24 October 2014

Snart lever brittiska whistleblowers farligt


Nybloggat på HAX.5JUly.org:


Den brittiska regeringen lägger fram en aldrig sinande ström av lagförslag som kan användas i totalitära syften. Nu en lag som kan ge whistleblowers livstid i fängelse.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-24 12:55:00)

Vi styrs av inkompetenta lallare


De flesta politiker är okunniga och olämpliga för sina uppdrag.

En del av dem lär sig med tiden. Andra klarar sig undan med att gömma sig bakom tjänstemän i riksdagsutskott och departement.

Som regel är det tjänstemännen som sköter ruljansen. Politikernas funktion är då att vara demokratiskt alibi. Eller gisslan, om man så vill.

Uppskattningsvis har tjänstemännen minst 75% av makten och de folkvalda på sin höjd 25%.

Däremot är den allmänna bilden av politiken en annan. En utbredd godtrogenhet landar i att våra politiker antas vara kloka och kunniga människor. Vill man ta sig ur den villfarelsen räcker det med att läsa BLT:s ledarkrönika om försvarsutskottets ordförande Åsa Lindestam (S). Man blir fan mörkrädd. [Länk»]

Många politiker vet helt enkelt inte vad de sysslar med.

Svenska politiker är generellt sett uppseendeväckande dåligt utbildade. Detta behöver inte vara någon absolut nackdel, om de har andra viktiga erfarenheter och kunskaper i bagaget. Men det har de oftast inte. Istället kommer de mer eller mindre direkt från ungdomsförbundens, fackets och olika särintressens broilerfarmar.

Korta inhopp i ungdomen som bankkassör, mentalvårdare eller hårfrisörska är exempel på de enda erfarenheter från verkligheten som några av våra ledande politiker har med sig. Någon verklig eller mer långvarig erfarenhet från arbetslivet och verkligheten är det sällan tal om.

Så inte nog med att de inte behärskar politiken som sådan, de saknar kunskap och de kan inte heller förhålla sig till hur andra människor har det.

Jag är skeptisk. Och jag landar i den välkända tesen att om människor inte antas kunna bestämma över sina egna liv – då är de inte heller lämpade att bestämma över andra.

Därför bör politiken bestämma över så lite som möjligt.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-24 10:43:00)

Integritet utan feminism

När det gäller teknik och teknologi är allt möjligt. Det finns inga gränser, och de gränser som finns är i full färd med att överskridas. Framtiden är synonym med framsteg, och framåt är den riktning vartåt allt färdas.

Allt är möjligt. Åka till månen? Yep. Kartlägga samtliga gener i människans genom? Yep. Bygga globala kommunikationsnät som möjliggör för personer att prata med varandra var de än befinner sig? Yep.

Ordna en mild förbättring i sociala villkor för en marginaliserad grupp i samhället?

Njaei alltså det är dyrt och komplicerat och många faktorer och svårt och du vet vi har egentligen inte teknik för sådant och -

Det finns gränser för hur mycket som kan göras med framtidens teknologi. Tydligen. Och än fler gränser när det gäller samtidens teknologi - det som i mångt och mycket är framtidens teknologi, nu när tiden sprungit ikapp oss.

Allt är möjligt. Utom det som inte är det.

För den som spenderat sin tid i framstegstankens frontgarde är detta en obegriplighet. Allt är ju möjligt. Omöjligheter överstigs dagligen. Nya rön strömmar ständigt in. Framtiden ligger inte bara runt hörnet - våra bästa (och bäst betalda) ingenjörer arbetar med dess prototypversioner. Det enda som behövs är mer framåt och mer tid. Sedan är alla samtidens problem lösta.

Förutom de problem som inte blir lösta.

Det finns problem med sexism. De är inte subtila, de är inte svåra att förstå, och de är inte nya. De är inte heller möjliga att reducera till tekniska lösningar, och det är förenat med katastrof att försöka lösa dem enbart med sådana.

För att ta ett samtida exempel: nakenbilder som läcks. Och där den avbildade blir tillsagd att denne får skylla sig själv eftersom bilderna inte hanterades med det tekniska kunnande som krävs för att säkra dem för läckage. Där reaktionen på bildernas plötsliga spridning inte är "well, den som läckte dem är ett miffo", utan "wow, vad dålig du är som låter ditt personliga varumärke förstöras så."

Det är inte teknologin som är lösningen. Inte heller problemet, strängt taget.

Sexism är teknikneutralt.

Ett annat exempel på samma fenomen är våldtäkter, där den våldtagna blir utfrågad i detalj om vad denne hade för kläder på sig när brottet hände. Där andemeningen är att den som klär sig fel (använder teknologin fel) får skylla sig själv när någon annan kränker dem. Där det felaktiga bruket - och än mer det medvetna felaktiga bruket - av klädmediet är tillräckligt för att göra någon rättslös. Tillräckligt för att göra någon annans brist på fungerande empati både förståeligt och rättfärdigat.

Det är i det här läget någon brukar komma och säga någonting i stil med: lämna dörren öppen och tjuvarna kommer att flockas. Skyll dig själv. Var inte en sån n00b.

Ansvaret för att upprätthålla sin integritet är, för att uttrycka det milt, snedfördelat.

Det blir värre när en persons karaktär sätts i fråga. Det krävs inte mycket för att både det ena och det andra ska vara rättfärdigat. Är någon en slampa? En hora? En bimbo? - wham, det är fritt fram, fältet är öppet.

Hen får skylla sig själv att hen är människa på fel sätt.

Nu brukar någon invända att de som är människa på "rätt" sätt respekteras. Vilket är en märklig invändning. Det är också en dålig invändning, givet det som tidigare sagts om integritetens ansvarsfördelning: dörren står alltid på glänt för den som har en tillräckligt stor kofot. Och hotet om att använda denna kofot (i vilken form det än må vara, läckta nakenbilder en form bland andra) är ständigt närvarande. Det kallas inte hora-madonna för inte.

Sexism är teknikneutralt. Att utmåla det som ett tekniskt problem med en teknisk lösning är, tekniskt sett, en del av problemet. Inte minst eftersom det antyder att integritet är någonting som bara är dygdiga människor till handa. De andra, förkastade, räknas inte, och får skylla sig själva att de inte tog chansen att göra rätt när de hade den.

Fast å andra sidan.

Det är onekligen väldigt mycket enklare att utmåla integritet som någonting tekniskt. Med tillräckligt mycket framåt och tillräckligt mycket tid så kommer problematiken att lösa sig själv, precis som så många andra gränslösa saker.

Allt är möjligt. Utom det som inte är det.

Flattr this

Kommentera! (by Sargoth (noreply@blogger.com) at 2014-10-24 02:05:00)

23 October 2014

Important 3rd Congress for the Pirate Party of Greece

banner_3a

In a country where crisis has transformed the political scene to a swampland, the Pirate Party of Greece stands calmly and watches the landscape, seeking for new opportunities and incentives for action. In the almost three years since its founding, PP-GR  has achieved a lot, always fighting for the core principles of the Pirate movement. It recently took the initiative to form an electoral coalition with other parties, with the goal of entering the Greek Parliament.

The third Congress of PP-GR will take place in Chalkis (70 kms from Athens)  the weekend 1-2 November, 2014, and Greek Pirates are expected to discuss issues related to their statutes and positions, the political situation in the country and to elect their second Board and Arbitration Committee.

The Chalkis Congress is a crossroads for Greek Pirates and thus it is important. The outgoing Board led the party for two years and now it’s time for new hands to take the helm of PP-GR. The reports of the Board and the Arbitration Committee will attract the attention in the Congress but of course, what arouses the most interest, is who are going to be elected. Seeing the nominations, new and old members are willing to go through the process of the internal party vote.

Since its founding PP-GR has been well received by the electorate. To date it has participated in five elections, standing alone or in cooperation with other parties. Specifically, PP-GR ran in two national elections, and once each in regional, municipal elections and Euroelections 2014.

The electoral experience that has been gained by the Greek Pirates is undeniable, as evidenced by the reception of the parties and movements that responded to their call for the creation of a political alliance. According to the Pirates, in Greece, it is the right timing for the founding and development of an alliance that consists of parties which fail to overpass the electoral thresholdof of 3% but reflect over 15% of Greek voters!

PP-GR’s highlight, so far, was the organizing of “PPEU Athens 2013”, where the common European election programme was adopted by European Pirates for the Euroelections 2014. PP-GR is a member of PPI and a founding member of PPEU. Worth mentioned that “Pirates in Education”, run by members of PP-GR, elected a representative in Greek Teachers Federation (DOE) on May 2013.

Yiannis Panagopoulos

 

Y. Panagopoulos: “If we keep working well together, nice things will happen”

 

 

 

 

 

The Pirate Times contacted Yiannis Panagopoulos, chairman of the Board of PP-GR and founding member of the party who has a clear view of its progress. It asked him to comment on what the Greek Pirates have achieved those three years and what is he expecting  as a in the future.

Pirate Times: How do you judge the progress of PP-GR since its founding in 2012?

Yiannis Panagopoulos: When we started three years ago, hardly any of  us had any experience in political parties. Fortunately the international Pirate community was very helpful and gave us some really good tips on how to organize and avoid mistakes. Although we had no financial backing, we managed to participate in three elections (two local and a European) in which we managed to get ourselves known and even beat parties that had run for decades and spend a lot of money in their campaigns. I am happy that, when I talk to people about the Pirate Party, people know it and generally have a good impression.

Pirate Times: What about the future?
Yiannis Panagopoulos: I don’t like predictions. But I am sure that if we keep working well together nice things will happen.

Pirate Times: What do you expect from the third Congress?

Yiannis Panagopoulos: This is an important conference that will elect the next board and the next Arbitration Committee. I expect that this time we will spend less time in things like statutes amendments and more time discussing policies and the future of the party. I also expect to meet interesting people from all over Greece, exchange ideas and of course have fun!

Pirate Times: Do you think that PP-GR will be represented in the Greek parliament?

Yiannis Panagopoulos: It is the only party in Greece that operates in a truly democratic, transparent way. It is the only corruption proof party. Once more and more people start to realize this, everything can happen.

Featured image: CC BY-SA PP-GA

flattr this!

Kommentera! (by Stathis Leivaditis at 2014-10-23 18:00:44)

Bra nyhet: EU-kommissionen vill ratificera Marrakesh-avtalet om böcker för synskadade

EU-kommissionen föreslår att EU ska ratificera (skriva under) Marrakesh-avtalet om underlätta för synskadade att få tillgång till böcker på specialanpassade format. Det är jättebra. Det är är en fråga som jag och Piratpartiet drev aktivt i EU-parlamentet, och det är roligt att se att det har givit resultat.

EU-kommissionen skriver i sitt pressmeddelande:

Bryssel den 21 oktober 2014

Kommissionen har idag föreslagit att Europeiska Unionen ratificerar Marrakesh-avtalet för att öka tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synskadade eller på annat sätt läshandikappade. Avtalet kommer säkerställa att böcker på format som Braille, stor skrift, e-böcker och ljudböcker med speciella navigationshjälpmedel, framställda under undantag i upphovsrätten, kan utbytas över gränserna, inte bara inom EU utan också mellan EU och tredje land.

Jag drev den här frågan i EU-parlamentet som ledamot av det rättsliga utskottet JURI (som har hand om upphovsrättsfrågor). I februari 2011 skrev jag ett ändringsförslag till en resolution från EU-parlamentet. Ändringsförslaget uppmanade EU-kommissionen att ta tag i den här frågan och se till att det blev ett avtal, som de synskadades organisationer hade krävt (i decennier utan att någonting hade hänt).

Ändringsförslaget som jag skrev blev först antaget av det rättsliga utskottet JURI, och sedan av EU-parlamentet som helhet. Enligt de personer från EBU, European Blind Union, som jag hade kontakt med blev den här resolutionen från EU-parlametet den energikick som de som hade jobbat frågan under alla år behövde. Plötsligt, och uppriktigt sagt till allas förvåning, lyckades man komma överens om ett avtal som de synskadade ser som en stor framgång i Marrakesh i juni 2013. Att EU-kommissionen nu formellt rekommenderar att EU ska ratificera avtalet är ytterligare ett steg mot att avtalet ska träda i kraft och bli bindande.

Nu får vi se vad som händer i den vidare processen. Hittills har flera medlemsländer, däribland Sverige, jobbat hårt för att blockera att det blir ett bindande avtal. Det är vad bokförläggarna vill (eftersom de av princip är mot alla uppmjukningar av upphovsrätten), och hittills har den svenska regeringen gått på bokförläggarnas linje. Nu blir det intressant att se om den nya regeringen kommer fortsätta den linjen, att bakom kulisserna gå bokförläggarnas ärenden för att förhindra eller fördröja att avtalet träder i kraft.

Men EU-kommissionens besked i veckan är goda nyheter, och ytterligare ett steg på vägen.

Läs EU-kommissionens pressmeddelande om Marrakesh-avtalet om böcker för synskadade

…………

Ännu mer: Mina tidigare bloggposter om Böcker för synskadade

 


Kommentera! (by Christian Engström at 2014-10-23 12:07:07)

Ständigt övervakad, men aldrig sedd

Till alla pirater: Jag har en jättejobbig fundering, som jag tänkte att någon kanske har fler infallsvinklar för. När vi navelskådar oss själva som parti, har jag ofta försökt ta positionen att vi måste vara lite hyggliga mot oss själva, ur ett kollektivt perspektiv. Att vi behöver lära oss att lita på varandra, att vi inte kommer att ta oss nånstans om vi hela tiden förutsätter att vi suger. Jag tänker dock ofta att jag är lite orättvis som lägger detta på oss, eftersom samhället i stort faktiskt går ut på att inte lita på andra.

Allt, i princip allt, runt omkring oss går ut på att misstänkliggöra varandra, och det är en trend som pågått länge. Jag vet inte om ni läst/lyssnat på reportageserien om arbetsgivare som övervakar sina anställda, men det tillsammans med hur vi övervakas i sociala sammanhang, arbetet, och ptjaa, livet i största allmänhet av precis alla som har möjlighet påverkar ju självklart oss människor.

En kollega till mig berättade hur hennes son tyckte att det var skitkonstigt av henne att tycka att övervakning var fel – han har växt upp i en skola där en kamera ständigt har funnits. För ungar finns det liksom inte några nyanser av att “stå ut med något”, de måste acceptera, och det blir en verklighet. Hela generationer växer nu upp med att det är fullständigt självklart att vara övervakad.

Olika grupper kontrolleras och övervakas på olika sätt, visserligen har det “alltid” varit så, men verktygen idag är ju som bekant lite mer närgångna. Lite skarpare. Kvinnor har ständigt varit något att “titta på”, det har alltid handlat om att bete sig “rätt”. Barn ska kontrolleras (min barndom känns oerhört annorlunda än det liv som barn har idag, t.ex). Äldreomsorgen tar hjälp av övervakningskameror. Anställda ska övervakas och kontrolleras. Bidragstagare måste registreras och kontrolleras. Medborgare behöver registreras och kontrolleras. Medborgarskap måste kontrolleras.

Vissa av oss passar in på flera av de här grupperna, men det som är intressant är att vi alla även passar in i grupper där vi har intresse av att kontrollera andra, att de gör rätt. Säger rätt saker, ser rätt ut, osv. Det är liksom inte bara att kontrolleras, det är även ett enormt behov av att kontrollera.

Detta skapar som sagt en slags samhällspsykologi som jag gissar att väldigt få klarar av att sätta sig över. Vi ingår alla i den, på gott och ont. Hur ska vi som parti undvika att nagelfara varandra, när hela samhället går ut på att nagelfara varandra, ungefär. Det är ju normen, det är det normala, det är mänskligt nästan.

Jag har många gånger tänkt att det är därför så många inte verkar bry sig om den här samhällstrenden. Den har växt fram ur något naturligt, allmänmänskligt, vi har alla behov av att kontrollera andra, så accepterar att vi i viss mån blir kontrollerade själva. Att lägga nåt slags ansvar på enskilda pirater, att vi internt nånstans skulle klara av att sätta oss över detta, att göra bättre, att visa att genom att lita på varandra så får vi ett bättre klimat överlag, är av den anledningen smått orättvist, som jag ser det.

Men ändå finns behovet av det där. Spelet är ju riggat, som jag brukar säga. Det är ju meningen att vi inte ska kunna ta ut svängarna, kontrollaspekten handlar inte enbart om att vi ska se till att vissa inte gör dumma grejer, det är ju även att se till att vi inte gör FÖR ANDRA dumma grejer. Distinktionen är att det inte finns några självklarheter om vad som är dumt, om man bortser från renodlad brottslighet. Och bortser från renodlad brottslighet gör nästan alla, i princip, när det handlar om övervakning och kontroll som man har behov av i ett egenintresse.

Hur ska vi som organisation klara av det samhället i stort inte klarar av att göra. Att lita på folk i största allmänhet?

flattr this!

Kommentera! (by emma at 2014-10-23 06:42:42)

22 October 2014

Vad är Sanning?


Nybloggat på HAX.5July.org:


Britterna vill höja maxstraffet för elaka internettroll till två års fängelse. Men lagen innehåller också märkligheter som kan användas för att inskränka det fria ordet och för att kväva opposition.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-22 21:52:00)

Med den nya kommissionen går EU baklänges in i framtiden


Med ett gigantiskt investeringspaket i famnen bekräftades i dag den nya EU-kommissionen av Europaparlamentet.

Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker lät meddela att den nya kommissionen är "europas sista chans", att den kommer att bli mer politisk och att den tänker blåsa nytt liv i det europeiska projektet.

Men frågan är vad Junckers kommission kan göra mer än att pytsa ut skattebetalarnas pengar på olika projekt.

Det som en gång gjorde Europa starkt var dess mångfald. Saker och ting fungerade olika i olika länder och något slags best practice kunde spontant växa fram. Olika politiska modeller, olikheter i förvaltning, olika regler och olika ekonomiska strategier skapade institutionell konkurrens länderna emellan. För att bli framgångsrikt var ett land tvunget att anstränga sig för att vara minst lika bra, minst lika företagsvänligt och minst lika framåt som andra.

Sedan dess har EU:s centralstyrning, politisering, byråkrati, likriktning och kommandoekonomi försvagat Europa. I dag är vi en kontinent på dekis, en kontinent som halkar efter.

Nu blir det mer av samma. Federalisten Juncker står för mer politisering, mer överstatlighet och mer kommandoekonomi.

All erfarenhet visar att centralstyrning stryper ekonomin. Politiska beslut istället för fri marknad och spontan ordning landar i princip alltid fel. Med överstatlighet skapas single points of failure, där ett centralt fattat dåligt beslut drabbar alla. Och de beslut som fattas i EU är ofta orimliga.

Detta är inte vad Europa behöver.

Europaportalen: Nyvald Junckerkommission: Vi är Europas sista chans »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-22 12:22:00)

Utmärkt sammanfattning av Rick Falkvinges ”Swarmwise”

Läs sammanfattningen av "Swarmwise" på Shareable.net

Läs sammanfattningen av ”Swarmwise” på Shareable.net

Boken Swarmwise av Piratpartiets grundare Rick Falkvinge beskriver hans tankar om hur man startar och leder en svärm på internet. Den är utan tvekan en av decenniets, kanske århundradets, intressantaste böcker om ledarskap och organisationspsykologi. I boken berättar Rick om sina egna erfarenheter och hur han tänkte när han tog Piratpartiet från ett argt upprop på internet i januari 2006 till att ta 225.000 röster och två mandat i EU-parlamentsvalet tre och ett halvt år senare.

På Sharable.net har Nina Misuraca Ignaczak skrivit en alldeles lysande sammanfattning av Ricks bok. Jag rekommenderar den varmt. Läs den och se om du blir intresserad. I så fall kan du ladda ner själva boken från Ricks hemsida.

Internet är det största som har hänt mänskligheten sedan tryckpressen, och vi är på väg in i en ny tidsålder. Tack vare internet har vi upptäckt en ny organisationsform: svärmen. Svärmar har redan visat sig kunna leverera på ett sätt som förbluffar alla. Wikipedia, Linux och Piratpartiet är bara tre exempel. Svärmen är internets själ och själva kärnan i det nya.

Den allra största styrkan med Swarmwise är att Rick skriver utifrån sin egna praktiska erfarenheter av Piratpartiet som svärmprojekt. Internetsvärmen är ett nytt fenomen för oss alla, och det finns ännu inte så rysligt många människor som har förstahandserfarenhet av att leda ett framgångsrikt svärmprojekt. Även om Rick skulle ha fel i samtliga sina slutsatser — vilket jag verkligen inte tror — skulle det fortfarande vara decenniets intressantaste bok, bara genom att vara den kanske första ögonvittnesskildringen inifrån en svärm.

Läs sammanfattningen av Swarmwise på Sharable.net


Kommentera! (by Christian Engström at 2014-10-22 09:05:04)

Kan man vara för korkad eller kvinnlig för rättigheter?

Kunskap och information är makt. Den som sitter på information som samhället vill ha eller behöver har mer makt än de som inte gör det. Det är därför det är oroväckande när staten och privata företag skaffar sig allt mer kunskap om våra privatliv. Det är också därför det är oroväckande när grundläggande mänskliga rättigheter inte längre är självklara för alla, utan bara för de som råkar uppfylla vissa speciella kriterier. Det väcker den oundvikliga frågan: “Kan man vara för korkad eller kvinnlig för rättigheter?” En del verkar tyvärr tro det.

Historiskt har klass mest handlat om pengar och materiella tillgångar, men i det moderna kunskapssamhället öppnar sig nu helt nya klassklyftor mellan de som har teknisk kunskap och de som inte förväntas ha den eller inte alls har den. Jag har skrivit en krönika om detta i PC för Alla / IDG. I den skriver jag bland annat:

Låt oss tala om den nya överklassen. Den där klassen som koketterar med den teknisk kunskap som pöbeln inte har. Den där klassen som är så fast i konservativa traditioner att kvinnor knappast göre sig besvär att försöka höja rösten i församlingen. Den där klassen som inte drar sig för med vilka medel som helst försvara sin upphöjda position. Låt oss tala om den. Nu.

Det första lagret på den här löken handlar om kunskapsarrogans, det vill säga magreflexen att värdera människor som saknar en viss kompetens lägre. Det är naturligtvis inte något som är unikt för IT-sektorn, men i takt med att världen blir mer och mer beroende av den nya tekniken, så skapas det en extra bördig jordmån för den där kunskapsarrogansen i just teknologiska sammanhang.

Kunskapsarrogansen i IT-svängen kan till exempel ta sig uttryck i ganska kvalificerad victimblaming. Man ser ner på människor som inte kan kryptera sin hårddisk eller sina mejl. Man ser ner på människor som aningslöst sparar sina filer i molnet. Om dessa människor råkar illa ut, så är de värda förakt, inte sympati. De borde ha vetat bättre. På det hela taget påminner retoriken slående mycket om den retorik som ibland används av människor som anser att kvinnor med kort kjol får “skylla sig själv”.

Om man verkligen tror att sharing is caring, så borde den naturliga responsen till någon annans utsatthet på grund av kunskapsbrist inte vara att förakta och håna personen. Den naturliga responsen borde vara att dela med sig av sin kunskap på ett trevligt och konstruktivt sätt. Man kan göra det genom att hjälpa någon att kryptera sina mejl. Man kan också göra det genom att jobba politiskt för att skapa tydligare ramverk som skyddar allas integritet – inte bara sin egen.

Kunskapsarrogans är de facto raka motsatsen till sharing is caring. Att se ner på någon som inte råkar ha samma kunskap som man själv råkar ha är lika charmigt som att se ner på någon som har mindre pengar eller mat än vad man själv har.

Lökens andra lager handlar inte om de som inte har kunskap utan om de som inte ens anses förmögna att ha kunskap – kvinnor. Den där nya överklassen betraktar dem som någon sorts outgrundligt väsen som är trevligt att titta och ta på, men som blir direkt frånstötande i samma ögonblick som det öppnar munnen och visar sig ha en åsikt. Kvinnor som gillar gaming är “fejk”. Det behövs tydligen en riktig karl för att hålla reda på att besvärjelser manas fram med L1 och hugg, skott och slag med R1. Kvinnliga programmerare kan i bästa fall hoppas på tvivelaktiga komplimanger som slår fast att de ju “kan vara duktiga på att koda FAST de är kvinnor”. Detta exempel hittade jag för övrigt inte på själv. Det är en fras som enligt flera anställda flitigt används av en högt uppsatt manlig chef på ett av Sveriges största IT-företag.

Kvinnor som ger sig in i IT-sektorn får helt enkelt räkna med en ständig kamp för sin blotta existens. Efter att min text publicerats blev jag kontaktad av en kvinna som är före detta chef på Google. Hon hade läst min text och konstaterade att den “beskriver min vardag på ett sätt som jag själv inte velat sätta ord på”. En kvinna som jobbar som chef på Ericsson hörde av sig och sa att min text var “en obehaglig påminnelse” om att hon varje dag går till ett jobb där hon “inte uppskattas och inte är önskad”. En manlig spelutvecklare berättade att han inte längre talar om för folk att han jobbar som spelutvecklare, för han skäms över gamingvärldens kvinnosyn och det faktum att den uppmuntras på hans jobb. En ung tjej hörde av sig och berättade att hon egentligen ville bli speldesigner, men eftersom hon ville känna sig respekterad för sin kompetens på sitt framtida jobb så hade hon valt en helt annan utbildning.

En tjej hörde av sig till mig och sa att hon inte orkat läsa min text för att den beskrev hennes vardag som programutvecklare för precist. Sedan råkade jag se samma tjej sitta och hålla med en skock tekniskt bevandrade män som i en diskussionstråd glatt spekulerade om hur det stod till med min mentala hälsa. Först blev jag lite irriterad, men sen insåg jag att jag ju faktiskt skrivit texten till alla som känner precis som den där tjejen, till de som på grund av rådande ordning känner att de måste vara någon annan än den de är för att ens kunna hoppas på grundläggande respekt i IT-flocken. Jag har varit där. Jag vet hur det känns.

Jag har fått både ris och ros för min artikel. Det är toppen. Det är bara när man inte får någon respons alls som man behöver oroa sig. Jag har också fått en del feedback som är en smula kuriös i sitt uttryck. Här kommer några korta tankar om den.

Till er som …

– mejlar mig och mina arbetskamrater för att av “omtanke” insinuera att texten måste vara resultatet av att jag antingen har spritproblem eller är utbränd. Nej, att en kvinna uttrycker en åsikt som inte sammanfaller med era är inte per automatik ett tecken på att hon är vare sig ett fyllo eller mentalt otillräknelig. Det är ett tecken på att även kvinnor är tänkande varelser. Det är btw inte omtanke att omedelbart anta att en kvinna mår dåligt för att hon inte delar ens åsikt. Det är kunskapsarrogant och misogynt. Men, stort tack för att ni är så behjälpliga med att bevisa min poäng.

– ropar att jag dödar Piratpartiet genom att lyfta den här frågan. Nej, Piratpartiet har från dag ett lovat att stå upp för ALLAs rätt till sin personliga integritet. Det är ni som försöker backa på det löftet och inskränka det till att nu bara gälla vissa utvalda grupper som skadar partiet och dess trovärdighet.

– med emfas hävdar att det absolut inte finns vare sig kunskapsarrogans eller misogyni inom IT-svängen genom att tex tala om för mig att jag är “en teknikignorant manshatare som inte kommer att nöja dig förrän alla män lägger sig ner och dör.” Really? Really?!

– säger att jag är kunskapsfientlig när jag säger att det är otrevligt att använda sitt kunskapsövertag som ett vapen att förtrycka andra människor med. Nej. Det är kunskapsfientligt att sitta och hålla på kunskap och inte dela med sig av den så ofta man bara kan. Det är sånt som patentkramare ägnar sig åt, inte pirater. Sharing is caring.

– känner er ohemult och randomly kränkta för att ni råkar vara män inom IT-sektorn. Är du kunskapsarrogant och misogyn? Då ska min text svida som peppar i ögat på just dig. Är du inte kunskapsarrogant och misogyn? Toppen! Då handlar texten överhuvudtaget inte om dig. Andas ut och sluta ta åt dig. Det är inte nyttigt att gå runt och dra på andras skuld. Jag brukade tycka det var jobbigt när folk kallade pirater “finniga 14-åriga tjuvar”. Sedan slog det mig att jag ju varken är 14, finnig eller tjuv, så varför känna mig kränkt? Jag valde istället att ta till mig att det är en bild som en del tyvärr har av oss pirater och jag arbetar sedan dess aktivt för att ge en mer mångfacetterad och positiv bild av partiet. Denna sedelärande historia kan ni enkelt applicera på era liv genom att försöka förbättra bilden av IT-sektorn genom att vara positiva exempel. Många gör det redan. Anslut dig till dem.

Kunskapsarrogans och misogyni är ett direkt hot mot kampen för ett samhälle där alla människors rätt till personlig integritet respekteras. Det är inte “allas rätt” när man tycker att de som har fel kunskapsprofil “får skylla sig själva”. Det är inte “allas rätt” när man antar att det faktum att en person har ett visst kön på något sätt påverkar möjligheten att ha den där “rätta kunskapen” som man får skylla sig själv om man inte har.

I samma sekund som man hemfaller åt kunskapsarrogans och miosogyni, så kämpar man inte längre för “allas rätt”. Man kämpar för “alla som är som jag självs rätt” och det är helt krasst en jävla skillnad. Vad kommer i så fall härnäst? Alla ska ha yttrandefrihet, utom romer, handikappade och homosexuella? Man kan naturligtvis linda in det hela i långa teoretiska resonemang utan rim och reson, men till slut kokar det hela ändå ner till detta: Att villkora rätten till integritet är lika charmigt och otidsenligt som att säga att “alla ska ha rösträtt, utom svarta”.

Det privata utrymmet mellan statens övervakning och privata företags osunda intresse för våra liv krymper varje dag. Om vi inte kämpar tillsammans kommer vi att förlora kampen om den personliga integriteten. Det är inte svårare än så. En rörelse med ambitioner för framtiden kan inte först sortera bort halva mänskligheten per automatik för att den råkar ha snippa och sedan dessutom sortera bort minst 90% av den återstående delen för att de anses vara “för korkade”.

Kan man vara för korkad eller kvinnlig för rättigheter? Absolut inte. Uppenbarligen går det dock utmärkt att vara för kunskapsarrogant och misogyn för att inse att grundläggande rättigheter aldrig någonsin får villkoras. Det tänker jag använda som en sporre till att aldrig någonsin sluta kämpa för ALLAs rättigheter.

Kommentera! (by Anna Troberg at 2014-10-22 06:24:49)

21 October 2014

Mer än vad som märks

dodskalle

Hejsan!

Det finns en aktivistgrupp som kallar sig “Stockholm Reboot” och som just nu hittar på saker till höger och vänster.

Vill du vara med och göra events med det gänget, så hoppa in på medlemsforumet och gör dig hörd!

Närmast så planerar dock styrelsen att hålla ett medlemsmöte och kommer skicka ut en kallelse så fort vi kan bestämma ett bra datum.

/Erik Lönroth, ordförande Stockholms län

 

Kommentera! (by Erik Lönroth at 2014-10-21 21:16:21)

Det här kommer inte att förändra ditt liv

Har suttit och funderat på varför jag inte är ett dugg intresserad av ubåtsjakten i skärgården. Det är iofs kul med en del av memerna som dyker upp i kölvattnet (höhö), men annars är jag fullständigt ointresserad av ämnet. Det liksom betyder inte ett dugg, och nånstans tänker jag att det är konstigt att jag inte bryr mig.

Sen slog det mig, det är inte ubåtsjakten per se som är ointressant, det här är nån slags vargen kommer-backlash. Kvällspressen brassar på med sina krigsrubriker, om det så är ubåtar, Paradise Hotell eller kändisbröllop, och de har gjort det lite för många gånger. Jag tar signalerna de skickar från sidan som att det handlar om att lura mig att klicka. Det har satt sig nånstans i hjärnbalken.

Det skaver lite, men bara lite, inte tillräckligt för att jag ska få dåligt samvete. Men funderar på hur pass skadade vi är av klickonomin när rubriker av typen “den här filmen kommer att förändra ditt liv” dyker upp dagligen, och ptjaa, inte förändrar ens liv. När saker har potential att verkligen förändra våra liv har jag svårt att se att vi kommer att lägga märke till det. Ja, alltså, vi och vi, jag får väl tala i egen sak här. Andra kanske är bättre på att skilja agnarna från vetet än jag.

Okej, båda kvällstidningarna försöker åtminstone med olika layout-knep signalera att den här gången, nu, för en gångs skull, är det allvar. Men det tycks som om mina synapser har bestämt sig för att det är för lite och försent. Där ser man.

Btw, har ni läst det där om att svenska banker ska hjälpa USA att kartlägga svenska bankkunder? Det skulle nog kunna rubriksättas bra mycket mer intressant. Och jag undrar jag, om inte detta kommer att påverka våra liv mer än det mesta som rapporteras i dagarna?

flattr this!

Kommentera! (by emma at 2014-10-21 18:48:57)

Winning Discussions: Appeal to Fear (Effective Pirating)

Black and white image of a man standing at a window with arms outstreatched and head bowed.

Logical fallacies are techniques that people use to make an argument appear convincing even when it is wrong. Learning how to identify and refute logical fallacies is one of the best ways to win in a discussion. Catching an opponent committing a fallacy will force him to retract his error or he will appear foolish or manipulative to his audience. There is a dark side to this. Once you learn to identify logical fallacies you will also be able to use them. Do not deliberately use them against fellow Pirates; it is extreme bad manners and you will most probably be caught out.

The Logical Fallacy – Appeal  to Fear

Fear is one of the most powerful motivators in making decisions. It can easily override rational thinking and lead to faulty decision making. It is also called argumentum ad metum or argumentum in terrorem. While it is easy to see it being used in justifying increased surveillance and invasions of privacy in response to perceived threats of terrorism it is not so easy to identify more subtle forms. In the tech world the acronym FUD (Fear, Uncertainty and Doubt) was developed to identify subtle messages that corporates use to create fear and doubt about competitive companies and products. The Halloween documents revealed internal Microsoft conversations on how to use FUD against the Open Source Software.

Creating angst about financial or social security can be more effective than bombastic threats about physical safety. People are very bad at judging risk. We evolved to be more responsive to fear than rational thought as stopping for a moment to consider if a movement in the trees was indeed a danger could well lead to our ancestors becoming someone’s lunch. Hence many people are more afraid of flying than the much more dangerous act of driving. More afraid of being the victim of a terrorist bomb than a drunk driver.

Examples:

There may be jihadists in our country that need to be surveilled. Therefore giving up our right to privacy will make us safer.

Ebola is a deadly disease. We need to shut the borders to anyone who may have come in contact with it.

Feminists are coniving to take over men’s roles. Real men should resist feminism.

………………………

You can read more about the ‘Appeal to Fear’ logical fallacy in a wikipedia post and logical fallacies in general in this wikipedia article.
Remember that just because someone commits a logical fallacy it does not mean their argument is necessarily incorrect. If you have the time and resources then use the principles of scepticism to test their reasoning objectively.

This article is a part of a series called Effective Pirating:

Winning Discussions: Poisoning the Well (Effective Pirating) 29/9
Winning Discussions: Begging the Question (Effective Pirating) 17/8
Winning Discussions – The Bandwagon Fallacy (Effective Pirating) 11/8
Effective Pirating: Winning Discussions – Tu Quoque 24/7
Effective Pirating: Winning Discussions – The Straw Man 17/7
Effective Pirating: Choose your Opponents Carefully 7/7

Featured image: CC BY-NC Filipe Varela

flattr this!

Kommentera! (by Andrew Reitemeyer at 2014-10-21 18:26:03)

Who leaked about Juncker and Malmström fighting over ISDS?

Last week the Dutch newspaper NRC revealed a fight between Juncker and Malmström over ISDS. The article (paywall) sketched the context: uninformed activists gaining influence. The article suggested Juncker without good reason giving in.

As Juncker does not gain anything with this leak about the fight, I assume proponents of ISDS leaked, and had the ear of the reporter, so they could sketch the context. The newspaper did not give civil society a rebuttal: very bad journalism, endangering our democracy.

Vrijschrift reaction, in Dutch, the NRC did not want to publish.

See also the Statement of Concern about Planned Provisions on Investment Protection and Investor-State Dispute Settlement (ISDS) in the Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) published by over 110 scientists.

And CETA: ISDS does not observe the separation of powers

Kommentera! (by Ante at 2014-10-21 17:01:09)

Om Piratpartiet och ”den nya överklassen”

Piratpartiets partiledare Anna Troberg har skrivit en fantastisk artikel, som blivit omdebatterad internt i partiet. Några debattörer anklagar Anna för att skjuta mot de egna väljarna och medlemmarna. Det är en mycket besynnerlig anklagelse. Så här skriver nämligen Anna:

Låt oss tala om den nya överklassen. Den där klassen som koketterar med den tekniska kunskap som pöbeln inte har.

Alla Pirater vet att ”sharing is caring” när det gäller kunskap. De koketterar inte med sin kunskap och sätter sig inte på höga hästar. De hjälper dem som inte kan.

Den där klassen som är så fast i konservativa traditioner att kvinnor knappast göre sig besvär att försöka höja rösten i församlingen.

Piratpartister är allt annat än konservativa, och partiet är supertydligt när det gäller att kvinnor ska ha samma rätt som män att komma till tals.

Den där klassen som inte drar sig för med vilka medel som helst försvara sin upphöjda position. Låt oss tala om den. Nu.

Piratpartister vill inte att någon ska ha en upphöjd position, speciellt inte genom att ha unik tillgång till kunskap. De vill att alla ska få så lika rättigheter och möjligheter som möjligt.

Så när Anna pratar om den nya överklassen är det knappast dem som tror på Piratpartiets idéer och värderingar hon pratar om. Det är dem som agerar precis tvärs emot dem.

Sedan skriver hon:

Precis som i alla tider är medlemmarna i den nya överklassen ganska ointresserade av politik som inte gynnar dem själva. Det talas svepande om grundläggande principer och mänskliga rättigheter, men glömmer att människor som inte är precis som man själv är också är människor med rättigheter.

Just detta kan det naturligtvis hända att också några sympatisörer och medlemmar råkat göra. Det är lätt att glömma, jag har gjort det. Bra då att någon påminner.

Den nya överklassen skriker högt om integritet och datasäkerhet när politiker vill förbjuda kryptering eller när deras Bitcoin-börs hackas. Men, när det läcker nakenbilder av kvinnliga kändisar, så är det plötsligt inte ett integritetsproblem. Det är inte ens en anledning att ställa högre säkerhetskrav de företag som erbjuder lagring i molnet.

Nej, när det läcker nakenbilder av kvinnliga kändisar så är det mest runkfest. Man dillar om ”moralpanik” och om att ”information wants to be free”. Sedan kallar man offret för ”n00b”, och hävdar med emfas att hon får skylla sig själv för att hon är så korkad som sparat bilderna på fel ställe. Slutligen taggar man sitt oempatiska brölande med #unzip så att ingen ska gå miste om poängen. Hö, hö.

Tråkigt nog har jag ibland sett denna slags dubbla standard i våra diskussionsfora. Jag utgår från att det inte varit medlemmar som hållit på så, utan externa besökare. För övertygade pirater står naturligtvis upp för allas integritet på nätet, inte bara teknikintresserade grabbars.

Den nya överklassen hånar alla som är duktiga på annat än just det den själv behärskar. Är du inte tekniskt kunnig, så är du dum i huvudet och förtjänar varken medmänsklighet eller ens grundläggande rättigheter. Victimblaming 101.

Åter poängteras att det inte är partiets snälla och trevlig medlemmar som avses med ”den nya överklassen”. Utan dem som inte fattat det här med att kunskap ska delas – inte användas för att förtrycka.

Den nya överklassen ser ner på kvinnor. Är du en kvinna med teknik- eller gamingintresse, så är du ”fejk” och får faktiskt skylla dig själv om du får meddelanden om att du borde dö eller våldtas. Du borde ju ha vetat bättre. Det kostar att vara kvinna på nätet och ha ambitioner bortom att bara vara allmänt runkgodis. Misogyni 101.

Ingen som följt diskussionen om situationen för kvinnor i gamingvärlden kan ha missat detta. Det som förfärar mig är att flera av partiets debattörer tror att det är våra medlemmar och sympatisörer Anna skriver om. Vad tror de debattörerna om våra medlemmar egentligen?

Det är naturligtvis långt ifrån alla tekniskt bevandrade män som gör sig skyldiga till detta. Det finns många som gärna hjälper de som är mindre tekniskt bevandrade, ställer rätt politiska frågor om datasäkerhet och integritet och som behandlar kvinnor som fullvärdiga människor.

Det finns många som är pirater, helt enkelt.

Det finns stunder när jag vacklar i min annars bergfasta tro på att internet gör oss till bättre människor. Kanske förtjänar mänskligheten inte det fantastiska verktyg internet skulle kunna vara. Kanske är internet som i Karen Blixens bok Babettes gästabud – ett bord dukat med delikatesser som gästerna inte har vett att uppskatta. Pärlor för svin.

De där stunderna finns, men de är korta. Nätet är också fullt av kloka människor av alla kön som inte gör skillnad på sina egna och andras rättigheter. Vi är inte lika högljudda som de som satt hån och hat i system, men det är viktigt att vi hittar varandra. Tillsammans kan vi återta nätet och göra det bättre för alla.

Och här uttrycks så den bergfasta övertygelsen att så länge vi pirater hittar varandra och står upp för våra grundläggande värderingar om frihet och integritet, och kräver att de ska gälla alla, och inte bara några, så kommer vi att lyckas återta internet och göra det till en befriande och utvecklande kraft åt oss alla.


Tagged: integritet, jämställdhet, partiets inre arbete

Kommentera! (by Henrik B at 2014-10-21 16:55:44)

Dagens Orwell...


Nybloggat på HAX.5July.org:


Om hur en amerikansk myndighet vill kontrollera "sanningen", granska "desinformation" och propaganda" – och vidta insatser mot "social förorening" på internet.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-21 09:23:00)

Falkvinge denna vecka

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-21 08:30:00)

20 October 2014

Massövervakningen: Tänker (MP) leverera? Eller har de blåst väljarna?

Icke en enda journalist har ställt (MP) till svars om vad man kommit fram till om massövervakningen i regeringsförhandlingarna. Icke en enda miljöpartist har kommenterat saken – i vart fall inte med mer än att hänvisa till två synnerligen intetsägande meningar i regeringsförklaringen.

Att Datainspektionen skall titta på saken är inte någon speciellt spännande information. Det är nämligen Datainspektionens vanliga jobb. (Och när Datainspektionen vid tidigare tillfällen kritiserat FRA, då har det ändå inte lett till någon åtgärd eller fått några konsekvenser.)

Den "parlamentariska integritetskommissionen" har så låg profil att man kan undra om den över huvud taget finns. Och att den skall göra en "översyn av befintlig lagstiftning" är bara varm luft, till intet förpliktigande.

Frågorna är samtidigt högst aktuella. Och nu sitter (MP) i regeringen – och är därför skyldigt oss medborgare svar: Tänker (MP) gå på EU-domstolens linje och därmed också kräva att den svenska teledatalagringen upphör? Eller inte?

För att uttrycka saken annorlunda: Tänker (MP) stå fast vid att riva upp datalagringen? Eller har man sålt sig till de övervakningskramande sossarna, för att få sitta i regeringen?

Regeringspartiet (MP) måste nu även kunna ge svar om FRA...

  • Tänker man acceptera att svenska FRA är en nyckelpartner till NSA och GCHQ, vad gäller att bygga upp ett globalt nätverk för massövervakning?
  • Tänker man acceptera att FRA ägnar sig åt dataintrång, i samarbete med främmande makt?
  • Hur ser man på att FRA har tillgång till den amerikanska spiondatabasen XKeyscore?
  • Var finns det demokratiska mandatet för ovanstående?
  • Vilken är den lagliga grunden?
  • FRA-lagen som sådan, vad skall hända med den?
  • Hur ställer man sig till att "FRA-shoppen" har öppnat igen?
  • Vad har man att säga om den legala absurditet som innebär att allt som FRA-domstolen säger är lagligt i och med detta blir lagligt, oavsett hur juridiskt och medborgarrättsligt tveksamt det än är?

Är (MP) fortfarande emot FRA-lagen – eller har man släppt den frågan för att få sitta i regering med sossarna?

Detta handlar inte bara om vad (MP) tycker. Nu sitter de som sagt i regeringsställning. Då är det deras ansvar hur dessa frågor hanteras. Dessutom har de nu tillgång till all information som krävs för att röja upp massövervakningen. Att i det läget välja att tiga är också ett ställningstagande. Fast ett föga hedervärt sådant.

Här är ett parti som påstått sig vara mot massövervakningen – som vunnit röster genom att kritisera massövervakningen – i regeringen. Då duger det inte att låtsas som om det regnar. Här och nu prövas miljöpartiets styrka, heder och anseende.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-20 16:39:00)

Hur blir det med datalagringsdirektivet, Miljöpartiet?

Före valet var Miljöpartiet förespråkare för personlig integritet, och motståndare till massövervakning. Efter att ha suttit fem år i den Gröna gruppen i EU-parlamentet uppfattar jag det som något de uppriktigt tycker. Vi arbetade på alla sätt vi kunde mot alla former av massövervakning, och vi blev jätteglada när EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet för att det kränker de mänskliga rättigheterna som står inskrivna i EU-stadgan.

Men i Sverige sitter Miljöpartiet numera i regeringen. Och plötsligt har det blivit knäpptyst från dem vad de tänker göra med den svenska datalagringslagen, som bygger på det olagliga och numera upphävda datalagringsdirektivet från EU.

Kommer regeringen lägga en proposition för att avskaffa den svenska datalagringslagen?

Jag skulle verkligen uppskatta ett rakt svar från Miljöpartiet på den frågan. För jag börjar bli väldigt oroad av den bedövande tystnaden.


Kommentera! (by Christian Engström at 2014-10-20 13:02:34)

19 October 2014

Open Content (ett disruptivt koncept)


Nybloggat på HAX.5July.org:


Om hur artister, förläggare, filmproducenter och andra skulle kunna tjäna pengar på att inte ha kopieringsskydd och låsta format.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-19 21:38:00)

How the State Produces Hate: Peter Sunde in Prison Part 2

Peter Sunde at a conference before block letters saying 'share'

(Continued from part 1)

Time passes and our father  becomes ill. Peter is worried about what is happening. Our father is old and has severe pains in the leg. After the lung cancer twenty years ago he only has one lung left. He had surgery for the heart and the hip. And this summer his weight has plummeted.

Why does Peter not get day-leave?
Because they are taking revenge.
That is the only plausible explanation.

I say it again: There is no reasons at all, nothing that should stop Peter from getting day-leave. But now there is prestige in it. He wins small battles about (for us on the outside) small things. The Ombudsman does not ignore his filings. The post department is forced to change its routines. The inmates refuse to leave the yard before a full hour has passed. He helps the others with documents and appeals. He pushes through a claim that the department should have its own example of the law book available. He submits appeals and applications. They get annoyed at him. They say: “there is a possibility that you MAY get a day-leave”, but that’s incorrect. According to the law, rights are for the inmates as well. Rights that are not to be used as rewards for docile behaviour, but that is how they are used.

Those who demand their rights, must be punished. “Good news! Your application is rejected!”

Dad gets worse and ends up in hospital. It is the foot, it is the atherosclerosis, it is the herniated disc, it is the lung, it is the severe weight loss, it is the pain and the suspected cancer. The summer of 2014 will go down in history as one of the worst in the history of KSS. The hospital is understaffed. Nurses speak out in media about how they are weeping for not being able to keep up. There is a large shortage of space. And dad is moved between several departments. Peter tries the best he can. He applies for day-leave again and again. And lo and behold, finally the day-leave almost goes through…

The situation is serious but Peter receives no ordinary day-leave. Instead two guards follow along. The trip from Västervik to Skövde is long. Because of this he is only allowed to see his dad for three hours. But sure. It is definitely something. At least he gets to see his sick father.

But they still refuse to give him an ordinary day-leave. The guards that followed along are kind. They understand, everyone understands, who wouldn’t? – that there is absolutely no escape risk. Dad is ill. He wants to see his son. Peter wants to see his father. And he gets to meet his father. This time and one more time.

How does one judge a prisoner’s probability for escaping? How does one make a risk analysis? The system for day-leave is designed in such a way that a succesful day-leave leads to new extended opportunities. Six hours will eventually become twentyfour hours.

Anyone that receives a day-leave also has a right to apply for a transfer to a different department and increased chances of ankle monitor. Those who have not received day-leave have very small chances of either, even though the prison care rules only state that the inmate “should” have had day-leave before an ankle monitor may even become an option. In this system a ‘special guarded day-leave’ is not counted as a normal day-leave.

Therefore it’s as if Peter was never outside the prison walls. He got to see dad. He traveled guarded. He behaved. He has been examplary. But he receives no day-leave. There is no new data to review if he is allowed day-leave. Despite that the deputy chief now tells the lawyer that there is no barriers at all that stops Peter from getting it. But a few days later the boss makes himself unavailable.

New rejection.

Peter would most likely run away, according to the decision.

A correctional facility may not hand out more punishment than what is already sentenced in court. But it’s hard to draw other conclusions, when it comes to Peter’s case, that it’s pure punishment in combination with anxiety and cowardice. If he escapes. Then. Then a media hell awaits the correctional facility that has been criticized by the Ombudsman the most often.

Peter says that they have barbed wire fences with razor blades. That they pay large sums each year in fines for this. They themselves call this “dispensation”. The correctional facility says that they put safety first. They feel that they need razor blades, because of this they break the rules and pay the fines each year. They must have razor blades. Otherwise people escape. The proof on the efficiency of the razor blades? The relatively low number of escapes. But of course it happens that people still escape. On day-leave, for example. Of course it happens.

Dad’s illness turns worse. The summer keeps passing out there on ‘Billingeslänten’. Sweden’s oldest tower for television keeps transmitting signals, just like Sweden’s tallest tower does close to the Västervik correctional facility. But soon the summer is over. And after the vacations the ordinary boss returns. Recently there was an improvement. Peter was about to get an ankle monitor, receive day-leave, granted a transfer. But with autumn approaching the strict regime returns. day-leave is obviously not even a possibility.

Peter should stay where he is.

Because of the system nothing is verifiable. It is hard to gain insight into the penitentiary. It is a closed community within the society, without regulatory authority, with a security classification on most things.

Therefore everything I write is fiction. Nothing is true. Nothing is real. That’s why I treat the fictive guards and bosses as I please. They are nothing but fictionary constructions. This small boss tries to become responsible for security of the entire prison. But, also the other small boss roars every now and then. His face turns red and he calls the inmates things that no one should be called.

At the correctional facility the system is shaped so that the only ones expected to act calm and rational are the inmates. There are urine tests, isolation cells, removed privileges, sudden visitations and interrogations. An employee has no needs for worry. There’s no transparency. Therefore there is no truth either. Then everything is hearsay, delusions and libel.

Everyone knows that this is not the way it happens. There is NO conspiracy. Why would they have a desire to mess with him? It goes without saying. It falls flat on its face. And doesn’t he deserve it, if that is the case? He is sentenced. Sitting in jail should be hard and tedious. It is the ‘chair of shame’ for the society. Isn’t he supposed to sit there? Taking shame for his crimes. Taking his punishment. Don’t rock the boat. And it must be hard for the employees. They only have a few days of training. It’s a harsh environment. Their paychecks are bad. And they only do what they are told.

“You don’t understand how it works in here.”
“But you’re breaking the law.”
“You don’t understand. It would be so much easier for you if you didn’t complain so damn much.”

A statement, an illusion. Even this a fiction since nothing can be verified. Say that this is about a prison in Alaska or Siberia. Then it becomes easier. At this correctional facility, on the tundra, all medication is payed for by the prison (without any help from subsidies). A heart medication has the cost it has. Same for other pills. It is a burden for the correctional facility that does its best to keep the cost down.

When a heavily medicated and psychotic man goes to the doctor the latter has two issues to face. How to make sure that the person doesn’t hurt himself and how to keep the cost down?

The solution is as simple as ingenious. One takes away all the drugs, much of it anxiety dampening, and makes sure the inmate ends up in an isolation cell under guard for a week or two.

And what happens with the heart patient
that is deprived of his expensive medication
in this fiction
from Alaska?

He dies, of course.
And it will be cheaper in the long run.

*

Our father came to Sweden in the 60s. He was one of all those Finns who looked for work and found it quickly. The history has been told many times and is nowadays an important part of the national self-understanding. Dad and his friends arrived in Stockholm on a Saturday. Monday morning they were working at Volvo in Skövde.

Now he was laying in KSS. This is where it all began, he said. We called the nurses to ask about the results of his tests and medications. During a few weeks, almost fifty years ago, he worked onthe construction of the hospital but now he mostly examined the small faults in the room. What a damn construction fraud. The wheel comes loose from the flip screen. The painting hangs tilted on the wall. Small annoying things.

Definitely a professional pride, but also a way to talk about other things. About angles and distances. And it has cost the country nothing that he moved here. For society it was a pure profit deal until he turned ill. All those constructions that he pointed out whilst we drove down the highway. “I was part of building that” “That was when we worked at the airport”.

*

Then the boss for Peter’s correctional facility said:
“But is it really sure that he is ill? It could be that you’re just saying that he is ill? Now you also received two guarded day-leaves. You should be grateful for the day-leaves you have already received.”

*

Suspected cancer in the remaining lung. A nonexistant blood circulation in the leg, it turned black and had to be amputated. Gangrene bacteria infected the wound. Within six hours they had spread so much that a new emergency amputation had to be performed. This time they took as much of the leg as they could. Suspected metastasis, hard to control since he only has one lung. The wound did not heal. Maybe the hip prosthesis has to be removed as well, but then that would happen at Sahlgrenska. Although that was probably not a real alternative.

*

Peter then ought to be grateful. He received two brief, guarded day-leaves. The escape risk was significant. The media disaster.

There is no proof that the former chief has said that the possibility of escape is nonexistant for Peter. If he got the question, he would never admit it. But the guards have heard it. The inmates have heard it.

All decisions may be appealed to the person who took the decision, who then makes a new decision, that then can be appealed to the Administrative Court for a procedurial opinion that involves the submission of statement after statement after statement. Then the Administrative Court takes the side of the correctional facility. That is how it works. That is how the state control of the correctional facility works.

*

And then the choice when dad passes away:
“Would you like to say goodbye now or at the funeral?”

And he chooses the funeral. We want to say goodbye of our father together. We decided that dad should be buried in Sweden. He lived here. He created a new life here. This is where he belonged. And of course, a special day-leave can be arranged. Peter chooses to attend the funeral.

But as the weeks pass by something happens. Somebody escapes from the correctional facility. Someone runs away from the guards. And security must be increased. The ordinary chief is keen on security. Security is the first priority. There is nothing more important in a Swedish correctional facility that aspires for higher security classification. They want to be completely sure around security safety. That means a new deal.

The way the Swedish penitentiary is shaped doesn’t just punish my brother. It punishes me, it punishes my now dead father, it punishes my mother, my family, my relatives and my friends. It has no resemblance, whatsoever, to rehabilitation and care. Instead, it makes people sick. It makes inmates apathetic. It institutionalizes.

In its secret and invisible heart rhe guards are working, despite knowing that they break laws and regulations. They defer to their bosses, they follow orders, afraid to speak up. Some even enjoy the small power they have managed to usurp inside the walls. All criticism, even the one from the Ombudsman, runs off them like water on a greasy goose.

They are proud of the security. They are extremely proud over their security thinking. But I have a hard time seeing how security is compromised if they let my brother go to the funeral without guards.

They now say that my brother would escape if he came with only two guards. And all the risks must be eliminated. The best action had been to deny him completely. To say that it isn’t possible. You have no day-leave. But they aren’t inhuman. They are still named kriminalvård. So he may come. But with guards from the security department.

Wearing handcuffs…
“But I am to carry my father’s coffin.”
“You can’t count on it. You will have handcuffs.”
“And chains around the stomach.”

That his how security awareness is at the Västervik correctional facility.
That is how you treat inmates in this country.

or

That is how you create distrust towards the system.
How the state produces hate.

 

Featured image: CC BY-NC-SA SHARE Conference

flattr this!

Kommentera! (by Josef Ohlsson Collentine at 2014-10-19 17:35:10)

Nu måste (MP) ge besked om FRA och datalagringen!


I regeringsförklaringen kan man läsa följande om övervakningsfrågorna...
"Regeringen ska i Sverige och EU verka för att stärka rättssäkerheten och den personliga integriteten, bland annat när det gäller datalagring. Datainspektionen och den parlamentariska integritetskommissionen ska göra en översyn av befintlig lagstiftning, också i ljuset av att allt fler privata aktörer samlar in information om konsumenter."
Två meningar. Thats it.

Till att börja med – grupparbete om integritetskommissionen!

Vad är det formella namnet på "integritetskommissionen"? (Informationen på nätet förefaller mycket knapphändig.) Vilket är dess formella uppdrag? Vilka är dess ledamöter?

Är detta samma parlamentariska integritetskommission som tillsattes för att gjuta olja på vågorna i samband med debatten om rom-registret?

Uppgiften i regeringsförklaringen om att man även skall kika på privata aktörer som samlar in persondata gör mig lite betänksam. Visst, det behövs. Men frågan är om det är så bra att klumpa ihop detta med frågorna om statlig massövervakning. Ingångsvärden och frågställningar är bara delvis de samma. Risken blir att man sopar datalagring, FRA, NSA-kopplingar och annat under mattan för att istället ägna sig åt klassisk Google-bashing.

Miljöpartiet sitter nu i en regering som låter FRA fortsätta precis som förr. En regering som genom en av sina myndigheter hotar de nätoperatörer som inte fortsätter (den av EU-domstolen ogiltigförklarade) datalagringen.

Detta är ett uppenbart svek, eftersom de gick till val på en rakt motsatt politik.

Att det skulle bli så här är ingen överraskning. (MP) offrar sina principer för att få makt. Makten är – tragiskt nog – ett självändamål för gröningarna.

Men frågan är vad som sker nu? Hur går vi vidare med dessa frågor?

För att kunna ta tag i saken behöver vi veta vad regeringen tänker göra och hur den tänker. Det räcker inte med två allmänt hållna meningar i regeringsförklaringen.

Företrädare för (MP) är mycket välkomna att förklara hur det här är tänkt, i denna bloggposts kommentarsfält.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-19 10:00:00)

18 October 2014

How the State Produces Hate: Peter Sunde in Prison (Part 1/2)

about peter sunde the pirate bay and punishment in jail

The prison sentence from The Pirate Bay trial is not the only punishment that Peter Sunde has to endure. His brother wrote a long public post on Facebook about the treatment of Peter Sunde and how it also affects and punishes people close to him. The words below have been translated from Swedish, with permission from the author. You will have to judge the validity of the claims yourself since it’s hard to verify.

———
About the correctional facility, Peter Sunde and our father’s illness / please share

I have deliberately said very little about what happened to my brother, Peter Sunde, over the past few months. Partly because he can talk for himself and doesn’t have difficulties making himself heard, despite that he sits in a prison with a high risk classification in Västervik. But the few times prisoners talk about their own difficult situations in prison they are rarely listened to, and what has happened the last few weeks has led to large consequences, even in my life, that I have to say at least something.

A few decades ago there was a consensus about the second part in the term correctional facility [editors note: in Swedish it's called 'kriminalvård' which literally would translate to 'criminal treatment']. Emphasize was put on the treatment part, at least in the political discussions. No matter what the person had done, it was not in the interest of society to break the person down. In order to reduce the crime rate there was instead a demand that the inmate was offered help and support to move away from their criminality. The reality was definitely less idealistic, the prisons had major deficiencies even then. Now the flaws have increased through a tightening of penalties (in combination with creative interpretations of rules) from people in charge at the prison system.

Peter has been sitting locked up in Västervik since May. A class-2 correctional facility that aspires to have as high security as the more famous class-1 correctional facilities ‘Kumla’ and ‘Hall’. Västervik is also the correctional facility that most frequently was criticized by the Ombudsman in recent years.

Why Peter has been placed in Västervik is not clear. Already a few days before the verdict against The Pirate Bay was determined he had been assigned a place there. As a public figure he has ended up in a department with inmates that are either high-profile or in need of peace and seperation from the rest of the inmates. Normally you can choose the correctional facility yourself, since it requires a minimum of activity from the inmates placed there. Peter, has not been given a choice and he won’t be able to apply for a transfer anywhere else either.

When he arrived at the prison the security department did a manditory assesment of him. Not surprisingly the result was that he was considered to have a non-existent risk for both violence and escape attempts. The other prisoners still don’t understand why he is there. Several of the guards shake their heads and say the same thing.

At most he should have been placed in an open prison, considering the verdict that took legal effect. In similar cases an ankle monitor would have been the obvious choice. This time, for obscure reasons the prison determined to do exactly the opposite.

*

Already when he applies for a day-leave the first time, the head of the department shows up in his room with a smile on his face and says: “I have good news for you Peter, your application is rejected”. He continues by making clear that Peter should not hope for any kind of day-leave at all. No hopes of being moved to another correctional facility either. And forget about any hopes of an ankle monitor.

We talk to each other on phone every day. I hear him talk about collective punishments in the form of mandatory urine testing being used as a deterrent. Even though the Chief Legal Counsel for the penitentiary once answered a written question (from Peter) where he stated that urine tests can only be carried out after an individual assesment.

The guards follow orders, they say. Peter “doesn’t understand how it works” at the correctional facility. Even when he pulls out the law book and points at the paragraph, or to criminal law, they shrug their shoulders, they follow their orders.

They do as they’re told.

That is why they can wait outside while a prisoner goes to the bathroom. That is why they can wait until he leaves the bathroom and then say “now it’s time for a urine test”, and thereafter take him to a bare room where he has to undress and pee in front of two guards. “Did you already pee? Tough luck. Then you wait until you can do it again.”

Several things happen. Stuff that can’t be verified since the insight into correctional facilities is missing. I hear about several persons that go to the dentist (the one that gave the lowest bid in the public procurement). How several of the inmates return in worse conditions than when they went there. The dentist pulled the wrong teeth, there’s splinters left in the gums. The guards shrug their shoulders. It’s not their responsibility to make sure that the prisoner – who in addition to being denied painkillers also bleed through all their sheets – have access to emergency dental care. Even though the law states that emergency dental care ought to be just that,  administered straight away. Not in six days. Not in a week and a half. These are things to bring up with the ones who decide, the bosses.

The guards are just doing their job.

They do as they’re told.

I hear how the correctional facility intorduced a system that they begin to unlock the doors at seven in the morning and lock away the inmates a quarter to seven in the evening. This means that they are locked up longer than the twelve hours per day that the law permits.

The reason?

The guards get no overtime pay. They only follow the regulations of the correctional facility.

“You don’t understand how it works in here”.

Anyone pointing out that they are breaking the law is a troublemaker. You are expected to understand that for practical reasons it doesn’t work as it states it should work. That is why the regulated daily hour outside is equal to fifty minutes. That is why he gets to eat mashed potatoes served with boiled potatoes. And hopefully the kitchen stowed away some extra fruit, since he is vegan. They claim that he is served nutritious and good food, despite the fact that he lost thirteen kilos. The doctor has noted several deficiency disorders. Amongst them iron and B12 deficiencies. The problem is that the doctor should not write perscriptions anymore. It became too complicated when he did so. Thus there is nothing wrong with the food.

I hear how they handle criticism from the Ombudsman. How they, as lackeys, change their routines a little until the storm has blown over. What should they do? The Ombudsman has only words and nothing concrete to threaten with. There is no regulatory authority. Therefore the letters keep being read by the security staff, without being cleared with the obligatory stamps that the correctional facility needs to use, especially if they happen to come from persons that the staff in the post-room recognizes by name.

“You don’t understand how it works here” they say. Then he gets rejected for his next day-leave, followed by the next one. There is no logic, no reasoning for the rejections. According to the law a day-leave should be given even to the ones with the highest escape probability.

It is part of the treatment side of prisons, that even prisoners should have the possibility to see family and friends. It’s about the psycho-social health. But now, when the regular boss is on vacation, it seems to go easier. The deputy chief says it can be arranged. There is, as known, no real risk that Peter will escape. No other inmate has such a low escape probability as him.

Not least given that his father is ill.
Not least given that the punishment is relatively short.
Not least given that his father is ill.

Prison managements think differently. Their reasoning goes: There is certainly no risk for him running off. But… if he escapes…
That would lead to a media disaster.

That is why the rejection states that there is – not just a large – but a probable escape risk. That is how it works at the correctional facility.

If you can verify what I say is true? That is unlikely, there is no transparency. No possibility of really viewing what happens inside a Swedish security classed correctional facility. However, there are witnesses. And there are lawyers. And there are opportunities to never let go and give up the fight against a system that is so obviously aimed towards breaking down rather than building up people. But the possibilities are small. Västervik has previously been criticized by the Ombudsman for editing information, erasing notes and not letting the inmates have copies on decisions. They won’t restrict themselves to deny someone a chance to review them, if someone would get such an idea.

Not at all, answers the correctional facility, we follow the rules. We offer the inmates several programs. We offer education for example! Peter got to borrot hew “Spanish for beginners”. He has it on his room now.

 

This article is in two parts. Part two.

 

Featured image CC BY-SA Pirate Times

 

flattr this!

Kommentera! (by Josef Ohlsson Collentine at 2014-10-18 18:22:33)

Syntheism: Four Information Historical Milestones, Four Metaphysical Paradigms

Syntheism - a new metaphysical paradigm for the Internet age

Syntheism – a new metaphysical paradigm for the Internet age

”The Internet is the biggest thing that has happened to mankind since the printing press,” I have repeated innumerable times at various speaking engagements in Brussels, when I was a member of the European Parliament 2009-2014 for the Pirate Party. This was and is one of the cornerstones of pirate movement’s political ideology.

Cyber philosophers Alexander Bard and Jan Söderqvist say the same thing in their new book Syntheism- Creating God in the Internet Age, and put the observation in its information historical context. The list four information technological advances that each fundamentally changed both society itself and the dominating metaphysical world view. These technological advances are:

  • Spoken Language
  • Written Language
  • The Printing Press
  • The Internet

Since information technology is the most important tool for power that there is, it makes sense to use it to divide human history into ages, Bard & Söderqvist argue. And it makes more sense than ever right now, when we are entering the information age. They write: [p. 69]

Forget the Stone Age, the Bronze Age, the Iron Age and the other mythological constructions of industrialism, produced for precisely the purpose of writing history so that it culminates in the smoking factories of industrialism. Let us instead regard all societies in all forms and stages of development as various kinds of information societies, and let us view history as a story of the battle for power over the means of communication. Because whoever controls the channels for communicating truth and ideas can also be said to own and dictate the truth and the ideas.

Completely forgetting the division of history into stone age, bronze age etc., as  Bard & Söderqvist suggest, is perhaps going a bit too far. Presumably, it is a relevant division from a practical archaeological point of view, if nothing else.

But it is true that the focus on the tools for physical production rather sneakily introduces a mindset where history becomes a tale of how mankind conquered and tamed nature with ever more sophisticated tools, and where the one who controls the most advanced tools, the capitalist and factory owner, sits rightfully at the top of the pyramid. Nobody is suggesting that there was a conscious conspiracy among the philosophers that gave us the world view that dominates us today. But we can take note of the fact that this is a world view that is very much in line with the interests of the people who are the most powerful in today’s society.

An information historical perspective is likely to give us a better understanding of societies at different stages, and the philosophical paradigms associated with each of the information historical milestones. Each of the previous milestones in the history of information technology — spoken language, writing, and the printing press — led to new types of societies, based on new philosophical paradigms. We have every reason to believe that the Internet will lead to the same kind of changes to our society. This makes it interesting to look at the philosophical paradigms that emerged from each of the previous information historical turning points.

Spoken Language — Tribal Societies — Primitivism

Bard & Söderqvist write: [p. 74]

Primitivism is the first paradigm; it  is based on the revolutionary emergence of spoken language and is characterized by nomadism, hunting, fishing, and gathering. Primitivist metaphysics is based on reverence for one’s ancestors and respect for the tribe’s oldest members, since these are the collective’s most reliable and resource-rich knowledge bank, and thus also the key to survival, the engine of primitivist metaphysics. The narrative of nomadism revolves around the concept of history as circular, with the regular return of the seasons as the dominant symbol. Existence in not linear, has no direction, time instead runs in recurring cycles; there is no development, everything is instead repeated ad infinitum. To be a human being is to be a member of a tribe, and within the limits of the tribe’s structures, to take responsibility for ensuring that this perpetual repetition is maintained. Strangers constitute competitors for the tribe’s resources, wherefore one either flees from them or beats them to death when one happens upon them. The human being that does not belong to the tribe is therefore not a human being at all, but an animal that can basically be treated as nonchalantly or as brutally as one pleases.

This way of viewing other people is not something we would want back. It is rampant xenophobia taken to the extreme. One of the big problems of our world today is that the primitivist pattern of xenophobia is still so strong, and so easy for individuals and communities to fall into.

But other aspects of primitivism can serve as an inspiration in our times. Primitivism is also associated with a holistic view of nature and our place in it. Nature is seen as something that we as humans are part of, rather than an external object to be exploited at will. Primitive religions usually stress how all living things are connected to the same web, including us humans. This is a perspective that many people today feel attracted to, as a potential improvement compared to our current society’s mechanistic and objectified view of nature.

Syntheism picks up and makes use of paganism’s community-building properties and its pantheistic search for an existentially trancendental experience.

Writing — Feudal Civilizations — Feudalism and Monotheism

Feudalism is the second paradigm, based on the appearance of written language, Bard & Söderqvist continue. With the invention of writing, agricultural local societies could turn themselves into large agricultural feudal empires. Writing was a truly revolutionary technology.

The human brain has clear and present limitations on how much it can remember and retell. Writing allowed us to transcend these limitations. With writing you can share more complex thoughts with more people at a lower cost. You can create more complex structures that involve more individuals. The amount of information that can be stored is no longer limited to what an individual can recall. Writing made it possible to copy and share information like never before. Written orders could be sent from the capital and be expected to arrive intact in the provinces, where they could be implemented as directed. The technology of writing turned out to be a powerful tool for both bookkeeping and propaganda, making it possible to create and control great empires.

The most prominent product of the feudal philosophical paradigm is the law, Bard & Söderqvist write. With the arrival of the law as an almost magical cornerstone of the world view, a metaphysical system develops where all forms of social mobility are seen as an anarchist threat to society, a threat that has to be fought. In the feudal society, stability and obedience is everything, with no room for openness or questioning the prevailing social order. The state is portrayed as the creator and guardian of the holy law, and all the good values it is claimed to represent, in the same way as the monotheistic religion preaches that God is the creator and guardian of existence as a whole. Monotheism becomes the perfection of the feudal paradigm, with its hierarchical society built on eternal laws.

Bard & Söderqvist write: [p77]

What is brilliant about the law is that it is based on a clear representation of the divine. Although it pays homage to God — to pay homage to someone who anyway never interferes costs nothing, and it is therefore the oldest metaphysical trick in the book — but what is important is not to whom the law pays homage, but that it is based on something physically absent so that, with the homage as camouflage, it can furtively hand over the actual power to the (self-appointed) representative of the object of homage. The monarch who is present therefore becomes the representative on Earth of the absent god (with ancient Egypt’s pharaoh as the most flagrant example). To obey the monarch is thus in practice to obey God, which must be seen as a powerful incentive. Power thereby ends up with the monarch and his allies, the landed aristocracy and their common truth producer, the monotheist religion. The feudal paradigm’s power triangle is thus complete. The monarch, the aristocrat, and the High Priest can sit down to an expensive and well-prepared dinner in peace and quiet together, and in complete understanding share the power and the glory between themselves.

The Printing Press — The Industrial Society — Individualism and Capitalism

When Johannes Gutenberg managed to put together the first efficient moveable type printing press around 1439, it was an invention that in just a few centuries would transform the world like none before it. In just a few decades, the technology of the printing press spread like wildfire over medieval Europe. This lead first to the renaissance, with its rediscovery of the ancient Greek and Roman cultures, and then to the enlightenment, when philosophers develop a new metaphysical paradigm for the industrial and capitalist era.

The philosophers of the enlightenment remove God as the unifying metaphysical concept. Deism downgrades God to someone who exists, but does not intervene in the functioning of the natural world in any way, and can therefore be ignored for all practical purposes. Atheism takes this idea to its logical conclusion, and eliminates God altogether. Instead, focus shifts to the individual as the existential atom and cornerstone of the world view. This leads to the capitalist paradigm, where the purpose of being a human is to one day build a factory filled with obedient workers, and where nature is seen as an external object to be exploited by any individual that can.

Bard & Söderqvist write: [p. 82]

According to the information technology writing of history, the capitalist and industrialist paradigm was enabled by the arrival of the printing press in the mid-15th century. The publication of books and newspapers in Europe gradually increases and at an ever-increasing pace, an increasing number of readers entail an increasing number of authors, and vice versa. From the 17th century onwards the banknote presses also start running. The new paradigm becomes widely accepted during the 18th century, which is clearly manifested by the French Revolution, for example, which was initiated with the storming of the Bastille in 1789. The streets of Paris filled with the burgeoning bourgeois class, which was united in its newly-acquired literacy, its books, newspapers and banknote presses, and in its hated of the old feudal paradigm’s aristocratic superiority. An entirely new power structure — consisting of the politicians, the bourgeoisie, and the universities — emerged and took over, while the old power troika — consisting of the monarchy, the aristocracy, and the Church — was caught off guard to the extent that it never succeeded in recovering again. The social conditions that brought the old troika to power quite simply no longer prevailed, and consequently monarchy, aristocracy, and Church were reduced to museum exhibits: curiosities from a nostalgically glowing past, robbed of all power and all influence and relegated to a growing capitalist tourist industry, which exploits them with considerable success.

But for all its successes and achievements in the last centuries, Bard & Söderqvist do not see the capitalist paradigm as sustainable: [p. 87]

With the march of capitalism across the world, there also followed the markedly superstitious belief in the invisible hand as an eternal guarantor of never-ending growth. Exactly how naive this notion really is has now dawned on thinking people across the world as the crisis-ridden nation states, one after another, drift away towards the precipice while impotent politicians and bureaucrats sit in fruitless meetings dreaming of a dramatic increase in growth that never eventuates. The Western welfare state, which is based on precisely such institutionalised wishful thinking about strong and continuous growth, is looking more and more like a cynical pyramid scheme. Future generations are welcomed with gigantic debts and badly eroded benefits. Not to mention the escalating environmental problems that arise as a result of capitalism’s intemperate, ruthless exploitation of the planet.

The Internet — The Information Society — What?

So if capitalism and individualism are not sustainable any more, and a new milestone in information technology has brought us to the brink of yet another paradigm shift anyway, what’s it going to be then?

This is the question that Alexander Bard and Jan Söderqvist devote the rest of the book Syntheism- Creating God in the Internet Age to finding an answer to.

…………

More blog posts on Syntheism


Kommentera! (by Christian Engström at 2014-10-18 08:13:50)

17 October 2014

Greenwald, Snowden, Assange & Amsterdam hos Dotcom - om massövervakningen



Detta möte, med Kim Dotcoms nyazeeländska internetparti, kom tyvärr lite i skuggan av det svenska riksdagsvalet för min del. Men innehållet är lika intressant och sevärt idag. (Ursprungligen livestremat, så hoppa till c:a 27 minuter för att komma till sändningens början.)

Så väl Glenn Greenwald som Edward Snowden, Julian Assange och Bob Amsterdam medverkar.

En del av det som sägs om Nya Zeelands medverkan i NSA:s globala övervakningsnät ger för övrigt värdefulla ledtrådar vad gäller svenska FRA:s roll och verksamhet i det samma.

Som bonus kommer mot slutet även lite om handelsavtal med Bob Amsterdam. Han fokuserar på kusinen till TTIP (det handelsavtal som nu förhandlas fram mellan USA och EU) – TPP (mellan USA och Stillahavsländerna). Som varnande exempel tar han upp hur USA har förmått länder som Sverige att skärpa lagstiftning som rör upphovsrätt / fildelning.

[Direktlänk/Youtube»]

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-17 19:41:00)

Föreläsning om sakskrivare, kopiering och tro

På måndag den 20 oktober är jag inbjuden av föreningen Heimdal i Uppsala att berätta om sakskrivare, kopiering och historien kring Det Missionernade Kopimistsamfundet.

Kom förbi!

Start: 19:00
Datum: 20 oktober
Plats: Heimdal, S:t Larsgatan 10 Uppsala.


Kommentera! (by Gustav at 2014-10-17 12:49:39)

På vems sida står Cecilia Malmström?


Jag har inget till övers för reflexmässig USA-bashing. Det finns tillfällen då vi skall vara tacksamma över att USA i princip är på vår sida.

Men det finns frågor där kritik är på sin plats. Det gäller till exempel massövervakningen, strategin i arabvärlden och landets omoderna politik på upphovsrättens område.

USA skall vara våra vänner, inte våra herrar.

Ibland får man acceptera att till exempel Europas/EU:s intressen inte är de samma som USA:s intressen. Och inte sällan tvingas man påminna EU:s politiker vilken sida de förväntas stå på, när sådana politiska situationer uppstår.

Jag noterar att EU:s nya handelskommissionär (och före detta kommissionär för inre säkerhet) Cecilia Malmström hotar att avgå innan hon ens har tillträtt. Detta efter att EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker meddelat att han vill lyfta ut det kontroversiella ISDS-instrumentet ur det handelsavtal som just nu förhandlas fram mellan EU och USA. [Länk»]

Det är en rätt hård markering från Malmströms sida – helt i linje med amerikanska intressen och krav.

Cecilia Malmström brukar hamna på USA:s sida när amerikanska och europeiska intressen kolliderar.

Det var Malmström som baxade igenom TFTP/Swift-avtalet – vilket ger den amerikanska säkerhetsbyråkratin tillgång till data om europeiska banktransaktioner.

Som kommissionär gjorde hon (trots uppmaningar) inget för att få Europol att utreda anklagelserna om att amerikanska NSA skall ha hackat sig in i Swift-databasen i Nederländerna (där en stor del av världens banktransaktioner hanteras).

När Europaparlamentet (efter alla NSA-avslöjanden) krävde att TFTP/Swift-avtalet skall upphävas – då ignorerade Malmström parlamentets krav.

Det var Malmström som baxade igenom PNR-avtalet med USA – som ger amerikanska myndigheter tillgång till omfattande och känslig persondata i samband med våra flygresor. Och det är hon som drivit på för sådan registrering även vid flygresor inom EU.

Malmström drog benen efter sig vad gäller utvärdering och revidering av EU:s datalagringsdirektiv (vilken som av en händelse passar in i det amerikanska massövervakningspusslet) – ända fram till den punkt då EU-domstolen röt till och upphävde direktivet (för att det strider mot de mänskliga rättigheterna).

Och under utfrågningarna av den nya EU-kommissionen framkom (enligt amerikanska dokument som begärts fram under en freedom of information request) att Malmström eller hennes stab försett USA med EU-intern information. Vilket i det aktuella fallet gjort det lättare för amerikanska intressen att bedriva lobbyarbete för att försvaga ett nytt europeiskt persondataskydd. De flesta frågor om detta har blivit hängande i luften, utan några bra svar.

Så man kan goda grunder fråga sig vilken sida EU-kommissionär Cecilia Malmström egentligen står på – Europas eller Amerikas?

Det kanske är lika bra att hon gör verklighet av sitt hot – och avgår.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-17 09:10:00)

16 October 2014

Terrorism Bill: The French Senate Adopts The Law Eroding Liberties

Paris, 16 October 2014 — After two days of debate, the French Senate just passed the “Terrorism” Bill [fr] on its first and only reading. While some senators have courageously fought against the intrusive provisions led by the Minister of Interior, Bernard Cazeneuve, La Quadrature du Net regrets that the truncated1 legislative debate has failed to correct the unsuitable and dangerous provisions [fr] of this text. It will be examined by a Joint Commission in the coming weeks, where it will likely be adopted without any substantial change.

Jean-Jacques Hyest, co-rapporteur of the draft law
Jean-Jacques Hyest (UMP), co-rapporteur
of the draft law

During the afternoon, Bernard Cazeneuve refused any change in his position, and all alerts coming from the civil society. The Bill was voted with all its dangerous provisions: ban from leaving the country, creation of individual terrorist entreprise offense, administrative blocking of websites, substantial changes to the criminal procedure beyond terrorist actions.

Even worse, the French Senate commited a serious violation of the equality principle before criminal law by reintegrating into the Bill the Article 4 concerning the glorification and provocation to terrorism into the press law of 1881 unless it is commited on the Internet. In the spirit of the Minister and few senators, the Internet is a danger in itself that needs derogatory measures: the vote of this amendment introduces a serious inequality between the Internet and other medias, a serious confusion between mean and content. This inequality has already been condemned by the Constitutional Court2.

The choice of the government to race the debate on this text using a totally unjustified accelerated procedure3 will have allowed to avoid any in-depth examination of the more dangerous dispositions – especially as 1/3 of the lowed Chamber was renewed right before the vote – despite the brave attempts of a few senators. The text, slightly different from that voted by the higher Chamber will be harmonised by a Joint Commission within the coming weeks before final adoption with mere changes.

“If the senators have made a real effort on this harmful bill, it has unfortunately been voted with all the dangerous dispositions that were denouced during the last months by La Quadrature du Net, an important number of Internet's actors and defensors of public liberties. Could we hope for a spark of courage from our representatives in order to carry that text in front of the Constitutional Court in order to verify its conformity with the founding text of the 5th Republic? In a democracy, the representatives should not fear such an examination. We cannot tolerate an inadapted treatment of this utterly important matter, that is the fight against terrorism”, declares Adrienne Charmet, campaign coordinator at La Quadrature du Net.

  • 1. The government chose to apply an accelerated procedure to this law which implies only one reading per Chamber with limited speaking times.
  • 2. The legal equality principle is an important principle that must be garanteed by the legislator. The Conseil Constitutionnel could declare unconstitutional an article that would create differenciated penalties for a same incrimation. Which it has in the n°2006-540 decision on the DAVDSI Law, July 27 2006, considerings 63 to 65.
  • 3. September 25th 2014, the National Consultative Commission on Human Rights (CNCDH) released a very harsh opinion [fr] on this law, foremost because of the accelerated procedure chosen by the government - that in itself accentuates the risk of a foul wording of the law but also because “The CNCDH reminds the importance of a thoroughly conceived, stable, readable and coherent criminal policy, of a quality that should not be measured by standards of reactivity to minor news or contextual circumstances. Accumulation of reforms in security and criminal domains unfortunately reveals the extreme segmentation of the issues and too often a lack of perspective as a whole.”
    (Our translation: La CNCDH rappelle l’importance d’une politique pénale réfléchie, cohérente, stable et lisible, dont la qualité ne se mesure pas à son degré de réactivité aux faits divers ou aux circonstances du moment. L’empilement des réformes dans les domaines sécuritaire et pénal révèle malheureusement l’extrême segmentation des sujets traités et, trop souvent, une absence de réflexion d’ensemble.)

(by neurone259 at 2014-10-16 18:05:21)

Bahnhof: Är PTS utsatt för politiska påtryckningar?


I ett brev till Post- och Telestyrelsen ställer internetoperatören Bahnhof frågan rakt ut: Har PTS blivit utsatt för politiska påtryckningar vad gäller datalagringen?

Man kan ju undra när händelsekedjan ser ut så här...

  • EU-domstolen ogiltigförklarar EU:s datalagringsdirektiv, då det strider mot de mänskliga rättigheterna.
  • PTS meddelar att den svenska datalagringen – som bygger på datalagringsdirektivet – kan upphöra.
  • Justitieminister Ask säger att "svensk lag gäller i Sverige" – det vill säga att datalagringen skall fortsätta.
  • Regeringen tillsätter Ebbe Carlssons gamla överrock och f.d. rikspolischefen Sten Heckscher för att utreda frågan. I en preliminär rapport kommer han fram till att datalagringen kan fortsätta.
  • PTS gör helt om, hävdar att datalagringen skall fortsätta och hotar de operatörer som inte längre datalagrar.

Att PTS plötsligt tar avstånd från sin egen rättsutredning är, försiktigt uttryckt, uppseendeväckande.

Läs Bahnhofs brev till PTS här (PDF) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-16 08:59:00)

Julian Assange - omständigheternas fånge

Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange sitter där han sitter, på Ecuadors ambassad i London. Finns det möjligen krafter som vill att han skall vara kvar där – för att minska hans synlighet och för att skada Wikileaks verksamhet?

Assange fruktar att om han sänds till Sverige, där åklagare vill förhöra honom – då kan han komma att bli utlämnad till USA. (En risk han för övrigt löper även i Storbritannien, om den svenska europeiska arresteringsordern dras tillbaka. Så logiken är inte kristallklar.)

Assanges farhågor om att USA vill åt honom har substans. Det har visat sig att en förberedande rättslig process varit på gång sedan länge, redan innan amerikanska myndigheter över huvud taget ville medge det. Och vi skall hålla i minne att whistleblowern Chelsea Manning dömts till 35 års fängelse för att ha läckt information till Wikileaks.

Svenska åklagare vägrar envist att åka till London, för att genomföra ett förhör med Assange. Ett sådant förhör skulle med största sannolikhet bli slutet på det (enligt förundersökningen) synnerligen tunna sexualbrottsmål som han misstänks för.

Specialåklagare Marianne Ny spekulerar kring att Assange kanske inte vill svara på frågor vid ett förhör i London. (Här skall påpekas att Europakonventionen ger alla rätt att tiga sig genom en brottsutredning och rättslig prövning.) Ny menar också att Assange kanske säger nej till att låta sig topsas. Detta är som sagt rena spekulationer. Och det känns rätt osannolikt, eftersom Assange vill bli förhörd i London – för att få saken ur världen och den europeiska arresteringsordern upphävd.

Frågan som ställs allt oftare är om Sverige och åklagare Ny vill att Julian Assange skall fortsätta befinna sig i limbo i London – för att störa Wikileaks arbete. Eller om man kanske informellt går någon annans ärenden, med samma syfte.

Frågan är befogad. Detta är ett högprofilfall med geopolitiska implikationer. Åklagare och polis reser rätt ofta utomlands för att genomföra förhör, så det vore inte på något sätt unikt om det skulle ske även här. Men åklagare Ny vägrar, som sagt.

Det som gör Assangefallet speciellt är faktiskt att han inte behandlas som andra brottsmisstänkta – uppenbarligen beroende på vem han är.

Vi skall komma ihåg att en överåklagare redan lagt ner utredningen mot Julian Assange – innan specialåklagare Ny vid åklagarmyndighetens utvecklingscentrum blåste nytt liv i den.

Under sin tid i Sverige medverkade Assange frivilligt vid de förhör han kallades till.

Assange fick besked från åklagarmyndigheten att det var fritt fram att lämna Sverige. När hans advokater sedan fick veta att han var eftersökt hade han redan lämnat landet, helt odramatiskt och med reguljära kommunikationer.

Assange erbjöd sig (innan tillflykten till Ecuadors ambassad) att låta sig förhöras på den svenska ambassaden i London. Och han är villig att låta sig förhöras där han befinner sig i dag. Det som hindrar att så sker är bara åklagarens prestige, envishet och ovilja.

Under processens gång har man spelat på Assanges fruktan för utlämning till USA (och på hans ego) för att driva in honom i ett hörn – där man kunnat använda en europeisk arresteringsorder för att hindra hans rörlighet, synlighet och Wikileaks verksamhet.

Oavsett om det var planerat eller om det bara blev så – så är detta mycket olyckligt, på så många sätt.

Man kan i sammanhanget notera att samma internationella organisationer som kritiserar Sverige för orimligt långa häktningstider även har klagat till FN över vårt lands behandling av Assange.

Utan att ge sig in på konspirationsteorier är det klarlagt att USA bara några dagar innan den svenska rättssaken drog igång uppmanade de länder som har soldater i Afghanistan (däribland Sverige) att vidta rättsliga åtgärder mot Julian Assange. Det är möjligen ett sammanträffande, men ändå intressant på flera sätt.

Hur den nya svenska rödgröna regeringen ställer sig till saken är en öppen fråga. Men det är ingen speciellt vågad gissning att i vart fall (S) ställer sig på de amerikanska myndigheternas sida.

Hur som helst – denna mörka fars måste få ett slut.

Läs mer: En längre och kanske en smula mer konspiratoriskt lagd text i samma ämne finns här »

(Bild: Robert Cadena, CC på Flickr)

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-10-16 05:00:00)


Piratpartiet