Jag tror inte på Gud. Jag är helt oreligiös i nästan alla bemärkelser. Ibland skojar jag lite, när någon frågar om min odödliga själ, att “det får bli en trevlig överraskning när jag dör”. Det gör mig till agnostiker, berättade någon, att jag inte avfärdar tanken rakt upp och ner. Jag säger annars att jag är ateist, men på sistone har det blivit lite besvärligt.

För en del ateister, rätt många faktiskt, har tagit på sig rollen att tala om för folk hur de borde känna inför religion. Det stör mig lika mycket som de vittnen som vill tvinga på mig andlighet. Det grundläggande här är att jag har kunnat välja själv vad jag tror på, om jag ens vill tro på något. Friheten att välja själv är oerhört viktigt.

Det måste få vara vars och ens personliga val, så länge inte resten av samhället drabbas på något sätt, att få tro på Gud. Jag tror att många är med på det. Problemen uppstår i tanke och debatt hos många när det handlar om implementationen av religion. Rätten att få tro på sin Gud, ställs mot rätten att få utöva religionen på det sätt man gjort traditionellt.

Balansgången blir svår och känslorna starka — men jag upplever det som oerhört viktigt att inse skillnaden mellan att “tillåta religion” och “kritisera specifik religionsutövning”. Både i tanke och handling.

I teorin har Piratpartiet inga problem att acceptera att människor väljer själva och ska och får göra sin livsstilsval. I allmän retorik uppmuntrar vi det till och med. I praktiken, däremot, riskerar vi att tvinga de med tro att hålla det hemligt, i den stund vi anser det acceptabelt att kritisera en person enbart för att denne valt att tro. Och skapar därmed en skiljelinje där någons livsstilsval är mer värt än andras.

Princip och praktik behöver här funderas på hos var och en. En gammal sanning som är allmänmänsklig och problematiken lär inte lösas — well, nånsin egentligen. Men jag tror att en mognadsprocess för oss som parti att diskutera detta. Frågan är om vi som parti vill undvika att attackera människors rätt till sin tro — eller kan vi till och med hitta ett fotfäste där vi försvarar den rätten?

Som princip betraktat bör vi fundera på om den framväxande ideologin “piratism” klarar av att hantera sådana här avvägningar. Om vi som människor är redo att leva som vi lär. Där vi tror på det för samhället stärkande i att människor i större utsträckning ska få göra sina val i livet, om det så handlar om att tro på Gud eller tycka till i enskilda frågeställningar.

Som breddningsfrågeställning blir det nog svårt och snårigt att kunna komma fram till något konsekvent men tror det är en viktig diskussion partiet behöver ta.

Marie “emma” Andersson

Bloggar på Opassande

Antalet biodlare minskar samtidigt som det kommit fullständigt nya krav från EU som är fullständigt bortom 1984. Nu skall biodlare garantera att det inte finns pollen från GMO i honungen, annars kommer Monsanto m. fl. och stämmer skiten ur den lille biodlaren.

Mitt förslag är att fullständigt krossa det nya GMO-kravet och göra det moms/skattefritt att vara biodlare. Det finns för få biodlare för att jordbruket skall gå bra. Visst är filmen “Bee Movie” lite komedi, men andemeningen stämmer. Utan bin dör alla blommor och då dör världen.

Biodling ger mer än bara honung. Honungen är ju bara en bi (hahaha)-produkt. Det viktigaste är pollinering av växterna för jordbruket.

Än en gång:

Stoppa vansinniga “patentregler” för biodlarna och gör biodling skatte/momsfri upp till 50 kupor.

Nicklas Odh

Till Piratpartiets kärnvärderingar hör öppenhet, demokratisering, transparens och kunskapsbaserade beslut. Detta bör rimligen också vara ledorden om man skall bredda piratpolitiken till att inkludera försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Jag hoppas att kunna skapa en diskussion inom partiet för att en piratpartistisk försvarspolitik och
utrikespolitik så småningom skall kunna ta form. Man bör vara medveten om att det är känslig mark att beträda, då vissa frågor är förknippade med ställningstaganden som finns i den svenska blockpolitiken. Det är dock frågor som bör diskuteras ur ett vidare perspektiv än bara det vänster- och högerpolitiska.

Sverige har i modern tid åtnjutit ett stort internationellt förtroende, vilket har lett till att svenskar har varit högt eftertraktade som medlare i internationella konflikter och som fredsbevarande styrkor i t.ex. FN-insatser. Detta förtroende, som har haft sin tydliga grund i
vår neutralitet och alliansfrihet, och vars magnitud i princip bara överträffats av länder som Schweiz, håller nu på att undermineras och raseras av en ändrad utrikespolitisk och försvarspolitisk hållning. Ur ett piratpolitiskt perspektiv bör det vara mycket angeläget att Sverige skall kunna agera som en neutral och trovärdig internationell aktör, som står för demokrati, transparens, öppenhet, informationsfrihet och medling. Sveriges integritet som en sådan aktör får inte hotas.

Svenska internationella militära insatser har i modern tid tills nyligen varit begränsade till rena FN-uppdrag. Detta har nu förändrats i och med Sveriges deltagande i NATO:s ISAF-styrkor i Afghanistan. Även om det finns en klar humanitär aspekt av insatsen, där en hårt utsatt lokalbefolkning får ett ökat skydd, och FN:s säkerhetsråd sanktionerat insatsen, slipper vi inte undan faktumet att svensk militärmakt nu de facto agerar likt en expeditionskår som avlastar en militärallians och dess aggressiva krigföring. Detta har den outtalade avsikten att plocka utrikespolitiska poäng hos vissa internationella intressen för Sveriges räkning. I samband med detta har hela det svenska försvaret ställt om till ett fokus på att utföra liknande åtaganden i framtiden, det s.k. insatsförsvaret. Flera EU-initiativ medför också försvarspolitiska åtaganden, som ytterligare bidrar till att försvaga den svenska alliansfriheten.

Den svenska försvarsindustrin har växt fram för att kunna agera garant för den svenska alliansfriheten och neutraliteten ur en inhemsk materielförsörjningssynpunkt. Detta är ett syfte som efter hand underminerats. Exporten av svensk militärmateriel, som enligt den officiella hållningen skall ske mycket restriktivt och enbart till icke krigförande stater med stark demokratisk förankring, har kommit att bli en kugge i Sveriges nedmontering av alliansfriheten. I realiteten exporteras svensk militärmateriel på ett sätt som gynnar vissa militära allianser, och demokratiska kriterier sopas under mattan – vilket tydliggjordes på ett mycket konkret sätt i det nyligen uppmärksammade fallet med Saudiarabien.

Underrättelseverksamhet har till sin natur svårighet att agera neutralt, och det kommer alltid att ske överenskommelser under bordet mellan suveräna stater på detta område. Men den för pirater mycket välkända FRA-lagen är en del av en svensk underrättelsepolitik, som syftar till att kraftfullt cementera säkerhetspolitiska allianser med specifika stater. Förutom de odemokratiska och integritetsmässiga aspekterna, som redan diskuterats utförligt inom Piratpartiet, är den förda politiken alltså även direkt i strid med Sveriges alliansfrihet och neutralitet. Även under det kalla kriget fördes i Sverige inofficiellt en helt annan utrikespolitik än den neutralitet som folkviljan beslutat om genom demokratiska val. Dagens överenskommelser är lika demokratividriga och intransparenta.

Piratpartiet bör verka för att:

• Sverige skall återupprätta och stärka den svenska neutraliteten och alliansfriheten. Den gamla doktrinen “alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” bör gälla även i framtiden. Målet skall vara att ett framtida Sveriges integritet som neutral stat är ohotad. Denna neutralitet skall borga för att Sverige även i framtiden kan agera internationellt för öppenhet, demokrati och beslut tagna på humanitära, rationella och kunskapsbaserade grunder.
• Sverige bör verka i fredsbevarande och i vissa fall fredsframtvingande insatser för att hjälpa människor i kris- och krigssituationer, men inte för att underlätta för militära allianser att upprätthålla en global dominans genom militär aggression. Exempel på lämpliga insatser är rena FN-uppdrag, som har ett starkt stöd  hos det internationella samfundet, och om vilka beslut tagits i demokratiska och transparenta processer. I frågor om det militära och säkerhetspolitiska samarbetet inom EU bör Sverige agera på ett sätt som inte försvagar vår integritet som alliansfri stat.
• Stödet till svensk försvarsindustri bör ske med det tydliga syftet att upprätthålla vår neutralitet och alliansfrihet genom en säkerställd inhemsk materielförsörjning. Exporten av militär materiel bör ske mycket restriktivt på en alliansfri grund, och bruket av exporten som säkerhetspolitiskt maktmedel bör minimeras. All export skall dokumenteras och motiveras i öppna handlingar tillgängliga för allmänheten.
• Svensk underrättelseverksamhet, säkerhetspolitik och diplomati skall följa folkviljan och ha alliansfriheten som ledord. Inofficiella överenskommelser och samarbeten utan transparens som svårligen kan påverkas på demokratisk väg skall undvikas i största möjliga mån.

André Jernung

Jag som många andra vet hur känsligt det kan vara att prata om just cannabis. Men det är en diskussion vi måste ta i Piratpartiet. Sanningen är att väldigt många människor i Sverige väntar på ett parti som är villiga att ta upp frågan på allvar på den politiska plattformen. Jag är fullt medveten om vilka risker det finns av att tala offentligt om detta, speciellt nu när vi behöver all den positiv uppmärksamhet vi kan få som ett nytt parti som vill komma in i riksdagen.

Men mina damer och herrar, världen håller på att förändras. Allt fler grupper börjar få sin röst hörd i världen, där bland annat cannabisrörelsen. Denna rörelse har faktiskt väldigt många bra argument och idéer på hur man kan förbättra Sveriges system.

Så varför är det viktigt att just vårt parti tar upp den här frågan?

Piratpartiet och Cannabisrörelsens likheter.
Piratpartiet kritiserar samhällets sätt att kriminalisera en hel generation kultur-delare. Vi förespråkar tyngden av att se förbi gamla idéer för att istället anpassa oss efter teknik och forskning. Pirater anser att det är vår kulturella och lagliga rätt att fildela den informationen vi vill med allmänheten genom internet. Piraterna och Cannabisrörelsen sitter i samma båt. Dock har de byggt båten, för landets cannabisbrukare har suttit i den här sitsen i många år före oss pirater.

Vi pirater anser att regeringen inte har någon rätt att lägg sig i våra privatliv. För oss handlar det om fildelning och integritet. För cannabisrörelsen handlar det om deras rätt att bruka marijuana. Vi är två olika rörelser, men vi värdesätter samma princip.

Piratpartiet står bakom vetenskap och dess utveckling. Men det vetenskapliga samhället har hamnat i kläm i den här frågan. På ena sidan trycker media, politiker,företag och på andra sidan tycker den cannabisvänliga rörelsen. Detta har gjort deras jobb väldigt svårt. Men de senaste åren har resultaten från forskningen och debatten börjat luta sig åt cannabisrörelsens sida. Cannabis har börjat få en ny innebörd och kopplas inte längre med klass A droger som heroin och kokain. Istället börjar människor se cannabis som något positivt, en symbol för ett förbättrat och mer fritt samhälle.

Jag har gjort lite research och det här är vad jag har kommit fram till.

Förbudet, vem vinner på det?
Om det finns någon grupp i vårt samhälle förutom politikerna, median och de oroliga föräldrarna som verkligen inte vill att cannabis ska bli legaliserat så är det de kriminella organisationerna. Dessa vill att cannabis ska vara illegalt så att de kan besvara efterfrågan. Pengarna som de sen tjänar går senare till allt från vapenhandel till human trafficking, samt inköp och försäljning av tyngre och mycket farligare droger som heroin och kokain. Enligt RPS så finns det 140 kriminella organisationer som använder cannabispengar för att driva sina verksamheter.  Detta gör både cannabis förbudet och konsumeringen av cannabis oetiskt.

Dagens lagar och deras effektivitet.
Kort och gott så har kriget mot cannabishandeln misslyckats. Regeringen storsatsar (12 miljoner det här året) på jakten av cannabisrökare i syftet att ”avskräcka”. Men människor blir inte avskräckta. Människor röker cannabis varje sig det är olagligt eller inte. Istället får de människor som blir haffade sina liv förstörda, speciellt ungdomar. Man blir stämplad som kriminell, får en prick på sitt register som gör det svårt att få jobb, körkort och lån. Människor som har hamnat i missbruk söker inte vård då de inte vill bli kriminalfall och de som faktiskt söker efter hjälp får inte den vård de behöver.

Vad säger forskningen?
Författaren Stig Agurell säger skämtsamt ”Cannabisforskningen är helt enkelt som ett smörgåsbord där vem som helst kan välja en studie som passar en politisk ståndpunkt”. Sanningen är att cannabis precis som alla andra droger är farlig. Men forskningen visar att dess “farlighets nivå” ligger under snus, cigaretter alkohol och till och med koffein i vissa undersökningar. Ingen har någonsin dött av en cannabis överdos. Det är dock dubbelt så stor risk för trafikolycka om föraren har rökt cannabis (8 och en halv gånger större risk om föraren är alkoholpåverkad) och studier har visat att missbruk av cannabis kan öka risken eller förvärra vissa psykologiska sjukdomar. Forskare är överens om att det behöver bedrivas mer forskning kring denna fråga.

Piratpartiets narkotikapolitik, hur står vi i frågan?
Nu breddar vi partiet och det är dags för oss att bestämma hur vi vill ha det. Men innan vi börjar diskutera frågan så måste jag ta upp några viktiga saker.

• Det finns väldigt många röster att vinna med en cannabisvänlig politik. Sveriges liberala väljare har länge längtat efter ett parti som är beredda på att stå upp för sina principer och göra deras röst hörd. Vi kan vara det partiet.
• Att legalisera cannabis skulle innebära att staten skulle sälja cannabis som staten säljer alkohol, i affärer som systembolaget. Substansen skulle vara säkrare, mer kontrollerad och skattebelagd. De kriminella organisationerna skulle förlora en av deras viktigaste inkomstkällor och polisens arbete skulle underlättas. Miljoner skulle kunna sparas och miljoner skulle kunna dras in, pengar som man sedan kan lägga ner på vården, information till ungdomar (istället för skräckpropaganda), forskning och andra viktiga saker.
• Jag är medveten om att många pirater inte är drogliberala och jag menar inte att piratpartiet måste stå för legalisering av cannabis. Vi måste dock komma på konkreta lösningar på hur vi kan förbättra dagens läge. Vi måste ta hänsyn till vilka problem statens narkotikapolitik skapar. Även om man själv inte tycker om cannabis så ska man respektera samt acceptera andra människors rätt att göra vad de vill med sina egna kroppar.
• Även om vi inte väljer att stå för legalisering så kan vi lova våra väljare att arbeta för tolerans för cannabisbrukare. Regeringen ska inte satsa miljoner på att jaga ungdomar. Polisen ska inte drogkontrollera våra skolor. Våra ungdomar har rätt till objektiv och relevant information om cannabis. Människors liv ska inte behövas förstöras pga regeringens magkänsla om cannabisbrukares livsstil. De som har hamnat i missbruk ska kunna söka vård riskfritt. Sverige måste forska mer om marijuana!

Jag ser fram emot att läsa era kommentarer.

Shreif Mangal

Finns på Facebook.