndpunkten det ger uttryck mycket relevant. Och det är allvarligt.

Det är också intressant därför att om vi antar att Pintér är mannen bakom immaterialrättspolisen och om vi utgår från att Polismyndigheten inte givit sitt godkännande eftersom sidan inte finns listad – hur förhåller sig Polismyndigheten då till hur immateralrättspolisen uttrycker sig? Om jag ansvarade för en myndighet eller ett företag och någon på eget initiativ utgav sig för att vara en officiell representant, då skulle jag ta den personen i örat. Hårt. Och det oavsett vilken nivå personen ifråga befinner sig på. Det må vara allvarligt om en random tjänsteman eller anställd ”went rogue”, men än mer allvarligt är det ju om det är en högt uppsatt person. Ju högre upp i kedjan, desto större anledning har man att anta att det personen ifråga uttrycker också är myndighetens eller företagets officiella ståndpunkt.

Så här: Låt oss säga att jag arbetar för Läkemedelsverket. Om jag satte upp en Facebooksida och kallade den ”Läkemedelsverket – medicinmannen”, använde Läkemedelsverkets officiella logotyp, länkade till dess hemsida och på allehanda sätt utgav mig för att vara myndighetens röst i sociala medier – då är jag tämligen säker på att jag skulle bli arbetslös samma dag som min arbetsgivare fick nys om det. Om jag dessutom, som medicinmannen, gav folk tips och råd i medicinska frågor så vettefan om inte det skulle vara kriminellt. Det borde det i alla fall vara. I synnerhet om tipsen innefattade kolloidalt silver och virvlat vatten.

Därför ska det bli intressant att se hur Polismyndigheten hanterar det hela framöver. Tystnad bör betraktas som godkännande, oavsett vem som står bakom.

Photo credit: Foter.com
Andra bloggar om: , , , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-05-05 08:03:03)

Färre lagar och mer ordning

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

"Våra politiker lägger mycket tid och kraft på att stifta lagar som är till för att skydda oss mot oss själva och för att begränsa vår frihet och våra fria val – när de istället borde fokusera på att skydda oss från andra, som vill oss illa."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-05 06:00:00)

03 May 2017

Civil lydnad

Nyligen kom en dom som av Patent- och Registreringsverket tolkas som att det numera är olagligt att ta del av streamad film. Detta för att man i samma ögonblick som man tar emot en stream också skapar en temporär kopia. Vilket tekniskt sett är korrekt. Frågan som direkt uppstår är dock: Hur ska man veta om en stream man tar del av är laglig eller inte? Det är lätt att tänka att det vet man ju så länge man håller sig till lagliga tjänster som Netflix, Viaplay eller Spotify. Men hur ska man då förhålla sig till världens största streamingsite, Youtube? Eller för den delen streamade klipp på Facebook eller andra sociala medier? Hur ska man veta? Är det rimligt att den enskilde nätsurfaren ska kontakta upphovsrättsinnehavaren och kontrollera om avsändaren har inhämtat vederbörandes tillstånd att streama materialet?

Ja. Det tycker i alla fall polisen som på en rakt ställd fråga svarar just att man får kontrollera med rättighetsinnehavaren. Och på följdfrågan om Youtube tycker polisen alltjämt att jo, man har ju faktiskt ett eget ansvar. Det blir rätt många samtal man behöver ringa. Varje dag.

Och för att göra det hela ännu snårigare så kan man faktiskt inte alls vara säker på att bara för att avsändaren är ”laglig” så är det fritt fram. Detta på grund av att lagen ser olika ut i olika länder och tillstånd att sända kan vara begränsade till enskilda marknader. Således kan en stream tekniskt sett vara laglig att sända i ett land men olaglig att ta emot i ett annat. Jag vet inte hur en domstol skulle se på ett fall där jag tar emot en NHL-stream i Sverige genom en laglig amerikansk tjänst trots att Viasat såvitt jag vet har ensamrätt att sända NHL i Sverige. Med tanke på hur det svenska rättsväsendet (och ovan nämnda polis) förhåller sig till dylikt skulle jag inte vilja chansa och ta reda på det heller.

Därtill vet vi ju att det har förekommit olovlig musik på Spotify. I juni förra året fastslog hovrätten en tidigare dom från tingsrätten att Warner Music lagt ut musik på Spotify utan upphovsmannens tillstånd. Så återigen – hur ska man veta? Om Spotify inte har koll på att det de streamar är lagligt och skivbolagen inte bryr sig om att inhämta upphovsmännes tillstånd, är det då verkligen rimligt att jag som konsument ska hålla reda på det? Och hur ska jag veta om klippen som sänds under ”du kan aldrig gissa vad som hände sedan” i Aftonbladet är lagliga? Har Aftonbladet verkligen inhämtat upphovsmännens tillåtelse, eller har de bara snott det från Youtube? Är det rimligt att jag ska veta det?

Ja, enligt polisen. Man har ju faktiskt ett eget ansvar.

Jag ser ett utmärkt tillfälle för lite aktivism här. Om alla som någonsin tar emot en stream, oavsett innehåll, ringer eller skriver till avsändaren ifråga – må det vara Spotify, Youtube, Netflix eller Aftonbladet – och kräver att få veta, då blir situationen snabbt ohållbar. Det räcker förstås inte med ett kort svar om att de har tillstånd att sända. Nej, kräv papper på det. Kopior på avtal och licenser. Hänvisa till polisens råd. Förmodligen behöver du ta hjälp av en jurist för att förstå avtalen också. Eller kanske den hjälpsamma immaterialrättspolisen på Facebook kan bistå med det.

Det är inte ens civil olydnad. Det är civil lydnad. Lagstiftare och rättsskipare tycker om lydnad. Så låt oss vara så inihelvete lydiga!

Andra bloggar om: , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-05-03 14:19:32)

Margot Wallströms förlorade heder

I debaklet kring Saudiarabien och FN:s kvinnokommission vrider sig utrikesminister Margot Wallström som en mask på en krok. Ett svenskt ja är inte ett ja, utan inte ett nej. Eller så.

Får jag påminna om klippet ovan, från Wallströms tid som EU-kommissionär. När Irland röstade nej till det senaste EU-fördraget – då var ett nej inte ett nej. Då fick irländarna rösta om tills de röstade »rätt«.

Människan är fullständigt skamlös.

Hemlighetsmakeri, hårklyverier och översittrarfasoner – från en regering som samtidigt motiverar övervakning av folket med den absurda tesen: Den som inte har något att dölja har inget att frukta.

Den kognitiva dissonansen ligger tung över den humanitära stormaktens feministiska regering.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-03 10:08:00)

02 May 2017

5 juli-podden 51: Piratstreaming, Wikitribune, underrättelsekrig, censur, Assange & Barrett Brown

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

Denna vecka gör vi ett nyhetssvep över Sverige och världen:

  • 10 års fängelse för fildelning i Storbritannien - drottningen har godkänt den kontroversiella lagen.
  • Piratstreaming kan visst vara lagligt - vi gör en alternativ tolkning av EU-domstolens färska dom.
  • Turkiet blockerar Wikipedia och sajtens medgrundare Jimmy Wales startar nyhetssajten Wikitribune.
  • Antispamtjänsten Unroll sålde information om sina kunder.
  • Pågår ett underrättelsekrig mellan USA och Ryssland i skuggorna? Det tror Bruce Schneier i en analys.
  • EU-direktivet AVMSD (Audiovisual Media Services Directive) föreslår censur av lagligt innehåll.
  • Vi avslutar med följetongen Julian Assange och den om Barrett Brown.

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-05-02 10:59:00)

01 May 2017

Kunskap är inte tungt att bära

Jag anar en gryende antiintellektualism. Ett kunskapsförakt där vetskap och förståelse är något man fnyser åt. Det yttrar sig på lite olika sätt, men har gemensamt att man aktivt försöker slippa kunskap.

Ett aktuellt exempel är efterspelet efter dådet på Drottninggatan. Precis som vid alla andra avskyvärda terrordåd så uppstår diverse diskussioner där somliga försöker förstå varför en människa gör något sådant, och andra skriker så högt de kan för att dränka eventuella analyser. Av någon anledning tycks de blanda ihop förståelse och förlåtelse, som att varje försök att förstå bakomliggande mekanismer är ett försök att ursäkta dådet. Dylikt är givetvis trams. Att förstå varför är rätt relevant för att förebygga och förhindra att det händer igen.

Den här sortens kunskapsfientlighet är emellertid inte begränsad till terrordåd. Överallt där det väcks känslor vaknar också en aktiv motvilja att förstå. ”Det är inget att diskutera, lås in fanskapet och släng bort nyckeln!” är ett vanligt förekommande argument. Och jo, det kan vi väl göra, om och om igen, men bara efter att ett brott begåtts. Det hjälper inte brottsoffret. För att arbeta proaktivt behöver man förstå varför folk gör som de gör.

Man kan också spåra kunskapsföraktet i människor förhållande till vetenskap. Vi har väl alla råkat få kännedom av någon obskyr forskning och reflexmässigt reagerat med ”får någon betalt för att göra det där?”. Och givetvis ska även forskare granskas, och det minsta man kan begära är att forskningen uppfyller vissa kriterier, som falsifierbarhet till exempel. Men någonstans måste man också lita på att bara för att jag inte förstår ämnet i fråga så finns det andra som gör det och som har givit sitt godkännande. Och även om abstrakta och extremt komplexa frågor som ”hur stort är universum?” låter som ”hur många lingon finns det i skogen?” i mina öron och lätt lockar fram frågan ”vad i hela världen ska vi med den kunskapen till?” så är svaret alltid: Det vet vi inte förrän efteråt. För så är det. Först räknar någon varför saker beter sig som de gör. Sedan kommer någon annan på en praktisk nytta av kunskapen. Äpplen föll till marken innan Newton fick ett i huvudet också. Att han listade ut varför förändrade ingenting där och då. Och atomer har alltid bestått av diverse beståndsdelar, även när man trodde att atomen var det minsta som fanns. Sedan lyckades någon kläcka en atom och en massa skit ramlade ut (det är åtminstone så jag föreställer mig att det gick till) och världen ryckte säkert på axlarna åt det också, tills någon annan kom på att det nog hade praktisk användning i form av kärnkraft och atombomber.

Så länge attityden att kunskap är något betungande stannar i fikarummen är det väl en sak. Problemet är att den i allt större utsträckning vinner politiska framgångar. Hela Trumps valkampanj byggde väl mer eller mindre på enkla (och dumma) svar på komplexa frågor. Och eftermälet efter hans valseger är precis lika jävla korkad och kunskapsfientlig där alla försök att förstå varför folk röstade på honom viftas bort och den enda godtagbara förklaringen är att andelen inavlade hillbillies med rösträtt ökat lavinartat. Vi ser en ökad polarisering i hela västvärlden där kunskapsfientliga extremhögern vinner mark, samtidigt som dess politiska motståndare av varierande färg står handfallna och oförstående inför de bakomliggande orsakerna. Det är inte bara det att båda sidorna saknar en vilja att förstå varandra. De delar en intensiv motvilja mot att förstå varandra.

Man kan ställa sig och titta på en ko i ett träd eller Trump i Vita Huset och fråga sig ”hur hamnade den där?”. Eller så kan man bli förbannad och vråla att det fan inte spelar någon roll, den ska inte vara där! Man kan förstås unna sig att skratta en stund åt synen också, men efter det tycker jag nog att det första förhållningssättet är bättre. När man har förstått hur kon hamnade i trädet, eller Trump i Vita Huset, kan man också klura ut hur man får bort den och undviker att det händer igen.

Kunskap tar ingen plats och är inte tung att bära. Det finns ingen anledning att undvika den, annat än rädslan för att bli motbevisad förstås. Men då borde det väl vara själva risken att man har fel man är rädd för, och i så fall borde man välkomna frukten från kunskapens träd, inte undvika den.

Bild 1: Foter.com
Bild 2: Andreas Henriksson
Andra bloggar om:

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-05-01 13:53:23)

29 April 2017

Swiss Privacy Shield Down!

Guilluame Saouli  2

The so-called “shield” protecting Swiss data has no legal basis in the US.

After several weeks of research and analysis of the US-Privacy Shield agreement and its implementation, this morning, the Swiss Pirate Party (PPS) notified the Federal Data Protection and Information Commissioner (FDPIC) of a discrepancy challenging the very existence of the agreement.

According to the information we have reviewed, it appears that the US government failed to publish the agreement in the US equivalent of the Swiss Federal Gazette.

In effect, this means that Swiss data is not protected under the Privacy Shield agreement.

In fact, from our research, it appears that the US government has no legal basis for approving the agreement with Switzerland. While the agreement was approved on January 11, 2017 by the Swiss Federal Council, the US government has not officially published the agreement; however, the US government has published US-EU Privacy Shield agreement. The US government’s failure to publish the agreement is in violation of the Administrative Procedures Act and the Federal Register Act, in addition to the case law as described by Larry Becraft, Esq., in the legal brief entitled, “Statutory Foundation for Federal Register Publication”.

It is widely known that President Trump seeks to undermine the Privacy Shield agreement, and as far as Switzerland is concerned, he has succeeded!

Guillaume Saouli, PPS Co-President, said:

“This situation shows once again the little effort that the Swiss authorities are expending to protect the data of Swiss citizens and our interests in this rapidly expanding global digital society!” and “The Swiss are once again left to fend for themselves against large American corporations. This situation is dangerous and unacceptable for the privacy of Swiss citizens, and also creates an extreme competitive disadvantage for Swiss companies. Swiss citizens’ privacy is not protected by commercial competitors established in the US.”

The Swiss Pirate Party demands that measures be taken to protect the interests of Swiss citizens and the business community in dismantled and scattered to the four winds due to lack of fortitude and absence of means, as already revealed in communications with the FDPIC.

Today, as the consultation on the reform of the data protection law has just ended, these two cases highlight the necessity for the FDPIC to have the ability and means to implement this mandate and guarantee protection for all of the Swiss!

Copy of Letter to Commissioner

Subject: Existence of agreements between Switzerland and the United States on Privacy Shield

Dear Commissioner,

From research conducted on Privacy Shield by the Pirate Party in the US and Switzerland, we have discovered several issues of great concern. We request that you take a position on these issues and clarify an essential question.

Does the Swiss-US Privacy Shield agreement actually exist?

In fact, during our research, it appears that the US government has no legal basis for approving the agreement with Switzerland. While the agreement was approved on January 11, 2017 by the Swiss Federal Council, the US government has not officially published the agreement; however, the US government has published US-EU Privacy Shield agreement. The US government’s failure to publish the agreement is in violation of the Administrative Procedures Act and the Federal Register Act, in addition to the case law as described by Larry Becraft, Esq., in the legal brief entitled, “Statutory Foundation for Federal Register Publication”.


Since the Safe Harbour agreement is no longer in force, what are the “provisional” measures you propose in order to ensure the continuity of data protection for Swiss natural and legal persons?

One of the main objects of our research was the proper functioning of the Ombudsperson at the US State Department and its various designated counterparts. We would like your views on the issues mentioned in the letter sent to the US Government Accountability Office (GAO) concerning the legal authority of the Ombudsperson and its durability. A copy of the letter sent to the GAO is attached.

Link: https://diycivics.wordpress.com/2017/04/24/letter-usgao-must-investigate-privacyshield-vacancy/

In light of the situation described in the letter sent to the GAO, can the FDPIC explain the current situation and describe the legal process in the US?

In summary, does the agreement approved on January 11, 2017 actually exist? Does its implementation have a sufficient legal basis for the protection of Swiss data?

In anticipation of your prompt reply, Commissioner, I send you my salutations,

Guillaume Saouli
Pirate Party of Switzerland


Delegation of the Swiss Parliament’s Management Committees

Swiss Federal Department of Foreign Affairs

Swiss Federal Department of Economics, Education, and Research


This article and letter were translated from French. The original French version is https://www.partipirate.ch/2017/04/27/privacy-shield-down/

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-04-29 15:53:10)

27 April 2017

Är massövervakning svaret?

En slående likhet mellan flera av förövarna i de senaste årens terrordåd i Europa är att de på något sätt varit föremål för polisers och andra myndigheters intresse under åren före attentaten.

Tidigare brottslighet, flaggade resemönster, konstaterat organiserat utanförskap och avvisningsbeslut är några exempel. Trots det har de kunnat genomföra sina dåd.

Detta uppenbara misslyckande för polis, säkerhetstjänster och andra myndigheter, sprunget ur underfinansiering, felprioriteringar och organisatoriska problem, är det dock ingen som talar om. Istället blir det ständiga svaret från myndigheter och politiskt håll att det måste bli hårdare tag efter varje nytt dåd. För alla.

Nya storskaliga övervakningssystem har lanserats i en strid ström sedan 2001 och 2017 finns inget som tyder på att önskemålen är på väg att mattas av. Detta samtidigt som den absoluta merparten av individerna som lever inom EU (och utanför) inte planerar att begå fruktansvärda brott riktade mot medmänniskor i det egna närsamhället.

Frågan efter alla dessa år är om massövervakning verkligen är det som krävs för att hitta nålarna i höstacken? Allt mer talar för att det är andra metoder som måste till men också att det finns många skattebetalare som är beredda att vara med och betala. Men inte med ytterligare inskränkningar i den personliga integriteten.

(by Per Agerman at 2017-04-27 15:51:43)

EU: Att censurera lagligt innehåll är inte censur

Nybloggat på HAX.5July.org:

"It all boils down to the EU – once again – pushing private companies to use their terms and conditions to limit in other ways legal free speech."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-27 13:12:00)

25 April 2017

Är väljarna upproriska eller bara uttråkade?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

"Väljarna kan vara synnerligen otrogna. Den som uppskattar tacksamhet och lojalitet bör snarare köpa en hund än ägna sig åt politik."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-25 12:58:00)

23 April 2017

Förslag på Piratpartiets nya drogpolitik

Med en och en halv timme tillgodo på vårmötet presenterar jag ett komplett förslag till vår nya drogpolitik. Det är en sammanställning av en rad andra yrkanden som här presenteras som en komplett text att rösta om, inklusive argumentation för saken. Det är sammanskrivit med extremt mycket hjälp från dels diskussioner på nätet, dels en fysisk träff i Stockholm där Ward Albaroudi, Carl Johan Rehbinder, Isabelle Kokkalis, Daniel Zheng och Daniel Ström deltog.

Här drar jag allt vidare från vad vi kom fram till, så jag kan inte garantera att de håller med om allt, men jag vill ändå verkligen tacka dem för att jag fick crowdsourca och remixa det här med dem, det var hur kul som helst.

Hoppas det här leder till riktigt bra beslut!

(Motionen där man kan läsa förslaget och diskutera det ligger här.)

Jag föreslår att Piratpartiet antar följande sakpolitik inom området drogpolitik:

Dagens restriktiva narkotikapolitik är baserad på en evidensfientlig syn på droger, missbrukare och brukare. Piratpartiet vill istället se en narkotikapolitik där vi hjälper de som behöver hjälp, och med vissa regleringar låter de som vill bruka droger göra det under förutsättningen att deras bruk inte skadar andra.

Fokuset i en piratpartistisk drogpolitik är – i linje med Piratpartiets syn på människans värde – att hjälpa, minimera lidande, och ge så goda chanser som möjligt till ett rikt och lyckligt liv. Vi vill därför lägga om fokus från förbud till skademinimering. Välfärdssystemet måste ta på sig ansvaret att hjälpa de missbrukare som behöver hjälp att komma ur sitt helvete, istället för att kriminalisera dem och därmed tvinga ned dem djupare i både missbruket och den kriminella världen.

Det är näst intill omöjligt att hindra den som vill ta en drog att göra så, och det som krävs för att så ska ske står inte i proportion till brottets allvarlighetsgrad. Vi vill därför se en mer öppen drogpolitik, där drogbruk tolereras i en reglerad marknad att jämföra med dagens alkoholmarknad. Genom en reglerad marknad blir det lättare att hjälpa de som lider av sitt eller andras bruk, och inkomster från försäljningen kan tillgå en vit marknad snarare än en svart. Regleringen minskar även radikalt risken för orena, farliga substanser samt risken för farliga sammandrabbningar mellan kriminella gäng.

En sådan reglerad marknad ska i första hand öppnas upp för droger som bedöms vara betydligt mindre farliga än de droger som redan är lagliga, såsom alkohol och tobak. En given sådan kandidat är cannabis, som redan bevisats kunna legaliseras eller avkriminaliseras med stora framgångar i olika delar av världen. Cannabis ska därför legaliseras för personligt bruk av myndiga personer på privat plats eller i licenserad lokal, och för försäljning av licenserade återförsäljare till myndiga, nyktra personer. Odling av cannabis ska, likt produktion av hemmagjord alkohol eller odling av tobak, legaliseras för privat bruk. Kommersiell odling legaliseras men kräver licens från statlig myndighet.

Alla droger är olika och bör inte dras över en kam, men det är samtidigt viktigt att harmonisera olika droglagar. Vi vill därför harmonisera lagar om offentlig berusning och fordonskörning under berusning för samtliga substanser, och harmonisera reklamlagar för samtliga lagliga droger. Beskattning av rekreationella droger ska allra minst genomföras på en nivå där en svart marknad inte är lönsam.

En närstående fråga är det medicinska bruket av olika droger. Sverige liksom flera andra länder har exempelvis nyligen öppnat upp ytterligare för medicinsk cannabis, och det görs allt fler positiva studier på hur idag olagliga droger som LSD, psilocybin, MDMA och ketamin kan användas medicinskt mot exempelvis alkoholism, depression och posttraumatiskt stressyndrom. Det bör inte finnas orimligt höga statliga hinder för denna forskning, utan befolkningens mentala och fysiska hälsa ska prioriteras över den stigmatiserande syn som idag finns på dessa droger. Droger som brukas medicinskt ska följa samma regler som alla substanser som brukas medicinskt, utan särbehandling.

Samhällets institutioner, främst inom skola och sjukvård, har ett stort ansvar för att korrekt, evidensbaserad droginformation sprids. Det är viktigt att både alla potentiella brukare och alla som kan komma i kontakt med brukare förstår hur droger fungerar, oavsett om det är lagligt att bruka dem eller ej. Den information som finansieras med skattemedel eller får utrymme i exempelvis skolor och på sjukhus måste vara grundad i fakta och vetenskap. Detta innebär även att förståelse för psykoaktiva droger måste finnas inom flera yrkesgrupper, speciellt inom sjukvården.

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2017-04-23 18:34:20)

21 April 2017

Vem man vill vara (52)

Om jag orkade så skulle jag läsa på vad partistollarna säger om fotboja på asylsökande, men jag gör inte det och biter mig i tungan igen och igen.

Fast, jag undrar ju ändå exakt vad de har tänkt kriminalisera? Ska det bli förbjudet att söka asyl? Eller kriminellt att få avslag?

Är det ens olagligt att hålla sig undan som asylsökande? Borde det vara det? Och då tänker jag vidare på den här chilenska flickan som man tänker utvisa efter en uppväxt i Sverige. Vansinnigt förstås, och vi är nog många som kommer att ha förståelse om hon liksom bara försvinner istället för att sitta på det där planet till Chile. (hon kanske inte är asylsökande iofs, det kan ju vara skillnad på olika som bekant).

Eller ska vi bli ett land där vi bojar folk om utifall att de tänker begå ett brott? Då får vi nog klämma på oss en boja allihop, för man vet aldrig när man drar ett järnrör i skallen på någon eller rånar en bank eller kör alldeles för fort på motorvägen eller vad man nu gör.

Och på vilket sätt ska den här bojan förhindra någon från att göra något alls? Ska den bojade få restriktioner på vart hen får röra sig i omgivningarna? Det borde rimligen räknas som frihetsberövande och det sysslar vi väl inte med för nöjes skull (än)?

Om man inte inskränker människors möjlighet till rörelse, vad spelar det för roll att vi vet att Ali är på Sergels torg och dräller? Vad ska vi göra åt det? Han får väl vara där precis som du och jag?

Och, viktigast av allt, ska vi ha olika lagar beroende på om du är född här eller inte? ”ja, men alla våldtäktsmän och pedofiler som kommer hit då???”Mmm, det finns nog några såna ja, precis som det finns etniska svenskar som ägnar sig åt minst sagt tvivelaktiga sysslor, men i grund och botten handlar det om vad vi, du och jag är för människor, vilket sorts land vi vill leva i.

Vill vi leva i ett land som ser åt ett annat håll när världen brinner och sen säger att vi kunde inget göra eller vill vi vara ett land som vill göra vad vi kan för andra?

Vi kan hjälpa andra och ta emot behövande, och då kan det bli så att rötägg slinker med. Vi kan stänga gränserna helt och hålla (såna där) rötägg borta, men då åker också småflickor som Florencia till Chile.

Sen kan man naturligtvis ändå ha åsikter om själva asylprocessen som tar alldeles för lång tid och hur många gånger ska man egentligen kunna överklaga ett beslut och ska man ens kunna strunta i att avvisas eller ska man rentav få beslut om uppehållstillstånd och gå raka vägen till flyget utan att passera gå vid avslag?

Jag vet inte, men att dra alla över en kam tycker jag känns lite unket och när människor uttalar sig så tvärsäkert om saker de inte vet någonting om blir jag lite matt. Eller nej, jag blir matt när jag kommer på att de inte är ute efter ett samtal eller ens vill veta, för de har bestämt sig och så ska det vara oavsett hur det egentligen ligger till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentera! (by Drottningen at 2017-04-21 19:50:41)

Wikileaks – sanning är inget brott

Nybloggat på HAX.5July.org:

Nu höjer den amerikanska administrationen tonen mot Wikileaks och dess chefredaktör Julian Assange. Men vad handlar det egentligen om? Skall det vara olagligt att låta folket veta sanningen?

(I sammanhanget kan man dessutom konstatera att svenska åklagare fortsätter att dra benen efter sig i det pågående Assange-ärendet.)

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-21 15:04:00)

19 April 2017

Bland Miljöpartiets svek... (Uppdaterad)

Om nu MP skall få springa gatlopp – glöm då inte att påminna deras väljare om detta:

  • MP röstade nej till att riva upp FRA-lagen. [Länk»]
  • MP röstade nej till demokratisk insyn i relationen mellan FRA och NSA. [Länk»]
  • MP sitter i en regering som hårdhänt kämpar för allmän datalagring.
  • MP har vikt ner sig i frågan om Edward Snowdens öde. [Länk»]
  • MP har kovänt i frågor som rör upphovsrätt och fildelning. [Länk»]


Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-19 19:49:00)

En guide till goda samtal

Den senaste tiden har jag sett allt fler lufta en längtan efter goda samtal i sociala medier. Det är glädjande och sannerligen på tiden. Att folk tröttnat på det eviga käbblet och önskar konstruktiva samtal är ett tecken på att pendeln äntligen håller på att vända tillbaka. Så frågan är då: Hur uppnår man goda samtal och konstruktiva diskussioner? Jag ska inte påstå att jag sitter med facit men jag har åtminstone några punkter som jag tror vore en bra början.

1. Samtala istället för att debattera.

Det är en milsvid skillnad mellan de båda. I en debatt försöker man övertyga publiken om att man har rätt, eller åtminstone att motståndaren har fel. I ett samtal har man inte motståndare. Man har en samtalspartner, och man försöker förstå varandra. Jag tror inte att diverse politiker, ledarskribenter och andra proffstyckare har en aning om hur man samtalar. De kan bara debattera. Ta inte efter dem. I en debatt kan bara en koras till vinnare. I ett samtal vinner båda genom att bli klokare.

2. Skippa publiken.

Som nämnts i punkt 1 är debatt en publiksport. Därför tenderar alla diskussioner på offentliga forum såsom Facebook eller Twitter att bli debatter, även om deltagarna gått in med bästa välvilja. När det finns publik finns det prestige. Sedan hjälper det ju inte att pöbeln på läktaren kastar glåpord och grishuvuden på deltagarna heller. Därför bör vi kanske stänga om oss och hitta mindre grupper att samtala i. Först då kan vi tillåta oss att vara ödmjuka och prestigelösa, och:

3. Våga ha fel!

Det är så otroligt hämmande för samtalet att vara rädd för att ha fel. Det gör att man inte vågar säga något alls, eller att man passiv-aggressivt söker fel i andras argument för att dra fokus från sina egna brister. Att bli överbevisad är att lära sig något nytt. Istället för att bli kränkt kan man välja att vara tacksam. När jag var yngre var jag verkligen sämst på att ha fel och jag kunde fortsätta strida för min sak långt efter att jag hade insett att jag hade fel, och så länge jag fick sista ordet kunde jag lura mig själv att jag hade rätt. Det är en så jävla korkad inställning att jag skäms när jag tänker tillbaka på det. Jag faller garanterat tillbaka i det mönstret ibland än idag men jag försöker verkligen dra lärdom av mina misstag och tacka för att de påpekas. Att lära sig är att vinna!

4. Hitta tuggmotstånd.

Nog för att det är trevligt att samtala med människor som håller med, men det blir lätt som att sitta och humma instämmande i grupp. Det verkligt givande, och den verkliga utmaningen, är att ha goda samtal med människor man inte håller med. Det förutsätter förstås att båda parter är intellektuellt hederliga och villiga att lyssna och inte bara prata. Så samla på dig folk som inte tycker som du i alla frågor men som du ändå respekterar för att de är anständiga. Ni behöver inte vara överens efter samtalet heller, det är rent av bättre om ni inte är det eftersom målet för ett bra samtal varken är att vaska fram en vinnare eller att nå konsensus. Om ni kan tycka olika och lyckas förstå varandras argument så är mycket vunnet.

5. Mata inte trollen.

Jag vet att det är en gammal klyscha, men den är fortfarande sann. Det finns massor av debattroll därute som vill locka in dig i evighetslånga diskussioner om ditt och datt. Det är lätt att låta sig ryckas med, för man vill inte låta dumfan stå oemotsagd, men det finns inget att vinna på det. Det tar tid och det tar energi och i slutänden kommer du ändå inte att ha uträttat något för dumfan är varken intresserad av att förstå eller bli förstådd. Det är internets sirener och de lockar dig i fördärvet. Som George Carlin sa: Argumentera inte med idioter. De drar ner dig till sin nivå och besegrar dig med erfarenhet.

6. Mata inte penntrollen heller.

Just det. Troll finns inte bara på nätet. Redaktionerna vill gärna att du ska tro det, men redaktionerna anställer gärna troll själva som skriver smörja som får blodet att koka hos läsarna. För att upprördhet säljer. Artiklar som gör folk upprörda sprids och ger skönt klirr i kassan i klickonomins tidsålder. Gå inte på det. Klicka inte och dela inte. Måste du prompt klicka eller dela så använd åtminstone en tjänst som unvis.it så att penntrollet åtminstone inte genererar några pengar till sin tidning.

7. Tillämpa generositetsprincipen.

Jag vet, jag har sagt det förr, men det är viktigt. Att avsiktigt missförstå och tolka saker på sämsta möjliga sätt må vinna debatter, men det för inte samtalet en millimeter framåt. Att spela dum är… dumt.

8. Börja med dig själv.

Vi kan inte begära att andra ska ändra sig. Vi kan inte förvänta oss det. Allt vi kan göra är att börja med oss själva och hoppas att andra hänger på. Det handlar om att föregå med gott exempel, men också om att motstå frestelsen att vinna billiga poänger. Det är svårt nog. Men om vi inte kan hålla nivån själva, hur kan vi då vara säkra på vilken planhalva vi egentligen spelar på?

Photo credit: Marc Wathieu via Foter.com / CC BY-NC
Andra bloggar om: , , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-04-19 18:11:32)

I god demokratisk ordning

Turkiet har visat hur demokratin kan avskaffa sig själv.

Men det behöver inte ske under så dramatiska former. I själva verket är det minst lika farligt när det sker i många, små steg under lång tid.

Till att börja med har vi EU som medverkar till att överföra makt från individen till politiken, från medlemsstaterna till Bryssel samt från folkvalda och demokratiska institutioner till icke-valda byråkrater. Resultatet blir mer centralstyrning, mer likriktning, mer kommandoekonomi – och samtidigt mindre frihet och mindre demokrati.

EU-kommissionens förre ordförande José Manuel Barroso kommenterade maktöverföringen från nationella demokratiska institutioner till Bryssel så här: Så länge beslutet om att minska det demokratiska inflytandet fattas under korrekt demokratiska former, då är det inget problem.

Erdogan säger i princip samma sak.

I Sverige tar sig den politiska och byråkratiska makten också allt mer utrymme. Makt flyttas uppåt, bort från medborgarna. Den enskilda individens frihet att bestämma över sitt eget liv inskränks allt mer. Beslutsprocesserna blir allt mer hemlighetsfulla och offentlighetsprincipen naggas i kanten. Statens kontroll över folket ökar, liksom övervakningen. Människor blir allt mer utelämnade till överheten och dess nycker.

Får detta fortsätta kommer även den svenska demokratin att tömmas på substans och värde. I god demokratisk ordning.

Frågan är om vi tänker reagera när demokratin monteras ned – eller om vi skall vänta tills det är för sent.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-19 13:39:00)

18 April 2017

5 juli-podden 49: Rapport från Watched-utställningen i Berlin

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

  • Vi besöker två utställningar om övervakning i Berlin. Men först ett nyhetssvep:
  • Vilka underrättelsetjänster har manipulerat bankernas SWIFT-system, hur och varför?
  • World Wide Web Consortium på väg införa DRM i webbstandard för video.
  • Wikileaks vs CIA-chefen.
  • Franske presidentkandidaten Emmanuel Macron säger sig vilja förbjuda end-to-end-kryptering.
  • Facebook planerar åtgärder inför det franska presidentvalet.

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-18 16:39:00)