14 September 2017

Global campaing on intelligence sharing

Paris, 14 September 2017 — Yestarday, Privacy International, FIDH, LDH and La Quadrature du Net have written to the French surveillance oversight bodies (the CNCTR - Commission nationale de contrôle des techniques de renseignement - and the Délégation parlementaire au renseignement) in the context of a global campaign for greater transparency around secretive intelligence sharing activities between governments. We publish here the press release issued yesterday by Privacy International.

Privacy International, in partnership with 30+ national human rights organisations, has today written to national intelligence oversight bodies in over 40 countries seeking information on the intelligence sharing activities of their governments.

Countries may use secret intelligence sharing arrangements to circumvent international and domestic rules on direct surveillance. These arrangements can also lead to the exchange of information that can facilitate human rights abuses, particularly in countries with poor human rights records or weak rule of law.

National intelligence oversight bodies hold intelligence agencies accountable to the public by exercising scrutiny over the legality, propriety, effectiveness, and efficiency of the intelligence activities of their governments.

The countries written to include the Five Eyes Alliance, which is a secretive, global surveillance arrangement between the United States, the United Kingdom, Canada, Australia and New Zealand. The letter was also sent to nearly all of the countries forming surveillance partnerships that have grown from the Five Eyes: the Nine-Eyes (the Five Eyes plus Denmark, France, the Netherlands and Norway), the 14-Eyes (the Nine-Eyes plus Belgium, Germany, Italy, Spain and Sweden), and the 43-Eyes (the 14-Eyes plus the 2010 members of the International Security Assistance Forces to Afghanistan).

Specifically, PI and national human rights organisations are seeking more information about whether these national oversight bodies:

  • Are informed about the intelligence sharing activities of their governments;
  • Can independently oversee the intelligence sharing activities of their governments;
  • Can access all relevant information about the intelligence sharing activities of their governments;
  • Can review decisions by their governments to share intelligence and/or conduct independent investigations into the intelligence sharing activities of their governments; and
  • Cooperate with other oversight bodies to supervise the intelligence sharing activities of their governments.

A deadline of 31 October 2017 has been given for each national oversight body to respond. PI has created an interactive map, which illustrates the countries included in the campaign and the national intelligence oversight bodies that have been contacted in each country. The map will be updated when responses are received.

PI has also provided national oversight bodies with a briefing highlighting the international human rights implications of intelligence sharing arrangements between governments, with recommendations to increase transparency around these activities.

Scarlet Kim, Legal Officer at Privacy International, said:

"As intelligence agencies around the world have expanded their surveillance capabilities, so has the amount of information they exchange with each other, including data collected in bulk. These sharing arrangements are shrouded in secrecy and shielded from accountability. National oversight bodies perform a critical role in holding intelligence agencies accountable. The public has a right to know whether their mandates include scrutiny of intelligence sharing and what form this scrutiny takes."

(by neurone345 at 2017-09-14 12:55:35)

Kyrkovalet – en mångdimensionell trasselsudd

Som många av mina vänner vet är jag inte med i svenska kyrkan. Jag föddes utanför kyrkan, hade ateism som barnatro, men tror numera att jag tror, utan att ha kommit till skott att ansluta mig till något samfund. När jag nu nyfiket följer diskussionen (eller avsaknaden av diskussion) inför kyrkovalet är det alltså som nyfiken utomstående.

Att få en begriplig ordning på vad diskussionen gäller är inte lätt, och efter att ha pratat med några insatta vänner tycks det mig bero på att det finns konflikter längs många olika dimensioner i kyrkan, som bara delvis följer varandra. Och där man kan ha mycket olika åsikter kring vilken dimension man uppfattar som den viktigaste:

  • Episkopal/kongregationalistisk ordning: Ska makten över kyrkan, dess verksamhet, prästutnämningar och resurser följa ”smörjning”/”vigning”, och utgå från ärkebiskop via biskop och präst till församling längs den ”väg” som symboliseras av vigningar och sakrament?  Eller ska makten ligga hos församlingar, som väljer sig en präst, och ser till att det finns en nationell servicestruktur? Denna fråga är kärnan bakom det missnöje som finns med hela systemet med kyrkoval och att beslutsmakten är placerad i de valda organen. Frågan kompliceras av att denna lösning var det ”pris” kyrkan fick betala för att staten inte skulle göra anspråk på delar av de enorma egendomar kyrkan fick behålla vid separationen från staten. Även inom ramen för nuvarande system är frågan laddad, och handlar i grunden om i vilken utsträckning de valda organen ödmjukt ska lyssna på och följa råd från präst och biskop, och i vilken utsträckning de ska kunna köra över dem, omplacera präster som drar åt annat håll och bestämma att stora tårtbitar av församlingens resurser ska gå till sådant prästen inte tycker borde prioriteras. Bakom de komplicerade orden ryms alltså en mycket principiell fråga om ren makt.
  • Traditionella/församlingsbaserade partier: Traditionellt har de politiska partierna ställt upp i kyrkoval, och ledamöter i kyrkofullmäktige har därför ofta varit människor som visserligen är troende, ofta deltar i kyrkans verksamhet, men ändå har sitt primära engagemang i ett traditionellt politiskt parti, som s eller c, inte i den lokala församlingens verksamhet. Sedan flera årtionden har dock alternativa partier växt fram av församlingsaktiva, som velat att kyrkopolitiken ska utgå från just dem som är aktiva i församlingen. Bakom skymtar frågan om makt ska utgå från medlemskap eller aktivism.
  • Hög/lågkyrklighet: En flerhundraårig spänning inom kyrkan som inte tycks släppa: I mycket handlar det om synen på liturgi, själva formerna för verksamheten, där högkyrkligheten drar i riktning mot katolicism (med utsmyckning, ritualer och – i alla fall nuförtiden – viss tolerans för mystik) medan lågkyrkligheten lutar mot frikyrkligheten (där sådant jox ofta anses riskera stå ivägen för den troendes direkta möte med Gud).
  • Bibel- och ämbetssyn: Det frågekomplex som senaste årtionden tagit mest plats i den offentliga debatten i Sverige, och just nu inte kretsar så mycket kring kvinnliga präster som kring frågan om alla präster måste vara beredda att viga samkönade par.
  • Höger/vänster: Mycket uppmärksammat under senare år. Handlar i vart fall till del om tolkningen av själva Jesusgestalten och bibelställen som månglarna i templet, eller kamelen och nålsögat: Kan man läsa in ett socialistiskt/socialliberalt budskap i texterna, eller ”bara” ett mer allmänmänskligt om plikten att hjälpa? Uttryckt lite brutalt: Uppmanar Jesus oss alla att hjälpa vår nästa, men lägger beslutet om ifall och hur vi vill göra det i våra egna händer (varefter vi vid den yttersta domen får se om han är nöjd med oss?) Eller föreskriver Jesus höga obligatoriska skatter till en centralt administrerad omfördelning? Och skulle Jesus accepterat de statsgränser vi ritat upp som legitim indelning mellan sådana vi ska hjälpa och inte hjälpa?
  • Kulturradikal/konservativ: (Det är möjligt att den här axeln egentligen sönderfaller i ännu fler oberoende.) Ska kyrkan bara värna traditionellt kulturarv, eller sticka ut huvudet med exempelvis ecce homo-utställning? Ska kyrkan bara rikta sig mot protestantiska kristna, eller ska den upplåta plats även åt andra andliga och religiösa riktningar?
  • Dogmatisk/flummig: Hur ska kyrkan förhålla sig till trosbekännelsen? Ska det vara självklart att kyrkan och dess präster och biskopar ska tro på Kristi fysiska uppståndelse, jungfruavelsen och andra mysterier (med den självklara reservationen om tolerans för att alla troende ibland hamnar i andliga kriser), eller ska det räcka med att man ser sådana textställen som symboler för djupare sanningar, och kanske kombinerar det med lite chicka new age-inspirerade tillägg?

Det som gör situationen så rörig att media uppenbarligen inte klarar av att hantera den är  att dessa konfliktlinjer inte följer varandra, utan skär varandra kors och tvärs: Det finns präster som gömmer flyktingar och deltar i prideparader, men inte vill viga homosexuella. Jag känner en kulturradikal kvinnoprästvän som uppmanar folk att lägga sin röst på det parti som en gång skapades av kvinnoprästmotståndare, för att hon tycker att frågan om episkopal ordning är central. (Själv skulle jag nog utgöra en så till synes osannolik kombination som episkopal + traditionella partier + högkyrklig + tolerans mot olika bibelsyner + vänster + kulturradikal + dogmatisk. )

Det betyder att man inte kan orientera sig genom att skapa en enkel axel med ”progressiva” i ena änden och ”konservativa” på den andra. Utan att man måste reda ut för sig själv vilka av dessa frågor man anser allra viktigast, och sedan reda ut vad de olika partierna tycker om just dem.

Lycka till, vänner som är medlemmar i svenska kyrkan, med att tänka och ta ställning. Jag tror att det här är ett ovanligt betydesefullt kyrkoval. Inte i första hand för att SD spänner musklerna inför det. Utan för att många av de grundläggande frågorna om vad kyrkan bör vara och hur verkar vara på väg att hamna i riktigt skarpt läge.


Kommentera! (by Henrik B at 2017-09-14 08:37:05)

12 September 2017

Email the European Parliament about the future of copyright before October 10, 2017

mail to juri

Emailing the Members of the European Parliament is easy

Right now, the European Parliament is considering changes to the European copyright legislation, and how it will apply to the internet. On October 10, 2017, the parliament’s Legal Affairs Committee JURI will vote on what the new EU Copyright Directive will contain.

Right now – before October 10 – you can help defending freedom on the internet by emailing the members of JURI, to ask them to vote no to the bad proposals and yes to the good ones.

The outcome of the votes in JURI hangs in the balance, and several important issues are too close to call. If there are enough emails from ordinary citizens that demonstrate that there are people out there who care, we have a good chance of achieving at least some improvements to copyright. But if nobody shows an interest, there is an overwhelming risk that the copyright lobby will win, and will introduce further restrictions and even more absurdities into copyright on the internet. Right now, you as and individual can make a difference.

The copyright proposal contains many different parts. Here is a list of five issues that have not been decided yet, and where the vote in JURI could go either way. Two of them are idiotic proposals that we need to stop, but the other three are positive opportunities to make at least some improvements.

1. Bad proposal: Automatic upload filtering ”Article 13”

According to this proposal all internet platforms, like for example YouTube and Facebook, would be required to install automatic filters to block uploads that infringe copyright.

Can a computer really decide accurately what is an infringement, when it normally takes courts and highly trained copyright lawyers to determine if a publication falls under various exceptions and limitations or not? No, of course an automatic upload filter cannot do that. A computer has no way of telling if a certain film clip is satire or parody, for example, or represents some other kind of use that is covered by an exception in the copyright legislation. The result will be that the internet platforms will rather block too much than to little, in order to be on the safe side and avoid having to pay damages. This reduces both freedom of speech and artistic creativity.

Formally speaking this is not censorship, since censorship is when the government bans the publication of something. But in practice, the effect will be the same except that there is no due process, and no way of appealing if you think your material has been blocked unjustly. This is a really bad proposal.

Read more:

2. Bad proposal: Link tax (or ”snippet tax”)”Article 11”

Newspaper publishers want to ban everybody from linking to news articles, unless they pay the media companies for the right to link. This proposal would apply to everybody, from Google to ordinary internet users and bloggers.

If the proposal goes through, most of the internet as we know it will become illegal overnight. That you can link to whatever you want without having to ask for permission is the foundation of the internet, and what has made the net what it is today. What kind of internet would we get if you ran the risk of being sued for damages every time you post a link? Most of the time nobody would of course bother suing you, but the risk would be there every time you link.

The old media lobbyists in Brussels are pushing this proposal because the media companies hope to extort money from Google every time Google links to a news article. But when legislation like this has been introduced in some countries (like for example Spain), Google just stopped linking to news articles, which made old media lose even more readers. And even if this was not the case and everything worked just like the newspaper publishers are hoping, the potential payouts from Google would be peanuts when divided between all actors who publish things on the internet.

But despite this, the legacy newspaper publishers are continuing to demand that it should cost money to link, in some kind of desperate hope that if they can just rein in those pesky internets, everybody will go back to reading Properly Authorized News on paper, and the natural order of things will be restored.

Read more:

3. Good proposal: Allow remixes and user generated content

Remixes, mashups, fan fiction, and memes in the form of a picture with a text, are important and popular aspects of modern internet culture. Unfortunately, most of them are illegal according to today’s copyright legislation, since they rely on quoting pictures, film clips, and music.

To remedy this problem, the European Parliament’s Internal Market Committee IMCO has tabled a very good proposal (Amendment 55) to ”allow for the digital use of quotations […] within user-generated content for purposes such as criticism, review, entertainment, illustration, caricature, parody or pastiche”.

This is a very good proposal, that would help harmonize the single market if it becomes mandatory for all member states. If enough citizens show their support for it, it can become reality.

Read more:

4. Good proposal: Freedom of panorama

In a recent verdict against Wikimedia, a Swedish court decided that it is illegal to photograph a public work of art and post it on the internet, unless the artist who created the work has been dead for at least 70 years. If you take a selfie in front of a public statue you may (at least in theory) be sentenced to pay damages to the organization that represents the dead artist.

The rules vary widely from country to country, but this is a problem in many European Union member states. According to French copyright law, it is illegal to post pictures of the Eiffel Tower taken at night, since the lighting arrangement on the tower is considered protected by copyright, and light technician who designed it has not yet been dead for 70 years. (You may, however, post pictures of the Eiffel Tower taken during daytime, since Gustave Eiffel died in 1923, which is more than 70 years ago.)

The proposal to introduce ”freedom of panorama” on the EU level would address this problem, and remove one of the more blatant absurdities from copyright legislation.

Read more:

5. Good proposal: Allow data mining

Data mining is a technique where you let a computer sift through large data sets (like, for example, data bases containing millions of scientific articles), and look for patterns and correlations that no human would be able to find because there is such a vast amount of data. This technique has proved very useful for finding new knowledge in many areas.

Today, however, data mining is often in breach of copyright, since it is considered that the authors of the scientific articles and other data would have to give an explicit permission for their articles to be used in that way. From a practical point of view it would be impossible to get such permissions from the authors of millions of different articles, so in practice, data mining is illegal today in many cases.

The EU wants to introduce a mandatory exception to copyright to allow data mining, and this is a good thing. But unfortunately, the proposal as it stands is too narrowly drafted. Data mining would become legal for ”scientific institutions”, but not for other actors such as independent researchers, research companies, journalists, or ordinary citizens. The proposal for an exception for data mining is basically good, but it needs to be extended so that it applies to everybody.

Read more:

How to email the members of the JURI committee

Emailing the members of the committee is not at all difficult. Here is how to do it:

  • Write yourself. If there are suddenly lots of identical emails where the text is just copy-pasted, the recipients will (quite rightly) see it as spam. This usually does more harm than good. It is more important that you have written the text of your email yourself than that it is perfect. Write in English, all Members can handle that.
  • Be brief, roughly like an ordinary comment on Facebook. Pick one or two of the issues/arguments, and focus on those. If everybody chooses their own favorite issue or argument, there will be many different emails from different people highlighting different aspects. This is exactly what we want for the campaign to be as efficient as possible. You should not feel that you have to cover all arguments, one or two will do nicely. The entire email does not have to be longer that two or three paragraphs.
  • Be polite. No matter how upset you are, write in a nice and polite way. The object is to convince the committee Members, not to vent anger (even if the anger as such may be entirely justified). If nothing else, remember that some of the Members that you will be writing to are already on our side and agree with us, and you would not want alienate or be rude to them.
  • Email all the Members of the JURI committee. In the position we are now, before October 10, 2017, all the Members of the JURI committee are of interest, but only they. At a later stage, when there will be a vote in plenary, it may be that we want send emails to all the Members of the European Parliament. But not now, now it is JURI we should focus on.

You can use this mailing (“mailto”) link to create an email to all 46 delegates of the JURI committee. The mail addresses come from this official page at the European Parliament.

It is easy to think that you cannot influence anything as an ordinary citizen, but this is completely wrong. When I was a Member of the European Parliament 2009-2014, I could see with my own eyes the enormous difference it makes when ordinary citizens take an interest and start emailing the parliament. This was how we won the fight against the ACTA agreement last parliamentary term. An individual citizen may be just a drop in the ocean, but many drops together can become an unstoppable flood wave.

Now we once more have the opportunity to show that committed citizens can beat the Brussels lobbyists!

Sit down today and start drafting your email to the Members of the JURI committee. You will make a difference.


Kommentera! (by Christian Engström at 2017-09-12 07:45:38)

11 September 2017

European Copyright Reform: A New Directive Against Fundamental Freedoms

Paris, 11 September 2017 — NGOs are no longer alone to claim that the draft of the new European Copyright Directive, currently discussed by the European Parliament, contains prejudicial provisions regarding fundamentals rights and freedoms. Six member states sent observations to the EU Council to bring its attention to the dangers some measures could entail, in particular an obligation to automatically filter the platforms. As a significant vote on the text draws near in September, it is important that citizens mobilise and that we draw the right conclusions from this latest repressive drift.

Belgium, Czech Republic, Finland, Hungary, Ireland, the Netherlands: for these six states, article 13 of the draft directive discloses problems of compatibility regarding respect for fundamental rights and freedoms that are guaranteed within the Union. Those provisions could force websites that "host a large body of creations" to implement automatic measures to identify and filter contents. This obligation to filter should operate pre-emptively, meaning upon loading the users' contents, and not only after the fact.

The six states consider such a plan likely to violate freedom of speech and information, protection of personal data, and freedom of enterprise. It also tends to weaken the status of hosts that are protected by the eCommerce directive and imposes an obligation of widespread surveillance on them, which is incompatible with European case law.

This analysis reflects the ones La Quadrature du Net has voiced about article 13, especially last March. NGOs unanimously denounce the risks. The Wikimedia Foundation dreads its repercussions on the collaborative encyclopedia Wikipedia. The Free Software Foundation Europe sees in it a threat to open source software development. Representatives from the research community think that the draft directive will have severe repercussions on Open Access and Open Science.

In fact, this automated a priori filtering of contents would entail consequences even more dire than what would have followed the ACTA agreement that the European Parliament rejected in 2012 as against our freedoms. The harm caused by automated filters, like ContentID on YouTube, is already noticeable, as well as the unfair situation in which Internet users find themselves in order to defend their rights. Generalizing these "censorship machines" will lead the European Web into a cul-de-sac.

It is important for civil society associations to learn from this drift into censorship. The strategy followed since the Reda report in 2015 consisted of abandoning the positive proposals such as the legalisation of non-profit sharing of contents, in favour of more moderate positions, aiming at creating more copyright exceptions. This approach proved a failure, because there is no compromising with the copyright maximalists who pretend to represent the authors' interests and drive the political leaders into a repressive spiral.
France, once again, plays an especially shady role in this process; the last political changes haven't moved a bit the positions of the Government, and the French Members of the European Parliaments still flawlessly aligned on the cultural industry's will.

The draft Directive will be revewed this week in the EU Council, and a crucial vote is planned in Parliament on 29 September. There is little room to influence its course. La Quadrature du Net calls upon citizens to act right now by contacting their European representatives through the FixCopyright platform set up by the Mozilla Foundation.

(by neurone345 at 2017-09-11 15:22:54)

Piratfika den 13 september – Tema: Demokrati, insyn, transparans och informationsfrihet.

fika1

Hej Piratvänner

Glöm inte piratfikat nu på onsdag kl 18 i Café Belmondo i Drottninggatan. Piratfika i höst kommer dessutom att ha olika teman där vi kan diskutera specifika politiska frågor. Piratpartiet Stockholm kommer att använda de diskutionerna som bas till att bygga partiprogrammet som vi kan gå till kommunalval med 2018. Temat nu på onsdag är: Demokrati, insyn, transparans och informationsfrihet.

Nu på onsdag kl 18 i Café Belmondo i stan. Kom gärna och diskutera PP-politik kring Utbildning.

Café Belmondo
Drottninggatan 71A
Tunnelbana: T-Centralen

Vi ses där
Piratpartiet Stockholmsregionen
stockholmsregionen@piratpartiet.se

Kommentera! (by aveen at 2017-09-11 09:16:28)

07 September 2017

Porr- och piratfilter

<figcaption class="wp-caption-text">Photo credit: keso via Foter.com / CC BY-NC-ND</figcaption>
För en dryg vecka sedan publicerades en debattartikel i Expressen som borde ha givit undertecknande Sofia Jarl en plattnackeutmärkelse, om jag fortfarande ägnade mig åt att regelbundet dela ut veckans plattnacke. Nu gör jag ju inte det, men Sofia Jarl och Centerkvinnorna får ändå en veckans plattnacke i efterhand, enbart för att de i sin debattartikel säger sig vilja titta på opt-out, men föreslår opt-in. Resten av debattartikeln är inte mycket bättre.

Det handlar alltså om porrfilter. Igen. Det är en sådan där grej som dyker upp lite nu och då när politiker känner att de måste göra någonting, helt oaktat om det är rätt sak att göra, om det har otrevliga bieffekter, om det ens går att göra och om det överhuvudtaget adresserar rätt problem.

Förslaget har sågades per omgående grundligt och hänsynslöst och det finns ingen anledning att gå djupare in på det. Sammanfattningsvis kan man säga att det de föreslår är dumt. Att internetoperatörer skulle förinstallera en programvara i våra apparater för att filtrera bort porr är världfrånvänt och inte så lite kränkande av såväl privatliv som äganderätt. Hur man ens har tänkt att det skulle gå till vet jag inte, men jag vet ett land som tvingar folk att ha viss programvara i telefonen: Kina. Därtill kommer problemet med att filter är trubbiga verktyg. Att blockera en viss typ av material är inte så enkelt som att knappa in en kodsträng som säger ”block porn”. Det är lite mer komplicerat än så.

Nå, som sagt: Förslaget sågades per omgående av diverse tyckare och tänkare, och det är ju gott så. Ett tag kändes det nästan som att poletten började ramla ner hos folk. Att det där somliga av oss försökt förklara så länge, att filtrering är fel väg, att man riskerar att förstöra det öppna nätet och allt vad som följer på det, vilka möjligheter till missbruk som finns, etcetera, började slå rot. Och det vore ju minst sagt ironiskt om det efter spaltmil av text om det vackra i att dela med sig av kultur, om yttrande- och åsiktsfrihet, om möjligheterna med delad kunskap, om det efter allt det slutligen var porr som fick folk att sätta ner foten.

Riktigt så är det nog inte ändå. Nyss läste jag att ett stycke i EU:s förslag till ny upphovsrättslag har fått flera medlemsländer att sparka bakut (nej, Sverige är inte ett av de länderna). Anledningen? Filter. Förslaget går ut på att tjänster där användare kan ladda upp material måste samarbeta med upphovsrättsmaffian och införa filter som identifierar och stoppar filer som innehåller upphovsrättsskyddat material. Återigen; ett sådant filter vore inte bara rejält trubbigt, det skulle också öppna för ett massivt missbruk. Det finns redan exempel på sådant missbruk på den största av dylika tjänster – Youtube. Där har det förekommit att Youtube, på order av upphovsrättmaffian, tagit ner material på felaktiga grunder. Och om Youtube inte kan stå emot när stora stygga upphovsrättsmaffian huffar och puffar, hur ska då andra aktörer kunna göra det?

And dying in your beds years from now, would you be willing to trade all the days, from this one to that, for one chance, just one chance to come back here and tell them that they can take our freedom, but they can never take OUR PORN! - William Wallace

Men nu när folk äntligen har förstått det här, då pågår det väl just nu en storm på nätet? Njae, inte så mycket. Och då är ändå det här något mycket mer konkret och därmed farligare än det föreslagna porrfiltret. Trots allt; det ena är en vimsig debattartikel författad av en grupp inom ett svenskt oppositionsparti, som majoriteten av sagda parti inte kan antas stödja och som därför sannolikt inte kommer att bli ett konkret förslag. Och folk går bananer. Det andra är ett stycke i ett förslag till EU-direktiv som för eller senare förmodligen kommer att drivas igenom, med eller utan nämnda stycke. Men stormen utebilr.

En gång i tiden anklagades Piratpartiet för att bara vilja ha gratis film och musik, och att man dolde det bakom fina ord om kultur och kunskap. Jag hävdar alltjämt att så icke är fallet, men tvingas däremot lite sorgligt att inse att en stor del av det stöd man en gång åtnjöt kom från folk som faktiskt mest bara ville tanka film och musik. När streamingtjänsterna tog över blev det något av en ickefråga för gemene man, och Piratpartiet föll i glömska.

I andan av lågt hängande frukt vill jag därför föreslå till mina gamla maties att byta namn till Porrpartiet. Det är tydligen där slaget om Internet står.

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-09-07 19:03:42)

31 August 2017

Save the Internet! UP Lund workcafe

Vi samlas på piraternas kansli i Lund för att göra en gemensam kraftansträngning för att rädda internet! Den som inte kan befinna sig fysiskt på kansliet kan joina oss på ung pirats chatt https://chat.ungpirat.se/

Upphovsrättsreformen som EU röstar om den 10 Oktober 2017 hotar det demokratiska samtalet. Går förslaget igenom kommer plattformar behöva censurera användarna från att länka artiklar. Och allting vi laddar upp till plattformar på Internet såsom Youtube och Facebook, kommer granskas av en censureringsrobot innan det får laddas upp.Det finns alldelles för lite information som cirkulerar kring förslaget, och som ett reslutat känner få till det. Vi stoppade ACTA med hjälp av högljudda protester från folket. Vi måste sprida informationen så att folk kan protestera igen!Därför ska vi informationsraida internet med memes, blogginlägg, youtubekommentarer och allt vi kommer för oss. Vi ska informera youtubers, bloggare, och alla som kan nå ut om vad det är som händer.

Alla är välkomna att hjälpa oss . Medlemmar i Ung Pirat kommer att bjudas på gratis pizza. Du blir medlem på blipirat.nu

Ta med egen internetapparat såsom smartphone, padda eller laptop!

När? 24 September 2017, kl 16
Var? Winstrupsgatan 1, 222 22 Lund

Kommentera! (by isabelllekokkalis at 2017-08-31 23:13:35)

ePrivacy: La Quadrature against dangerous MEPs' propositions

Paris, 1 September 2017 -- Radical amendments in favor of lowering the protection of our communications have been tabled on the draft ePRivacy Regulation, mainly by Members of European Parliament (MEPs) from the right wing. Today, La Quadrature du Net publishes its positions against such dangerous shifts.

Read our positions (PDF, 4 pages)

On January, the European Commission issued a draft Regulation intended to replace the 2002 ePriavcy Directive on the protection of electronic communications. La Quadrature du Net denounced the weaknesses of this draft:

  • it would allow companies to track our location through data emitted by our devices without our consent; and
  • it would not clearly require a freely given consent, expressed by all users, for monitoring our communications or online activites.

However, as today, these weaknesses would almost appear as minors issues in view of the way more numerous and absurd dangers the protection of our communications faces now.

  • Many MEPs simply wish that our consent can be systematically bypassed by economic interests, regarding on-line or off-line tracking and the analysis of our messages and activities. Were these amendements adopted, the text would simply become the biggest step backwards ever in the field of data protection at the EU level.

  • Furthermore, where companies would still want to rely on our consent, these MEPs whish to stronlgy weaken the way the consent can be obtained. Exluding the protection of our on-line activities from the scope of the General Data Protection Regulation adopted last year, they would allow our fundamental right to privacy to become a mere economic counterpart.



On 28 October 2017, the 'Civil Liberties' Committee (LIBE) of the European Parliament will vote its final report. This vote will be a major step of the debate before the draft being negotiated with the Council of the EU within trialogue1.

In the LIBE Committee, here are the most active MEPs in favor of weakening the protection of our privacy:

Before LIBE's vote, three other Committees will adopt an opinion intended to help LIBE draft its report. The 'Internal Market and Consumer Protection' (IMCO) Committee will vote on 28 September, the 'Industry' (ITRE) Committee on 2 October and the 'Legal Affairs' (JURI) Committee on a date yet to be set.

La Quadrature du Net publishes today an analysis intended to help MEPs of these four Committees not to be deceived by the alarming propositions some of them made.

Read our positions (PDF, 4 pages)
  • 1. Trialogues are non-transparent conciliation committees between the European Parliament, Council of the EU and the European Commission.
  • 2. European Conservatives and Reformists Group, gathering some of the extreme right wing MEPs
  • 3. European People's Party, this group gather the MEPs from right wing
AttachmentSize
lqdn_positions_eprivacy_01_09_2017.pdf69.85 KB

(by neurone345 at 2017-08-31 15:39:09)

29 August 2017

10 Oktober avgörs demokratins framtid på internet

10 Oktober röstar EU-parlamentet om nuvarande förslag till en reformerad upphovsrätt bör antas. Förslaget som det ser ut just nu kommer begränsa människors rätt till fri kommunikation och förändra Internet i grunden. I den här texten kommer du få reda på vad reformen innebär, hur du kan påverka den, och resurser för att läsa vidare.

De två mest oroande delarna i förslaget är artikel 11 och 13.

Artikel 11 föreslår att varje gång en länk från en nyhetsartikel delas online, så måste plattformen du delar den på, t.ex. Facebook, betala en avgift till nyhetsförlaget. I praktiken innebär detta att plattformarna tvingas förbjuda användare till att dela nyheter sinsemellan, eller måste avkräva dem en avgift för att få göra så.

Artikel 13 föreslår att allt som laddas upp till alla plattformar på internet måste filtreras genom en algoritm innan det kan laddas upp. På enklare svenska betyder det att uppladdningen måste gå igenom en robot som sållar ut vilket innehåll som får laddas upp och inte. Tänk om allt vi sa eller alla brev vi skrev var uppe för granskning innan det fick skickas iväg eller sägas?

Att EU vill reformera upphovsrätten och anpassa den efter en digital värld är välkommet. I EUs medlemsländer är remixkultur såsom parodier, covers, fanfictions och memes fortfarande illegalt och att fota och dela offentlig konst som betalas med våra skattepengar är oftast inte heller lagligt.  Många användare är alltså redan idag kriminaliserade och nu föreslår EU att vi kan följa upp lagstiftningen med hjälp av censureringsrobotar. Istället skulle vi kunna anpassa upphovsrätten efter skaparna och användarna på Internet.

Vi kan ändra utgången innan det är för sent!

Det var med hjälp av mail och samtal till parlamentarikerna från vanligt folk som vi stoppade ACTA, det avtal som under 2010 resulterade i stora manifestationer för att rädda Internet. Händelsen är ett kvitto på hur den folkliga opinionen kan påverka stora politiska beslut.

Kontakta Parlamentet. Parlamentarikerna i EU är valda för att representera befolkningen. Du kan därför höra av dig till dem och berätta hur detta påverkar dig och dina närmaste, och hur du istället hade velat ha reformen. Som svensk kan du kontakta samtliga svenska parlamentariker samt alla som sitter i rättsliga utskottet JURI.

Här finner du en lista över alla svenska parlamentariker.
http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/search.html?country=SE

Och här finner du en lista på alla parlamentariker i JURI.
http://www.europarl.europa.eu/committees/en/juri/members.html

Klicka in dig på de parlamentariker du vill kontakta så finner du kontaktuppgifterna i en spalt till höger.

När du har kontaktat parlamentarikerna är det bästa du kan göra att sprida ordet vidare. Det finns alldeles för lite information om reformen och som ett resultat känner få till den. Ju fler vi är som gör våra röster hörda desto troligare är det att vi kan ändra reformen till något bättre.

Vill du göra en skillnad tillsammans med fler? Ung Pirat anordnar ett workcafe 24 September där vi gör ett gemensamt ryck för att informationsbomba Internet om vad det är som pågår. Här hittar du information om eventet https://ungpirat.se/201709/save-the-internet-up-lund-workcafe/

Resurser för vidare läsning finner du nedan. Följ Ung Pirat på Facebook för vidare uppdateringar.

EDRi är en organisation som kämpar för digitala rättigheter och frihet online. Här hittar du deras länksamling kring reformen.
https://edri.org/copyright-reform-document-pool/

Julia Reda är Tyska Piratpartiets representant i Europaparlamentet och leder den gröna gruppens arbete med reformen. På hennes blogg kan du läsa en tydlig översikt om vad reformen innebär.
https://juliareda.eu/eu-copyright-reform/

Mozilla förklarar reformen och hur den påverkar på ett översiktligt sätt https://changecopyright.org/en-US/

Här finner du ett öppet brev från akademiker från oberoende forskningsinstitut som lyfter problemet med artikel 11 och 13. Här finner du även en lista med oberoende studier och opinion kring ämnet.
http://www.create.ac.uk/wp-content/uploads/2017/02/OpenLetter_EU_Copyright_Reform_24_02_2017.pdf

#Savethelink är en kampanj som kämpar främst mot EUs artikel 11, länkskatten.
https://savethelink.org/

Här är kommissionens ursprungsförslag till direktivet på svenska: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52016PC0593&from=EN

Här finns kommissionens info om hur de tänkt kring reformen på engelska: https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/modernisation-eu-copyright-rules (inbegriper mer än det här specifika direktivet).

Här är länk till alla texter (utskottsbetänkanden och ändringsförslag) som kommit i parlamentet: http://www.europarl.europa.eu/oeil-mobile/fiche-procedure/2016/0280%28COD%29

 

Kommentera! (by isabelllekokkalis at 2017-08-29 13:10:05)

28 August 2017

Save the Internet! UP Stockholm workcafe

Vi samlas på Piraternas kansli i Stockholm för att göra en gemensam kraftansträngning för att rädda internet! Den som inte kan befinna sig fysiskt på kansliet kan joina oss på Ung Pirats chatt https://chat.ungpirat.se/

Upphovsrättsreformen som EU röstar om den 10 Oktober 2017 hotar det demokratiska samtalet. Går förslaget igenom kommer plattformar tvingas censurera sina användare från att länka artiklar. Och allting vi laddar upp till plattformar på Internet såsom Youtube och Facebook, kommer granskas av en censureringsrobot innan det får laddas upp.

Det finns alldeles för lite information som cirkulerar kring förslaget, och som ett resultat känner få till det. Vi stoppade ACTA med hjälp av högljudda protester från folket. Vi måste sprida informationen så att folk kan protestera igen!

Därför ska vi informationsraida internet med memes, blogginlägg, youtubekommentarer och allt vi kommer för oss. Vi ska informera youtubers, bloggare, och alla som kan nå ut om vad det är som händer.

Alla är välkomna att hjälpa oss . Medlemmar i Ung Pirat kommer att bjudas på gratis pizza på kansliet. Du blir medlem på blipirat.nu

Ta med egen internetapparat såsom smartphone, padda eller laptop!

När? 7 September 2017, kl 17
Var? Styrbjörnsvägen 3 i Stockholm, ta röda linjen till Aspudden

Du kan läsa mer om upphovsrättsreformen HÄR upl.nu/demokratinsframtid

Kommentera! (by isabelllekokkalis at 2017-08-28 11:52:07)

25 August 2017

Hypokrati

Den 16:e februari meddelade regeringen att man ämnade tillsätta en utredning av ”den svenska datalagringsregleringen”, som man väljer att kalla det i ett pressmeddelande. Denna ”reglering” är lagstiftning som en gång i tiden drevs igenom enligt EU:s omstridda datalagringsdirektiv. Detta direktiv trädde i kraft redan 2006 men drogs i långbänk i flera länder, däribland Sverige, och i ytterligare andra implementerades det bara för att senare underkännas av respektive lands konstitutionsdomstol. I Sverige blev direktivet omsatt i lag först 2012, av politiker som bedyrade att de inte ville men var tvingade av stora, dumma EU. Röstsiffrorna var förresten 233-41.

I april 2014 sågades datalagringsdirektivet jäms med fotknölarna av EU-domstolen som underkände hela klabbet. Här skulle man kunna tänka sig att de 233 stackars förtroendevalda som inte ville men var piskade att rösta ja nu skulle dra en stor, gemensam suck av lättnad, kasta av sig bojorna och rusa in parlamentet för att så snabbt som möjligt riva upp ”den svenska datalagringsregleringen”. Icke. Istället tillsatte man en snabbutredning för att skyndsamt meddela eventuellt olydiga operatörer, som Bahnhof, att den svenska lagstiftningen minsann gäller och att underlåtelse att lagra uppgifter om sina kunder skulle få konsekvenser. Beslutet grundade sig på att lagstiftningen inte bedömdes strida mot EU-rätten eller Europarätten.

Notera skillnaden här. I mars 2012 röstade man för något man påstod sig vara emot för att man var tvingade av ett EU-direktiv. Efter att direktivet fallit låter man bli att riva upp det för att det inte anses strida mot EU-rätten eller Europarätten. På två år blev ett kuvat ”vi måste” till ett trotsigt ”vi får”.

På vardera håll har Bahnhof och Tele2 trotsat ”regleringen” och det är en dom i EU-domstolen i målet Tele2 mot Post- och telestyrelsen den 21:a december 2016 som är bakgrunden till den utredning som förkunnades i februari 2017. Den domen gjorde klart att den svenska lagstiftningen inte stämde överens med EU-rätten, enligt regeringens eget pressmeddelande. Med andra ord inte riktigt vad regeringens egen tidigare snabbutredning kommit fram till. Oops.

Nå. Vad den nya utredningen kommer fram till ska redovisas den 9:e oktober i år. Vi får väl se vad den har kommit fram till, men vi kan väl säga såhär: Jag blir ju inte direkt förvånad om man har kommit på nån ny anledning att inte riva upp det där man aldrig ville införa.

En som har fått en inblick i utredningen är Bahnhofs vd Jon Karlung. Hans första intryck är… bekymrat.

<script src="http://platform.twitter.com/widgets.js" charset="utf-8" async="async"></script>

Det är i sammanhanget också viktigt att påminna om hela upphovet till det omstridda direktiv som sedemera implementerades i svensk lagstiftning, av svenska folkvalda politiker som ”inte ville”. En av arkitekterna var tidigare justitieminister Thomas Bodström. Efter terrordåd i Madrid 2004 och sedan London 2005 lobbade Bodström för en generell datalagring. Trots ett massivt motstånde lyckades man till slut driva igenom ett direktiv i EU-parlamentet, som därmed skulle tvinga medlemsländerna att implementera det i nationell lagstiftning (och på så sätt också låta knapptryckarkompaniet komma undan med ursäkten ”vi vill inte men måste”). Bodström skryter själv om hur han i ett enskilt samtal med den brittiske minister, som ville hoppa av med hänvisning till motståndet på hemmaplan, övertalade vederbörande.

Allting leder alltså tillbaka till Sverige. Sverige och socialdemokraterna, men också Sverige och Alliansen. De kan snyfta hur mycket de vill, men ingen tvingade 233 ledamöter att rösta för. Ja, det fanns risk för konsekvenser att inte implementera direktivet, men tidsfristen var liksom 2007 så 2012 borde man definitivt ha kunnat fortsätta trotsa och invända EU-domstolens utlåtande. Istället blev det plötsligt bråttom.

Den enda rimliga slutsats man kan dra av de olika ledtrådarna är att det finns en överväldigande majoritet i Sveriges riksdag för att övervaka vad dess invånare gör, säger, söker, delar, tittar på, vem de gör det med och var de befinner sig när de gör det. Man kan med rätta frukta datalagringen och andra övervakningsinitiativ, men det här jävla hyckleriet borde göra varenda en rasande! Och det genomsyrar det politiska skiktet så grundligt att vi kanske borde börja prata om statsskicket som en hypokrati.

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-08-25 13:14:40)

22 August 2017

Mejla EU-parlamentet om framtidens copyright före 10 oktober

mail to juri

Att mejla EU-parlamentet och påverka framtidens upphovsrätt på internet är inte svårare än så här

EU-parlamentet arbetar just nu med att göra förändringar i copyright, och hur den ska gälla på internet. Den 10 oktober ska parlamentets rättsliga utskott JURI, som är ansvarigt för frågan, rösta om vad som ska ingå i EU’s nya upphovsrättslag.

Just nu – innan den 10 oktober – kan du göra en insats för friheten på nätet, genom att mejla ledamöterna i JURI och be dem rösta nej till de dåliga förslagen och ja till de bra.

Det är mycket osäkert hur det kommer gå i omröstningarna i JURI-utskottet, och flera viktiga frågor står och väger. Kommer det tillräckligt många mejl från vanliga medborgare som visar att det finns folk därute som bryr sig, då har vi en stor chans att få igenom åtminstone vissa förbättringar av upphovsrätten. Men om ingen visar intresse är risken stor att upphovsrättslobbyisterna vinner, och det blir ytterligare skärpningar och ännu fler orimligheter i upphovsrätten på internet. Just nu kan just du göra skillnad.

Förslaget till förändrad upphovsrätt innehåller många delfrågor, och här kommer en lista över de fem frågor som det är hårdast strid om. Två av dem är idiotiska förslag som det gäller att sätta stopp för, men de andra tre är positiva möjligheter att göra åtminstone vissa smärre förbättringar.

1. Dåligt förslag: Automatisk filtrering av uppladdningar (automatic upload filtering).

Enligt förslaget skulle alla plattformar på internet, som till exempel YouTube och Facebook, installera filter som automatiskt bestämmer om något som laddas upp strider mot upphovsrätten.

Kan en datamaskin verkligen avgöra det med säkerhet, när det i vanliga fall krävs domstolar och högt utbildade upphovsrättsjurister för att utreda vad som är tillåtet och inte inom upphovsrätten? Nej, naturligtvis kan ett automatiskt filter inte göra det. En dator kan inte avgöra om ett visst klipp till exempel är satir, eller något annat som det finns lagliga undantag för. Följden blir att internetföretagen kommer ta det säkra före det osäkra och hellre blockera för mycket än för lite, för att undvika skadeståndskrav. Det inskränker både yttrandefrihet och konstnärlig kreativitet.

Rent formellt räknas det här inte som censur, eftersom censur är när staten förbjuder publicering av något. Men i praktiken blir effekten densamma – förutom att det inte sker någon rättslig prövning, och att det inte går att överklaga om man tycker att ens material har blivit blockerat felaktigt. Det här är ett riktigt dåligt förslag.

Läs mer hos MEP Julia Reda: Censorship machines, hos EDRI.org: Privatised censorship and filtering of free speech, hos Copyright4Creativity och hos Electronic Frontier Foundation

2. Dåligt förslag: Länkskatt (link tax).

Gammelmedia vill förbjuda alla att länka till nyhetsartiklar om de inte betalar mediaföretagen för att få länka. Enligt förslaget ska det här gälla alla, från Google till vanliga internetanvändare och bloggare.

Om det här förslaget går igenom, innebär det att det mesta av det internet vi känner idag blir olagligt över en natt. Att man kan länka till vad man vill utan att behöva fråga är ju själva grunden för internet, och det som har gjort nätet till vad det är idag. Vad skulle vi få för internet om man riskerar att få betala skadestånd varje gång man postar en länk? I de allra flesta fall skulle förstås ingen bry sig om att stämma en, men risken skulle finnas varje gång man länkar.

Att gammelmedias lobbyister i Bryssel driver det här förslaget beror på att mediaföretagen hoppas kunna pressa Google på pengar för att Google länkar till nyhetsartiklar. Men när sådan här lagstiftning har införts i en del länder (till exempel i Spanien) har Google bara slutat länka till nyhetsartiklar, vilket gjort att gammelmedia förlorat ännu fler läsare. Trots det fortsätter gammelmedia att driva kravet att det ska kosta pengar att länka, i någon sorts desperat förhoppning om att allt ska bli som förr om de bara kan kväsa dom där internetten.

Läs mer hos OpenDemocracy.net och hos Copyfighters.eu

3. Bra förslag: Tillåt remixer och användarskapat innehåll (remixes and user generated content).

Remixer, mashups, fan fiction och memer i form av en bild med text är viktiga och självklara inslag i den moderna kulturen på internet. Tyvärr är de i dagsläget oftast olagliga enligt upphovsrätten, eftersom de bygger på att man citerar bilder, film och musik. Enligt dagens upphovsrätt har man rätt att citera text, men det finns ingen motsvarande generell rätt för bilder, film och musik.

För att råda bot på det här problemet har EU-parlamentets kulturutskott CULT lagt ett bra förslag (ändringsförslag 56) om att ”tillåta den digitala användningen av citat eller utdrag ur verk […] i användarproducerat innehåll i kritik-, gransknings-, underhålls-, illustrations-, karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte” (så länge det inte orsakar större ekonomisk skada).

Det här är ett mycket bra förslag, och om tillräckligt många medborgare visar sitt stöd kan det bli verklighet.

Läs mer hos MEP Julia Reda: User-generated content / remixing exception

4. Bra förslag: Panoramafrihet (freedom of panorama).

Enligt en dom mot Wikimedia för några månader sedan är det förbjudet i Sverige att ta en bild där det ingår ett offentligt konstverk och lägga upp den på internet, om inte upphovsmannen till konstverket har varit död i 70 år. Vill du ta en selfie framför Poseidon-statyn på Götaplatsen och posta på sociala media får du vänta till år 2025, eftersom konstnären Carl Milles inte dog förrän 1955. Struntar du i förbudet kan du (åtminstone i teorin) bli dömd att betala skadestånd till organisationen som företräder den döda konstnären.

Det här är ju uppenbart orimligt på alla sätt, och är ett problem i många EU-länder. Enligt fransk lag är det förbjudet att posta bilder av Eiffeltornet när det är upplyst nattetid, eftersom själva belysningsarrangemanget anses vara skyddat av upphovsrätten och den som gjorde belysningen inte har varit död i 70 år ännu. (Däremot går det bra att fotografera tornet dagtid, eftersom Gustave Eiffel dog 1923.)

Förslaget om ”panoramafrihet” skulle råda bot på det här problemet, och ta bort en ren absurditet ur dagens upphovsrätt.

Läs mer hos Communia: EU copyright should protect photography in public spaces och hos Wikimedia.org

5. Bra förslag: Tillåt data mining (data mining).

Det har visat sig vara ett effektivt sätt att få fram ny kunskap på många områden genom att låta datorer gå igenom mycket stora datamängder (till exempel databaser med miljontals vetenskapliga artiklar), och leta efter mönster och samband som ingen människa kan hitta i och med att det är så väldigt mycket data. Den här metoden kallas data mining, och har som sagt ofta visat sig vara mycket framgångsrik.

Idag bryter data mining ofta mot upphovsrätten, eftersom det anses att författarna till vetenskapliga artiklar och annat skulle behöva ge uttryckligt tillstånd till att deras artiklar används på det sättet. Rent praktiskt finns det ju ingen möjlighet att i efterhand få fram sådana tillstånd från författarna till miljontals olika artiklar, så därför är data mining i praktiken olagligt idag i många fall.

EU vill införa ett obligatoriskt undantag i upphovsrätten för att tillåta data mining, och det är bra. Men tyvärr är förslaget alldeles för snävt formulerat. Data mining bli tillåtet för ”forskningsinstitutioner”, men inte för andra aktörer som till exempel oberoende forskare, forskningsföretag, journalister eller vanliga medborgare. Förslaget om ett undantag för data mining är i grunden bra, men det behöver utvidgas så att det gäller alla.

Läs mer hos MEP Julia Reda: Text and data mining

Så här mejlar du ledamöterna i JURI

Det är inte alls svårt att skriva mejl till EU-parlamentarikerna. Gör så här:

  • Skriv själv. Kommer det mejl från en massa olika personer där texten bara är kopy-pejstad och likadan, uppfattas det som spam av mottagarna, och kan ofta göra mer skada än nytta. Det är viktigare att du själv har skrivit texten i mejlet än att den är perfekt. Skriv på engelska, det kan alla ledamöter hantera.
  • Skriv kort, som ett vanligt Facebook-inlägg ungefär. Välj ut en eller högst två punkter/argument, och fokusera på det. Om alla väljer sin egen favoritpunkt kommer det komma olika mejl från olika människor som lyfter fram olika aspekter. Det är precis så det ska vara för att kampanjen ska fungera bäst. Du behöver inte alls känna att du måste lyfta fram samtliga argument, utan det räcker med något eller några. Hela mejlet behöver inte vara mer än ett par-tre stycken långt.
  • Håll en trevlig ton. Hur upprörd du än är, skriv hövligt och sakligt. Målet är att övertyga ledamöterna, inte att släppa ut ilska (även om ilskan i sig kan vara helt sakligt motiverad). Om inte annat kan du tänka på att en del av ledamöterna som du mejlar redan är på vår sida och tycker som vi, och dem vill du ju inte skälla ut eller vara oförskämd mot.
  • Skicka till samtliga ledamöter i JURI-utskottet. I läget just nu, inför den 10 oktober, är det bara ledamöterna som sitter i JURI-utskottet som är intressanta. I ett senare skede, när det ska bli votering i plenum, kan det eventuellt bli aktuellt att skicka till alla ledamöter i hela parlamentet. Men inte nu, nu är det JURI som gäller.

Här hittar du mejladresserna till ledamöterna i JURI

Det är totalt 46 ledamöter inklusive suppleanter (substitutes), så det innebär lite klickande att gå in på var och en av dem för att kopiera mejladressen. Men det tar inte så jättelång tid att bara göra det, när man väl har mejlet färdigt att skicka.

Det är lätt att tro att man själv som vanlig medborgare inte kan påverka något, men det är helt fel. Det kan man visst. När jag själv var ledamot i EU-parlamentet såg jag med egna ögon vilken enorm skillnad det gör när vanliga medborgare engagerar sig och börjar mejla parlamentet. Det var så vi vann striden om ACTA-avtalet under förra mandatperioden.

Nu har vi än en gång chansen att visa att engagerade medborgare kan ge Bryssel-lobbyisterna smisk på fingrarna!

………

Uppdatering: I en tidigare version av den här bloggposten angav jag ett datum i september för omröstningen i JURI, men det datumet var fel. Enligt den senast tillgängliga informationen är det den 10 oktober som gäller men även det kan komma att förändras. Men under alla omständigheter kommer omröstningen ske nu snart, i början av hösten 2017.


Kommentera! (by Christian Engström at 2017-08-22 11:44:46)

20 August 2017

Det enda inlägg du behöver läsa om debatten om svenska värderingar

Det är inne att tala om svenska värderingar nuförtiden. Det är förvisso alltid inne att tala om svenska värderingar, men verkar det vara mer inne än vanligt. Det talas till höger, det talas i mitten, det talas till vänster - det talas så mycket att det är möjligt att bygga sig en kammare med fullt surroundljud och bo i den på heltid.

Vi skulle kunna kalla det en ekokammare.

Det märkligaste med diskussionen om svenska värderingar är att det sällan betraktas som en empirisk fråga. Det debatteras flitigt hit och dit om exakt vilka de svenska värderingarna är, vilka värderingar som är svenska, och huruvida det finns någonting sådant som svenska värderingar. Debattens hetta är ibland glödhet, och jag misstänker att en icke ringa mängd fjärrvärme utvinns därur. Men hettan till trots så tenderar debatten att springa på stället. Den kommer ingenvart. Den ena värderingen efter den andra tas upp som exempel (ibland gott, ibland dåligt, oftast bägge i olika omgångar), och beroende på vilket ämne som är ajour för dagen ligger betoningen på olika aspekter av de svenska värderingarna. Badhus dyker upp som diskussionsämne överraskande ofta.

När allt är sagt och gjort har väldigt få insikter vunnits om de svenska värderingarnas egentliga natur. Eftersom det enda som hänt är att saker sagts snarare än gjorts.

Det ligger i sakens natur. Poängen med att debattera svenska värderingar är inte att utröna vilka dessa värderingar är eller hur de ser ut. Poängen är att vinna över motståndaren. Att anlägga ett empiriskt synsätt vore förödande, eftersom det innebär en påtaglig sänkning av ens förmåga att svara på dagsaktuella frågor. Empiri tar tid, och den som är långsam förlorar debatten per automatik.

I jakten på klick gäller det att ha någonting att klicka på. Snabbt. Och ofta. Fler klick är fler poäng. Flest poäng vinner.

Sålunda är debatten om svenska värderingar.

Den som vill anlägga ett empiriskt synsätt på svenska värderingar behöver göra två antaganden: att det finns svenska värderingar, och att vi kan ta reda på vad dessa är.

Detta kan verka som en självklarhet, men som så mycket annat blir det mindre självklart när det väl har sagts högt.  Det är exempelvis möjligt att förneka premissen att det finns svenska värderingar, men fortfarande delta med oförminskad vigör i debatten om svenska värderingar. Omvänt är det möjligt att förneka premissen att vi kan ta reda på vilka dessa värderingar är, och likväl delta i debatten med till synes outtömlig energi. Likaså är det möjligt att förneka båda premisserna men ändå vara ständigt närvarande i debattens mitt. Dessa tre olika positioner är märkliga på sina egna specifika vis, men kan bäst förstås i termer av att det ger fler fördelar att delta i debatten än att ta reda på hur landet egentligen ligger.

Om vi godtar antagandet att det finns svenska värderingar, och att vi kan ta reda på dem, ställs vi inför en metodologisk fråga. Om de finns, så måste de finnas någonstans. Beroende på var de finns, så blir olika metoder relevanta för att ta reda på hur de ser ut.

Ett exempel: om svenska myndigheters agerande är ett uttryck för svenska värderingar, så kan vi ta reda på hur dessa värderingar ser ut genom att studera dessa myndigheters agerande över tid. De dokument vi behöver för att ta reda på hur myndigheterna agerat (och varför) finns lagrade i arkiv av olika slag, och i många fall finns de tjänstemän som var delaktiga när det begav sig fortfarande ibland oss, tillgängliga för intervjuer om så behövs.

Ett annat exempel: om svensk populärkultur är ett uttryck för svenska värderingar, så kan vi ta reda på hur dessa värderingar ser ut genom att studera svensk populärkultur över tid. Förvisso är populärkulturen mindre väldokumenterad än myndighetsutövning, men likväl finns den där, tillgänglig för empiriska undersökningar.

Ett tredje exempel: om det svenska folkets konsumtionsvanor är ett uttryck för svenska värderingar, så kan vi ta reda på hur dessa värderingar ser ut genom att studera dessa konsumtionsvanor över tid. Förvisso kan det vara bekymmersamt att få tillgång till dessa siffror, men likväl finns de, och kan studeras för att nå insikt om hur läget förhåller sig.

I dessa tre exempel lämpar sig olika metoder olika väl för att nå de resultat vi vill ha. Att djupdyka i myndighetsarkiv kräver andra metodologiska överväganden än att sätta sig in i samtida och historisk populärkultur, och att studera förändringar i konsumtionsmönster över tid kräver i sin tur sina egna överväganden. Beroende på var vi förlägger de svenska värderingarna, blir olika metoder relevanta för att komma till klarhet. Dessa tre exempel är på intet vis de enda platser där de svenska värderingarna eventuellt kan återfinnas och undersökas. Det finns ett otal andra platser att undersöka, med ett otal olika metoder, beroende på vad som passar i varje enskilt fall.

Det som förenar alla dessa ansatser är att de kräver en lång tids systematiskt arbete. Det krävs månader, ibland åratal, av hårt arbete för att sammanställa materialet och formulera det på ett sådant sätt att det blir läsbart (och läsvärt) för allmänheten. Det räcker inte med en eftermiddags slöläsande för att utföra en dylik undersökning ordentligt; en eftermiddag är med nöd och näppe tillräckligt för att ta reda på om en själv har någon slags åsikt om saken eller inte.

Detta gör att debatten om svenska värderingar med nödvändighet handlar om någonting annat än vad vi vet empiriskt om svenska värderingar. Det vare sig finns eller ges tid för att undersöka dessa värderingar ordentligt, och de systematiska undersökningar som likväl utförs tenderar att förbli olästa när det senaste klickbetesinlägget flyger förbi. Ibland handlar dessa om badhus, ibland handlar de om biblioteksböcker, ibland handlar de om stenlejon Den enda egentliga empiri som finns tillgänglig i debatten om de svenska värderingarna är, märkligt nog, debatten om de svenska värderingarna.

Vi skulle kunna kalla det en ekokammare.

Kommentera! (by Sargoth (noreply@blogger.com) at 2017-08-20 00:46:00)

16 August 2017

Transportstyrelsens slogan: Kör för fan!

Sent omsider har jag läst Emanuel Karlstens genomgång av IT-skandalen i Transportstyrelsen. Karlsten har, som rubriken också klargör, läst Säpos granskning så att vi slipper. Jag har två omedelbara reaktioner: För det första är det skrämmande läsning. För det andra är det lysande journalistik. Medan slaskpressen snubblade över varandra för att förklara ”vem som vann” det politiska efterspelet som om det vore en jävla fotbollsmatch satte sig Karlsten och läste Säpos utredning och destillerade den till något som är begripligt och tillgängligt för oss andra. Det här är varför journalistik fortfarande behövs. Vi behöver inte slaskpressen, men vi behöver journalistik.

Jag tänker inte ge mig på att sammanfatta Karlstens sammanfattning. Den behöver läsas i sin helhet. Men en nyckel i det hela är det som kommit att kallas för ett ”avsteg från gällande lagstiftning”. Jag trodde att det var något ansvarig generaldirektör med flera slängde sig med som en omskrivning för ”brottslig verksamhet”. Ni vet, ungefär som makteliten tar ”time out” istället för att sjukskriva sig eller suspenderas. Så var det inte. Formuleringen kommer sig av att en IT-säkerhetsansvarig i ren desperation över en kaosartad situation där säkerhetsaspekterna åsidosatts författade ett dokument som i klartext kräver antingen att projektet fördröjs med hänsyn till nödvändiga säkerhetsprövningar, eller ett godkännande av ”avsteg från gällande lagstiftning”. Det är ett slags internt nödrop – vederbörande antog eller hoppades att om högsta ledning ombads underteckna ett godkännande av lagbrott så skulle de inse allvaret. Protokollet undertecknades och projektet fortsatte.

Tyvärr är jag inte förvånad. IT-säkerhet och integritet är inte direkt prio numero uno. Detta har landets högsta ledning både genom nuvarande regering och föregående borgerliga demonstrerat upprepade gånger. De klassiska käpphästarna är förstås FRA-lagen, Ipred och datalagringsdirektivet där man gång på gång viftat bort kritik från allehanda expertis, inklusive lagrådet och en före detta Säpo-chef. I fallet datalagringsdirektivet sågades det till slut med fotknölarna i EU-domstolen men då stoppade regeringen kollektivt fingrarna i öronen och sjöng ”LALALALA”. IT-säkerhet står lågt i kurs därför att det för de flesta beslutsfattare är obegripligt. Och när regeringar visar att det är oviktigt, varför skulle deras kompisar på generaldirektörsposter agera annorlunda? Och så vidare i en kulturkedja som går hela vägen ner till de tekniker som faktiskt begriper men viftas bort som jobbiga alarmister.

Dessutom gäller den här sortens kultur inte bara specifikt IT-säkerhet. Jag tror att de flesta som jobbat på ett relativt stort företag kan känna igen sig i den här beskrivningen: Ni har ett möte. På mötet turas representanter från företagets olika avdelningar om att förklara hur viktig deras del av verksamheten är. Kvalitetschefen berättar att kvaliteten är viktigast. Om ni inte kan garantera kvaliteten på er produkt spelar inget annat någon roll, för då har ni snart inga kunder. Huvudskyddsombudet berättar att säkerheten är viktigast. Om ni sliter ut personalen kan ni inte garantera kvaliteten. Sedan får ni berättat för er att om inte dokumentationen är korrekt spelar inget av det andra någon roll, och ytterligare någon förklarar att det viktigaste är att hålla ledtiderna för det spelar ju ingen roll hur bra grejer ni tillverkar om det aldrig kommer fram till kunden. Och så vidare. Sedan återgår ni till verksamheten. Ni är underbemannade, maskinparken hålls ihop med nödlösningar och böner, ni saknar adekvat behörighet, ergonomin är undermålig. Med vetskap om hur viktigt allt detta är lyfter ni problemet till er närmsta chef. Han säger ”kör”. Vad gör ni?

Jag tror att alla, såväl myndigheter som företag, kan ta lärdom av Transportstyrelsen. Att hasta fram beslut, slarva med upphandlingar etcetera må vara effektivt och billigt på kort sikt, men det kan också få förödande konsekvenser. I bästa fall blir det bara dyrt, som när Elektrolux plöjde ner hundratals miljoner i affärssystemet SAP för att efter några års tweakande besluta att det var billigare att bara slänga pengarna i sjön än att faktiskt ta det i bruk, eller för all del den aktuella situationen på Försäkringskassan. I värsta fall leder det till att människor skadas, som när biltillverkare eller livsmedelsföretag tummar på kvaliteten. Eller när en myndighet läcker säkerhetsklassad information, vilket är vad Transportstyrelsen har gjort.

Att jag tror att alla kan ta lärdom av Transportstyrelsen betyder däremot inte att jag håller andan. Man kan tänka sig att folk tänker till. Ett tag. Men så sakteliga kommer allt att återgå till det normala och marginalerna pressas tills nästa gång det skiter sig. Och även då, liksom förr, kommer granskningen att visa att folk försökte säga ifrån, utan att få gehör.


Photo credit: Eric Kilby via Foter.com / CC BY-SA

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-08-16 08:54:07)

15 August 2017

Intervju om att USA spårar användare av Trumpkritisk sajt

Jag är intervjuad av SR P1 Ekot om "USA spårar användare av Trumpkritisk sajt", 15 augusti 2017.

Kommentera! (by Mark Klamberg (noreply@blogger.com) at 2017-08-15 09:16:00)

11 August 2017

Caspian Rehbinder om basinkomst

dsc_0409_press

Caspian Rehbinder

Caspian Rehbinder, vice ordförande för Centerstudenter, har skrivit en mycket bra essä hos Timbro om basinkomst:

Medborgarlön är effektiv och rättvis

Uppdatering:

Andreas Bergh, välfärdsforskare och docent i nationalekonomi, skriver också ett utmärkt bra inlägg i samma artikelserie:

Basinkomst är inget radikalt förslag


Kommentera! (by Christian Engström at 2017-08-11 13:22:50)

Striden om makten över ordet


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Om man över huvud taget skall inskränka yttrandefriheten – då får det inte ske med mindre än rättslig prövning, inklusive möjlighet till överprövning. Allt annat är ett brant sluttande plan."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-11 05:00:00)

09 August 2017

Think Twice Three: A Conference for Online Freedom and Global Cooperation

A drawing of a two tailed snake with Jerusalem writtien on it

The next Think Twice conference (TT3) will be held from March 2-4, 2018 in Jerusalem.

This is a guest post by PPI – written by Keith Goldstein (PPI Treasurer). 

This gathering will bring together academics, business people, non-profit and government officials, as well as activists in general who are concerned about creating a fair and free internet. The event is sponsored by Pirate Parties International, spearheaded by a collaboration of the Israeli and German Pirate Parties. However, TT3 is not just a Pirate event. Rather, we are opening our doors to the wider community, where we seek to create a lively debate about necessary innovations to such topics as online democracy, net neutrality, copyrights, and human rights.

Registration is Open

Cartoon pirate saying 'Yarr"

 

 

 

 

 

 

 

 

Registration for TT3 is now open. If you are interested in attending the event, please go to the PPI website and fill out an application for speaking, presenting, volunteering or attending. A wide variety of forums will be presented over the period, such as a hackathon, a panel on “Redefining Government Responsibility in Online Environments”, and poster presentations. All participants are encouraged to be involved in organizing workshops and other activities. Space will be limited, and there is a rolling acceptance of speakers.

 

Why Jerusalem?

A drawing of a snake with the word Jerusalem

 

 

 

 

 

 

 

 

Pirates are no strangers to controversy and hosting a conference in Jerusalem is a provocative statement. We seek to bridge conflicts, to bring together diverse people who can openly and freely discuss political sensitive opinions – whether in online forums or physically in the confines of a conference. Pirates are searching for answers to difficult problems of human rights, and Jerusalem provides a unique atmosphere where we can debate how to enact peaceful resolutions of conflict. Likewise, this will be the first multinational Pirate conference outside Europe. Jerusalem is a physical bridge between Europe, Asia and Africa. More so, it is a symbolic bridge of interconnectedness on this planet. By hosting TT3 in Jerusalem, we will be making a monumental statement about the need to create dialogue in the middle east. While all of the major world powers have exacerbated conflict, it is incumbent for the Pirates to create a meaningful forum to seriously debate issues resonating out of Jerusalem.

I Can’t Attend But Would Love To Be Involved

Man with tricornerhat and Guy Fawkes mask

 

 

 

 

 

 

‘I wish I could attend, but I don’t have the money or time to get to Jerusalem.’ No worries, we will be live streaming the conference on Youtube and Mumble. We will also be opening live online forums where users abroad can interact with the conference. If you are interested in staying up to date about information relating to the conference, please sign up for our mailing list.

<script src="http://s3.amazonaws.com/downloads.mailchimp.com/js/signup-forms/popup/embed.js" data-dojo-config="usePlainJson: true, isDebug: false" type="text/javascript"></script><script type="text/javascript">// <![CDATA[ require(["mojo/signup-forms/Loader"], function(L) { L.start({"baseUrl":"mc.us16.list-manage.com","uuid":"83e33af27ece5f9a5de0bf3f5","lid":"30e6b60aa5"}) }) // ]]&gt;</script>

 

Be A Sponsor

stylized figures giving and receiving money

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Align your organization with this conference! Sponsors should support some of the ideals established within the resolutions of PPI, such as access to medicine, fair and balanced copyright, net neutrality, basic income, the right to privacy, public transparency, global democracy, and denouncement of unjust penal codes. All sponsor requests will be considered by the board of PPI. Opportunities are available to set up an exhibitor’s booth, to sell merchandise, and to advertise your organization on the conference website and booklets. Please read more about the various sponsorship opportunities at pp-international/tt3, and fill out a form at the PPI website . Sponsors may also provide hardware and other needs for the event, such as live feed internet set up, projectors, sound boards and printouts.

We look forward to informing you more about TT3!

Featured Image : CC0
Other Images: CC0

 

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-08-09 08:00:30)

08 August 2017

5 juli-podden 65: Avslutningsavsnitt med pompa och ståt!

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



I sista avsnittet av 5 juli-podden uppmanar vi lyssnarna att påverka EU-maskineriet genom så kallade public consultations - EDRi har hela listan!

Rick Falkvinge uppmärksammar en dom från EU-domstolen som innebär att det är fritt fram att plocka upphovsrättsskyddat material från en öppen webbsida och använda det på sin egen öppna webbsida.

Kortnyheter:

  • Google slår knut på sig själva i sitt försök att tala till rätta intern kritiker.
  • Snowden synar uttalande av Storbritanniens premiärminister Theresa May.
  • Mannen som stoppade lösensummeviruset WannaCry själv gripen av FBI under besök på DefCon i Las Vegas.
  • Bodycam avslöjar poliser i Baltimore.
  • Def Leppard får nya fans genom fildelning. (Och det var Led Zeppelin som gjorde Stairway to heaven!)
  • CIA har möjlighet att gå in i folks Windowsdatorer för att radera bevis.

Vi avslutar med att prata om vad som händer när HAX åker in i fängelse nästa vecka - och vad som händer i nätvärlden framöver.

Youtube:


Vi vill tacka alla lyssnare som följt oss under det här året!

Köp gärna vår t-shirt till hela 75 procents rabatt på vår nya hemsida - ännu inte officiellt lanserad (så ni får klicka er förbi säkerhetsvarning om ogiltigt certifikat i några dagar till): femtejuli.se/butik

Vi hörs!

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback och läsarbrev kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-08 11:33:00)

06 August 2017

Snowden om May och mänskliga rättigheter

<script src="http://platform.twitter.com/widgets.js" charset="utf-8" async=""></script>

<script src="http://platform.twitter.com/widgets.js" charset="utf-8" async=""></script>

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-06 00:46:00)

03 August 2017

Det finns redan en riksdagsmajoritet för att återinföra ämbetsmannaansvaret


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Det som gör en offentliganställd tjänsteman så speciell är att denne har långtgående maktbefogenheter gentemot den enskilda medborgaren. Därför måste denna makt utövas med skicklighet, omdöme, respekt för rättsstaten och oväldigt. Gör man avsteg från detta måste makten kunna ställas till svars."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-03 22:22:00)

01 August 2017

Var fan är Peter Eriksson!


Efterkrigstidens – kanske tidernas – största säkerhetsläcka är ett faktum. Den är följden av en löjeväckande slapp inställning till dataskydd och IT-säkerhet, i kombination med medvetna lagbrott och ett sammanbrott i regeringens inre strukturer.

Ygeman har fått gå. Johansson har fått gå. Ågren har fått gå. Hultqvist kanske kommer att få gå. Löfven borde gå. Konstitutionsutskottet kallas in i förtid. Vi var på vippen att få en urtima riksdag och en fullskalig regeringskris. Och det är säkert mer att vänta.

Men – var fan är »digitaliseringsminister« Peter Eriksson (MP)?

Från regeringens hemsida, om statsrådets ansvarsområde...
»It-politiken handlar om att använda och främja de möjligheter som digitaliseringen för med sig. Området omfattar bland annat reglering av it och elektronisk kommunikation, liksom nät- och informationssäkerhet, frekvenspolitik och frågor om internets förvaltning och e-förvaltning. I området ingår också frågor om tillgång till bredband och infrastruktur för it.«
Eller hur?

Har någon överhuvudtaget informerat Eriksson om att han är ansvarig för de frågor som rör nationens informationssäkerhet?

Eller är det som när det – efter några år med kulturminister Bah Khunke som ansvarig för frågor rörande religiös radikalisering och våldsideologier – framkom att hon helt enkelt inte nämnvärt brytt sig om frågan?

Här finns frågor att svara på – som ligger på Erikssons bord. Möjligen är det just därför han gjort sig osynlig. Partiet överlever kanske inte ett svek till.

Var det för övrigt inte Miljöpartiet som påstod sig vara så pålitligt och kompetent i övervaknings-, nätfrihets- och IT-frågor att det var ett trovärdigt alternativ till Piratpartiet? Än så länge imponerar de inte.

Syltryggar!


Läs även:
Personuppgifter läckte från outsourcad myndighetsdata redan 2012 »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-01 12:18:00)

5 julipodden 64: Censursäkra toppdomäner och Ed Feltens röstmaskinshack

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Vi intervjuar hackaren och Princetonprofessorn Edward Felten om att hacka röstningsmaskiner, något som även deltagarna på Defcon i Las Vegas ägnade sig åt förra veckan. Ed Felten intervjuas av 5 juli-stiftelsens ordförande Oscar Swartz.

Nyhetssvep:

• Bitcoin från MtGox-bedrägeriet spårade till rysk penningtvättare.

• Apple tar bort VPN-appar från App Store i Kina.

• Ryska VPN-förbudet har nu gått igenom.

Dessutom sammanfattar vi EFFs whitepaper om hur olika toppdomäner kan släcka din domän utan domstolsbeslut.

Vi avslutar med en diskussion om risken med att låta krisande banker frysa kundernas konton, som det estniska EU-ordförandeskapet har föreslagit.


5 juli-podden görs av svenska 5 juli-stiftelsen. Trevlig lyssning!

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-01 10:14:00)

31 July 2017

Sverige och dumskallarnas sammansvärjning


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Vi talar om en härskande klass som inte är kompetent eller insiktsfull nog att kunna hantera all den makt den så girigt samlat på sig. Och vi talar om en i princip omöjlig uppgift. Resultatet blir en stat som ägnar sig åt trams – samtidigt som samhällelig kärnverksamhet förfaller och samhällskontraktet töms på innehåll och mening."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-31 22:59:00)

Skall vi få ordning på Sverige, då kan vi börja med att tvinga regeringen att följa lagen


Ett tecken på en stat i förfall är när den härskande politisk-byråkratiska klassen anser sig stå över lagarna.

Vi såg det när det gäller Transportstyrelsen. Men det är knappast unikt för denna myndighet. Och i grunden finns ett lagbrott som på sätt och vis står över de andra.

Ur regeringsformens 12 kapitel:
Särskilda bestämmelser om statligt anställda 
5 § Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. 
Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Lag (2010:1408).
Här talar vi alltså om landets grundlag. Principen om förtjänst och skicklighet återfinns även i lagen om offentlig anställning:
Bedömningsgrunder vid anställning 
4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. 
Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Samtidigt vet vi att höga statliga chefer tillsätts från en klick karriärbyråkrater – ett kotteri utan verksamhetsrelaterad kompetens, men inte sällan med partibok. Det gäller så väl Transportstyrelsens förra chef som den nye.

Eller ta rikspolischef Dan Eliasson som exempel. Han har ingen som helst erfarenhet av att leda polisiär verksamhet. Däremot har han försänkningar inom sossarna och en karriär som myndighetschef för så väl Migrationsverket som Försäkringskassan. Vilket var två uppdrag som han inte heller var skicklig nog eller lämpad för.

Vad gäller Försäkringskassan kan man till och med dra slutsatsen att Eliasson är direkt olämplig som myndighetschef – då han lät radera miljontals e-postmeddelanden i syfte att försvåra utredningen av begångna fel. Det borde vara åtalbart, men ses tydligen i regeringens ögon som en merit.

Den politiska svågerpolitiken bryter helt enkelt mot lagen, rent av mot grundlagen. Men ingen tycks bry sig. Politiken och byråkratin anser sig stå över lagen. Att utkräva ansvar är i princip omöjligt.

Än mer tragiskt blir om man betänker att det finns kompetent folk i de olika statliga förvaltningarna som kan verksamheten, är skickliga och goda ledare. Dessa människor hålls idag tillbaka, till förmån för det politiska kamraderiet. Det är förödande för så väl verksamhet som motivation.

Så det är inte det minsta konstigt att offentlig kärnverksamhet går över styr – när den leds av politruker som saknar så väl förtjänst som skicklighet.

Slutligen är det ett anständighetskrav att den stat som kräver att alla medborgare skall följa lagen också gör det själv. Annars är vi bara en bananrepublik fast med sämre väder.

Det är hög tid att rensa upp i träsket.



Soundcloud » | Ladda hem ljudfilen » | Youtube » | Stöd denna blogg »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-31 10:43:00)

30 July 2017

Brott mot staten, del 3: Processen


Min tid i frihet är på väg att rinna ut, så jag tänkte att det kan vara på sin plats att fortsätta berättelsen om min strid mot staten.

Bakgrundsinformation:
Brott mot staten, del 1 » | Brott mot staten, del 2: Razzia! » | Realtid »

I denna bloggpost tänker jag utveckla några tankar kring den rättsliga processen.

Jag började ana att det var fara å färde när den åklagare som plötsligt dök upp i mitt liv visade sig ha en lång rad komplicerade insidermål bakom sig, att han nu för tiden ägnar sig åt att komma åt folk som olagligt roffat åt sig hundratals miljoner kronor – och som inte alltid tar hänsyn till rättsstatens mer skira nyanser.

Mitt skatteärende rör sig ju inte alls i den divisionen. Mitt fall är inte ens komplicerat: Jag ignorerade skattemyndigheten under ett flertal år och gjorde inte ens något för att sopa igen mina spår.

Så jag antog att det var mitt mångåriga politiska krypskytte mot makten som provocerat fram en extra kraftig reaktion. Mentalt förberedde jag mig på att förklara varför jag anser att skatt är stöld, varför det är fel att bidra till finansieringen av dagens vanskötta och otyglade statsapparat – och varför det är rätt att sätta sig upp mot ett orättfärdigt system.

Naturligtvis kom rättsprocessen inte att handla om något av det där. Men den blev ändå politisk.

Åklagaren gjorde ett nummer av att jag förmodas vara piratpartist.

Och det stämmer att jag jobbat för en av Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet. Jag var till och med partimedlem en kort period, innan jag insåg att partiets inre liv mest påminner om den kinesiska kulturrevolutionen. Men är jag piratpartist? Partiet har förvisso i stora stycken mina varma politiska sympatier. Men det kan man även säga om till exempel Liberala Partiet.

Alexandersson är piratpartist – en medlöpare till Pirate Bay, en person som sätter sig upp mot systemet, en person som hotar den samhälleliga ordningen.

Helt galen är beskrivningen kanske inte – även om just infallsvinkeln var oväntad. (Jag fildelar inte ens.) Men varför var frågan om dessa, mina förmodade politiska sympatier så viktiga att framhäva? Piratpartism har ju över huvud taget inget med målet att göra.

Svaret är uppenbart. Rättens nämndemän (lekmannadomare) är tillsatta av de politiska partierna.

Så när åklagaren förklarade att jag representerar den politiska gren av The Pirate Bay-härvan som tagit mandat i Europavalet – från de riktiga partierna – då var det uppenbart vart det hela var på väg.

Och mycket riktigt. Nämndemännen (som alltså är tillsatta av dessa politiska partier) mulnade betänkligt och undvek från den stunden ögonkontakt.

Nu är jag förvisso skyldig till ohörsamhet mot staten, genom att ha ignorerat skatteverket. Och lagarna, även de dåliga lagarna, måste tillämpas lika för alla.

Men min advokat tvekar inte att påstå att 18 månaders fängelse är ett osedvanligt hårt straff – om man ser till fallets natur, omfattning och omständigheter.

(Hade jag istället ägnat mig åt våld eller egendomsbrott mot mina medmänniskor hade jag i de flesta fall kommit lindrigare undan. Eller, för all del, om jag i chefsposition läckt hemligstämplade register från Transportstyrelsen. Vilket säger en del om vårt land.)

Men det här är väl vad man har att vänta sig när samma politiska partier som höjer och lever loppan på skatterna har makt över domstolarna.

Signalen är tydlig: Skattebasen måste till varje pris upprätthållas. Börjar folk göra motstånd – då blir det inga fler kommunala kamelcenter, utskottsresor till Rio eller identitetspolitiska kurser på universiteten.

Det är också uppenbart att staten inte är det minsta intresserad av en principiell diskussion om vem som har rätt till den enskilda individens egendom och på vilka grunder. Hela systemet bygger nämligen på tro – på ett system som inte respekterar människors rätt till frukterna av sitt eget arbete.

Och om systemet är orättfärdigt – då måste man göra motstånd.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-30 14:19:00)

29 July 2017

Maktkorruption och rättsröta

Nu är det väl ändå bevisat att den härskande politisk-byråkratiska klassen står över lagen?

Transportstyrelsens sparkade generaldirektör Maria Ågren fattade – enligt Säpos förundersökning – ett fullt medvetet beslut att bryta mot ett antal lagar, trots upprepade varningar från medarbetare längre ner i organisationen.

Trots att Ågren erkänt detta slår åklagare Ewamari Häggkvist som genom ett trollslag fast att brottet begåtts utan uppsåt. Ågren gjorde det hon gjorde trots att hon var medveten om att det var olagligt. Vad är väl det, om inte uppsåt?

Sedan har vi straffet för den värsta säkerhetsläckan sedan Wennerström - ett strafföreläggande om 70.000 kr i böter.

Från Åklagarmyndighetens hemsida...
"Man får bara ge strafföreläggande vid mindre allvarliga brott som till exempel snatteri, stöld eller små trafikbrott."
Från Wikipedia...
"Strafföreläggande är möjligt för brott där påföljden är begränsat till böter och/eller villkorlig dom. Exempel på sådana brott är stöld, snatteri och trafikförseelser."
På så sätt undvek man en rättegång och eventuellt fängelsestraff. Vilket säkert var skönt för generaldirektörskan. Dessutom hade en offentlig rättslig prövning kunnat ge allmänheten och media besvärande insikter om ledningens inkompetens och verksamhetens brister. (Kom ihåg att detta skedde vid en tid då de tidigare statsråden Johansson & Ygeman gjorde vad de kunde för att tysta ner historien.)

Så särbehandlar rättsväsendet makthavare. Kontrasten mot hur vanligt folk hanteras är uppenbar och stötande.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-29 18:18:00)

28 July 2017

Kraven på rullande huvuden gynnar systemet

Jag har inte satt mig in i soppan med Transportstyrelsens fadäs. Jag har ärligt talat inte orkat. Det som kommer här är därför inte en reflektion över vad som har hänt, utan snarare om det politiska och mediala efterspelet, vilket i mina ögon är ett minst lika stort problem som den faktiska händelsen.

Händelseförloppet följer nämligen ett tämligen vant mönster. Någon skiter i det blå skåpet, och blir påkommen. Detta hamna under lupp från en eller annan grävande journalist. Händelsen hamnar i händerna på politiska debattörer. Man vädrar blod. Snart börjar man kräva att huvuden rullar. Den styrande regimen gör ett bondeoffer för att blidka pöbeln. Och plötsligt handlar det hela om spelteori och det skrivs spaltmeter om hur regimen och oppositionen agerar ur en rent strategisk synvinkel. Det refereras till som en fotbollsmatch där två sidor försöker utmanövrera varandra, och i sociala medier förvandlas i vanlig ordning folk till påhejare av sitt lag. Alla spelar sin förutbestämda roll på schackbrädet. Är det någon som ens bryr sig om att en myndighet har läckt information som kan skada rikets säkerhet!?

Knappast. Nu handlar det bara om att plocka politiska poäng och vinna rävspelet. En ledtråd: En rad tyckare på högerkanten anser att Alliansen bör dra tillbaka sin misstroendeförklaring mot försvarsminister Hultqvist. Varför? Blev han plötsligt kompetent och förtroendeingivande igen över en natt? Nej, för att det vore ”strategiskt klokt”. Med andra ord: Man har fått ett par huvuden att rulla. (Huvuden rullar för övrigt mycket mjukt på den nivån, men det är en annan diskussion.) Nu gäller det att positionera sig och vinna väljarnas gunst. Vad som är i medborgarnas intresse är irrelevant. Det är alltså ”maktkåt” som ska in på lodrät tre och ”köttgrytor” på vågrät fem.

Det är inte så att jag inte förstår varför narrativet blir som det blir. Politik är i mångt och mycket ett spel. Och att referera det som en fotbollsmatch är antagligen mycket billigare journalistik att producera än att ödsla tid i arkiv och försöka sammanställa fakta. Dessutom är folk som folk är mest. Om någonting kan refereras som en match blir vi villigt en del av en okritisk åskådarskara som viftar med halsdukar och kanske sparkar sönder ett skyltfönster eller två om fel lag vinner. Bröd och skådespel.

Det uppenbara problemet är dock att man aldrig kommer till roten av problemet. Att kräva att huvuden rullar gynnar själva systemet. Så vi blir av med ett par broilers. De ersatts snabbt med nya i den politiska hydran. Under tiden tuffar maskinen på som vanligt. Problemen med inkompetens, slarv, en känsla av att stå över lagen eller för all del problemen med att just inkompetens och politiska luftpastejer skapar en härva av lagar som förmodligen är helt omöjlig att navigera i. Jag skulle inte bli förvånad om situationen många gånger är sådan att det är omöjligt för tjänstemän att göra någonting alls utan att bryta mot någon lag. Eller förlåt, ”göra avsteg från”, som det heter om det sker på tillräckligt hög nivå.

Det här är vad vi borde diskutera och gräva i. Det är här den verkliga granskningen finns att göra. Inte vem som ”vinner matchen”. Den där matchen ni pratar om – den är i slutänden vårt samhälle, vår tillvaro, våra liv. Men jag antar att det inte är tillräckligt spännande.


Photo credit: thor_mark  via Foter.com / CC BY-NC-SA
Andra bloggar om: , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-07-28 21:59:48)

26 July 2017

Transportgate för konspirationsteoretiker

Dåvarande svenske försvarsministern Mikael Odenberg skriver under ett avtal om underrättelsesamarbete med Michael Chertoff, då minister för USA:s Homeland Security.

»Transportgate« får mig att tänka på den klassiska tidningsrubriken "Reagan on Iran-Contras - More lies ahead".

Det sägs att man inte skall tillskriva någon ont uppsåt när det är tillräckligt att förklara saken med dåligt förstånd. Men hur korkad, inkompetent och omdömeslös kan man vara?

Jag har en känsla av att det finns något mer i den här historien.

Låt mig fundera högt...

Till att börja med är det anmärkningsvärt att IBM lyckats hålla sig borta från strålkastarljuset. Vad vet vi egentligen om dess kopplingar till amerikanska NSA? Aktieägare har till och med stämt företaget för att de anser att det påstådda samarbetet mellan datajätten och spionorganisationen är dåligt för affärerna. (Länk) Och IBM driftar tydligen stora delar av den offentliga sektorn, vad jag kan förstå.

Bland Transportstyrelsens och IBM:s gemensamma projekt finns trängselskatten. (Länk) Det vill säga registrering av alla storstadsbilisters trafikrörelser, till och med på förbifarter som Essingeleden. Finns den informationen hos NSA ("Collect it all") nu? Eller är den ute på den kriminella marknaden?

Det finns vidare motstridiga uppgifter om den löneförhöjning som Transportstyrelsens förra VD fick - efter det att delar av regeringen förstått vad som skett men innan hon fick sparken. En uppgift gör gällande att det var en del i en mer allmän löneöversyn. Men enligt pappersspåret känns beslutet väldigt riktat. (Länk 1) (Länk 2)

I tisdagens SVT Rapport sa inrikesminister Ygeman "Den informationen jag hade vid det tillfället var inte av den arten att statsministern skulle informeras." En tolkning av detta är att rutinerna är sådana att man kan skita i att informera statsministern om att en myndighet gjort en säkerhetsmässig jättetavla och dessutom medvetet bryter mot ett antal lagar. En annan tolkning är att det pågår saker i den djupa staten som statsministern inte skall känna till.

En tanke som dyker upp är det omfattande säkerhetspolitiska samarbete och informationsutbyte som finns mellan Sverige och USA. Vi vet från Snowden-dokumenten och Europaparlamentets utfrågningar att Sverige har ett uppseendeväckande nära samarbete med NSA (och brittiska GCHQ). Det talas till och med om att Sverige skall ha varit med i NSA-ledda offensiva IT-attacker. (Något som regeringen för övrigt har gjort lagligt nu, efter att informationen krupit fram.) Är det något i denna byk som riskerar att komma fram i samband med »Transportgate«?

Infrastrukturminister Anna Johansson är ansvarigt statsråd, så hon måste rimligen ta konsekvenserna av vad som skett i sak - det vill säga upphandlingen och lagbrotten. Allt annat än hennes avgång vore anmärkningsvärt.

Försvarsminister Hultqvist verkar dock ha informerats i ett senare skede - då han faktiskt kan ha haft anledning att tro att statsminister Löfven redan blivit uppdaterad. Att kräva hans avgång är möjligen att skjuta på fel mål.

Intressant är att informationen till Försvarsdepartementet sägs ha kommit från Justitedepartementet (Ygeman) och Näringsdepartementet (Johansson) - efter att Säpo slagit larm hos Ygeman. Vilket nog gör att bollen till sist landar hos Ygeman. Det är han som borde ha fört informationen uppåt i regeringen. Vilket han alltså inte gjorde, med hänvisning till att det i så fall hade krävt ett särskilt avlyssningssäkert rum. (!) Är det verkligen det bästa han har att komma med?

Misstroendevotum i all ära - men detta kräver en grundlig utredning, en haverikommission.


Youtube »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-26 11:35:00)

25 July 2017

"Transportgate" – en maktapparat på gränsen till sammanbrott


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Avgörande den närmaste tiden kommer att bli om regeringen lyckas undvika att ljuga om sådant som går att kontrollera."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-25 04:30:00)


Piratpartiet