25 April 2017

Är väljarna upproriska eller bara uttråkade?


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Väljarna kan vara synnerligen otrogna. Den som uppskattar tacksamhet och lojalitet bör snarare köpa en hund än ägna sig åt politik."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-25 12:58:00)

23 April 2017

Förslag på Piratpartiets nya drogpolitik

Med en och en halv timme tillgodo på vårmötet presenterar jag ett komplett förslag till vår nya drogpolitik. Det är en sammanställning av en rad andra yrkanden som här presenteras som en komplett text att rösta om, inklusive argumentation för saken. Det är sammanskrivit med extremt mycket hjälp från dels diskussioner på nätet, dels en fysisk träff i Stockholm där Ward Albaroudi, Carl Johan Rehbinder, Isabelle Kokkalis, Daniel Zheng och Daniel Ström deltog.

Här drar jag allt vidare från vad vi kom fram till, så jag kan inte garantera att de håller med om allt, men jag vill ändå verkligen tacka dem för att jag fick crowdsourca och remixa det här med dem, det var hur kul som helst.

Hoppas det här leder till riktigt bra beslut!

(Motionen där man kan läsa förslaget och diskutera det ligger här.)

Jag föreslår att Piratpartiet antar följande sakpolitik inom området drogpolitik:

Dagens restriktiva narkotikapolitik är baserad på en evidensfientlig syn på droger, missbrukare och brukare. Piratpartiet vill istället se en narkotikapolitik där vi hjälper de som behöver hjälp, och med vissa regleringar låter de som vill bruka droger göra det under förutsättningen att deras bruk inte skadar andra.

Fokuset i en piratpartistisk drogpolitik är – i linje med Piratpartiets syn på människans värde – att hjälpa, minimera lidande, och ge så goda chanser som möjligt till ett rikt och lyckligt liv. Vi vill därför lägga om fokus från förbud till skademinimering. Välfärdssystemet måste ta på sig ansvaret att hjälpa de missbrukare som behöver hjälp att komma ur sitt helvete, istället för att kriminalisera dem och därmed tvinga ned dem djupare i både missbruket och den kriminella världen.

Det är näst intill omöjligt att hindra den som vill ta en drog att göra så, och det som krävs för att så ska ske står inte i proportion till brottets allvarlighetsgrad. Vi vill därför se en mer öppen drogpolitik, där drogbruk tolereras i en reglerad marknad att jämföra med dagens alkoholmarknad. Genom en reglerad marknad blir det lättare att hjälpa de som lider av sitt eller andras bruk, och inkomster från försäljningen kan tillgå en vit marknad snarare än en svart. Regleringen minskar även radikalt risken för orena, farliga substanser samt risken för farliga sammandrabbningar mellan kriminella gäng.

En sådan reglerad marknad ska i första hand öppnas upp för droger som bedöms vara betydligt mindre farliga än de droger som redan är lagliga, såsom alkohol och tobak. En given sådan kandidat är cannabis, som redan bevisats kunna legaliseras eller avkriminaliseras med stora framgångar i olika delar av världen. Cannabis ska därför legaliseras för personligt bruk av myndiga personer på privat plats eller i licenserad lokal, och för försäljning av licenserade återförsäljare till myndiga, nyktra personer. Odling av cannabis ska, likt produktion av hemmagjord alkohol eller odling av tobak, legaliseras för privat bruk. Kommersiell odling legaliseras men kräver licens från statlig myndighet.

Alla droger är olika och bör inte dras över en kam, men det är samtidigt viktigt att harmonisera olika droglagar. Vi vill därför harmonisera lagar om offentlig berusning och fordonskörning under berusning för samtliga substanser, och harmonisera reklamlagar för samtliga lagliga droger. Beskattning av rekreationella droger ska allra minst genomföras på en nivå där en svart marknad inte är lönsam.

En närstående fråga är det medicinska bruket av olika droger. Sverige liksom flera andra länder har exempelvis nyligen öppnat upp ytterligare för medicinsk cannabis, och det görs allt fler positiva studier på hur idag olagliga droger som LSD, psilocybin, MDMA och ketamin kan användas medicinskt mot exempelvis alkoholism, depression och posttraumatiskt stressyndrom. Det bör inte finnas orimligt höga statliga hinder för denna forskning, utan befolkningens mentala och fysiska hälsa ska prioriteras över den stigmatiserande syn som idag finns på dessa droger. Droger som brukas medicinskt ska följa samma regler som alla substanser som brukas medicinskt, utan särbehandling.

Samhällets institutioner, främst inom skola och sjukvård, har ett stort ansvar för att korrekt, evidensbaserad droginformation sprids. Det är viktigt att både alla potentiella brukare och alla som kan komma i kontakt med brukare förstår hur droger fungerar, oavsett om det är lagligt att bruka dem eller ej. Den information som finansieras med skattemedel eller får utrymme i exempelvis skolor och på sjukhus måste vara grundad i fakta och vetenskap. Detta innebär även att förståelse för psykoaktiva droger måste finnas inom flera yrkesgrupper, speciellt inom sjukvården.

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2017-04-23 18:34:20)

21 April 2017

Vem man vill vara (52)

Om jag orkade så skulle jag läsa på vad partistollarna säger om fotboja på asylsökande, men jag gör inte det och biter mig i tungan igen och igen.

Fast, jag undrar ju ändå exakt vad de har tänkt kriminalisera? Ska det bli förbjudet att söka asyl? Eller kriminellt att få avslag?

Är det ens olagligt att hålla sig undan som asylsökande? Borde det vara det? Och då tänker jag vidare på den här chilenska flickan som man tänker utvisa efter en uppväxt i Sverige. Vansinnigt förstås, och vi är nog många som kommer att ha förståelse om hon liksom bara försvinner istället för att sitta på det där planet till Chile. (hon kanske inte är asylsökande iofs, det kan ju vara skillnad på olika som bekant).

Eller ska vi bli ett land där vi bojar folk om utifall att de tänker begå ett brott? Då får vi nog klämma på oss en boja allihop, för man vet aldrig när man drar ett järnrör i skallen på någon eller rånar en bank eller kör alldeles för fort på motorvägen eller vad man nu gör.

Och på vilket sätt ska den här bojan förhindra någon från att göra något alls? Ska den bojade få restriktioner på vart hen får röra sig i omgivningarna? Det borde rimligen räknas som frihetsberövande och det sysslar vi väl inte med för nöjes skull (än)?

Om man inte inskränker människors möjlighet till rörelse, vad spelar det för roll att vi vet att Ali är på Sergels torg och dräller? Vad ska vi göra åt det? Han får väl vara där precis som du och jag?

Och, viktigast av allt, ska vi ha olika lagar beroende på om du är född här eller inte? ”ja, men alla våldtäktsmän och pedofiler som kommer hit då???”Mmm, det finns nog några såna ja, precis som det finns etniska svenskar som ägnar sig åt minst sagt tvivelaktiga sysslor, men i grund och botten handlar det om vad vi, du och jag är för människor, vilket sorts land vi vill leva i.

Vill vi leva i ett land som ser åt ett annat håll när världen brinner och sen säger att vi kunde inget göra eller vill vi vara ett land som vill göra vad vi kan för andra?

Vi kan hjälpa andra och ta emot behövande, och då kan det bli så att rötägg slinker med. Vi kan stänga gränserna helt och hålla (såna där) rötägg borta, men då åker också småflickor som Florencia till Chile.

Sen kan man naturligtvis ändå ha åsikter om själva asylprocessen som tar alldeles för lång tid och hur många gånger ska man egentligen kunna överklaga ett beslut och ska man ens kunna strunta i att avvisas eller ska man rentav få beslut om uppehållstillstånd och gå raka vägen till flyget utan att passera gå vid avslag?

Jag vet inte, men att dra alla över en kam tycker jag känns lite unket och när människor uttalar sig så tvärsäkert om saker de inte vet någonting om blir jag lite matt. Eller nej, jag blir matt när jag kommer på att de inte är ute efter ett samtal eller ens vill veta, för de har bestämt sig och så ska det vara oavsett hur det egentligen ligger till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentera! (by Drottningen at 2017-04-21 19:50:41)

Wikileaks – sanning är inget brott


Nybloggat på HAX.5July.org:


Nu höjer den amerikanska administrationen tonen mot Wikileaks och dess chefredaktör Julian Assange. Men vad handlar det egentligen om? Skall det vara olagligt att låta folket veta sanningen?

(I sammanhanget kan man dessutom konstatera att svenska åklagare fortsätter att dra benen efter sig i det pågående Assange-ärendet.)


Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-21 15:04:00)

19 April 2017

Bland Miljöpartiets svek... (Uppdaterad)


Om nu MP skall få springa gatlopp – glöm då inte att påminna deras väljare om detta:

  • MP röstade nej till att riva upp FRA-lagen. [Länk»]
  • MP röstade nej till demokratisk insyn i relationen mellan FRA och NSA. [Länk»]
  • MP sitter i en regering som hårdhänt kämpar för allmän datalagring.
  • MP har vikt ner sig i frågan om Edward Snowdens öde. [Länk»]
  • MP har kovänt i frågor som rör upphovsrätt och fildelning. [Länk»]

Maktprostitution.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-19 19:49:00)

En guide till goda samtal

Den senaste tiden har jag sett allt fler lufta en längtan efter goda samtal i sociala medier. Det är glädjande och sannerligen på tiden. Att folk tröttnat på det eviga käbblet och önskar konstruktiva samtal är ett tecken på att pendeln äntligen håller på att vända tillbaka. Så frågan är då: Hur uppnår man goda samtal och konstruktiva diskussioner? Jag ska inte påstå att jag sitter med facit men jag har åtminstone några punkter som jag tror vore en bra början.

1. Samtala istället för att debattera.

Det är en milsvid skillnad mellan de båda. I en debatt försöker man övertyga publiken om att man har rätt, eller åtminstone att motståndaren har fel. I ett samtal har man inte motståndare. Man har en samtalspartner, och man försöker förstå varandra. Jag tror inte att diverse politiker, ledarskribenter och andra proffstyckare har en aning om hur man samtalar. De kan bara debattera. Ta inte efter dem. I en debatt kan bara en koras till vinnare. I ett samtal vinner båda genom att bli klokare.

2. Skippa publiken.

Som nämnts i punkt 1 är debatt en publiksport. Därför tenderar alla diskussioner på offentliga forum såsom Facebook eller Twitter att bli debatter, även om deltagarna gått in med bästa välvilja. När det finns publik finns det prestige. Sedan hjälper det ju inte att pöbeln på läktaren kastar glåpord och grishuvuden på deltagarna heller. Därför bör vi kanske stänga om oss och hitta mindre grupper att samtala i. Först då kan vi tillåta oss att vara ödmjuka och prestigelösa, och:

3. Våga ha fel!

Det är så otroligt hämmande för samtalet att vara rädd för att ha fel. Det gör att man inte vågar säga något alls, eller att man passiv-aggressivt söker fel i andras argument för att dra fokus från sina egna brister. Att bli överbevisad är att lära sig något nytt. Istället för att bli kränkt kan man välja att vara tacksam. När jag var yngre var jag verkligen sämst på att ha fel och jag kunde fortsätta strida för min sak långt efter att jag hade insett att jag hade fel, och så länge jag fick sista ordet kunde jag lura mig själv att jag hade rätt. Det är en så jävla korkad inställning att jag skäms när jag tänker tillbaka på det. Jag faller garanterat tillbaka i det mönstret ibland än idag men jag försöker verkligen dra lärdom av mina misstag och tacka för att de påpekas. Att lära sig är att vinna!

4. Hitta tuggmotstånd.

Nog för att det är trevligt att samtala med människor som håller med, men det blir lätt som att sitta och humma instämmande i grupp. Det verkligt givande, och den verkliga utmaningen, är att ha goda samtal med människor man inte håller med. Det förutsätter förstås att båda parter är intellektuellt hederliga och villiga att lyssna och inte bara prata. Så samla på dig folk som inte tycker som du i alla frågor men som du ändå respekterar för att de är anständiga. Ni behöver inte vara överens efter samtalet heller, det är rent av bättre om ni inte är det eftersom målet för ett bra samtal varken är att vaska fram en vinnare eller att nå konsensus. Om ni kan tycka olika och lyckas förstå varandras argument så är mycket vunnet.

5. Mata inte trollen.

Jag vet att det är en gammal klyscha, men den är fortfarande sann. Det finns massor av debattroll därute som vill locka in dig i evighetslånga diskussioner om ditt och datt. Det är lätt att låta sig ryckas med, för man vill inte låta dumfan stå oemotsagd, men det finns inget att vinna på det. Det tar tid och det tar energi och i slutänden kommer du ändå inte att ha uträttat något för dumfan är varken intresserad av att förstå eller bli förstådd. Det är internets sirener och de lockar dig i fördärvet. Som George Carlin sa: Argumentera inte med idioter. De drar ner dig till sin nivå och besegrar dig med erfarenhet.

6. Mata inte penntrollen heller.

Just det. Troll finns inte bara på nätet. Redaktionerna vill gärna att du ska tro det, men redaktionerna anställer gärna troll själva som skriver smörja som får blodet att koka hos läsarna. För att upprördhet säljer. Artiklar som gör folk upprörda sprids och ger skönt klirr i kassan i klickonomins tidsålder. Gå inte på det. Klicka inte och dela inte. Måste du prompt klicka eller dela så använd åtminstone en tjänst som unvis.it så att penntrollet åtminstone inte genererar några pengar till sin tidning.

7. Tillämpa generositetsprincipen.

Jag vet, jag har sagt det förr, men det är viktigt. Att avsiktigt missförstå och tolka saker på sämsta möjliga sätt må vinna debatter, men det för inte samtalet en millimeter framåt. Att spela dum är… dumt.

8. Börja med dig själv.

Vi kan inte begära att andra ska ändra sig. Vi kan inte förvänta oss det. Allt vi kan göra är att börja med oss själva och hoppas att andra hänger på. Det handlar om att föregå med gott exempel, men också om att motstå frestelsen att vinna billiga poänger. Det är svårt nog. Men om vi inte kan hålla nivån själva, hur kan vi då vara säkra på vilken planhalva vi egentligen spelar på?


Photo credit: Marc Wathieu via Foter.com / CC BY-NC
Andra bloggar om: , , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-04-19 18:11:32)

I god demokratisk ordning


Turkiet har visat hur demokratin kan avskaffa sig själv.

Men det behöver inte ske under så dramatiska former. I själva verket är det minst lika farligt när det sker i många, små steg under lång tid.

Till att börja med har vi EU som medverkar till att överföra makt från individen till politiken, från medlemsstaterna till Bryssel samt från folkvalda och demokratiska institutioner till icke-valda byråkrater. Resultatet blir mer centralstyrning, mer likriktning, mer kommandoekonomi – och samtidigt mindre frihet och mindre demokrati.

EU-kommissionens förre ordförande José Manuel Barroso kommenterade maktöverföringen från nationella demokratiska institutioner till Bryssel så här: Så länge beslutet om att minska det demokratiska inflytandet fattas under korrekt demokratiska former, då är det inget problem.

Erdogan säger i princip samma sak.

I Sverige tar sig den politiska och byråkratiska makten också allt mer utrymme. Makt flyttas uppåt, bort från medborgarna. Den enskilda individens frihet att bestämma över sitt eget liv inskränks allt mer. Beslutsprocesserna blir allt mer hemlighetsfulla och offentlighetsprincipen naggas i kanten. Statens kontroll över folket ökar, liksom övervakningen. Människor blir allt mer utelämnade till överheten och dess nycker.

Får detta fortsätta kommer även den svenska demokratin att tömmas på substans och värde. I god demokratisk ordning.

Frågan är om vi tänker reagera när demokratin monteras ned – eller om vi skall vänta tills det är för sent.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-19 13:39:00)

18 April 2017

5 juli-podden 49: Rapport från Watched-utställningen i Berlin

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



  • Vi besöker två utställningar om övervakning i Berlin. Men först ett nyhetssvep:
  • Vilka underrättelsetjänster har manipulerat bankernas SWIFT-system, hur och varför?
  • World Wide Web Consortium på väg införa DRM i webbstandard för video.
  • Wikileaks vs CIA-chefen.
  • Franske presidentkandidaten Emmanuel Macron säger sig vilja förbjuda end-to-end-kryptering.
  • Facebook planerar åtgärder inför det franska presidentvalet.


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-18 16:39:00)

17 April 2017

NSA snokar i dina bankaffärer


Visselblåsaren Edward Snowdens material pekar på att den amerikanska underrättelseorganisationen NSA hackat det internationella systemet för banktransfereringar, SWIFT.

Nu kommer ny information som stärker uppgifterna om att det verkligen är så. Läs mer här:


Här kan du läsa vad jag skrev om saken år 2013, när frågan var uppe i Europaparlamentets utfrågningar om massövervakningen:


Vad var det vi sa?

Svenska media förbigick vid tiden detta med tystnad. Förmodligen kommer de att behandla dessa, nya uppgifter på samma sätt.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-17 13:59:00)

15 April 2017

PPI turns 7 years old, accomplishments over past year

PPI GA - Photo CC-BY-NC by Mike Herbst

The following article was written collaboratively by board members of PPI, several of whom are also part of the Pirate Times team. While PPI and Pirate Times are distinct organizations they maintain a working collaborative relationship to support Pirate Parties around the world.

The first General Assembly

In 2010, during April 16th-18th, Pirate Parties International (PPI) held its first General Assembly in Brussels. Pirate Parties from 24 countries came together and officially formed the organization. It was a unique initiative. One that surpassed the global reach of any other political party when Pirate Parties from around the world met together to create a supranational organization that would support them. PPI is a global umbrella organization like none other. One that increases awareness and assists the spread of the pirate movement.

PPI Statistics

  • 69 national Pirate Parties are documented on PPI’s website
  • 33 national parties are currently members of PPI
  • 28 national parties are currently active participants
  • 23 parties submitted delegates for the 2016 GA
  • 10 Pirate conferences took place prior to establishment
  • 10 General Assemblies took place since founding
  • 2 Think Twice Conferences took place (2014 in Frankfurt and 2015 in Istanbul)
  • 891,497 visits to the PPI website

Jump on board

On April 22nd, 2017, PPI will hold their 11th GA as an online General Assembly (GA). Members of PPI can submit delegates to vote on PPI statutes. Non-members can listen in and share their own feedback.

Let’s hear it from the board

PPI is a vessel as well as volunteers who push that vessel. As such, the organization is only as effective as the participants who assist. In honor of the event we asked each of the board members to briefly present what they see as the biggest accomplishment of PPI since the last GA and goals for the coming year.

Guillaume Saouli / Chairperson – Pirate Party of Switzerland / Council man

I am very glad to be surrounded by such an exceptional board. We are able to function as a team and contribute collectively to rapid changes in an organisation left to itself far too long.

Last July, our team (the new board) inherited a ship which was at bay. Our first priority was to bring it into a shape and state enabling us to go to sea. We were facing obvious and not so obvious challenges. These cover a broad array of domains: ranging from IT to social media and communication. Each board member has invested themselves tremendously over the past 9 months to make things happen. Re-establishing a climate of dialog, where the norm is fruitful discussions where everyone can benefit from these exchanges is our foremost preoccupation.

Recognizing the diversity and various levels of maturity of our constitutants is another one. Being able to support each and every pirate movement around the world with the apropriate engagement, tools and means. One shoe doesn’t fit all, each and every pirate party around the world has a different environment to deal with, and therefore the PPI needs to evolve in order to deliver in a sustainable manner. The road to achieve this isn’t obvious or easy, however it can only be achieved by fruitful dialogs rather then aggression. We, as pirates, have to acknowledge that every party is different, and this is a unique opportunity that can strengthen us.

Through establishing internal online democracy (a first since the inception of PPI) we have given the means to all members to participate in our development. This is our first and foremost achievement, in other words empowering the members of PPI to contribute to the destiny of the organisation.

Establishing a clear financial operation, and membership roster are two other key accomplishments of these first nine months. This required a huge time investment by the board members with over 3,000 hours volunteered over this period, which enabled us to complete 15 projects in various domains. Some others are still ongoing and will need a much larger time investment to complete them.

Bailey Lamon / Vice-Chairperson – Pirate Party of Canada

The current board has big goals for PPI. Personally I envision it becoming an open, collaborative hub for international coordination and to be able to provide practical support and resources to Pirate Parties and Pirate Activists. While an organization like PPI is obviously not required for Pirates around the world to connect and cooperate with each other, there is a lot of potential here. We are working hard to make PPI functional and usable for unified actions, building solidarity and taking advantage of its vast social network. We are all in the business of changing the world and shaking up current systems of power, and there is so much we have to offer “the cause” and each other in this vibrant community.

We still have a long way to go in terms of meeting our goals, which has disappointed and even angered some. There are those who truly believe that PPI has accomplished nothing over the years and that it should be dissolved entirely. Frustration is completely valid, but we want to assure everyone that we haven’t lost sight of the future and where we’re trying to steer the ship. It is simply not happening as quickly as expected, for a number of reasons that are largely out of our control. We are doing the best we can to overcome the challenges and while patience is not an infinite resource, patience is something we need now more than ever. I remain optimistic.

We hope that you will attend the upcoming online GA. The best thing that can happen right now is a constructive meeting with PPI members as well as non-members, and anyone who wants to help move this organization forward.

Thomas Gaul / General Secretary – Pirate Party of Germany,

Having served on the board before I can say, finally we have an eager and working team who all fit in with the goals of PPI. The achievements I have seen have been major ones compared to the very small steps in the past. Seeing this, it is about time to step forward with PPI and build up teams who will work to accomplish several goals we have assigned into tasks. As we know, a board in itself is nothing but teams who will make a living body out of PPI. I am thankful for working in a team with such great people.
A personal wish: I dearly hope those elected for a one year term will be reelected. They have deserved it for their very good work! And I wish we could visualize our real efforts since our past General Assembly.

Keith L. Goldstein / Treasurer – Pirate Party of Israel

Establishing our finances (wiki.pp-international.net/Finances) with a bank account in Switzerland and a Bitcoin exchange account has obviously been a major task. In the coming year, I would like to see us set up a crowdfunding campaign to sponsor a third Think Twice conference.

I also would like to see us develop a network of volunteers who can take greater ownership of PPI so that we can collaborate and communicate with greater frequency. PPI is in many respects an early global government, which protects individuals from the tyranny of national governments and corporations that seek to invade privacy and restrict freedom. While we are currently lacking substantial power, I believe we can become a formidable force by doing three things:

1) enabling national parties by helping countries that do not have an established political party with resources to create one and by providing services such as online voting systems

2) networking between members by sharing contact data and social media

3) gaining official status from international bodies, such as the UN.

Andrew Reitemeyer / Board Member – Pirate Party of New Zealand

I am excited by this board. We have, at long last, been able, with our move to Switzerland, to get ourselves a bank account – a task that has cost us many fruitless hours in the past. We are now looking outwards and onwards.

Raymond Johansen / Board Member – Pirate Party of Norway

It has been a privilege to get to know and to work with my board colleagues. I have seldom seen such dedication and professionalism. The big milestones, since we took over, seem to me, to be that we are now formally registered and as such have been able to establish banking relationships. We will now be able to actually fund our activities as a result. I am also proud to have been a small part of actually reestablishing contact with our members. The data we inherited was so poor that only one of the parties actually answered us when we first reached out.

I am elected for one year only so I will not speak too much about the future. But I do hope we let our chairs continue on the road to a strong organisation. Neither Rome nor any other city was built in a day, or even a year of hard work.

If the new board will let me, I will continue to be a part of developing this movement into a much more effective organisation, capable of much greater things.

I thank you all for your confidence and, as the MPAA would say: “Break a leg!”

International Seas Are Rough

Bringing different parties together from around the world, with distinct cultures and perceptions of the meaning of Pirateism, came with its own set of difficulties. Certain parties became more active, others decided to disaffiliate themselves, and yet PPI has persevered with the belief that by continuing this global movement with solidarity we can achieve many great things.

There is a Beacon of Light Out There

PPI is fighting problems that are much greater than any single party can fix, but they are optimistic that with everyone’s help PPI can achieve great things. There is a beacon of light out there, and it is you! For information on becoming a member of PPI or just volunteering, you can contact membership@pp-international.net

Featured image: CC-BY-NC, ubiquit23

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-04-15 15:10:40)

13 April 2017

FOSS activist arrested for tor exit node in Russia

Accused of incitations to “terrorism” made via his Tor exit-node, Dmitry Bogatov was arrested on the 6th of April.

Dmitry became part of a large penal case that was initiated by Russia’s Investigation Committee on “incitations to mass riots” during the protest action that took place on the 2nd of April in Moscow. According to the Investigation Committee, Bogatov was publishing messages on the forum sysadmin.ru. The messages posted were inciting to violent actions, for example, “he” was suggesting to bring “bottles, fabric, gasoline, turpentine [and] foam plastic” to the Red Square. According to the Investigation, the experts had analyzed the text of these messages and proved “linguistic and psychological characteristics of incitations to terrorism”. However, Dmitry claims that he has nothing to do with posting the incendiary messages.

The Investigation pled the judge to extend the detention period for the mathematician, but the judge Evgeniy Naidenov refused it. Article 212 of Russia’s criminal code establishes that offenders, who could be sentenced to up to two years in prison, should not be detained as a preventive measure. However, Bogatov was not released: he was taken away for interrogation at the Investigative Committee yet again, with handcuffs. The interrogation lasted for the whole night, and the Committee presented more serious charges: “calling for terrorist activities or justifying the use of terrorism via the Internet” (Article 205.2 with punishments from 5 to 7 years of emprisonment). These new charges transform a minor crime to a ‘grave’ one, and justify detention as a “preventive measure”. The hearing was held on April 10, and Bogatov got 2 months of preventive detention.
Dmitry Bogatov, 25 years old, teaches maths in MFUA (Moscow Finance and Law University). He was a free and open source software activist. Dmitry was administrating a Tor exit-node from his house. In fact, the author of “incendiary messages” (called “Airat Bashirov”) was using Tor, and, by chance, he used the ip adress of Dmitry’s exit node.

Dmitry’s lawyer, Alexei Teptsov, presented videos from surveillance cameras. The videos proved that during the moments when the “incendiary messages” were posted, Dmitry was away from his computer. He was coming back from a fitness center with his wife, Tatiana, and then went to a supermarket, where cameras were also working. Moreover, “Airat Bashirov”, the author of the provocative messages, continues to post on sysadmin.ru, while Dmitry is under arrest. The last post was seen on the forum on April 11.

Dmitry will stay in pre-trial detention center until June 8 at least. Now the Investigation is examining all his seized devices.
———

 

This is a guest post by Stanislav Shakirov (former PPRU chairman, 2009-2010). 
Additional info about this case (in english)
https://meduza.io/en/feature/2017/04/10/mathematics-teacher-accused-of-inciting-mass-riots-now-also-accused-of-supporting-terrorism-and-once-again-detained

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-04-13 18:10:19)

Det grälsjuka Sverige


Någonstans på vägen har jag plockat upp en del tips om hur man bäst tillrättavisar människor – om man vill vara konstruktiv och uppnå positiva resultat.

Föga förvånande går dessa tips helt på tvärs mot hur det fungerar i sociala media, i svensk samhällsdebatt och i politiken.

Fritt ur minnet:

  • Kritik skall helst bara framföras utifrån personliga upplevelser. Rykten, skvaller och andrahandsuppgifter är alltid i varierande utsträckning fel – och då riskerar diskussionen att handla om fel saker.
  • Kritik skall framföras så snart som möjligt, medan alla detaljer är i färskt minne.
  • Kritik skall framföras personligen – och i enskildhet. Sker det genom ombud eller inför publik kommer de inblandade att sätta sin egen prestige framför resultat.
  • Kritik skall fokusera på den aktuella handlingen, inte på personen.
  • Kritik måste tydligt förklara varför en viss handling är problematisk och vilka konsekvenser den kan få.
  • Kritik skall i möjligaste mån utmynna i en konkret överenskommelse om ett förändrat beteende.
  • Om önskat resultat uppnås – ta aldrig upp saken igen. Att vara långsint skapar oro, dålig stämning och är inte konstruktivt.
  • Gör en ansträngning för att avsluta i en positiv anda.

Detta gäller kanske inte alltid, i alla situationer. Men det brukar fungera.

Visserligen är dessa tips inte i alla delar direkt överförbara till politiken och samhällsdebatten. Men här finns saker värda att ta fasta på – som det konstruktiva förhållningssättet.

Sett ur detta perspektiv är det inte att undra över att svensk samhällsdebatt – som den ser ut i dag – är ett hopplöst träsk.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-13 12:27:00)

11 April 2017

5 juli-podden 48: Terror i Stockholm - en kritisk analys

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



  • Vi diskuterar terrorattacken i Stockholm. Men först ett nyhetssvep.
  • Tyskland på väg luckra upp reglerna för trådlösa nätverk - nu ska man inte behöva ta ansvar för vad andra användare gör på ens wifi.
  • Tyskland skissar på lag mot spridande av falska nyheter, hatkommentarer, förolämpning av staten - och porr.
  • Och i Schweiz har en man blivit stämd för att ha gillat en Facebookpost.


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-11 10:55:00)

Net Neutrality: Respect my Net presented at BEREC

Paris, 11 April 2017 — La Quadrature du Net publishes a position paper co-drafted with the FDN Federation and presented during the stakeholders meeting organised by the Body of European Regulators of Electronic Communications (BEREC) on 14 March 2017 in Brussels.

The proposals aim to allow a better monitoring of Net Neutrality and present helpful evidence for regulators to enforce the application of Net Neutrality especially through a tool developed to allow users to report Net Neutrality violations in the easiest way possible.

Since the BEREC's adoption of the guidelines on Net Neutrality in September 2016, it is up to the National Regulator Agencies to enforce the implementation of Net Neutrality and this cannot be done without the help of the citizens as they are the first concerned by the infringement of this principle. Tools such as Respect My Net allow citizens to report infractions carried by their ISP or mobile operator and allow to put into light unfair commercial practices.

The main points of the paper are:

  • The tools must be free/libre software;
  • The tests must be specific, permanent monitoring is discouraged
  • Citizen's privacy must always be protected, all results must be published in an aggregated form and no information could lead back to the user.

Read the position paper

Respect My Net

(by neurone130 at 2017-04-11 08:29:00)

Piratfika den 8 mars – Tema: Internet och dess infrastruktur

fika1

Hej Piratvänner

Många av oss är fortafarande skakade över dådet i Stockholm i fredags och alla sörger offern. Men att låta vår vardag ändras på grund av det som hände är en erkännande att terroristerna har vunnit. Så vi ska fortfarande ha det vanliga piratfikat som är planderad till andra onsdagen varje månad. De kommande piratfika kommer dessutom att ha olika teman där vi kan diskutera specifika politiska frågor. Piratpartiet Stockholm kommer att använda de diskutionerna som bas till att bygga partiprogrammet som vi kan gå till kommunalval med 2018. Temat nu på onsdag är Internet och dess infrastruktur.

Nu på onsdag kl 18 i Baresso Coffee på Södermalm. Kom gärna och diskutera PP-politik kring Internet och dess infrastruktur.

Baresso Coffee
Swedenborgsgatan 25
Tunnelbana: Medborgarplatsen eller Mariatorget
Pendeltåg: Södra Station
www.baressocoffee.se

Vi ses där
Piratpartiet Stockholmsregionen
stockholmsregionen@piratpartiet.se

Kommentera! (by aveen at 2017-04-11 08:01:38)

10 April 2017

YouTube: invisibilisation to benefit advertizing

LQDN is publishing here an op-ed by Okhin.

Paris, 10 April 2017 — Online video platforms (most notably YouTube and Facebook) have surpassed television in audience count, making these media extremely important in terms of how they represent society. They constitute a place of public expression, run by private companies, which permit many persons, cultures, subcultures, and social groups to exist, to communicate among themselves, and to be seen. Certainly there are initiatives and free alternatives, but none of them can hope to reach the level of presence of these platforms.

The presence of minorities in these media of mass entertainment (TV, series, films, video games, etc.) is at best problematic. The Internet lets anyone create and have access to content that might tackle this problem by giving them a voice, letting them share their experience, and recognizing them. That is one of the main reasons for the success of these media platforms and user-created content.

YouTube, Facebook and other massive digital platforms have become critical for the public space presence of those minorities, becoming a major component in the visibility of those people, their struggles, their discussions, or just as a means of struggling against isolation, of confronting points of view and situations, and of mutual aid.

In mid-March, YouTube (which belongs to Google-Alphabet) updated their - optional - restricted mode, which is intended to "screen out potentially mature content that you may prefer not to see or don’t want others in your family to see".

YouTube displays that mode as a parental control feature with which parents need not decide anything, and surrender to YouTube the choice of what their children may see; or for use on publicly available terminals, such as libraries and schools. The goal is to ensure that nobody who uses those terminals may stumble on content that might shock them.

The most visible consequence of this update was making most content produced by LGBT authors, or about even remotely LGBT matters (the word "gay" in a cat video is enough), unreachable to people using this restricted mode. The update elicited great anger in the LGBT community, forcing YouTube to make ">public apologies, and finally admit that their screening mechanism doesn't work.

In a statement released to specialized press, YouTube explained that health, politics and sexuality were amongst matters that could lead content to be classified as restricted. That definition actually enables YouTube to target nearly any content and flag it as restricted. In the same statement, YouTube adds that user reports and previous restricted content uploads by the same person, were also criteria for flagging content. The more content is flagged as restricted, the more likely it is that their creator will be flagged again.

The regulation of a public space by private interests should not be analysed through the prism of morality, but rather through that of the platforms' business model. The goal of those platforms is neither to display the content the user requested, nor to allow content creators to publish their creations, but instead to display the right ad, on the right content, to the right person, in order to fulfil the requirements of their advertising customers. Havas and Procter & Gamble recently threatened to end their partnerships with Google in light of Google's inability to correctly categorize and label its content. These businesses want to be able to guarantee their clients that no advertising will appear alongside content that might damage their brands1.

This problem is as old as advertising on the Internet. Pop-up advertising was created for this in the 1990s (it took almost a decade to stop this plague). At the time, advertisers complained that they didn't want their advertising, and thus their brands, to be associated with things they disapproved of - for instance, pornography was widely mentioned at the time.

Beyond the simple case of YouTube, we have to remember that, unfortunately, this is only one extremely public case among that many more incursions on freedom of expression for the benefit of the advertisers. Female nudity, for example, is banned from different social media or private software platforms. That which has recently affected queer persons and communities could perfectly well soon affect videos defending political ideas —whether it has to do with candidates to an election or just active participants, and potentially anyone whose ideas displease an advertiser.

YouTube's restricted mode scandal in the form it exploded in the last few days thus seems like the reaction of a business faced with the threats of its clients. It's an attempt to create a public space entirely dedicated to presenting advertising, stripped of content potentially annoying to a brand, realizing Patrick Le Lay's dream of maximizing the profitability of the "available brain time".

If pressure from advertisers brings YouTube to bend to their demands, restricted mode will probably be enabled by default. If restricted mode remains optional but is enabled by secondary schools, how will it be possible to do online research if the platforms don't provide any content that could potentially be politicized? Or dealing with sexuality? How to give access to information about abortion —which is already complicated— if it is not available?

Some attempts by decentralized media whose economic model doesn't depend on advertising already exist, but without threatening in the least the oligopoly composed of the centralized platforms. However, one of the Internet's strengths resides in its decentralization, the possibility to offer everyone to put his content on line. Yet the silo effect and the concentration of content by a few private businesses which control the entire production chain out through broadcast, passing ultimately through the management of income, poses the question of respect for the rights of perceived communities as a danger to their economic model.

It is becoming ever more critical, if we want to live in a society that offers diversity of opinions, of cultures, of ideas necessary for a democracy that includes everyone and everything, to reduce our dependency on these platforms. The dream of a neutral, free, and decentralized Internet is still vivid, and many groups are working on it (from Framasoft to Yunohost passing by riseup.net and a large part of the hacker spaces), but a lot remains to accomplish. The availability of these tools, their use for and by everyone, requires more than make the code libre/open source. If we really want to get these tools out of our "garages", the work that these groups have begun has to reach actively into activist spaces.

(by neurone130 at 2017-04-10 14:52:17)

04 April 2017

5 juli-podden 47: Krypterad porr, kulturtips och HAX till finkan

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



• Världens största porrsajt Pornhub inför HTTPS för att skydda sina besökare från övervakning.

• Smarta teveapparater kan hackas via marksända signaler.

• Connecticut låter polisen beväpna drönare.

• Ansiktsigenkänningen i Galaxy S8 kan luras med ett enkelt fotografi.

• Bakdörr eller inte? EU fortsätter att vela om krypterade meddelandeappar.

• Spanien dömer kvinna till fängelse för att ha skämtat på Twitter om mordet på en av diktatorn Francos medarbetare på 1970-talet.

• 90 procent av USAs budget för cyberprogram läggs på offensiva program, enligt Reuters.

• Kalifornien på väg kriminalisera spridandet av falska nyheter.

• Kulturtips: The Good Wife och Black Mirror.

• Vi avslutar med lite interna nyheter: HAX ska i fängelse.


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-04-04 11:18:00)

28 March 2017

Fosterland


Pensionärerna på Allégården i Göteborg får inte fortsätta den vinprovning som varit en ljuspunkt i många gamlingars liv i 15 års tid. [Länk»]

Det är naturligtvis lätt att tänka mörka tankar om de kommunala tjänstemän som drivit denna fråga till sin spets. Viss kritik förtjänar de säkert.

Men de lyder bara order. De är tvingade att följa reglerna. Och reglerna är beslutade av politikerna (på inrådan av tjänstemän i deras, högre, statliga sfär). Ansvaret vilar i slutändan hos riksdagen.

Och gissa vad? Svenska folket har röstat på dessa galningar; på politiker som makthungrigt vill styra och ställa, reglera varje aspekt av mänskligt liv; på politiker som anser att vuxna människor inte kan ta vara på sig själva; på politiker som vill ändra på folket.

Och en ändring blev det. Vinprovningen på Allégården har upphört, med omedelbar verkan.

Handlingar – inklusive att rösta – har konsekvenser.

Jag begriper inte varför alla envisas med att ge dessa idioter allt mer makt och pengar.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-28 17:17:00)

5 juli-podden 46: Censurmaskinen, Snowden och amerikansk kryptoskandal

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.


  • EU-kommissionens "censurmaskin" på upploppet.
  • Dragkamp om EU:s ePrivacy-förordning.
  • Grundlösa spionanklagelser mot Snowden motbevisas.
  • CIA kan ta sig in i Appleenheters firmware, avslöjar Wikileaks.
  • Amerikanska myndigheter kan komma att kunna köpa uppgifter om internetleverantörers kunder.
  • Man inspärrad i USA på obestämd framtid för att ha vägrat avkryptera hårddisk.
  • Antalet genomsökningar av elektroniska enheter ökar kraftigt i amerikansk gränskontroll.
  • Slutligen några ord om vad politiken kan lära av den akademiska världen.


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-28 11:01:00)

Media – granskare eller makthavare?


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"All information har en avsändare och alla avsändare har ett syfte. Vi kan helt enkelt inte veta ifall den information som når oss är vinklad, filtrerad eller korrekt återgiven. Enda sättet att möta detta är med mer information, fler källor, fler röster, fler analyser, rimlig tolkning och sund skepsis. För vad är alternativet?"

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-28 05:00:00)

23 March 2017

Vi lever i intressanta tider


Det tycks finnas en inneboende dramaturgi i det som sker. Ett slags förutsägbarhet, som samtidigt är svår att sätta fingret på. Tänk Juholt: Allt som skedde, det skedde enligt något slags... tragikomisk logik.

Eller tänk Piratpartiet: Att de skulle glida in i Europaparlamentet på en räkmacka år 2009 var uppenbart. Att de skulle åka ut 2014 likaså. Men som de hedervärda idealister de är, tror de fortfarande att det handlade om sakfrågor, god vilja, evidensbaserad politik och politisk hederlighet.

Mona Sahlin: Ett drama i flera akter – som tycks gå mot en slutpunkt som inte kan förvåna någon.

Sverigedemokraterna: Partiet som lever mer i symbios med media än något annat politiskt parti. Svarta rubriker, klickmonster, krokodiltårar och god lösnummerförsäljning. Allt uppbackat av en kravallvänster som blivit partiets bästa valarbetare.

Miljöpartiets syndafall, poliskrisen och försvaret. Moderaternas våndor. Rörelsens alla affärer och skandaler. Riksrevisionen, Fastighetsverket och kommunala prestigeprojekt som slutar med att skattebetalarna får plocka upp notan.

Brexit, Trump och mullret från Ryssland. Saker som kunde förutses, men som ändå tycks ha tagit de flesta (i vart fall de självutnämnda förståsigpåarna) på sängen.

Till och med terrorismen tycks ha sin egen, vidriga logik. Liksom reaktionerna på den samma.

Allt detta följer relativt begripliga mönster. Handlingar och händelser leder till reaktioner som går att ana långt innan de flyter upp till ytan. Här finns en dynamik som inte lyder några planer, men vars konsekvenser ändå tycks följa något slags primitiv psykologi.

Inte sällan är bilden av verkligheten mer betydelsefull än själva verkligheten. Och när något bryter igenom bakgrundsbruset, då blir det ofta ett självspelande piano. Det finns identifierbara tipping points, där vad som närmast kan beskrivas som naturkrafter sätts i rörelse. Det finns metastabila system, opinioner och trender som kan ändras eller vända helt, snabbare än någon kan ana.

Det som är så spännande just nu är att det inte längre är självklart vem som sätter agendan, vem som har makten över informationen och ordet – eller över »värdegrunden«. Media utmanas av nätets nya stjärnor. Trollfabriker och Facebook påverkar människors åsikter och världsbild. Politikerna har blivit spelpjäser snarare än spelare.

Jag tror att man måste försöka förstå och förhålla sig till detta om man vill begripa vad som händer i vårt samhälle – och i världen.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-23 13:11:00)

22 March 2017

From bad to worse: the del Castillo Report on the European Electronic Communication Code

Paris, 22 March 2017 — The rapporteur for the European Parliament on the European Electronic Communication Code intends to make Europe retreat from the way to a free, developed, fair digital society.

To understand what it's about, let's step back a little.

Since 2002, the regulation of telecommunication has been based on a group of European directives called "the telecom package". The second revision of this package (the first was in 2009) began in September 2016 with the publication by the European Commission of a draft bill for a European Code of Electronic Communication. This massive bill of more than a hundred articles aims to recast and reform the current telecom package. It is now being negotiated at the Council of the European Union, and a report just had been published at the European Parliament. This report published by the MEP Pilar del Castillo (ES - EPP) will be discussed in the coming months.


Our work on Telecom Package on the wiki

The bill of the Commission, a bill for a Telecoms oligarchy

We support the Commission' stated objective: to offer very high speed connectivity, based on optical fibre, to all European citizens. That is obvious. However, we discuss how to arrive there. The Commission's bill is a bill for oligopolies, a bill for the big ones, the three or four large operators in each country, a bill at the expense of the small ones. We knew that this Commission couldn't come up with a bill favorable for citizens. That is probably what, at the last minute, convinced it to assemble into the communication, a collection of policies called "WIFI4EU", as a last outburst before entirely forgetting citizens. As if Wi-Fi were no more than an issue of money, dribbled from the fingers like a handout, and not a set of liberties to conquer.

In the Commission's bill, citizens are not equal before the law. The Universal Service Obligation designed by the Commission makes persons geographically isolated or in difficult situations into second-class citizens. While "mainstream" citizens will benefit from very high-speed Internet access, those benefiting from "Universal Service" will have only "functional" access worthy of the ancient Minitel of 30 years ago. In brief, for city-dwellers the very high-speed digital society, for rural citizens the leftover scraps of a two-speed economy.

Networks are today a common good. Even according to the French national electronic communication regulator Arcep, networks are "an infrastructure of liberty". The Commission is neglecting that when it closes the door of the telecoms market to all the small actors who could build and nourish the wealth of telecommunications.

This restrictive closure of the market is tangible in many ways.

Opposed to the demands of European Community Networks, the Commission favored powerful operators substantially by completely deregulating investment in the as-yet undefined new network elements. It was the same when it proposed not to regulate the structurally separated operators. The Commission also handed operators a beautiful gift by offering them individual rights to radio frequencies for 25 years while counting on the secondary frequency market to keep it all working. Once again this flies in the face of history, because today Wi-Fi, and thus free frequencies, transmit more data than all other technologies combined.

But in this fight for the open spectrum, the Commission has defended the sharing of radio frequencies since 2012, and in this text has made a number of proposals in favor of the sharing of radio frequencies in the draft code. Maybe in good faith, but without taking care to establish a coherent and readable framework for the open spectrum, too sure to be swallowed by the Member States.

Those are a few illustrations of the slippery slope on which the Commission places itself against citizens, against the digital society, against innovation. But that is nothing compared to what the rapporteur, MEP Pilar del Castillo, foresees for this recast of telecoms law in Europe.

The "del Castillo" report, a report for private monopolies (i.e the nightmare)

Pilar del Castillo is no stranger to us. She never fails to place her portfolio of responsibilities at the service of the industry: an industry with which she cultivates privileged relations and to which she offers the most beautiful presents. Her report on the Code is one of them.

Determined in her quest for European breakage, Mrs del Castillo doesn't hesitate to dig deeper the gap opened by the Commission. European regulation must not merely be written for an oligarchy, it must be made for a monopoly. But not any old type of monopoly. The public monopolies which Europe has fought against when they were State property, the rapporteur now plans to give to private companies -- the incumbent operators, those now-privatised former monopolies.

To this end, the regulatory shortcomings explained above are extended and made more vague. The control of the regulator is reduced and traded off for more or less fair development. The idea that the optic fibre and a high speed symmetrical broadband are supposed to be objectives, is simply put rewritten to a mere placebo for copper networks. And, of course, no progress on what we could expect from a representative of the European people.

But where the intervention of the MEP is even worst, it is regarding the spectrum. The minimum of 25 years rights on public domain radio frequencies, has been extended to 30 years! 30 years. Here is what will block European economy, here is what will build fortresses around the kings of the digital economy, those incumbent operators re monopolising. And let's not forget the total lack of possibility of interventions on the rights to use the spectrum given to those operators. Finally, because the benefits of the biggest will be pale into insignificance if they were not associated with the privation of the smallest, the unstable provisions by the Commission in favor of the open spectrum are literally eradicated by the rapporteur. Do not think about sharing. Do not think about innovation. Mostly, do not think especially about freedom.

On the ruins of the Telecoms in the making, the only positive provision of this report is the suppression of the administrative fees for the small operators... There is always a small gift for those left behind.

(by neurone130 at 2017-03-22 11:37:12)

21 March 2017

5 juli-podden 45: Princeton-Fung Global Forum i Berlin

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Vi rapporterar från Princeton-Fung Global Forum i Berlin, en internetkonferens med fokus på frihet, säkerhet och integritet på nätet.

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag. I dag även med Oscar Swartz.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-21 15:31:00)

Vetenskap och vett - eller politik?


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Svensk politik rymmer inte ens någon intellektuell, ideologisk eller idémässig debatt nu för tiden. Vilket landar i att den varken drivs av verkliga förhållanden, intellektuell analys eller genomtänkta principer – utan bara av ett rent maktbegär. Det är en tråkig och farlig utveckling."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-21 01:06:00)

19 March 2017

Går Assange-fallet mot sitt slut, eller inte?


Läs min senaste text på HAX.5July.org:


"This is no longer about justice. It’s about Sweden handling this case in a biased and unjust way – because of who Julian Assange is."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-19 15:29:00)

Knarktupén

I diverse samtal om drogpolitik stöter jag ständigt på en fruktansvärt stark nidbild av vem en drogbrukare är och hur hen beter sig. Nästan lika illa är nidbilden av missbrukare, och sedan kommer dessutom det ständiga likhetstecknet som sätts mellan ”brukare” och ”missbrukare”. Den stereotypa bilden av en brukare är att hen är arbetslös, potentiellt hemlös, saknar vänner, saknar drömmar. Är farlig. Ser helt utsliten ut. Har inte duschat på månader. Och så vidare, och så vidare.

Nidbilden uppstår i hög grad på grund av något som på engelska brukar kallas ”toupée fallacy”. Detta är ett logiskt felslut som exempelvis visar sig i när någon påstår att ”alla tupéer ser så dåliga ut – jag kan alltid se när någon har tupé på sig”. Problemet här är att personen som gör påståendet ju inte alls kan veta att alla tupéer ser dåliga ut – hen ser bara de som är dåliga och märker inte de som är så bra att de inte märks. Felslutet kan också kallas ”fake boobs fallacy”, där exemplet är påståendet ”jag kan alltid se när någon har silikonbröst”.

Det finns väldigt många drogbrukare i Sverige, även om det uppfattade antal skiftar något enormt beroende på vem man frågar. Jag umgås i kretsar där jag vet en hel del som brukar illegala droger, och det spännande är att en enorm majoritet av dessa inte alls syns som drogbrukare utåt. De lever helt enkelt vanliga liv som vilken nykterist som helst, och är så pass diskreta med sitt bruk att få känner till det.1

Det som är värt att notera här är att de flesta av dessa mer diskreta personer som inte syns utåt är brukare, inte missbrukare. På grund av denna toupée fallacy är det väldigt lätt att få bilden att alla som brukar droger lever i missbruk – det är ju de enda man ser – och som följd har väldigt många den felaktiga föreställningen att alla som tar droger är missbrukare. Det är helt falskt, av samma anledning som inte alla som dricker alkohol är alkoholister. Om någonting är det senare mer av en sanning, eftersom alkohol är en av de mest missbrukade drogerna per brukare som finns, och dessutom är den drog som orsakar mest skada.

Säger jag att det inte finns brukare som uppfyller denna nidbild? Nej, självklart inte. Men att använda dem som exempel på vad drogbruk gör ger helt enkelt en onyanserad, orättvis bild som inte bidrar till debatten. Syftet med det här inlägget är inte ens att påstå att fler brukare lever ett sunt än osunt liv – det postas snarare med en förhoppning om att fler breddar sina vyer och accepterar att det som kan tyckas stämma kanske inte alltid stämmer.

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2017-03-19 13:12:08)

18 March 2017

Det begränsade livet – mitt tal för Ung Pirats kongress

I helgen hade Ung Pirat sin årliga förbundskongress, och jag fick äran att tala lite om meningen med livet och meningen med det politiska civilsamhället. Det spelades in, kolla gärna här.

Livet – och nu riskerar jag att bli lite filosofisk och eventuellt ge er dödsångest – är begränsat. Vi har alla begränsat med tid i den här världen. En begränsad period under vilken vi får vara här innan vi på nytt blir till jord. Vi har, om vi har tur, strax under hundra år att göra allt det vi drömmer om.

Att upptäcka den här vackra världen. Att kämpa för det vi tror på. Att lära oss allt det vi fantiserar om. Att hjälpa våra vänner. Att älska de vi älskar.

Så jag har tänkt mycket på varför vi lägger den tiden på att vara här idag. Varför vi skippat att gå ut med vänner. Att spela nya Zelda-spelet. Jobba. Plugga. Resa. Varför bortprioriterar vi allt det här och åker ut till ett vandrarhem i Zinkensdamm för att prata politik?

På Ung Pirats politiska konferens i höstas lyfte jag en teori jag tänkt på en tid. Att det finns tre starka pelare som måste finnas på plats för att kunna upprätthålla engagemanget i en politisk rörelse. Ju mer jag pratat med allt fler som engagerar sig politiskt verkar det här stämma, och det verkar stämma speciellt väl i ungdomsrörelser.

Vi är här för att vi gillar det vi gör, för att vi tror på det vi gör, och för att vi finner en social gemenskap i det vi gör. När en av dessa pelare faller kanske vi kan vara kvar. Men faller två så faller utan tvekan hela engagemanget.

Jag har dussintals historier om vad som gör oss till pirater, och många är förvånansvärt lika varandra. Min är inte ett undantag.

Jag gick med i Ung Pirat och Piratpartiet 2008, sexton år gammal. En sextonårig aki vars tre pelare inte ens börjat byggas. Jag visste inte vad jag gillade att göra, allt jag såg var ett mörker. Jag hade ingenting att tro på, inga mål i livet. Och jag hade inga vänner.

Genom piratrörelsen fann jag detta. Jag upptäckte min förkärlek till organisation, administration och projektledning, vilket jag nu jobbar med. Jag fann en mening med livet, en önskan att förändra världen till det bättre. Och jag fann vänner, för första gången i mitt liv. Jag har en enda bestående vän som är äldre än piratrörelsen, och hon sitter där och har sedan dess blivit aktiv i piratrörelsen. Och inte minst, jag fann min före detta man och nu bästa vän, Fabian, i rörelsen.

Det är vår rörelses uppdrag – både från Ung Pirats sida och från Piratpartiets – att säkerställa att dessa pelare upprätthålls. Att vi alla får chansen att göra det vi gillar. Att vi alla får chansen att tro på våra mål. Att vi alla får chansen att finna en social gemenskap i rörelsen. Det är en stor del i det enorma uppdrag som jag tog på mig när jag kandiderade som partisekreterare. Med mig är jag överlycklig att jag har fantastiska människor som vår internkommunikationsansvarige Isabelle Kokkalis, och vår medlemsansvarige Mattias Dahlberg. Det är ni – och många, många fler – som över huvud taget gör det här möjligt.

Livet är begränsat. Vi har alla begränsat med tid på den här jorden. Så jag har tänkt mycket på varför vi lägger den tiden på att vara i den här rörelsen.

Svaret är att vi är här för att vi gillar att vara här. Vi är här för att vi älskar varandra. Och allra viktigast, vi är här för att vi inser att vi är så jävla viktiga. Vi är här för att politiskt engagemang är den skatt vi betalar för att få vara på den här jorden. För att när vi träder in i våra liv har vi ett enda uppdrag, ett enda mål med livet – att lämna vår värld bättre än den var när vi kom.

Vi står inför enorma utmaningar. Vi står inför starka, onda krafter som mer än någonsin förut söker att begränsa våra mänskliga rättigheter. Begränsa vår rätt att kommunicera fritt och obevakat. Att röra oss fritt över nationella gränser. Att dela den kultur vi vill, utveckla innovation som vi vill.

Och det finns så många möjligheter. Så många chanser som regering efter regering helt struntar i. Mänskligheten är mitt uppe i en digital revolution, den största revolutionen i vår arts långa, långa historia. Internet har revolutionerat exakt varenda aspekt av ditt liv. Det är dags för oss att välja politiker som förstår det.

Politiker som förstår vikten av att anamma modern teknik och använda den som ett verktyg för att stärka vår civilisation. Inte en bur i vilken vi kan fängsla våra meningsmotståndare. Vi står inför ett vägskäl, där vi kan vinna så jävla mycket och förlora så jävla mycket.

Idag är det 540 dagar kvar tills Sverige går till val. 540 dagar då du kan vakna med en vilja att förändra världen. 540 kvällar att somna, väl medveten om att du är med i den revolution som skapar framtiden.

Livet är begränsat. Vi har alla begränsat med tid på den här jorden. Och jag kan inte nog uttrycka hur tacksam jag är för att ni spenderar det här livet med mig.

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2017-03-18 15:34:25)

17 March 2017

Att bara byta makthavare löser inte alla problem


Hur reformerar man ett land? Det är inte helt enkelt, som framgår av filmen ovan. Risken är att man bara ersätter en makthavare med en annan, utan att för den sakens skull ändra något i grunden.

Därför kan en mer framgångsrik plan kanske vara att verka för att minska den politiska makten som sådan – till förmån för att ge folk mer makt över sina egna liv, oavsett vem som sitter vid makten.

Youtube »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-17 12:51:00)

Ett annat Sverige är möjligt


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


Folk brukar fråga mig hur man kan utmana överheten. I denna text pekar jag på hur man i vart fall kan sätta sådana krafter i rörelse.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-03-17 06:30:00)

16 March 2017

Open letter to EU policy makers on community networks - joint press release

Paris, 16 March 2017 — Today, more than 25 European Community Networks, joined by over 35 supporting organizations from around the world, are sending an open letter to EU policy-makers. At a time when the European Union is paving the way for a major reform of telecommunications policy, the letter makes a number of recommendations to ensure the continuous development of these citizen initiatives, which provide an alternative, democratic and sustainable way to manage telecom infrastructures and meet the goals of broadband policies.

Community Networks are network infrastructures built by local communities and organizations in a bottom-up and democratic way. Given the shortcomings of current telecom policies -- such as the repeated failures of market actors to cover the communication needs of underprivileged populations both in rural and urban areas -- CNs are being increasingly considered as an alternative way to provide affordable Internet access for all.1

They actually offer much more than affordable Internet connectivity of superior quality, including citizen engagement, resiliency, education, innovation, and the basis for claiming our digital sovereignty over global corporations dominating the digital economy (the principles underlying these initiatives are summed up in the Guadalajara Declaration). Especially in Europe, we are seeing a continuous growth of some of the most successful federated community networks in the world like Guifi.net, Freifunk.net, FFDN and many others.

Yet, Community Networks have been systematically overlooked by policy-makers, and their values and models are being jeopardized by various policies. Today, CNs are asking for minimal and well-deserved support from policy-makers to be able to continue their activities. This open letter is signed by 31 European Community Networks, representing over hundred thousand active members, node owners, and serving even more individual citizens, SMEs, and organizations. It explains the different threats that those networks are facing and provides recommendations regarding the legal and policy frameworks that are appropriate for sustaining a diverse and democratic environment in the telecommunications sector.

The letter will be sent to the European Commission, EU member states delegations as well as members of the European Parliament. We hope that these institutions will follow suit by showing willingness to engage in a debate over the policy items covered in the letter.

(by neurone130 at 2017-03-16 09:02:31)


Piratpartiet