25 May 2016

Sänkt matmoms har ingen fördelningspolitisk effekt alls

matmoms oxfile eller pasta

Oxfilé och hummer för de rika, pasta och nudlar för de fattiga

Momsen på mat är bara 12%, istället för 25% som den är på nästan allting annat. Det här är en skattesubvention till restaurang- och livsmedelsbranscherna, som kostar staten 35 miljarder kronor om året i uteblivna intäkter. Lobbyisterna som fick igenom den här skatterabatten kan känna sig mycket stolta.

Argumentet som lobbyisterna använde för att få sänkt moms på mat, är att det skulle gynna fattiga hushåll mer än rika. Men det stämmer inte alls, visar det sig.

Fattiga och rika hushåll lägger nästan exakt lika stor andel av sina utgifter på mat, visar en rapport från Riksdagens utredningstjänst. Den sänkta matmomsen har ingen fördelningspolitisk effekt alls. I procent räknat får fattiga och rika lika mycket förstärkning av hushållsbudgeten. I pengar räknat får de rika mest.

Rika får rabatt på oxfilé och hummer, medan fattiga får rabatt på pasta och nudlar.

På sidan 13 i Rapport 2015:2099 – Skatteomläggningar har Riksdagens utredningstjänst jämfört hur stor andel av de totala hushållsutgifterna fattiga och rika hushåll lägger på mat, både hemma och på restaurang. Man har delat in alla hushåll i Sverige i fyra grupper, från den fattigaste fjärdedelen (”kvartilen”) till den rikaste. Så här ser den tabellen ut:

matmoms tabell

Det visar sig alltså att alla typer av hushåll, både rika och fattiga, lägger 15-16% av sina utgifter på mat. Med normal moms skulle de istället lägga 17-18% på mat. Eventuella skillnader mellan rika och fattiga hushåll är så små att de faller inom felmarginalen.

Därmed faller argumentet att den sänkta matmomsen skulle gynna de fattiga mer än de rika. Det gör den inte. Den gynnar företagen i livsmedelssektorn, men gör ingen omfördelning mellan fattiga och rika hushåll, som det ursprungliga argumentet var.

Vill man hjälpa dem som har det svårt ekonomiskt finns det inget skäl att låta den sänkta matmomsen vara kvar. Då är det bättre att använda de miljarderna i något annat system, som faktiskt har en fördelningspolitisk effekt.

35 miljarder om året är väldigt mycket pengar, till och med för staten. Som jämförelse kostar till exempel barnbidraget 25 miljarder om året, och försvaret 49 miljarder. Subventionen till livsmedelsindustrin och restaurangbranschen ligger ungefär mitt emellan de två utgiftsposterna i storlek.

Varför lägger staten motsvarande två tredjedelar av försvarsbudgeten på att höja vinstmarginalerna i livsmedelsindustrin?

Den frågan har jag inget svar på. I vart fall inget rimligt svar.

Jag har tagit fram ett förslag till garanterad basinkomst, där en del av finansieringen är att vi återinför vanlig 25-procentig moms på bland annat mat. Då skulle de här 35 miljarderna gå in i ett system med en tydlig fördelningsprofil, istället för att subventionera företag inom en viss bransch.

Om det uppstår ett politiskt tryck för att införa enhetlig moms för att delfinansiera basinkomst (eller något annat, för den delen), då kan vi vara säkra på att livsmedelsindustrin kommer skicka fram sina lobbyister för att påstå att sänkt matmoms gynnar de fattiga hushållen mer än de rika.

Då är det bra att minnas att de lobbyisterna ljuger.

———

Kommentarer på Facebook


Kommentera! (by Christian Engström at 2016-05-25 11:40:25)

24 May 2016

Demokrati måste vara mer än tomma ord


Demokrati är ett missförstått och missbrukat ord.

Fria och allmänna val är en i princip nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för en verklig, levande demokrati.

Renodlat och i stora doser kan det parlamentariska systemet vara direkt skadligt för demokratin. Systemet ger 51% av folket rätt att bestämma över 49%, med tvång och om så krävs med våld. Systemet kan användas för att inskränka eller avskaffa demokratin, i "god demokratisk ordning". Systemet kan lägga det mesta av mänsklig verksamhet under sig – även sådant som det vore mycket bättre om enskilda människor fick bestämma själva.

För att leva upp till demokratins djupare intentioner måste den innehålla ett starkt minoritetsskydd. Det är inte rätt att tvinga en minoritet av folket till det ena eller andra bara för att man kan. Det måste finnas synnerligen starka skäl (som att skydda liv, säkerhet och egendom). Principen måste vara att leva och låta leva – med ett stort mått av respekt för den enskilda individen, försiktighet och ödmjukhet.

En stabil demokrati respekterar de grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna. Skälet till att dessa kallas grundläggande är att de skall vara okränkbara. De är en minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge. Därför är det inte OK att inskränka dessa fri- och rättigheter. Sådana inskränkningar är per definition en inskränkning av demokratins djupare värde.

Detta är värt att understryka: Det går inte att göra "avvägningar" mellan till exempel säkerhet och grundläggande fri- och rättigheter. Sådana blir med nödvändighet en inskränkning av principer som skall vara okränkbara.

I en demokrati skall makten utövas öppet, med möjlighet för folket att följa processen och att påverka den genom argument, debatt och opinionsbildning. Transparens är också en förutsättning för att fria, allmänna val alls skall vara meningsfulla. Medborgarna måste kunna utvärdera och ta ställning till vad som gjorts, för att kunna bestämma vem de vill rösta på.

I en demokrati skall alla vara lika inför lagen. Alla skall ha lika rättigheter – och skyldigheter. Inga individer eller grupper skall gynnas eller missgynnas jämfört med några andra. Vilket, om man tänker efter, är en oerhört radikal idé som står långt ifrån hur svenska staten fungerar i dag.

I en demokrati betraktas medborgarna som fria, självständiga individer – inte som kollektiv eller undersåtar. Därför är det till exempel inte är OK med massövervakning av hela folket. Svenskarna är inget ansiktslöst kollektiv av potentiella brottslingar eller terrorister. Grundinställningen skall vara att man kan lita på folk – till dess det finns konkreta skäl att ompröva detta i enskilda fall.

Det kan vara svårsmält för vissa, men ju mindre den politiska makten över allt och alla är – ju starkare blir demokratin. Less is more. Och om man betror folket med att få välja sina ledare, då bör man rimligen också betro samma folk med makten över sina egna liv. I en levande demokrati lämnar staten i så stor utsträckning som möjligt medborgarna i fred.

Det är ett problem att de politiker vi valt ägnar det mesta av sin tid åt att missbruka och undergräva demokratin. Verklig demokrati ligger uppenbarligen inte i deras intresse.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-24 16:12:00)

Freedom of choice of terminal, key issue for Net Neutrality

Paris, 24 May 2016 — La Quadrature du Net publishes an article from Benjamin Bayart, member of the Strategic Directions Council of La Quadrature du Net. This article was written on behalf of the Federation FDN and was initially plublished in French here.

One of the constitutive elements of an open access to Internet as defined in the recently-adopted European regulation on telecoms, is the fact that the end-user can use the terminal of their choice. This element is easy to understand when we talk about mobile access: we should have the right to use the phone or the smartphone of our choice rather than the one the network operator wants us to use. But it gets complicated when we talk about fixed internet access : is the modem a terminal and should it be uncoupled from access itself?

The not-so-easy case of the mobile phone

All smartphones are designed in a similar way. Two computers live together in the phone and run two different operating systems. One of them is what we call baseband, managing the connection with the network and most of the radio/GSM part. The other is the one we use through a touchscreen.

The text of the European regulation does not go into such details and because the phones cannot be taken apart, then we can choose (without meaning to do so) the connexion module to the network because we can de facto choose our terminal.

The projects currently running on these subjects carry, in my opinion, a strategic issue too often neglected by the regulators and legislators: the trust that the user puts - sometimes too lightly - in a technical intermediary of which he might not even be aware.

We have seen for instance that mobile phone is a good tool for mass surveillance (see Snowden's revelations), that it is a perfect tool to target someone and that the radio part is able to take over the central system and modify it. This is what happens with some anti-theft services, for example: the rightful owner of the phone goes on the manufacturer's website, requests their terminal destroyed, and on the next time it connects to the network, a technical message is sent to the radio part, which takes over the main system and deletes all its data.

This is an actual service provided to the user. But it also means that all the user's data are available to the phone constructor and the network operator. With – or without – the agreement of the final user. And at that point, freedom of terminal choice takes its full implications: do we wish to give away so much power to technical intermediaries, and if yes, to which ones?

Land line modularity

In the case of Internet access through a land line, modularity is much more visible. So visible if fact that these devices may become sore eyes in a living room. The end user usually has two or three interconnected elements. One is the converter between the optical fibre socket and more typical network entry, usually RJ45. This equipment is intrinsically attached to the network. It is adapted to the colour that flows through the fibre, and to the modulation type (GPON, ethernet, etc)1. This element is often embedded in the ADSL box, as usually provided in France.

The second element is the so-called "box", because that makes fancy marketing. In practice, it is a router embedding the modem, in the case of ADSL. This is the equipment that is connected to Internet, that is identified with an IP address, that provides WiFi local network, that operates the shared connection between the local network and the Internet, etc. This equipment, when the modem element is removed, is strictly standard. Nothing in it is really specific to the network. It is a small router, a really simple element. So simple, that with a very little effort, we can replace it with our own chosen element. Just don't tell it to the operator, that makes him nervous2.

The third element is the TV decoder. It also embeds other functions, such as accessing a video platform with pay-per-view (the so-called VOD: video on demand). This TV decoder is what the video distribution platform identifies, either directly with an identification, or with a subscribing card, in order to decode the video streams of paying channels, and to know whom to bill for the film viewing. This equipment is bound to the video offer. It is not bound to the network. The technical elements that it operates are not bound to the network in itself, but to the services platform.

Finally, note that phone service is provided either via the box, in the ADSL case, either by a completely distinct equipment, in the case of some cable subscriptions. Technically, the service could be completely independent from Internet subscription, and provided as a stand-alone service, as is the case with VoIP subscriptions with OVH, for instance.

Kill the TV decoder right now

Indeed, the case of the TV decoder is fairly easy. On one hand it is not connected to the Internet: unplug it, and Internet access will work just as well, if not better (since TV streams are no longer carried over, available bandwidth is increased; on ADSL the effect is noticeable, it is negligible with fibre). As it is not part of the access chain to the Internet, it cannot be considered to be an integral part of the network. It is, thus, only a component of the video service. This TV decoder is, therefore, not a terminal used for network access, but rather a terminal used for a service dependant of the network.

Slightly off-topic, but the video service has no reason to be linked to the Internet access provider. That is a plain case of product tying and of leverage used to impose choices to a captive market.

Let's have a look at the modem

In the case of the PSTN (Public switched telephone network from last century) as in the case of ADSL the end-user was free to choose his/her modem. Whether to take the one of the operator, or to buy one by another seller. This is for instance what happens for bitstream ADSL access 3 The end-user, or the operator, chooses the modem, it is not constrained by the network.

The technical specifications of the networks are known. They are usually not specific to one particular operator, but rather to a given technology. The legal question is whether the modem is an element of the network or a terminal can probably be answered by considering the modem to be the last element of the network. But it so happens that it is technically very simple, and thus could be freely chosen by the user, even though this free choice is not mandatory under the European regulation.

The question of the regulatory definition of the modem, when incorporated into another equipment, is uninteresting. One might either decide that the status of the overall equipment has precedence, and then the modem is integrated into a terminal that must be a free choice of the end user. Or one decides that the status of the modem, as last element of the network, has precedence, in which case it must be a free choice of the user since it is a standard and simple replaceable part, as seen above. If free choice of the user is mandatory, then the end user must be proposed a version of the subscription with the two equipments separated, without undue additional cost (and thus with a noticeable discount if not using one of the devices, or none of them).

We should therefore come to a market situation where it is acceptable that the user does not have the free choice of his/her modem under the European regulation on telecoms but where this free choice would come from the competition law and consumer protection and where the subscriptions without modem would be cheaper than the subscriptions with modem. All other combinations correspond to a market failure and should be corrected by the regulation, either on the side of the ARCEP (French national regulatory authority) or on the side of the DGCCRF (french administration for competition, consumption and fraud control).

According to this interpretation the modem is not a terminal under the European regulation but the last devise of the network. It must respect technical choices of the network (for instance an ADSL modem will not work with fibre). It remains to be seen whether the box is a terminal within the meaning of the regulation.

Is the box a terminal?

For the regulator this is probably the most complicated question. However after explaining the two previous points the answer become quite simple.

The modem part is the network termination point. It is a part of the network and therefore cannot be considered as a terminal within the meaning of the European regulation.

The parts dedicated to services (whether the phone module over IP or tv-box descrambler) are not linked to the network access. They should be therefore considered as terminals linked to the services that the end-user subscribed. Whether or not these services are coupled with an internet access is a very different matter which fall under the scope of the sale and thus of the competition law. Or it can fall under the scope of the regulation if the network does an excessive prioritisation of its services. But here the question of the terminal is not relevant.

After this division is done the box is a simple router. This router sets up the connexion, gets the public IP address, manage the network sharing, in brief: carries out the Internet access and connects the services that have a special priority. This device is the terminal that establishes the grid connection. This is this device that enables for instance to forward the Web connection that is in charge of connecting to the Internet a website published by the end-user (provision of services of his/her own choice within the meaning of the regulation). Typically this is this device that can take care of parental control in order to make this control effective on systems connected via WiFi to the family network.

When the European regulation mentions the free choice of the end-user for the terminal, it has to talk about the box, simple home router, because all other elements are in fact services that the regulation mentions separately.

Consequences

When we consider this issue with a strict technical point of view of what is a terminal or not in the network access offer and the division between network and services then we get a clear understanding of what the European regulation says.

The operator is free to impose a precise modem. The end-user should have the right to choose the box, the home router. Therefore it should exist an offer without the box and this offer could contain the modem, separated from the box.

For the modem it will be the normal competition law which will occur. If it's a standard modem that respects a well known rule and that it already exists an open market for this kind of modem: then it may be also let to the free choice of the end-user.

The terminals such as computers and tablets are generic and used to access all services available on the Internet. The specific terminals (tv-box-decodeur, phone module, etc.) are linked to the service. However this is in the context of this service coupled or not with the network access that the analysis of a potential saletying practice between service and terminal should be done.

  • 1. Here I stick to fibre example. But the reasoning is the same with POTS, ADSL, WiFi, Wimax or cable: there is one sort of equipment intrinsically associated with the transmission technology used on the subscriber's connecting link. We can call this equipment converter, modem, etc. The reasoning remains the same.
  • 2. Technical support, in particular, become quite jittery when they are told that we don't use the PhonyBox. Consequently, don't tell them. And everything goes smoothly.
  • 3. Bitstream is the term for offers for small operators who do not install equipment close to the subscriber and provide traffic for each link directly on the router. Among the public, these ADSL accesses are called local-loop unbundling.

(by neurone130 at 2016-05-24 14:17:42)

EU: Nya krav på censur av internet


Nybloggat på HAX.5July.org:


Ständigt dessa utspel om att inskränka yttandefriheten på internet. Just nu handlar det om islamism och anti-islamism. I morgon kan det vara dig de vill tysta.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-24 13:52:00)

Tunisian Pirates Rule the Waves – An Interview with Slim Amamou

Slim Amamou

On 17 January 2011, Slim Amamou was appointed as the Secretary of State for Youth and Sports – essentially a deputy minister – in a caretaker Tunisian cabinet. The caretaker cabinet had been formed after Zine El Abidine Ben Ali, who had been the brutal dictator of Tunisia since a coup d’etat in 1987, had fled the country. This was the result of weeks of protests and campaigns to overthrow the Ben Ali regime.

Slim Amamou himself was a noted ‘dissident’ blogger in the country. He had been arrested for organising a protest against censorship on 22 May 2010, and was arrested again during the height of the protests on 6 January 2011. He spent five days under interrogation at the Ministry of the Interior, and a further three in prison, before being released. He later described this experience to French radio station Public Senat:

“It was psychologically very hard, we were deprived of sleep we were handcuffed seated on a chair for five days. They make you believe lots of things: that they’re torturing your friends and family. You hear voices, people being tortured in the next room and you think it’s your family. But it wasn’t true.”

He resigned from his government post in May 2011, after the return of internet censorship. In September 2011, he was awarded the Friedrich Ebert Foundation’s Human Rights Prize jointly with Khaled Saeed, who was beaten to death by Egyptian police officers on 6 June 2010. Since then, Amamou has had a greater involvement with the Tunisian Pirate Party, leading to it being officially legalized in 2012. He has also become heavily involved in the campaign to legalize cannabis in Tunisia, during the next elections (in 2017) the Pirate Party plans to use a marijuana leaf as their party symbol on the ballots. We decided to ask him a few questions about his recent work, and about his experiences in government back in 2011.


Pirate Times: Are you still involved in the Tunisian Pirate Party, and would you consider standing in the next election?

Slim: Yes, I’m active in the Pirate Party since I founded it in 2012. I’m not standing in next elections – which will be local elections in March 2017 – but I’m managing the campaign strategy.

Pirate Times: Back in 2011, I understand you were expelled from one Tunisian Pirate Party, and then joined another. Could you enlighten us as to what exactly happened?

Slim: I was not expelled from the Pirate Party. When I joined the transitional government, I had to abandon temporarily my partisanship, as agreed with other members of the government, and stopped the project of legalizing the party. Then there is this guy who decided to found another Pirate Party so he declared publicly that he expelled me although I never met him before, and he has never been part of the group that founded the original party in 2010. In the end his Pirate Party was officially recognized in 2012 and ours was too. The situation now is that we have a good relationship with this guy, and we are more inclined to consider the fact there are two Pirate Parties as a feature, not as a bug.

Pirate Times: Do you feel that you made some important achievements whilst in government, and, looking back, is there anything you would have done differently?

Slim: I hardly made any achievements that could be traced back to me in the four months before I resigned. Most people remember me for driving a funny car and for taking position for legalizing cannabis and generally for the tone and contrast I set up with politicians they were used to. I think I participated in making the government more humane and vulnerable… which I consider an achievement.

Pirate Times: In Iceland it looks as if the Pirate Party might be forming the next government following their election this year. Would you have any advice for them, as the only Pirate Party member to have held office in a national government?

Slim: I don’t think I’m in a position to give advice to such smart guys and gals. But one thing I took from my experience, is that too much attention tends to reshape your social network. The logical consequence is disconnection from (previous) reality. So beware of social network reshaping attacks.

Pirate Times: For a long time, you have supported the legalization of cannabis. Has any progress been made on this in Tunisia, and do you really think this is a possibility?

Slim: Yes. We made a huge achievement with our last campaign. A new draft law has been proposed by the government to the parliament and is waiting for a vote. This new law has the merit of removing the one year jail mandatory sentencing that is the current law. We have around 1700 people going to jail every year for smoking pot. The new law is not good either, but it is a huge improvement.

Pirate Times: You have been described as the “symbolic figure of the democracy movement in Tunisia.” How far do you agree with this view?

Slim: It felt this way for a year or two after the revolution. Not any more now. Now I’m the symbol of legalization of cannabis. Things evolve fast over here.

Pirate Times: In certain areas of the world, internet censorship is still a massive issue – what do you think can be done to combat this?

Slim: I think research should be done about censorship to determine exactly when it should be used or to assert in a definitive way it should never be used. Some philosophers and sociologists should be put to work on this. Because right now it’s arbitrary. Some areas of the world censor the internet on the basis of intellectual property, some other areas based on political views… and nobody is in a position to patronize others.

Pirate Times: And, finally, what do you see as the biggest issues facing Pirates and all internet users in today’s world – and what would you advise us to watch out for?

Slim: I think the biggest issue is the personalized world view distortion. We’re more and more relying on the internet for our world view. And that world view could be manipulated on an individual basis. That is to say your world view and your opinions could be managed. Of course, the world view of every internet user could be managed automatically with more granularity than mass media, but that’s not the scariest part: imagine the world view of a head of a state managed by a small team in another part of the world.

Pirate Times: Thank you to Slim for your frank words about your situation and the situation of the Pirate Party in Tunisia. We wish him the best of luck in his current campaigns and in his future ones.

Featured image by Pirátská Strana, CC-BY-SA 2.0.

edit 24/5: Clarification that PPTN will use Marijuana leaves in elections 2017

Flattr this!

Kommentera! (by Andrew Williams at 2016-05-24 06:58:42)

23 May 2016

Europaparlamentet vill se en "task force" för att koppla greppet om digitala valutor


Nybloggat på HAX.5July.org:


Europaparlamentet behandlar denna vecka en rapport om virtuella valutor (som Bitcoin) och Blockchain.

Det är ömsom vin och ömsom vatten. Men det är uppenbart att man anser sig ha hittat ett nytt område att reglera. Oroväckande. Frågan är dock om det alls är möjligt – även om parlamentet vill se en "task force" för att ta tag i saken.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-23 15:47:00)

21 May 2016

The Future of Democracy from the Eyes of an Organizer

futura

While “Future of Democracy“, a 3day international event, reaches its end in Reykjavik, Pirate Times talked to Katrin Oddsdottir, lawyer and human rights activist, one of the 25 members of the Constitution Council of Iceland and the main organizer of the event, to learn how it all began. Katrin Oddsdottir said that she and Eileen Jerrett, director and also one of the organizers, first talked about the event in February, whilst in Brixton university. They sent several emails to several international scholars interesting in the process of Icelandic Constitution asking for help to write about it to the media in their countries and proposed to have a meeting on Iceland in May

Katrin Oddsdottir

Pirate Times: What is the purpose of the meeting?

Katrin Oddsdottir: It’s a three day event! On the first day we’ll talk about what has been done, on the second what is being done, and on the third what can be done, about the future of democracy. The purpose is to discuss how the future of democracy will possibly be and which paths we can take to get out of the current situation (which I think that more and more people in the world realize it is not working). When you have political parties to maintain their driving force behind the whole system, there is the question about direct democracy, you know, that’s what pirates around the world have been fighting for, I think; The involvement of the people in the making of decisions. That’s what we want; The activists and academics to talk to the ordinary citizens of Iceland and to get together to form a coalition for the future.

Pirate Times: Are you optimistic about the future of democracy, not only in Iceland but worldwide?

Katrin Oddsdottir: I think that there’s gonna be a global crash of the current system, which needs to happen. We had a crash in Iceland in 2008, but eight years later we are witnessing a similar upheaval situation as it was before the crash. So when it happens, not if but when, then at least we’ll have an alternative which is the new constitution written in as democratic way as can ever be done in the world! The whole process was open and transparent and everyone could participate through comments and suggestions. We’re hoping that the new constitution can be a guiding light for the future because it introduces a lot of new methods of decision making such as direct democracy, law making by the people. Currently we are facing the destruction of the planet and if the people take decisions more as a whole than the elite then we can make more wise decisions.

Pirate Times: Do you think that after 5 years since its draft the Icelandic Constitution now needs a revision?

Katrin Oddsdottir: No, I don’t think so. The reason is not because it is so great! The reason is that it has methods of changing the constitution in a democratic way. If demanded it will be ok, I mean if it was so outdated we will finally have a way to change it. The current way to change it is almost impossible. It actually needs to call the parliament to approve it, then has to be a democratic elections and the next parliament has to approve it also. I know in Greece there’s a huge problem of how to change constitution and this is an undemocratic barrier because people place too much power in the hands of political parties at the cost of the people. So in the new constitution we have a parliament chance in the constitution and then a national referendum which means that if it is outdated we can at least change it. But we cannot change the current Constitution, so that’s why I answered no to your question.

Pirate Times: Why has the Icelandic parliament still not ratified the Constitution made by the people?

Katrin Oddsdottir: It’s unbelievable that we had a referendum in 2012, when the 2/3 of people said we want the constitution from the basis of the people! The parliament has ignored that decision, something that “this is a coup”, you know! They actually stealing the power from the people but I think that the underlined reason is that every system resists change. That’s the way the systems work, they always maintain themselves. The new constitution has radical steps to changing the system, it’s a development of democracy, in the way to bring power back to the people and increase their power and the credibility. That’s the ultimate reason, why the political parties want to stay and live in the form they are already in! They have promised great things about the elections they never really manage to do what they perform, so that’s the only reason I can find, because I don’t know of any other democratic society where national referendums are ignored. They use the excuse that this is not a binding referendum.

Pirate Times: How does the Icelandic citizens feel about their politicians and the recent governmental crisis?

Katrin Oddsdottir: The trust in politicians in Iceland is very low. I think its 14% or so, which is very low. People don’t trust politicians. What we found out after the Panama documents were leaked, was that a lot of our politicians have connections to offshore companies and so on. And my decision is that there’s a way too much connection between the power of wealth and the power of politics in Iceland. There are people in power that don’t share the normal life of the people they’re ruling, so they have the opportunity to establish offshore companies and do things that normal people don’t want and therefore many of them, shouldn’t have been in power because they don’t represent the public. People in Iceland considered politicians to be corrupted, at least in the way that they think for themselves and their parties before of the people. That’s why I think that the trust in the current system is not going to grow at all. The reasons for the Pirates being so big is that people have gotten sick of the old parties and the way they work and what they stand for and people demand something else, something different. Most of the people who say they will vote for the Pirates are not sure what the Pirates stand for, they just want something else, they want a new way of thinking a new way of working and the Pirates show that they are very honest, they are not hiding in the debates and they try to outline what is wrong with the system and they really fight for the new constitution and those things really matter in Iceland now.

Pirate Times wishes to thank Katrin Oddsdottir for the interview and for organizing The Future of Democracy.

Featured image: Katrin Oddsdottir, Copyright with permission

Flattr this!

Kommentera! (by Stathis Leivaditis at 2016-05-21 17:04:05)

En officer och spion


Sedan jag först stiftade bekantskap med Robert Harris genom hans debutroman Faderland har jag varit ett hängivet fan. Jag tyckte oerhört mycket om Enigma och fascinerades över hur lysande han spann intrigen i Spökskrivaren. Emellertid har jag inte sett någon av hans böcker i den svenska handeln sedan just Spökskrivaren. Jag vet att han har skrivit fler böcker, men de tycks inte ha översatts och jag har inte kommit mig för att införskaffa dem på engelska. Därför blev jag glatt överraskad när jag, med några minuter att slå ihjäl, gick in på bokhandeln och snubblade över en rykande färsk Harris med titeln En officer och spion. Så jag köpte den.

Boken utspelar sig det sena artonhundratalets Frankrike och berättar den alldeles sanna historien om Dreyfusaffären. Harris använder sig av romankonceptet för att återge en historisk händelse i detalj, och gör det med sedvanlig skicklighet. Faktum är att boken är oerhört spännande och det krävde en del självdisciplin att inte gå händelserna i förväg och slå upp en sammanfattning av Dreyfusaffären på Wikipedia för att få veta hur det slutade.

Harris adelsmärke är, vill jag påstå, en slags lågmäld spänning. Hans böcker är uppfriskande befriade från cliffhangers och andra utstuderade knep att behålla läsaren i sitt grepp. Istället litar han på sin berättelse och låter den ta sin tid. Han ägnar sig heller inte åt ett överdrivet pompöst språk som för att visa hur vackert han kan formulera sig. Han låter inte sitt ego stå ivägen för storyn, för att anknyta till en krönika av Ulrika Good häromdagen. Och kanske är det just denna lågmäldhet som gör hans böcker så fängslande; att varje detalj kan vara viktig men Harris tänker inte peka ut dem. Det är också något med Harris miljöbeskrivningar som fascinerar mig; trots – eller på grund av – att han inte ägnar långa stycken åt att måla upp en bild åt läsaren så får han mig ändå att känna mig bekant i miljöer jag inte vet något om. Som förra sekelskiftets Frankrike, andra världskrigets England eller det fiktiva efterkrigstida Tyskland i Faderland.

Själva boken handlar som sagt om Dreyfusaffären; ett justitiemord och en skandal som genomsyrade ett demokratiskt lands högsta militära och politiska ledning. Det handlar om människor som ljuger och förfalskar bevis för att de redan på förhand är övertygade om tingens ordning, av ärelystnad, eller bara för att rätta sig i ledet. Men framför allt handlar det om överste Picquart som trotsade sina överordnades instruktioner och den allmänna opinionens fördomar och blev visselblåsare, och vad som hände med honom. Allt detta gör boken aktuell och tänkvärd även idag, och hade jag några som helst tvivel om modet hos vår tids visseblåsare eller förebråelser mot den som väljer att gå i landsflykt efter sina avslöjanden så hade dessa känslor inte överlevt den här boken.

Det hela kan sammanfattas med Voltaires ord från ytterligare 150 år tidigare:
Det är farligt att ha rätt när staten har fel.


Andra bloggar om: , , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2016-05-21 10:53:18)

Några frågor och svar om basinkomst

Jag fick ett antal frågor i Facebook-gruppen för basinkomst rörande det förslag till basinkomst som jag har presenterat. Här är frågorna och mina svar.

Birgitta Malefelt skrev:

–  Bra att någon tar tag i att göra ett förslag, idéer diskuteras runt och vi kommer ingenstans.

Tack! Jag håller helt med: det är dags att gå vidare från det rent visionära, och börja titta på hur vi kan göra verklighet av alla tankarna om basinkomst. Det första basinkomstsystemet behöver inte vara perfekt i alla avseenden. Så länge det inte försämrar för några utsatta grupper, är det viktigaste att det kan bli till konkret handling inom en så snar framtid som möjligt.

– Efter 65 har man alltså inte rätt till basinkomst efter förslaget, men många kvinnor har lägre inkomst än 8333 kr/mån. Är tanken att bostadstillägget för dem med låg pension ska vara kvar?

Mitt förslag rör bara dem i åldern 19-65. Jag föreslår inga förändringar alls för pensionärerna. Både dagens lägstanivåer och bostadstilläggen får vara kvar. Men om någon annan vill lägga ett förslag om att förbättra för pensionärerna är hen helt fri att göra det när som helst. Det skulle kunna vara en bra idé, men själv har jag inte tagit fram något sådant förslag.

– Matmomsen bör absolut inte höjas eftersom de som har lägst inkomst då drabbas värst.

Nej, det stämmer inte. Både de fattigaste och de rikaste hushållen lägger 15-16% av sina totala utgifter på livsmedel och utemåltider, enligt en färsk rapport från Riksdagens utredningstjänst (sid 13). Matmomsen har ingen fördelningspolitisk effekt alls. Enkelt uttryckt får de rika rabatt på hummer och oxfilé, medan de fattiga får rabatt på pasta och nudlar.

– Hur kommer de med A-kassa som är mycket högre än basinkomsten att reagera?

A-kassan är tidsbegränsad, så ingen av dem som har högsta a-kassa idag kommer ha kvar den ersättningen när basinkomst väl införs. Alla kommer få lång förvarning och ha gott om tid att ställa om sig. De hög- och medelinkomsttagare som vill har ett inkomstskydd kan skaffa sig en privat försäkring (till exempel genom facket) för att toppa upp basinkomsten till den nivå de önskar. Eftersom basinkomsten står för grunden om de blir arbetslösa, behöver en sådan försäkring inte bli orimligt dyr.

– Hur mycket skulle det göra att ta bort jobbskatteavdragen, RUT och ROT som bara medel och höginkomsttagare har råd att använda sig av?

Enligt den sammanställning av möjliga finansieringskällor som Martin Jordö har gjort, skulle ett avskaffat jobbskatteavdrag ge runt 100 miljarder, och avskaffat RUT och ROT cirka 20 miljarder. Tillsammans skulle det alltså bli en höjning av inkomstskatten med 120 miljarder om man tog bort både jobbskatteavdrag, RUT och ROT.

Men om man väljer att höja inkomstskatten med så mycket, då blir det ett rent vänsterförslag som det blir väldigt svårt att få stöd för över blockgränsen. Och ska det bli verklighet av en så stor reform som basinkomst, då tror jag att det är nödvändigt att det är blocköverskridande. Därför har jag inte föreslagit några inkomstskattehöjningar alls.

Dessutom är det tveksamt om det är hållbart att höja löneskatterna för att finansiera basinkomst, när ett av skälen är att många tror att en stor del av lönearbetet kommer försvinna. Om de har rätt och lönearbetet faktiskt försvinner, då försvinner ju finansieringen av basinkomsten också, och vi står utan lösning.

– För en ensamstående så räcker 8333 kr/mån inte till både mat och bostad eftersom bostäderna har blivit väldigt dyra, ska alla med basinkomst flytta till en avfolkningsort där något billigare bostäder finns?

8.333 är ungefär i nivå med vad försörjningsstödet (inklusive hyra) för en ensamstående ligger på idag, så det blir inte sämre än det är idag. Men basinkomsten innebär tyvärr ingen lösning på bostadsbristen, det är helt sant. Där behövs det andra politiska åtgärder.

Min förhoppning är att det ska gå att höja nivån lite grand över 8.333 när vi har gjort en noggrannare beräkning av kostnaderna. Jag skulle själv tycka det var mycket bättre om man kunde hamna någonstans runt 9 – 10.000 i månaden. Men tills det verkligen är genomräknat och vi är helt säkra på att det går att finansiera, vill jag ogärna gå ut med en högre summa. Det viktigaste är att det inte blir några försämringar för utsatta grupper när systemet införs. Sedan kan man alltid höja nivån gradvis i takt med att man hittar finansiering.

Läs sammanfattningen av mitt förslag till basinkomst


Kommentera! (by Christian Engström at 2016-05-21 08:16:31)

20 May 2016

Den nyckelfärdiga totalitära staten


Läs min senaste text hos Mårtensson:


Om hur Sverige förändras på ett sätt som snabbt kan komma att utnyttjas på dåliga och farliga sätt av systemet eller av enskilda aktörer.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-20 10:02:00)

Debattare: Så kan vi införa basinkomst

bi syreAtt införa basinkomst är ett sätt strömlinjeforma och förenkla dagens trygghetssystem. Invändningarna är känslomässiga, inte ekonomiska, skriver jag i Tidningen Syre.

Läs min debattare hos Tidningen Syre

Kommentera! (by Christian Engström at 2016-05-20 07:42:28)

19 May 2016

The Future of Democracy Emerges in Iceland

FutureOfDemocracy2

The crisis that knocked on Iceland’s door in 2008, turned out to be a “beneficial” fact for the country. It was beneficial because it abruptly and suddenly made Icelandic people question many things about politics and economics. Mainly, it made them realize that they should not leave their fate in the hands of politicians and bankers but should actively, themselves, participate in the democratic procedures and shape their future.

The massive awakening mobilized Icelandic people and resulted in the forming of many grassroots movements with new parties and new politicians emerging. The economic crash born personalities such as Birgitta Jonsdottir, a ‘poetician’ (poetry+politician), who was elected whilst running new parties (such as the Citizens’ Movement in 2009). Birgitta was also one of the founders of Pirate Party of Iceland, which is currently leading the polls as the largest party in Iceland.

Icelandic people currently have a campaign of “red cards” in their homes to protest the violations occurring in the terrain of politics. At the same time they invite people from around the world to send their own messages to Iceland on “red cards” using the hashtag #messagetoiceland and participate in an international dialogue on the future of democracy. “Politeia 2.0“, a platform for political innovation from Greece, the most southern part of Europe, sent some red cards too, one of those cards is the featured image of this article a baby holding a red card in his hands which says: “Democracy is being reborn by the citizens”.

The “awakening” also gave impetus to many innovative initiatives (such as digital platforms, social media, etc) that facilitate the direct participation of citizens in decision making. With the help of the collective intelligence the Constitutional Council was formed to write the first ever crowd sourced, citizen-made Constitution in the world. All those democratic methods and processes, that refers to a particular political behavior, have been recognized worldwide as “the Icelandic example”.

Above all it brought forth and highlighted very big and serious issues, such as the future of democracy through the functioning of the representative system. Through the years Icelandic people have experienced the faces of participatory democracy that give citizens the right to participate in public affairs and decision making. “The Icelandic example” inspired other citizens of other countries to emulate, develop, extend and experiment with it.

Utilizing this experience there is a three day international event (meeting and conference) in Reykjavik the coming weekend. The event goes under the name “The Future Of Democracy” and is organized by

  • the “Constitution Society” – an NGO
  • Katrin Oddsdottir – lawyer and human rights activist, one of the 25 members of the Constitution Council of Iceland
  • Jón Ólafsson – professor of philososphy in the University of Iceland
  • Eileen Jerrett – director

There are many participators from Europe and America and the event will end with a citizens meeting, based on the ideology of the National Assemblies which took place in Iceland after the crash, inviting citizens to visualize values which could underline a new and better society. There will be speeches by inspiring lecturers such as Lawrence Lessig (professor of law in Harvard University and very active in the civil rights movement), Helene Landemore (professor of political science), Katrin Oddsdottir and Birgitta Jonsdottir. At the event there will also be two Icelandic artists who will use the meeting to collect material for a project of writing a political opera related to the crash of 2008.


 The Future of Democracy – day by day

FutureOfDemocracy

Day1: Political Epistemologies – What has been done?

Political theorists have increasingly been discussing the quality of democratic approaches to policy- and decision-making in recent years. A central question has been whether democracy is essentially smart – i.e. whether increased democracy also improves solutions. Discussions of theoretical approaches to “intelligent democracy” and participatory planning of constitutional institutions by leading scholars, such as Lawrence Lessig (Harvard University).

Day 2: Democratic Experiments – What is being done?

Innovative “democratic experiments” from Europe (Finland, Greece, France) and USA will be presented, whilst maintaining the Icelandic example at the heart of the debate. In this workshop practicians, activists and researchers will present actual democratic experiments for discussion. The first half of the program focuses on Icelandic cases, the second half on experiments from around the world. The aim is to have a useful critical discussion of innovative projects and exercises. The day ends with a presentation and screening of the documentary film “A Blueberry Soup: How Iceland Changed the Way We Think about the World” directed by Eileen Jerret. Aferwards the film there will be a Q&A.

Day 3: Democracy in the Spotlight – what can be done?

220 persons from around the globe are expected to attend the meeting. The meeting will be hosted at the Reykjavik City Theatre and will look at the democracy of the future. It is open for everybody as long as there is space, so people are encouraged to show up early to get seats at the tables and be able to participate. Speeches by inspiring international academics, past/present politicians, and trailblazing democracy hub troubadors (see above for details). Soup can be bought in between two dynamic participatory talks which aim at investigating the next steps in Iceland as well as focus on the future of democracy as a concept.

The event will be lived streamed both through Borgarleikhúsið and citizen journalists via Periscope.

Featured image is copyrighted but used with permission

Flattr this!

Kommentera! (by Stathis Leivaditis at 2016-05-19 19:04:53)

Talsinki Pirates – PPEE and PPFI to Extend Collaboration

talsinki pirates in estonia and finland to work together

Tallin and Helsinki form a “twin city” with plans to build a tunnel under the Finnish Gulf under the codename ‘Talsinki’. The Pirates of the Finnish Gulf and Estonian Pirates have started collaborating on joint projects to foster extended collaboration between PPFI and PPEE under the name ‘Talsinki Pirates’. They have scheduled their second encounter to happen in Tallin on 19-21st of May where they will meet for a series of campaign events and to hold the general assembly (GA) of PPEE. Sunday is left for idling, eventual recaps and unofficial talks.

The general assembly of Pirate Party Estonia will take place on Saturday, 21st of May.  Starting from Thursday, 19th of May, there will be a series of activist events preceding the GA. However, the main day will be on Friday 20th of May, where you can participate and help with:

The organizers of Talsinki Meeting #2 told Pirate Times that the idea of the event is to engage in practical activism. Focusing on a learning-by-doing and inspiring each other without too much direction from above. The events are accessible by everyone and formal barriers of participation have been minimized. They strongly encourage everyone to bring their own specific skills and help where able, basically anything goes: slacktivism on social media, graphical design, explaining pirate ideas to layman on the street, using cameras and microphones to record activities, playing copyright light dance music or climbing walls to install fake surveillance cameras.

For me, I think, it’s all about courage, it’s something that the whole movement started from. Pirates decided to bite the bullet and say, yeah, we copy stuff illegally, we are pirates and we are not ashamed of it, and we are right about Internet, not you. Pirates without Borders agreed Pirate Codex already in 2011 and it says more about being a pirate than our official programs. This codex is still very much relevant for individual pirates and supporters.

The reason is that being a pirate politician or more like an activist entails a special moral disposition. You don’t become active pirate just because you support copyright reform or net neutrality or whistleblowers’ rights, it’s that you want to change something about these things in a special way. You want to change these things in a permanent manner, so you don’t have to do it over and over again, you want to reinvent the whole process and make it more meaningful.

And it takes a lots of courage, because if you start analyzing what needs to be done you find yourself sitting on an enormous pack of documents from the past, every single one shouting at you: “It’s not that easy!” You become a pirate by saying: “Come on, who said it has to be easy, I want to do it anyway!” And you know, usually the people who have written those documents, they don’t know more than you do, usually even less. I think we need more people realizing that in Estonian Pirate Party but I suppose it’s not that different in other countries too. For example, in Iceland they certainly have showed some courage. – Märt Põder, PPEE

Featured image: CC, BY 4.0 TrueActivist.com

Flattr this!

Kommentera! (by Josef Ohlsson Collentine at 2016-05-19 07:32:50)

18 May 2016

Konsten att skilja mellan fejk och äkta på nätet

Idag spreds tydligen en fejknyhet med SVT som avsändare, som spred virus. Igår fick vi fejkfaktura till jobbet (som även andra hade fått). Idag fick även en kollega ett fejksms, om att “nån installerat Angry Birds” på en enhet Apple inte kände igen, så vänligen logga på här… blablabla. Varje vecka får jag samtal från “microsoftsupporten“, som vill komma åt mina inloggningsuppgifter. Fejk är en del av vardagen.

Tidigare kände jag mig någotsånär trygg, tyckte jag kunde avgöra när det var något skumt, ändå var det jättenära härom veckan, att jag klickade på en fejklänk som såg ut att vara från gmail. Mailet råkade komma när jag höll på och gjorde om en massa saker i gmail, så nånstans var reflexen “att jag kanske hade råkat komma åt något”. I sista sekund insåg jag att det var något knas.

Allt detta fejkande sker per nån slags automatik. Miljontals mottagare, och alltid är det nån som betalar, alternativt laddar ner trojaner, även på sina telefoner. Många bäckar små. Trojaner som bland annat skapar s.k. “botnets”, dvs, nätverk av datorer som gör som någon på fjärr vill att den ska göra. Som att sänka tidningssidor en lördagskväll, eller så. Det går tydligen att köpa den tjänsten, har jag förstått.

Överlag är det ett jätteproblem att det blir allt svårare att skilja mellan fejk och äkta. Jag har kompisar som är duktiga på det där med tekniken, så jag har ett antal tillägg installerade i min browser pga deras tips. Som Adblock, uBlock Origin, Privacy Badger och så vidare. De förhindrar reklam, enkelt uttryckt. I princip är det hygien – för “reklam” är en vanlig bärare av trojaner. Tänker på det ofta när jag läser olika kommentarer om hur “AdBlock sabbar affärsmodeller”.

Mycket görs för att förhindra hot och hat via nätet. Vi pratar om det, även om jag ibland tänker att det antagligen inte riktigt går att “lösa” med mindre än att vi människor muterar och blir lite smartare plötsligt. Men vi pratar om det i alla fall. Hur det påverkar den offentliga diskussionen, hur det riskerar landa i självcensur (vilket faktiskt borde oroa de som rasar över politisk korrekthet, att de kan ha orsakat det till och med). Det finns där, det kampanjas och det snackas och tycks saker.

Fejkandet har vi däremot inte riktigt tacklat. Tänker att det antagligen påverkar en hel del. Under tiden har vi världens konstigaste dissonans i debatterna, där man pratar om inkomster för medier när AdBlock är på tapeten, och att poliser inte kan göra sina jobb om de inte får statliga trojaner, no less. Vi verkar leva i en slags digital medeltid, just nu. Smittorna sprids vitt och brett, och kunskap om simpel hygien som skulle kunna göra skillnad icke-existerande.

Tyvärr finns inga tillägg som skyddar mot politiker som fejkar problemlösning medelst trojaner. Där måste du själv försöka ha lite koll.

Flattr this!

Kommentera! (by emma at 2016-05-18 17:56:10)

PPSE Removes More Than 500 Political Standpoints

anton nordenfur, mattias bjärnemalm and magnus andersson are new leadership for the swedish pirate party

Pirate Party Sweden (PPSE) just finished their general assembly (GA) meeting, which took place online over the past few weeks. PPSE elected their first democratically chosen leader together with a vice-leader and a party-secretary. The GA also took a large decision to remove 561 specific political standpoints and retain only their political core program.

The new party leadership will step into their roles after almost a year and a half without a party leader. During this time the board of PPSE has taken a more active role and also delegated some leadership tasks to temporary positions. This was done in order to change some of the internal structure and statutes for new leadership.

The GA elected Magnus Andersson as their new leader, Mattias Bjärnemalm (Mab) as their vice-leader and Anton Nordenfur as party-secretary. Magnus has been a member several years but only been active in the party for the past two years and is still a new face to most members in the party. However, during this time he has been active in a wide range of positions and held many responsibilities that will come of use now.

“We need leadership. A new type of leadership, a leadership where there is a trust in our members to create participation. Where there is a possibility (both as an individual and organisation) to make mistakes and learn from them. Because what we are doing no party has attempted before: having a structure where every individual is a possible representative of the party and the politics we stand for. A leadership where we highlight and support groups and individuals doing good work whilst we still offer to help where needed. A leadership with focus on simple, functional structures so that we can focus on developing our party and politics.” – Magnus Andersson, PPSE leader

The second large decision the GA took was to remove 561 political standpoints (link in Swedish) that had previously been added to their political program. Over the past ten years PPSE have undergone various phases of broadening their political program. Many of these changes were implemented into their core political program (link in Swedish) whilst others remained more loose as political standpoints. However, over the years the approach has been changing and some of these political standpoints are very detailed whilst others are a bit odd in relation to the core political program.

Rather than attempting to go through each one with editing, mending, merging and even removing some, the members decided to remove everything and start with a clean slate. The best political statements will be worked over and implemented again over future GA’s but hopefully in a more coherent manner. For now the politics of PPSE consists of their core political program (3 sections with 12 parts in total underneath). Pirate Times will write about the remaining political policies in a future article.

Featured image: CC-BY-SA, Jonathan Rieder Lundkvist

Flattr this!

Kommentera! (by Josef Ohlsson Collentine at 2016-05-18 16:18:08)

Din e-post till politikerna passerar FRA:s spionfilter


Macpro uppmärksammar att SD, Socialdemokraterna, Vänstern, Liberalerna och Feministiskt Initiativ lagrar sin e-post utomlands. [Länk»]

Som alla vet söker FRA av innehållet i den internettrafik som passerar landets gränser. Vilket i detta fall innebär att ett statligt spionorgan övervakar medborgarnas e-post-konversationer med nämnda politiska partier – samt all partiernas interna e-post-kommunikation.

Är det verkligen lämpligt att ett statligt underrättelseorgan övervakar medborgarnas kommunikation med sina valda politiker? Är det så lyckat att FRA med sitt nära samarbete med brittiska GCHQ och amerikanska NSA kan hålla koll på vad våra demokratiskt valda politiker håller på med?

Men det handlar inte bara om FRA. Med e-posten i utlandet (t.ex. har S och V sin mail genom Microsoft Office 365) öppnar de för att utländska underrättelsetjänster kan botanisera fritt i deras korrespondens.

En twist är att ett av de mest övervakningsglada partierna, Moderaterna, har sin e-post hos den svenska operatör som har högst profil vad gäller att slå vakt om sina kunders rätt till privatliv – Bahnhof.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-18 10:04:00)

17 May 2016

Fridolin menar att alla vinner på om svekdebatten lägger sig...

"Ett och ett halvt år och vi har låtit den debatten följa oss fråga efter fråga. Matat den med nytt innehåll. Orkar vi det här? Ska vi släppa nu? Det måste bli ett slut på den debatten."
Orden kommer från Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin, på partiets kongress i helgen som gick.

Han vill helt enkelt ha ett slut på diskussionen om att MP sviker sina principer i fråga efter fråga. Vilket man kan förstå, då den debatten ständigt får nytt bränsle.

Fridolin skiter i sakfrågorna. Han har blivit minister och det är viktigare än allt annat. Han får bestämma över andra och det är viktigare än partiets själ, program och heder.

Det handlar inte bara om miljö och migrationsfrågor. I så väl EU-valet som riksdagsvalet lovade MP att vara en garant mot massövervakning. Sedan dess har MP lagt sig platt för sossarna i fråga om datalagringen. De har sagt nej till att riva upp FRA-lagen. De har sagt nej till att utreda FRA:s samarbete med NSA. Och de har landat i att whistleblowern Edward Snowden inte är välkommen att få en fristad i Sverige. Vallöfte efter vallöfte har brutits. Svek har lagts till svek. Makten är viktigare.

En normal människa skulle fråga sig vad man skall med makt till – om man inte tänker använda den för att kämpa för sina principer. Men för Fridolin är makten ett självändamål.

Uppenbarligen fick han kongressen med sig. MP kommer att fortsätta på den inslagna vägen. Nyvalda språkröret Isabella Lövin håller med. Till SR Ekot säger hon att partiet "skall fortsätta jobba så som vi har gjort".

Låt oss hoppas att i vart fall MP-väljarna reagerar. Det är ju de som har blivit svikna. Det är dem språkrören pissar på. De senaste opinionssiffrorna tyder faktiskt på ett uppvaknande.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-17 18:10:00)

La Quadrature du Net leaves the state of emergency

Paris, 17 May 2016 — When faced with a wall, you need to know when to stop banging your head against it. After years of legal violence, defeats and steady erosion of fundamental rights, and confronted with an elected political body whose only logic is to reinforce the security apparatus, La Quadrature du Net has decided to stop wasting time trying to appeal to the reason of those who won't listen, and is now taking a new direction for its actions.

Law after law, anti-terror measures after state of emergency and increased surveillance, the institutional political space has petrified in the quest of its own maintenance that the point that it now seems unrealistic make the voice of the common interest heard in the coming months, any more than human rights and social justice, or indeed simply the voice of wisdom. Unless a surprise comes from social movements, the presidential campaign will only promise us the depressing display of a variety of dead-ends. Even on subjects outside the core interests of La Quadrature du Net, the parliamentary and political news are a perfect illustration of this.

It is not the multiplication of consultation and other embryos of participative processes that will change the course as the political logic of former times will still prevail. For two years, civil society has been heavily consulted and heavily ignored on digital issues. The participative logic was constantly instrumentalised to hide the persistence of the grip of the administrative machine and lobbies.

Day after day, at the same time, we witness a growing willingness from citizens to appropriate digital tools. To better defend one's privacy, to better protect one's fundamental rights against attacks or deficiencies of governments, the whole of society is full of expectations and as soon as a space opens, it dives into it. For several years, we have developed a core discourse on free speech, right to information or the balance of the infrastructures, whose effect and objective are to facilitate participation by individuals and organisations, beyond rigged parliamentarian and political debates.

The continuous urgency to answer irresponsible or precipitated propositions coming from the government, political parties, or their spokespersons in Parliament stands in the way of in-depth reviews and proposals, and hampers our capacity to seize new social issues in the digital space.

For all these reasons, we have decided to take a step back from legislative monitoring in France, at least until after the 2017 general elections.Nonetheless, through Les Exégètes Amateurs in particular, we will keep up attacking through legal means the dangerous laws voted by the Parliament. However, we will not systematically respond to populist or surrealistic speeches of politicians, we will not get into fights in order to make those that govern us realise that they are slowing killing our freedoms under the guise of ensuring our (illusory) security.

We will try instead to feed public debate through other means, without exhausting ourselves in daily battles against bureaucratic closed circles that give a deaf ear to experts and to the civil society. We remain hopeful that this open exchange of ideas may nonetheless feed the political programmes of those who still wish to reach the same objective as we do.

We will not knock on the doors of political parties ahead of the elections, but we do hope that some will take inspiration from our work.

We will write, we will publish, we will share. We will help our fellow citizens build a digital society that respects everyone's rights, whether by instructing people on digital security, by creating spaces for debate, by promoting Free software ideas and decentralised services, by participating in the creation of new Commons, by fostering and protecting freedom of speech, by feeding debates on copyright and the free circulation of culture and knowledge - that and many other things.

We will strive even harder to create an engaged citizenship able to anticipate and face the Internet's legal and political issues.

Are we giving up? Not at all. Rather, we are refocusing, concentrating on efficiency, refusing to legitimise a political game growing less and less democratic, and need to act where we can still make a difference.

This is why we have decided to reorganise our internal activity. We will pay less attention to the French legal landscape and instead focus more on the common action of the movements currently emerging in other countries all through Europe. More thinking, open to external interventions and external skills that we do not yet have in our teams. More writing, more graphic production, more audio, more videos. Less work with the political world and more with the individuals who are willing to come with us in this new direction. We will spend more time doing meaningful awareness campaigns, developing participation, decentralising our actions and engaging our volunteers, all while being more independent from agendas that are not set by us.

We hope that by reorienting our action, we will convince even more people to come work with us to build a digital world worthy of a democratic society. We invite all the associations and groups with whom we work already, or who share our goals and observations, to support us and work with us to foster a richer public debate on these questions. So that we will be stronger in the legal and political battles we will have to fight tomorrow.

(by neurone130 at 2016-05-17 16:26:00)

16 May 2016

Edward Snowden om den okontrollerade staten


"A lot of people laud me as the sole actor, like I’m this amazing figure who did this. I personally see myself as having a quite minor role. I was the mechanism of revelation for a very narrow topic of governments. It’s not really about surveillance, it’s about what the public understands—how much control the public has over the programs and policies of its governments. If we don’t know what our government really does, if we don’t know the powers that authorities are claiming for themselves, or arrogating to themselves, in secret, we can’t really be said to be holding the leash of government at all."

CJR - Snowden interview: Why the media isn’t doing its job »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-16 13:55:00)

Vad vill staten, egentligen?


Jag är ingen vapenkuf, men...

Det är uppseendeväckande att se hur polisen tycks hitta på egna regler för att förhala och neka licenser för lagliga vapen. Och det är inte bara polisen. Regeringen och EU tycks också ha som plan att avväpna jägare, sportskyttar och andra som har fullt legitima skäl att äga ett vapen. Än så länge tycks dock riksdagen stå på skyttarnas sida. (Ledamöterna är väl oroliga för att inte bli omvalda, kan man anta.)

Som om brottslingar och terrorister skulle använda sig av lagliga vapen. Det är bara dumt.

Man kan även se frågan i ett vidare perspektiv. Staten avväpnar medborgarna. Vi är på väg mot ett kontantlöst samhälle. Övervakningsstaten blir allt mer omfattande. Och så vidare.

Det är inte utan att man börjar fundera på om den härskande klassen har något slags plan. Men oavsett om det finns en plan eller ej – så blir resultatet det samma: Svenska folket blir allt mer utlämnat till överheten och dess nycker.

Uppenbarligen ser staten medborgarna endast som skattebetalande boskap.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-16 09:56:00)

15 May 2016

”Lön utan arbete” är fullt möjligt – om man gör det rätt

”Lön utan arbete” är titeln på en rapport som utredaren Klas Eklund har skrivit på uppdrag av en av regeringens framtidsgrupper. Där tar han upp frågan om basinkomst, men avfärdar hela idén som omöjlig efter en snabb överslagsberäkning. På sin blogg skriver han:

Tanken om en garanterad baslön utan krav på motprestation låter onekligen sympatisk. Men i denna rapport, skriven för en av regeringens framtidsgrupper (där jag är ordförande) dissekerar jag idén och finner – tyvärr – att den får betydande negativa följder.

Men det är en väldigt förhastad slutsats. Det är helt sant att det inte skulle gå att införa basinkomst enligt den naiva modell som Klas Eklund och hans analysgrupp undersökt i rapporten. Men designar man basinkomstsystemet bättre blir det fullt möjligt att finansiera på ett realistiskt sätt.

Den modell som Eklund har tittat på är att man skulle ge endera 15.000 eller 7.000 till alla över 20, även dem som har en lön som de kan försörja sig på, och även till pensionärer (som ju redan har arbetsfri inkomst garanterad genom pensionen).

Det här skulle bli alldeles för dyrt, konstaterar Eklund, och det har han förstås rätt i. I rapporten skriver han på sid 17:

Sverige har i dag drygt 7,5 miljoner invånare över 20 år. Att ge alla dessa en månadsutbetalning på 15 000 kr skulle kosta staten drygt 1 350 miljarder kr om året – vilket ska jämföras med att hela den offentliga sektorns utgifter i dag uppgår till drygt 2 000 miljarder. Då ingår både statens och kommunernas löneutbetalningar, försvaret, alla investeringar och hela transfereringssystemen.

Sätter man istället basinkomsten till 7.000 kronor i månaden skulle kostnaden istället bli runt 700 miljarder. Det skulle också vara för dyrt, konstaterar Eklund korrekt.

Att ”pengar till alla” inte fungerar är förstås inte det minsta märkligt. Basinkomst är fördelningspolitik. Olika förslag kan ha olika fördelningsprofil, men inget kan ge mer pengar till alla samtidigt. Det går inte att dela en kaka på ett nytt sätt så att alla får en större bit. Någon sådan tårtspade finns inte.

Men utformar man systemet smartare blir det fullt möjligt att införa basinkomst på ett sätt som är realistiskt att finansiera.

Jag har tagit fram ett konkret och genomräknat förslag på basinkomst. Det skulle kosta 132 miljarder per år att införa, och är finansierat med 142 miljarder i förslaget.

Till skillnad från Eklunds naiva pengar-till-alla-modell, bygger förslaget jag har tagit fram på principen negativ inkomstskatt. I ett sådant system har alla rätt till basinkomst om de inte har tillräckliga egna inkomster för att försörja sig på. Men de som redan har jobb och lön får inga gratisutbetalningar på tusentals kronor i månaden.

Ett sådant basinkomstsystem skulle ha mycket stora fördelar jämfört med dagens byråkratiska lapptäcke till skyddsnät. För dem som har jobb fortsätter allt fungera som förut. Men de som är i behov av hjälp får den på ett värdigt och rättssäkert sätt, där de slipper vara utlämnade till en handläggares godtycke för att klara sin försörjning. Det här är fullt möjligt att genomföra.

Jag tycker det är bra att regeringen åtminstone har börjat nosa på frågan om basinkomst genom att tillsätta en analysgrupp. Men det är tråkigt att analysgruppen inte har tittat lite djupare på mer realistiska modeller för basinkomst av typen negativ inkomstskatt. Jag hoppas att framtida utredningar kan råda bot på den bristen.

Som ett konkret bidrag till diskussionen finns min skiss på ett mer realistiskt basinkomstsystem här:

Läs sammanfattningen och ladda ner Ett konkret och genomräknat förslag på basinkomst

Kommentarer på Facebook

 


Kommentera! (by Christian Engström at 2016-05-15 12:28:41)

14 May 2016

The Swedish Government is the owner of thepiratebay.se

domain name against IIS registrar determines The Pirate Bay domain name as an object

After a court-decision ThePirateBay.se and PirateBay.se has been forfeited to the Swedish government. This is the first time a domain name has been confiscated in Sweden on this level. There are no previous cases of states suing a registry for abetting criminal activity or breaching copyright law.

The Swedish Prosecution Authority had filed a petition (pdf in Swedish) with the Stockholm District Court requesting the seizure of two domain names, thepiratebay.se and piratebay.se from the Registry of Swedish Domains IIS (formerly .SE). The job of IIS is to administrate the top-level domain .se which means they provide a search and cataloging function, and assists in the translation from domain names to the actual address on the internet – the IP address.

The case revolved around whether Swedish law sees a domain name as an object or if it should be considered a tool. It also makes implications about who is responsible for copyright infringement and how far-reaching this should be. The prosecutor was pushing that domain names are tools for copyright infringement and that they should be considered an ‘object or property’ that can be confiscated.

According to Swedish Penal Code 36:3 an object that due to it’s specific nature is used in crime can be confiscated. IIS does not see domain names as objects and thus disagreed with this notion. The registrar acts according to ‘mere conduit‘ principles (only responsible for delivery service, not content inside) and thus has actively taken a stand to not judge and continued to give access to the pirate bay domain name.  The state sees this as a strong reason for confiscating the domain names from the registrar.

IIS sees this as a quick fix from the state but in no way a solution to the matter:

There are various ways of blocking content that is available online. Removing domain names from the address sphere is like removing the sign for a store in the city. It will be harder for customers to locate the store, but the store nevertheless remains in place and customers who manage to get there can still shop there.

Another metaphor could be to permanently remove addresses from buildings where a crime has been comitted. What would Stockholm’s address registry look like if you had removed all of the addresses where a crime had been committed? Probably like Swiss cheese.

Removing the sign – the domain name – is an ineffective and disproportionate way of achieving an impact from a previous verdict stating that a service is to be removed from the internet.

According to Torrentfreak the Pirate Bay co-founder Fredrik Neij will appeal claims that he owns the domains at the Supreme Court. The case is built upon the fact that Fredrik Neij is the owner of thepiratebay.se and piratebay.se domain names.

Featured Image: modified from CC-BY-SA Pirate Bay, PPNO and PPCAT

Flattr this!

Kommentera! (by Josef Ohlsson Collentine at 2016-05-14 05:48:28)

13 May 2016

Court Case says that IP Addresses are Personal Data

IP addresses are deemed personal data according to EU court case

Patrick Breyer from the Pirate Party Germany sued the German government for logging all visits to government websites (Case C-582/14). He believes that there should be a right to surf the Internet anonymously if wished. Website owners track user activity on their sites for commercial reasons and to improve user experiences on the site but this data is also often disclosed to law enforcement agencies at request.

Breyer especially turns against the German government logging visitors and believes that users should have a right to stay anonymous:

“Banning governments and Internet giants from identifiably recording our browsing habits is the only way to effectively shield our private life and interests, to prevent erroneous infringement notices and false suspicions. IP addresses have turned out to be extremely prone to error and unreliable when used to identify users. For as long as browsing the Internet can result in prosecution, there is no real freedom of information and expression on-line.

Nobody has a right to record everything we do and say on-line. Generation Internet has a right to access information online just as unmonitored and without inhibition as our parents read the paper, listened to the radio or browsed books.

[…] The blanket retention of communications data having been rejected as a disproportionate interference with our fundamental right to privacy, recording the content of our online behaviour should be dismissed even more so.”

Yesterday, August 12th, the EU Court of Justice (ECJ)’s Advocate General handed down an opinion on the case (in German). Following the assessment of several similar cases in other countries (Austria, Portugal) the Advocate General agrees that IP addresses are personal data and may be collected only where allowed by data protection law.  The Advocate General did not opine on whether website operators may retain IP addresses in bulk or whether the users privacy rights prevail. EU law does not give specific guidance on the matter.

Breyer believes the European Commission ought to act more directly in enacting laws that will protect online privacy:

“The Commission should amend EU legislation to specifically prohibit any blanket recording of our Internet use by website operators. Europe should reject the ruthless NSA method of ‘collecting it all’ and enforce our right to freedom of information and expression in the digital age […] This Internet stalking is about as useful as hanging a CCTV camera next to an open warehouse door. We need secure IT systems, not a general suspicion against Europe’s 400 million Internet users”.

Featured image: Picture of Patrick Breyer (no copyright) and business vectors designed by Freepik.

Flattr this!

Kommentera! (by Josef Ohlsson Collentine at 2016-05-13 19:21:40)

50 Shades of Grey for Net Neutrality

Paris, 13 May 2016 — This week La Quadrature du Net was invited to participate to a workshop at the ARCEP1 in order to discuss the guidelines in the making by the BEREC and the new regulatory framework concerning Net Neutrality. While stressing the openness of the ARCEP, La Quadrature du Net deeply regrets that on such a crucial subject the negotiations were shadowy, without clear goals and keeping the possibility to by-pass Net Neutrality and thus threaten fundamental liberties.

Those guidelines are following the adoption in October 2015 of the regulation on telecommunication that leaves a large leeway for regulators to interpret it. Less than a month before the publication of the first draft of those guidelines, the orientation given by the BEREC isn't known yet and a number of organisations around the world are worrying. The risk is to have guidelines that will leave leeway to bypass the principles of an open and non-discriminatory Internet. The lack of transparency of the negotiations aren't favourable to trust the results of those negotiations.

During the workshop of the 11 May at the ARCEP, Sébastien Soriano2 talked about a "very large grey zone" especially concerning the interpretation given to commercial practices. Then, those that will need an action on the network (such as the Zero Rating) will be "dark grey" and will be subject to a strict evaluation. But our questions concerning the position of European regulators on a recent offer of Zero Rating by the operator Telia in Sweden, remains unanswered.

Commercial practices doubled to those offers, for example SFR Presse, will be in the "light grey" zone and will be evaluated through the competition law, benefiting from a better flexibility. But, such an offer infringes the principle of free choice for the user because the operator offers more accessible services and infringes the liberty to inform. All in all, a lot of questions remains pending.

The elaboration of guidelines cannot be appropriate with these "shades of grey" being only shades of uncertainty. It is crucial that regulators remain transparent, so they will be able to develop serenely their jurisprudence during their future actions. As we do not have other choice than to judge by the facts the reality of Net Neutrality, this is why the starting lines should be as clear as possible and let as little doubt in their interpretation.

Some points seem to reach a consensus, for example parental control which is part of traffic management activities only acceptable if they are done under control of the end-user.

La Quadrature du Net wants to stress again the blatant shortfall of the transparency in the process of elaboration of those guidelines when a real public debate could have been launched by putting forward a consultation much earlier. We urge the citizens not to wait for the short official consultation of six weeks in June to answer to the one launched by the group of NGOs Save The Internet. We also call on citizens to report technical and commercial violations of Net Neutrality on Respect My Net.

  • 1. The ARCEP is the French regulator authority of electronic communications and postal services
  • 2. Sébastien Soriano is the president of the ARCEP

(by neurone130 at 2016-05-13 15:39:07)

Vad kan vi lära av de grönas röra?

miljoparti3677652_803_470

 

 

Det som pågår i miljöpartiet nu är mycket intressant, och också lärorikt för oss pirater.

  • De är ett parti som bildades för att de hade en egen fråga, de tyckte/insåg var viktigare än alla de som dominerade det politiska samtalet. Det gäller oss också.
  • De drog till sig mängder med människor som ansåg att de minsann var mycket mer moraliska än alla de fifflande och rufflande politikerna i de andra partierna. Vi också.
  • De hade en dröm om en annan slags politiker, fria att rösta efter eget samvete, som inte skulle göra upp i slutna rum. Så ock vi.
  • De var dessutom tidigt på det klara med att de inte bara ville sitta bredvid och skrika sig hesa, utan vara beredda att sälja sina röster i vissa frågor för att få utdelning i sina kärnfrågor. Precis som vi.

Tänker vi över saken är det just krocken mellan dessa fyra och den obönhörliga verkligheten som får MP att just nu vrida sig i kramper och konvulsioner. De har prioriterat miljön och det de får till miljön med regeringsmakten framför migranterna. De har prioriterat den superpolitiske manlige broilern framför den kunnige kvinnliga antipolitikern, som aldrig lyckades lära sig hur man spinner media. Och för detta brinner det internt, och de löper gatlopp i media.

Vad kan vi lära av detta? Vad ska vi tänka på för att vara bättre förberedda när vi om fyra eller åtta år varit vågmästare åt en regering några år, folk börjar bli missnöjda, och saker blir tunga?


Tagged: Strategi

Kommentera! (by Henrik B at 2016-05-13 13:39:08)

12 May 2016

Sakpolitisk omstart för Piratpartiet – Integritet

Piratpartiets vårmöte har just beslutat att riva upp alla de sakpolitiska ställningstaganden som arbetats fram under de senaste åren. Av debatten att döma – där jag själv deltog – hade de blivit så många och spretiga och ibland så detaljerade och dessutom överlappande, att ingen längre i en ideellt driven organisation klarade av att hålla reda på vad partiet egentligen tyckte. Alltså menade en majoritet på mötet, dags att avskaffa alla i ett svep, och börja bygga upp en något mindre vildvuxen sakpolitik, där vi återvinner det som var värt att bevara.

Jag har börjat fundera över hur vi kan göra det, och börjar med den fråga som ligger mig själv allra varmast om hjärtat, integritet. Först kommer några allmänna tankar om återuppbyggnaden. Sedan ett utkast till förslag. Sedan, som bakgrund, vad som redan står i det principprogram vi behållit, vad som står i det partiprogram som styrelsen tog fram utifrån de avskaffade ställningstagandena , och de ställningstaganden vi hade i området.

Allmänna tankar

I diskussionen på vårmötet blev den enligt min mening rätt klart att vi behöver en sakpolitik som inte är lika omfattande, och därmed inte heller lika detaljerad som den vi haft. Enligt min mening är ett viktigt sätt att uppnå detta att vi beskriver hur vi vill att saker ska vara – inte exakt hur man ska ta sig dit. Och att man låter bli att göra i sammanhanget självklara preciseringar.  (Säger partiet till exempel att vi vill avskaffa FRA-lagen behöver vi inte dessutom tala om att det inte ska ersättas av något annat liknande.)

Vidare var det också tydligt att många tycker att vi bara ska göra nya sakpolitiska ställningstaganden som har tydlig koppling till våra grundvärderingar och vårt principprogram. Jag håller med, och har alltid tyckt så. Kring integritet tror jag vi alla är ense om att de ställningstaganden vi haft ligger nära kärnan av de grundvärderingar som förenar nästan alla piratpartister. (Även om en del ställningstaganden naturligtvis har bäring på spänningen mellan ”integritet” och ”total öppenhet”.  Som jag ser saken är den frågan dock avgjord genom att skrivningarna i principprogrammet så tydligt slår vakt om rätten till integritet.)

Utkast till framtida ställningstaganden

Detta utkast skulle innebära 18 ställningstaganden om sammanlagt 372 ord istället för som tidigare 28 ställningstaganden om 791 ord. Alltså en halvering av volymen. Och då är det ett mycket centralt område för oss.

Ingen avlyssning eller annan övervakning utan konkret misstanke mot just den övervakade om grovt brott. All generell övervakning av kommunikation mellan människor förbjuds i grundlag.

Brevhemligheten utvidgas till bli en allmän rätt till kommunikationshemlighet oavsett vilken teknik som används.

Det ska vara möjligt att leva ett normalt liv och röra sig fritt i samhället utan att efterlämna elektroniska fotavtryck. Exempelvis måste system för betalning av varor, bussbiljetter, trängselskatter samt lås till hyreslägenheter utformas så att de inte lämnar bestående elektroniska avtryck som kan användas för att kartlägga en människas liv och rörelser.

Rätt till anonymitet i vardagen och i det politiska samtalet. I Sverige ska man kunna resa anonymt med kollektivtrafik och delta anonymt både i demonstrationer och diskussioner på nätet.

Varje individ ska ha den yttersta makten över uppgifter om hennes person. Sådana ska, med några få undantag som folkbokföringsuppgifter, bara ska få samlas in, lagras och användas efter ett aktivt, informerat samtycke. Starka myndigheter måste skapas för att övervaka reglerna om datasäkerhet.

Information som stat, myndigheter och företag samlar in om personer får bara användas för det ändamål som angetts som syfte vid insamlingen, så att exempelvis uppgifter från vägavgifts-betalstationer inte får hamna hos säkerhetspolisen, uppgifter i PKU-registret inte får användas vid brottsutredningar osv.

Garantera anonymitet och integritet för dem som ställer upp som forskningsobjekt. Uppgifter och prover från biobanker ska bara få användas till forskning av det slag givarna gett samtycke till.

Arbetsgivare ska som regel inte kunna begära utdrag ur brottsregistret, utom ifall ett yrke i lag uttryckligen sägs kräva ett sådant.

Hänsyn till den personliga integriteten måste vara vägledande vid allt politiskt beslutsfattande. Integritetskonsekvensanalys ska göras inför varje politiskt beslut.

Implementeringen av EUs datalgringsdirektiv upphävs.

IPRED ska upphävas

FRA-lagen avskaffas. FRAs spaning på civil kabeltrafik läggs ner.

Kameraövervakning av offentliga rum ska bara få användas i särskilda undantagsfall.

Ingen ska kunna tvingas till godtyckliga drogtester.

Staten har ett ansvar att se till att medborgare kan ha kontakt med myndigheter och allmänna tjänster utan att detta spåras eller katalogiseras av andra än den berörda myndigheten.

Myndigheter ska inte använda sig av utländska aktörer för hantering av känslig information.

Fler poliser och nattvandrare på utsatta platser ger mer trygghet än övervakningskameror.

Videokameror ska inte få ersätta nattpersonal på äldreboenden.

 

Bilaga 1: Följande skrivningar finns idag i principprogrammet om integritet:

1.1.1

Möjligheten att vara anonym i det offentliga samtalet ska bevaras.

1.2.1

Demokrati är inte bara rätten att rösta. För att kunna göra ett välinformerat val måste man fritt kunna inhämta och sprida information och tala öppet eller anonymt om samhällsutvecklingen, utan att riskera repressalier. Det är därför ett direkt hot mot demokratin att makthavare på olika sätt försöker övervaka och begränsa människors kommunikation. Allmän och slentrianmässig övervakning och begränsningar gör inte skillnad mellan dem som faktiskt begått brott och oskyldiga människor. Det som motiveras som ett skydd mot terrorister eller brottslingar blir därför ofta i själva verket ett hot mot den egna integriteten och det öppna samhället.

I Sverige övervakas medborgarna allt mer. All digital information och kommunikation som passerar Sveriges geografiska gränser filtreras och kan plockas ut för noggrannare granskning. Då både internet och telefoni mellan två punkter i Sverige ofta tar omvägen via utlandet innebär det att i stort sett all telefoni och internetanvändning idag kan vara övervakad. Eftersom allt fler människor idag använder digital kommunikation till sådant som tidigare skedde via brev, på telefon och i samtal över cafébord innebär detta en övervakning av samma slag som om alla telefoner ständigt avlyssnades, alla brev när som helst kunde ångas upp och läsas och det dessutom satt mikrofoner under borden på alla caféer och restauranger.

Övervakningstrenden drivs dessutom vidare, inte minst på EU-nivå. Fler och fler inskränkningar i den personliga integriteten föreslås och röstas igenom. Vår privata kommunikation övervakas, inte ens information om var vi befinner oss, vilka tidningsartiklar vi läser, vilka resor vi bokar eller vem man dejtar är längre heligt. Sådana åtgärder innebär inte bara grova ingrepp i enskilda människors integritet. De hämmar också den fria spridningen av information. Exempelvis leder de till att journalister får svårt att garantera anonymitet åt sina källor, vilket begränsar deras förmåga att granska makthavare. Även möjligheten för privatpersoner att förbli anonyma när de diskuterar på internet skadas. Det innebär att många människor som på olika sätt sätt inte följer normen kan skrämmas till tystnad. Många viktiga röster riskerar därmed att aldrig bli hörda. Slentrianövervakning erbjuds allt oftare som ett sätt att behandla symptomen på samhällets problem istället för att man tar sig an de underliggande problemen. Vi erbjuds kameraövervakade gator och torg, istället för traditionellt polisarbete som är långt mer effektivt. Äldre människor erbjuds kameraövervakade sovrum som en ersättning för mänsklig hjälp och kontakt.

Piratpartiet anser att fri kommunikation och rätten till privatliv är viktiga grundpelare för demokratin och att varje människas integritet och privatliv måste värnas. Övervakning och andra intrång på den personliga integriteten ska bara få ske vid grundad misstanke om grova brott, och efter individuell prövning. System som människor använder i sin vardag (för exempelvis betalning och passering) ska utformas så att man undviker eller minimerar mängden bevarade elektroniska fotavtryck. Mänsklig social närvaro i samhällsservice ska inte ersättas med elektronisk övervakning.

1.3.1

Demokrati är inte bara rätten att rösta. För att kunna göra ett välinformerat val måste man fritt kunna inhämta och sprida information och tala öppet eller anonymt om samhällsutvecklingen, utan att riskera repressalier. Det är därför ett direkt hot mot demokratin att makthavare på olika sätt försöker övervaka och begränsa människors kommunikation. Allmän och slentrianmässig övervakning och begränsningar gör inte skillnad mellan dem som faktiskt begått brott och oskyldiga människor. Det som motiveras som ett skydd mot terrorister eller brottslingar blir därför ofta i själva verket ett hot mot den egna integriteten och det öppna samhället.

I Sverige övervakas medborgarna allt mer. All digital information och kommunikation som passerar Sveriges geografiska gränser filtreras och kan plockas ut för noggrannare granskning. Då både internet och telefoni mellan två punkter i Sverige ofta tar omvägen via utlandet innebär det att i stort sett all telefoni och internetanvändning idag kan vara övervakad. Eftersom allt fler människor idag använder digital kommunikation till sådant som tidigare skedde via brev, på telefon och i samtal över cafébord innebär detta en övervakning av samma slag som om alla telefoner ständigt avlyssnades, alla brev när som helst kunde ångas upp och läsas och det dessutom satt mikrofoner under borden på alla caféer och restauranger.

Övervakningstrenden drivs dessutom vidare, inte minst på EU-nivå. Fler och fler inskränkningar i den personliga integriteten föreslås och röstas igenom. Vår privata kommunikation övervakas, inte ens information om var vi befinner oss, vilka tidningsartiklar vi läser, vilka resor vi bokar eller vem man dejtar är längre heligt. Sådana åtgärder innebär inte bara grova ingrepp i enskilda människors integritet. De hämmar också den fria spridningen av information. Exempelvis leder de till att journalister får svårt att garantera anonymitet åt sina källor, vilket begränsar deras förmåga att granska makthavare. Även möjligheten för privatpersoner att förbli anonyma när de diskuterar på internet skadas. Det innebär att många människor som på olika sätt sätt inte följer normen kan skrämmas till tystnad. Många viktiga röster riskerar därmed att aldrig bli hörda. Slentrianövervakning erbjuds allt oftare som ett sätt att behandla symptomen på samhällets problem istället för att man tar sig an de underliggande problemen. Vi erbjuds kameraövervakade gator och torg, istället för traditionellt polisarbete som är långt mer effektivt. Äldre människor erbjuds kameraövervakade sovrum som en ersättning för mänsklig hjälp och kontakt.

Piratpartiet anser att fri kommunikation och rätten till privatliv är viktiga grundpelare för demokratin och att varje människas integritet och privatliv måste värnas. Övervakning och andra intrång på den personliga integriteten ska bara få ske vid grundad misstanke om grova brott, och efter individuell prövning. System som människor använder i sin vardag (för exempelvis betalning och passering) ska utformas så att man undviker eller minimerar mängden bevarade elektroniska fotavtryck. Mänsklig social närvaro i samhällsservice ska inte ersättas med elektronisk övervakning.

Bilaga 2: Det hittillsvarande partiprogrammets skrivningar

Den personliga integriteten är omistlig i ett öppet och demokratiskt samhälle. Alla människor måste ha rätt att själva bestämma vilka delar av sitt privatliv de vill lämna ut till andra. Alla människor måste ha rätt att söka och hämta information och att kommunicera med vänner och bekanta utan att övervakas.

Detta måste gälla dagisbarn likaväl som studenter, arbetande och pensionärer. Det måste gälla friska som sjuka, gamla som unga, arbetare som tjänstemän, arbetslösa som sysselsatta, män som kvinnor, HBTQ-are som straighta, utlandsfödda som infödda och ateister som troende. Piratpartiet vill helt enkelt värna den personliga integriteten för alla. Hänsyn till den personliga integriteten måste bli vägledande vid allt politiskt beslutsfattande.

2.1 Samma rätt till privatliv på nätet som utanför

Under senare tid har rädsla för terrorister och piratkopierare fått lagstiftare världen över att tumma allt mer på den personliga integriteten. Framför allt har den monterats ner för elektronisk kommunikation. Men man har samma rätt att slippa få sitt brev tjuvläst av polis och säkerhetstjänst när man skickar det med mail som när man stoppar det i ett kuvert i en postlåda. Man har samma rätt att inte bli avlyssnad när man pratar via skype som på en vanlig telefon eller över ett cafébord.

Piratpartiet vänder sig därför mot varje form av avlyssning och övervakning så länge det inte finns en konkret misstanke mot den övervakade om grovt brott. All generell övervakning av människors kommunikation ska avskaffas. Grundlagen ska omarbetas så den skyddar mot massövervakning utan konkret brottsmisstanke mot den övervakade. FRA-lagen ska avskaffas och FRAs spaning på civil kabeltrafik läggas ner. Implementeringen av datalagringsdirektivet ska rivas upp.

Vi vill att samma regler ska gälla för övervakning av e-post och annan elektronisk kommunikation, som för avlyssningsutrustning på caféer, telefonavlyssning och öppnande av privata brev. Brevhemligheten ska utvidgas till en allmän rätt till kommunikationshemlighet oavsett vilken teknik som används.

Den som blivit övervakad, utan att man kunnat visa brott, ska meddelas om saken och ha rätt till skadestånd. Information från övervakning ska inte kunna användas i åtal för småbrott, som inte i sig själva hade motiverat övervakningen.

Även företag och andra aktörer som kartlägger enskilda människor på internet och samlar in personuppgifter utgör ett stort hot mot den personliga integriteten. Piratpartiet tycker att det är självklart att varje individ ska ha den yttersta makten över uppgifter om hennes person, och att sådana bara ska få sparas och användas efter ett aktivt, informerat samtycke. Denna princip måste upprätthållas inte bara i Sverige utan även på EU-nivå och i andra internationella fora.

2.2 Integritet i det offentliga rummet

Även utanför internet har dagens övervakningshysteri gått alldeles för långt. Ingen ska kunna tvingas till godtyckliga drogtester. Vi tycker att kameraövervakning av offentliga rum bara ska få användas i särskilda undantagsfall. Samma regler för tillståndsgivning som gäller för fungerande övervakningskameror i det offentliga rummet också bör gälla för attrapper. Säkerhetskontroller vid flygresor ska vara proportionerliga i förhållande till hotbilden.

Det ska vara möjligt att leva ett normalt liv och röra sig fritt i samhället utan att ständigt lämna efter sig elektroniska fotavtryck. System för betalning av varor, bussbiljetter, trängselskatter mm måste därför utformas så att de inte lämnar bestående elektroniska avtryck som kan användas för att kartlägga en människas rörelser. Samma sak måste gälla låssystem till människors bostäder – oavsett om man är medelålders, gammal, ung eller funktionshindrad. Det måste vara möjligt att resa anonymt på bussar och tåg.

Integritet handlar också om möjligheten att vara anonym, både i vardagen och i det politiska samtalet. Avvikande röster försvinner och den demokratiska debatten utarmas om man inte har möjlighet att delta anonymt i exempelvis diskussioner på nätet och demonstrationer. Det handlar inte om att dölja huliganism och dåligt uppförande. Det handlar om möjligheten för dem med åsikter eller livsstilar utanför normerna att över huvud taget våga göra sig hörda.

2.3 Trygghet istället för övervakning

Makthavare försöker ofta använda övervakning för att lösa problem som egentligen handlar om brist på mänsklig närvaro. Vi vill att elektronisk övervakning aldrig ska få ersätta mänsklig närvaro och trygghet.

Till exempel ska videokameror inte få ersätta nattpersonal på äldreboenden och inom sjukvård. Fler poliser och nattvandrare på utsatta platser ger mer trygghet än övervakningskameror.

Istället för övervakning kan kommuner förebygga brott genom områdessatsningar med grönområden, god belysning, skadegörelsebekämpning, konstinstallationer, och bakgrundsmusik i exempelvis parkeringsgarage och stationsbyggnader.

2.4 En offentlighet som är varsam med information om människor

Staten har ett ansvar att se till att medborgare kan ha kontakt med myndigheter och allmänna tjänster utan att detta spåras eller katalogiseras av andra än den berörda myndigheten. Myndigheter ska inte använda sig av utländska aktörer för hantering av känslig information.

Stat, landsting, kommuner och företag måste vara mycket aktsamma med den information de samlar in om enskilda människor. Den ska bara få användas till det ändamål som angavs som syfte när informationen samlades in, så att exempelvis uppgifter från vägavgiftsstationer inte hamnar hos polis eller säkerhetstjänst. Så att data om patienter inte används för att spåra papperslösa flyktingar.

Anonymitet och integritet måste värnas för dem som ställer upp som försökspersoner i forskning. Prover i biobanker (som PKU-registret) ska bara få användas till den forskning som angetts för givarna,och inte lämnas ut till rättsväsendet. Försök att identifiera personerna bakom anonymiserat material i biobanker och databaser bör kriminaliseras. Löften om anonymitet för forskningsobjekt ska väga högre än offentlighetsprincipen.

Uppgifter ur brottsregistret ska inte få lämnas ut till arbetsgivare, med undantag för särskilt känsliga yrken där lagen ska ange vilka uppgifter som ska kunna lämnas ut för det enskilda yrket.

Bilaga 3: Tidigare ställningstaganden:

EUs datalagringsdirektiv ska upphävas. Om så icke sker ska det inte implementeras i Sverige.

IPRED ska upphävas och IPRED2 inte genomföras.

EUs forskningsmedel ska inte få användas för att utveckla nya tekniker för övervakning av medborgare. INDECT-projektet ska omedelbart avbrytas.

SWIFT-data, passagerardata och annan medborgardata ska aldrig lämnas ut av EU till land utanför EU utan konkret brottsmisstanke, och då endast efter formell begäran grundad på misstanke om gärning som är straffbar inom EU.

Ett starkt skydd för persondata och privata data på europeisk nivå är både uppnåeligt och önskvärt, och partiet ska verka för att EU också i framtiden ligger i framkant med utvecklingen av starka rättsliga skydd för individens dataautonomi.

Samma regler för tillståndsgivning som gäller för fungerande övervakningskameror i det offentliga rummet också bör gälla för attrapper.

Regler för kontantfakturor inte ska innebära att en privatperson som är kund måste ange namn och adress.

Vi motsätter oss alla försök att införa ny immaterialrättslig lagstiftning via handelsavtal som förhandlats fram utan demokratisk insyn.

Ingen avlyssning eller annan övervakning utan konkret misstanke mot den övervakade om grovt brott. All generell övervakning av kommunikation mellan människor – som de som tillåts enligt FRA-lagen och datalagringsdirektivet – avskaffas.

Överskottsinformation från övervakning eller husrannsakan ska inte få användas för att lagföra annat brott, vars allvarlighetsgrad inte skulle motiverat åtgärden

De som blivit övervakade men där brott inte kunnat styrkas ska meddelas om detta och ha rätt till skadestånd. Det ska även vara möjligt att i efterhand överklaga ett beslut om övervakning.

Brevhemligheten utvidgas till bli en allmän rätt till kommunikationshemlighet oavsett vilken teknik som används. Samma regler ska gälla för övervakning av e-post eller annan elektronisk kommunikation, som för avlyssningsutrustning på caféer, telefonavlyssning och öppnande av privata brev

Rätt till anonymitet i vardagen och i det politiska samtalet. I Sverige ska man kunna resa anonymt med kollektivtrafik och delta anonymt i sådant som demonstrationer och diskussioner på nätet.

Det ska vara möjligt att leva ett normalt liv och röra sig fritt i samhället utan att efterlämna elektroniska fotavtryck. Detta innebär att exempelvis system för betalning av varor, bussbiljetter, trängselskatter samt lås till hyreslägenheter måste utformas så att de inte lämnar bestående elektroniska avtryck som kan användas för att kartlägga en människas liv och rörelser.

FRA-lagen avskaffas. FRAs spaning på civil kabeltrafik läggs ner utan att ersättas av andra övervakningssystem.

Säkerhetskontroller vid flygresor ska vara proportionerliga i förhållande till hotbilden.

Kameraövervakning av offentliga rum ska bara få användas i särskilda undantagsfall.

Ingen ska kunna tvingas till godtyckliga drogtester.

Garantera anonymitet och integritet för dem som ställer upp som forskningsobjekt. Prover från biobanker (inklusive PKU-registret) ska inte få lämnas ut till rättsväsendet, utan bara användas till forskning av det slag givarna gett samtycke till. Kriminalisera försök att identifiera personerna bakom anonymiserat material i biobanker, forskningsdatabaser etc. Löften om anonymitet för forskningsobjekt ska väga högre än offentlighetsprincipen.

Information som stat, myndigheter och företag samlar in om personer får bara användas för det ändamål som angetts som syfte vid insamlingen, så att exempelvis uppgifter från vägavgifts-betalstationer inte får hamna hos säkerhetspolisen, uppgifter i PKU-registret inte får användas vid brottsutredningar osv.

Hänsyn till den personliga integriteten måste vara vägledande vid allt politiskt beslutsfattande.

Arbetsgivare ska som regel inte kunna begära utdrag ur brottsregistret, utom då det i lag fastslagits att yrket är av en sådan känslig art att vissa delar av brottsregisternoteringarna kan ligga i allmänhetens intresse att arbetsgivaren känner till innan anställningen. Detta regelverk måste utformas på ett sådant sätt att arbetssökanden inte kan manipuleras att frånsäga sig sin rätt till privatliv och integritet, till exempel genom att arbetsgivaren utnyttjar sin väsentligt starkare ställning för att begära att arbetssökanden via sin medborgerliga rätt att få sitt eget personliga registerutdrag i hand således förringar sin personliga sfär.

Elektronisk övervakning kan inte ersätta mänsklig närvaro och trygghet.

Fler poliser och nattvandrare på utsatta platser ger mer trygghet än övervakningskameror.

Videokameror ska inte få ersätta nattpersonal på äldreboenden.

Företag och andra aktörer som kartlägger enskilda människor på internet och samlar in personuppgifter utgör ett stort hot mot den personliga integriteten. Piratpartiet tycker det är självklart att varje individ ska ha den yttersta makten över uppgifter om hennes person, och att sådana bara ska få sparas och användas efter ett aktivt, informerat samtycke. Denna princip måste drivas och upprätthållas inte bara i Sverige utan även på EU-nivå och i andra internationella fora. Starka myndigheter måste skapas för att övervaka reglerna

Massövervakning av individer utan brottsmisstanke ska förbjudas genom att grundlagen omarbetas så den tydligt förbjuder massövervakning av individer utan konkret brottsmistanke.

Staten har ett ansvar att se till att medborgare kan ha kontakt med myndigheter och allmänna tjänster utan att detta spåras eller katalogiseras av andra än den berörda myndigheten.

Myndigheter ska inte använda sig av utländska aktörer för hantering av känslig information.


Tagged: integritet, Omstart sakpolitik

Kommentera! (by Henrik B at 2016-05-12 11:19:55)

Övervakning: Vem äger ditt liv?


Nybloggat på HAX.5July.org:


Frågan om massövervakning handlar ytterst om vem som äger dig och ditt liv – du eller staten?

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-05-12 10:57:00)

Att renodla

På Piratpartiets vårmöte har en väldigt betydelsefull motion precis gått igenom – beslutet att omedelbart riva upp alla partiets politiska ställningstaganden.

Jag har vänt mig mot motionen, inte för att jag ogillar grundidén utan för att jag anser att processen skulle ha gått åt andra hållet. Men nu blev det såhär, och jag anpassar mig efter medlemmarnas vilja.

Att göra såhär kan låta drastiskt, och det är det till viss del. Samtidigt tror jag att många verkligen underskattar hur starkt vårt principprogram, som kvarstår, är. I praktiken fortsätter vi tycka likadant i väldigt många frågor, helt enkelt för att åsikter lätt kan extrapoleras från principprogrammet.

Den stora skillnaden är egentligen att vi blir mer renodlade – dels att vi släpper frågor som inte kan kopplas direkt till våra principer, dels att vi slutar vara så extremt detaljstyrda i allting och ger mer förtroende till partiets företrädare.

Så vad innebär principprogrammet i praktiken? Låt oss gå igenom det och kolla!

self-driving-car1.1 Modern informationsteknik öppnar fantastiska möjligheter

Vi lever i en tid som är unik i mänsklighetens historia. Aldrig tidigare har så många haft möjlighet att kommunicera så lätt med varandra. Aldrig tidigare har så många haft tillgång till så mycket kunskap. Aldrig tidigare har spridande av information bidragit till så många så snabba tekniska, kulturella och ekonomiska framsteg, och dessutom öppnat nya förutsättningar och möjligheter för delaktighet och demokrati.

Detta är resultatet av en teknisk utveckling som sätter mänskliga relationer i centrum. Medan tidigare tekniska landvinningar krympt de fysiska avstånden mellan människor har den moderna informationstekniken stärkt de sociala och emotionella banden människor emellan över såväl geografiska som sociala avstånd och gränser.

Piratpartiet verkar för att denna utveckling ska bli en språngbräda för en rad positiva förändringar i både Sverige, Europa och resten av världen.

Konkret betydelse:

  • Vi värdesätter och vill stärka internets roll i samhället, och samtidigt skydda det från de många attacker det får utstå (ex övervakning).
  • Stärkt nätneutralitet.
  • Persondataskydd.
  • Teknikoptimism generellt, vilket kan exemplifieras genom ökat fokus på utbildning och forskning samt innovativa bidragssystem och friare villkor för forskare och innovatörer.

wikipedia1.1.1 Människors möjlighet att kommunicera fritt med varandra stärker frihet, delaktighet och demokrati.

Tack vare den moderna informationstekniken behöver människor inte längre förlita sig på officiella kommunikéer och traditionell nyhetsrapportering. Man kan följa händelseutvecklingen i realtid genom folkets egna ögon. Det innebär att färre övergrepp kan ske utan att uppmärksammas och att olika former av humanitär hjälp kan skickas tidigare. Tack vare nya möjligheter att kommunicera snabbt och lätt med varandra kan människor organisera sig på nya sätt mot diktatur och förtryck. Vi har redan sett hur detta lett till att somliga regimer fallit och andra anpassat sig.

Även i Sverige gynnar den allt friare kommunikationen demokratin. Nya möjligheter öppnas för människor att vara en del av det politiska samtalet. Förr hänvisades de flesta vänligt men bestämt till insändarsidornas dunkel. I dag har nästan alla möjlighet att på många olika sätt delta i samhällsdebatten. Rätten och möjligheten att vara anonym gör att ingen behöver frukta repressalier, vilket är viktigt, ty varje gång människor av olika skäl lämnas utanför det demokratiska samtalet undermineras det. Ett aktivt arbete för delaktighet gör istället demokratin starkare.

Fri kommunikation ökar också kraven på makthavare. Information om maktmissbruk och övertramp, som tidigare kunde döljas, kan idag spridas snabbt mellan människor. Detta kommer på sikt att driva fram mer transparens och öppenhet från makthavarnas sida, och kan samtidigt motverka en utveckling i en totalitär riktning.

Piratpartiet anser att den fria kommunikationen ska fredas och att meddelarskyddet ska stärkas, gälla alla medier och gälla oavsett arbetsgivare. Möjligheten att vara anonym i det offentliga samtalet ska bevaras. Detta är viktigt eftersom samhällsdebatten måste vara inkluderande om demokratin ska vara på riktigt.

Konkret betydelse:

  • Stärkt medborgarinflytande och möjligheter för alla att delta i det politiska samtalet.
  • Fokus på yttrandefrihet, pressfrihet, brevbärarimmunitet.
  • Whistleblowerskydd.
  • Transparens i speciellt politiken.
  • Internationellt arbete i exempelvis EU för demokrati och mot förtryck, och sätter fokus på hur det ska göras.
  • Rättvist presstöd för alla aktörer, inte bara de som följer gammal praxis, exempelvis bloggar och inte bara dagstidningar.

crowdfunding1.1.2 Fri tillgång till kunskap förbättrar människors möjlighet att bygga ett gott liv.

När kunskap och information kan spridas och bytas fritt blir det allt lättare för allt fler att göra nya innovationer, och att anpassa gamla efter annorlunda förhållanden. Detta har varit en viktig bakomliggande orsak till de senaste årtiondenas snabba ekonomiska utveckling, och till att en stor andel av världens befolkning på senare tid kunnat ta klivet från fattigdom till relativt välmående. I vårt land spelar lösningar med öppen källkod en viktig roll för många framgångsrika IT-företag och ett växande antal företag i andra branscher avstår medvetet från att ta patent. Fri användning av information kan alltså ingå i livskraftiga affärsmodeller och ökar möjligheterna för utvecklingens frukter att komma även fattiga nationer och individer till del.

Den tekniska utvecklingen har också lett till en utjämning av tillgången till kunskap. Tidigare var kunskap något som bara var tillgängligt för ett fåtal. I dag har en uppkopplad tioåring i Asien, Afrika eller Sydamerika samma tillgång till kunskap som en tioåring i Svedala eller Umeå. Miljoner barn och ungdomar, som tidigare inte hade möjlighet att få utbildning, har nu tillgång till hela mänsklighetens samlade kunskap. Om ingen annan utbildning finns tillgänglig har de möjlighet att utbilda sig själva. Den informationstekniska revolutionen och den fria tillgången till kunskap och kultur ger därigenom många människor nya möjligheter att själv ta kontrollen över sina liv.

Människor med specialintressen kan genom den moderna informationstekniken på ett helt annat sätt än tidigare finna varandra, och dela med sig av kunskap, idéer och erfarenheter. Genom människors ideella aktiviteter samlas därmed kunskap och kompetenser, som tidigare krävt stora professionella organisationer för att åstadkomma och upprätthålla. Många människor kan därmed uppleva en ännu större mening än tidigare i sitt ideella arbete. Ännu viktigare är att sådant oavlönat samarbete skapar stora värden, som i slutänden kan komma hela samhället till del. Samhällets strukturer måste därför förhålla sig till att en växande del av värdet i samhället skapas genom oavlönat arbete i allt från traditionella folkrörelser till nätbaserat svärmande.

Konkret betydelse:

  • Värdet av att sprida information och kunskap.
  • Ändra patentlagar och gör dem mindre repressiva.
  • Open access.
  • Frihandelsavtal som värdesätter fri information och kunskap.
  • Möjliggör fler typer av skapande och finansiering än tidigare, exempelvis genom att förenkla byråkratin för privatpersoner och småföretag som arbetar på deltid separat från heltidsyrke eller studier.

20957753285_65db09169f_o1.1.3 Fri kommunikation stärker kulturen och sprider både utövande och upplevande till allt fler människor.

Människor har ett naturligt behov av att ge tillvaron djup och mening. Genom kulturen har människan sedan urminnes tider tolkat sin samtid och omgivning för att bättre förstå sin egen tillvaro och roll i samhället.

Dessvärre har mycket av kulturen, precis som kunskapen, under större delen av historien varit ett privilegium för ett fåtal. De senaste årens tekniska utveckling skapar emellertid stora möjligheter för allt fler att både uppleva, utöva och försörja sig på kultur.
I dag kan många olika former av kultur kopieras och spridas fritt och på så sätt nå människor som annars aldrig skulle kunna ta del av den. Aldrig tidigare har unga svenskar haft så många olika musikstilar i sina samlingar. Aldrig har det varit så lätt att få tag på udda filmtitlar. Aldrig har så många människor i tredje världen haft tillgång till ett så stort och varierat kulturutbud.

Människans kultur har alltid utvecklats genom att kulturskapare lånat av varandra, remixat och utvecklat varandras idéer. De nya teknikerna har gjort detta lättare än någonsin, och under de senaste femton åren har vi sett en explosion av mångfald och kreativitet i kulturlivet.

Det har också blivit lättare för fler kulturproducenter att skapa egna alster och bearbeta andras. Den nya tekniken har gjort det lättare för kulturskapare att hitta en publik för sin egen stil, att hålla kontakt med sin publik och att få respons från den. Därmed har det också blivit lättare för många kulturskapare att ta klivet från hobbyskapande till professionellt arbete. Det ökande antalet kulturskapare leder till ett bredare kulturutbud och ett rikare kulturlandskap.

Piratpartiet anser därför att samhällets kulturpolitik ska bygga på en realistisk uppfattning om hur kulturskapare bygger vidare på varandras framsteg (istället för på en romantisk myt om en ensam, genial upphovsman). Kulturell bredd och fri spridning av kultur för privat bruk ska uppmuntras. Kulturskapare ska få stöd att utforska den nya teknikens möjligheter.

Konkret betydelse:

  • Reformerad upphovsrätt som möjliggör spridandet av kultur, speciellt med ickekommersiellt syfte.
  • Remixingkultur och lagar som tillåter detta.
  • Minska toppstyrning av kulturpolitik och släpp det istället fritt för skaparna, och ha lagar och regleringar som försöker styra så lite som möjligt.

 

blockering1.2.1 Övervakning kränker integriteten och hotar både demokratin och den fria informationsspridningen

Demokrati är inte bara rätten att rösta. För att kunna göra ett välinformerat val måste man fritt kunna inhämta och sprida information och tala öppet eller anonymt om samhällsutvecklingen, utan att riskera repressalier. Det är därför ett direkt hot mot demokratin att makthavare på olika sätt försöker övervaka och begränsa människors kommunikation. Allmän och slentrianmässig övervakning och begränsningar gör inte skillnad mellan dem som faktiskt begått brott och oskyldiga människor. Det som motiveras som ett skydd mot terrorister eller brottslingar blir därför ofta i själva verket ett hot mot den egna integriteten och det öppna samhället.

I Sverige övervakas medborgarna allt mer. All digital information och kommunikation som passerar Sveriges geografiska gränser filtreras och kan plockas ut för noggrannare granskning. Då både internet och telefoni mellan två punkter i Sverige ofta tar omvägen via utlandet innebär det att i stort sett all telefoni och internetanvändning idag kan vara övervakad. Eftersom allt fler människor idag använder digital kommunikation till sådant som tidigare skedde via brev, på telefon och i samtal över cafébord innebär detta en övervakning av samma slag som om alla telefoner ständigt avlyssnades, alla brev när som helst kunde ångas upp och läsas och det dessutom satt mikrofoner under borden på alla caféer och restauranger.

Övervakningstrenden drivs dessutom vidare, inte minst på EU-nivå. Fler och fler inskränkningar i den personliga integriteten föreslås och röstas igenom. Vår privata kommunikation övervakas, inte ens information om var vi befinner oss, vilka tidningsartiklar vi läser, vilka resor vi bokar eller vem man dejtar är längre heligt.
Sådana åtgärder innebär inte bara grova ingrepp i enskilda människors integritet. De hämmar också den fria spridningen av information. Exempelvis leder de till att journalister får svårt att garantera anonymitet åt sina källor, vilket begränsar deras förmåga att granska makthavare. Även möjligheten för privatpersoner att förbli anonyma när de diskuterar på internet skadas. Det innebär att många människor som på olika sätt sätt inte följer normen kan skrämmas till tystnad. Många viktiga röster riskerar därmed att aldrig bli hörda.
Slentrianövervakning erbjuds allt oftare som ett sätt att behandla symptomen på samhällets problem istället för att man tar sig an de underliggande problemen. Vi erbjuds kameraövervakade gator och torg, istället för traditionellt polisarbete som är långt mer effektivt. Äldre människor erbjuds kameraövervakade sovrum som en ersättning för mänsklig hjälp och kontakt.

Piratpartiet anser att fri kommunikation och rätten till privatliv är viktiga grundpelare för demokratin och att varje människas integritet och privatliv måste värnas. Övervakning och andra intrång på den personliga integriteten ska bara få ske vid grundad misstanke om grova brott, och efter individuell prövning. System som människor använder i sin vardag (för exempelvis betalning och passering) ska utformas så att man undviker eller minimerar mängden bevarade elektroniska fotavtryck. Mänsklig social närvaro i samhällsservice ska inte ersättas med elektronisk övervakning.

Konkret betydelse:

  • Press- och yttrandefrihet.
  • Mot massövervakning och andra integritetskränkande ingrepp, mot statlig påverkan av individers åsikter.
  • Speciellt fokus på rollen EU har i integritetspolitiken.
  • Whistleblowerskydd och skydd för grävande journalister, källskydd och rätt till kryptering.
  • Pragmatiska, fungerande lösningar istället för lagar som tillåter och litar på övervakning och integritetskränkande ingrepp (exempelvis att ta bort massövervakning som lösning på terrorism, och att ta bort narkotikalagar som både är integritetskränkande och bevisligen inte hjälper).
  • Omtänksamhet istället för misstänksamhet.
  • Rätt till kontant betalning.
CC BY-SA Manfred Werner.

CC BY-SA Manfred Werner.

1.2.2 Patent och andra idémonopol hämmar innovationer och utveckling

Starka ekonomiska aktörer lägger idag hinder för en fri användning av kunskap, idéer och information. Patent, växtsortsskydd, designskydd, varumärkesskydd och annan immaterialrätt sägs ha skapats för att stimulera och underlätta innovationer och utveckling. I själva verket är de ofta reliker från en tid med en starkt reglerad och styrd ekonomi, som försvårar innovation och utveckling och skapar onödiga globala orättvisor.

I dag köper och söker företag patent och andra idémonopol bara för att hindra konkurrenter från att utnyttja dem. Många företag söker aggressivt patentmonopol på en rad närmast självklara principer för att kunna skrämma bort konkurrenter med hot om stämningar. När olika aktörer hävdar delvis överlappande patent i olika kombinationer blir det riskabelt för entreprenörer och företag att utnyttja många spännande innovationer. I kunskapsintensiva branscher måste därför många företag ägna lika stora resurser åt immaterialrättslig juridik som åt forskning och utveckling. Det är slöseri med resurser. Det hämmar innovationer. Det gynnar stora etablerade aktörer, och skapar en besvärlig situation för de små och medelstora företag, där många verkligt intressanta innovationer sker.

Idémonopol är också problematiska ur ett rent humanitärt perspektiv. När idémonopolister tar ut höga priser för att täcka kostnaden för utveckling av exempelvis nya läkemedel eller grödor är priset ofta satt efter betalningförmågan i de rika länderna. Detta innebär att människor i fattigare delar av världen utestängs från många av utvecklingens frukter: De bästa medicinerna och härdigaste eller nyttigaste grödorna blir ett privilegium för människorna i den rika delen av världen. Friare kunskap och utnyttjande av innovationer bidrar därför till att minska ekonomiska klyftor både inom och mellan länder.
Piratpartiet anser att immaterialrätt och andra inskränkningar i principen om fritt utnyttjande av information bara ska göras om det finns väldokumenterade positiva effekter som motiverar sådana inskränkningar.

Konkret betydelse:

  • Reformerade patentlagar som öppnar för mer innovation och spridning av kunskap.
  • Mot patenttroll.
  • Mot patent på exempelvis medicin, frihandelsavtal som möjliggör ökad spridning av annars patenthindrad teknik och utveckling.

pirate-bay-maste-bredbandsbol1.2.3 Föråldrade kopieringsmonopol hindrar fritt spridande, delande och remixande av kultur

Övervakningen och begränsningarna av människors fria kommunikation drivs ofta fram av privata företag som i stället för att utnyttja samtidens alla nya möjligheter och anpassa sig efter kundernas önskemål försöker hålla tillbaka utvecklingen genom att kräva en restriktiv lagstiftning som cementerar deras oligopol. Upphovsrättsindustrin är ett tidigt exempel på detta.

Upphovsrättsindustrin motarbetar systematiskt alla försök att trampa upp nya stigar i kulturlandskapet. Man myglar fram lagar genom lobbyism, som inte tar hänsyn till de behov som samhället i stort har. Man åsidosätter personlig integritet, yttrandefrihet och meddelarskydd för sin egen vinnings skull. Fildelningssajter jagas utan pardon och skräms att stänga ner verksamheten. Oönskade sajter anmäls för upphovsrättsintrång och plockas bort, även när inga intrång gjorts.

Kultur och kunskap färdas ofta samma vägar på internet. Det betyder att upphovsrättsindustrins aggressiva arbete mot kulturspridning på nätet även hämmar den fria kunskapsspridningen. Deras aggressiva retorik och agerande skapar till exempel problem för arkiv, museer och bibliotek, som vill digitalisera och öppna upp sina samlingar för medborgarna.

Dessa kraftfulla åtgärder utförs i kulturskaparnas namn, men skadar i själva verket spridningen av kultur och kunskap. De gör det också svårare för kulturskapare att välja och utveckla nya sätt att sprida och tjäna pengar på sitt arbete. De gamla ersättningsstrukturerna krockar inte sällan med de nya och skapar problem för kulturskapare som vill möta sin publik på ett modernt sätt. Det kan till exempel vara svårt för enskilda kulturskapare att producera och distribuera sina analoga verk utan att underkasta sig upphovsrättsindustrins monopol.

Samtidigt riskerar miljoner kulturkonsumenter att dömas för privat kulturdelning, trots att man vet att kulturdelning är bra reklam som leder till kulturköp. Det betyder i praktiken också att många ungdomar kommer att gå in i vuxenlivet stämplade som brottslingar, och med en rejäl knäck i förtroendet för vårt rättssystem, trots att de bara gjort något som gynnar kulturen och samhället. Allt på grund av en industris ovilja att inse att tiderna har förändrats och politikernas flathet gentemot den.

Piratpartiet anser att att samhällsnyttan ska sättas före enskilda särintressen även i frågan om ekonomisk upphovsrätt, att kulturdelning i ickekommersiellt syfte ska avkriminaliseras och remixkulturen uppmuntras. Kulturskapare ska uppmuntras och att finna och använda sig av den nya teknikens möjligheter.

Konkret betydelse:

  • Dataskyddslagar som hindrar företag från att godtyckligt sprida individens uppgifter.
  • Gör det omöjligt att stänga ned sidor utan ordentlig rättegång.
  • Gör lobbyns maffiametoder med hot om böter olaglig.
  • Öppna upp för digitala bibliotek och andra kunskapsbärare, både ur civilsamhället och vid behov statliga.
  • Upphovsrättsreform, remixkultur.

gahem1.3.1 Alla människor har samma rättigheter

Piratpartiet tror på alla människors lika värde och att alla människor därför ska ha samma rättigheter. Det betyder att vi inte villkorar friheter, rättigheter och möjligheter utifrån exempelvis etnicitet, funktionshinder, härkomst, kön, religion, politisk åskådning eller sexuell läggning. Alla individer ska behandlas lika, åtnjuta likhet inför lagen och ha samma rätt att påverka samhällsutvecklingen. Samhället ska sträva efter att ge alla människor samma möjligheter att göra sin röst hörd och delta i samhällslivet. Ju fler som deltar, desto starkare blir demokratin.

Piratpartiet tror på mångfald och inkludering. Alla vi människor mår bra av att så många människor som möjligt, med olika erfarenheter och tankar, är med och bygger det samhälle vi lever i.

Konkret betydelse:

  • Religionsfrihet.
  • Regnbågsfrågor såsom allas rätt att gifta sig, skaffa barn, identifiera sig som sitt eget kön, ha de relationsformer de vill, allt utan repressalier från staten, individer och företag.
  • Mångfaldspositivism, fokus på ett integrerat samhälle.
  • Möjligheter för alla att engagera sig politiskt och i civilsamhället.

1.3.2 Demokrati förutsätter fri, oövervakad kommunikation

Alla människor ska ha samma rätt att påverka samhället. Piratpartiet vill värna och stärka demokratins fundament: likhet inför lagen, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet, rätten att uttrycka sin åsikt anonymt och fria allmänna val med valhemlighet till samhällets beslutande organ.

Politiska beslut måste fattas på den nivå de hör hemma, så att besluten fattas så nära de människor som berörs som möjligt. Makten ska ligga hos de valda politikerna, inte hos tjänstemän. Beslutsfattande måste präglas av tillgänglighet, öppenhet och transparens och vara möjligt att granska utifrån. Alla måste ha rätt att slå larm om missförhållanden utan att riskera repressalier. Dessa principer måste bevakas på alla nivåer (kommun, landsting, stat, samt mellan- och överstatliga samarbeten) och innebär särskilda utmaningar för politiken på EU-nivå.

Alla måste ha möjlighet att fritt skaffa information i samhällsfrågor, och att göra sin röst hörd i samhällsdebatten. Yttrandefriheten är därför en omistlig del av demokratin, liksom att människors kommunikation med andra människor är fri och utan övervakning.
Till yttrandefriheten hör självklart rätten att uttrycka sig anonymt. Ingen ska exkluderas ur det demokratiska samtalet för att han eller hon är rädd för olika former av repressalier. För att bygga ett gott samhälle behöver vi inte bara höra väletablerade normsvenskars åsikter. En 15-årig bög från Sveg, en gömd papperslös flykting, en 50-årig gruvarbetare i Kiruna, en lattemamma på Söder, en student i Lund eller en pensionär i Göteborg har allra minst en sak gemensamt. Samhället behöver just deras tankar och åsikter för att utvecklas och förbättras.

Konkret betydelse:

  • Fokus på de rättigheter som arbetats bort på senare år.
  • Rätten att vara oskyldig till motsatsen bevisas.
  • Valhemlighet, exempelvis kritik mot digitala valsystem som är mindre säkrare än alternativ som valsystem med utskrifter snarare än dagens papperslappar.
  • Subsidaritetsprincip, lägg lokala frågor på kommuner och län, nationella frågor på staten, och EU-frågor på EU.
  • Minska byråkratin i politiken och lägg makten hos politiker snarare än tjänstemän.
  • Yttrandefrihet.
  • Flyktingpolitik – papperslösa ska ha samma rättigheter som formella medborgare.

banned1.3.3 Alla människor har rätt till personlig integritet och privatliv

Alla människor har en grundläggande rätt att själva bestämma vilka delar av sina privatliv de vill lämna ut till andra, och vilka de vill hålla för sig själva. Respekt för alla människors personliga integritet är nödvändig för att människor ska vara trygga, våga ta initiativ och säga vad de tycker. Intrång i privatlivet och övervakning ska därför bara få förekomma efter individuell prövning vid misstanke om grova brott.

Människor lever sina liv i olika miljöer, men alla har samma rätt att slippa övervakning oavsett om man skickar ett brev via posten eller som ett mejl, om man skvallrar över ett cafébord eller på en chattsajt, om man talar i fast telefon eller i mobiltelefon. Ingen åtskillnad ska därför göras mellan övervakning av elektronisk och annan kommunikation.
Den personliga integriteten och privatlivet måste värnas genom livets alla skeenden, från barndomsårens dagis och skola över vuxenliv med arbete och kärlek, till seniortillvarons ökade behov av vård och omsorg.

Konkret betydelse:

  • Mot övervakning, för rätt till privatliv.
  • Rättssäkerhet.
  • Integritet i utbildning, äldrevård och annat.

1.3.4 Kunskap tillhör oss alla

Den kunskap vi har idag har uppkommit genom en lång rad insikter, erfarenheter, upptäckter och experiment, gjorda under hela mänsklighetens historia av ett oräkneligt antal människor. Kunskap är därför inget som kan ägas av en person eller en grupp. Kunskap är mänsklighetens gemensamma källa, och borde därför vara fri och tillgänglig för alla att att ösa ur.

Immaterialrätt strider mot principen om informationens och kunskapens frihet, och kan bara accepteras i de enskilda fall där den har väldokumenterade positiva effekter. Stater och offentliga organ måste se till att den kunskap de besitter och utvecklar görs så tillgänglig som möjligt, exempelvis genom att museers, arkivs och biblioteks samlingar digitaliseras och öppnas, och insamlad statistik enkelt kan laddas ner och bearbetas vidare. Resultat från forskning och verk som helt eller delvis finansierats av allmänna medel ska vara fritt tillgängliga via nätet och andra tillämpliga forum.

Fri och tillgänglig kunskap öppnar nya möjligheter för skola och utbildning. Piratpartiet anser att all utbildning måste förbereda barn, ungdomar och vuxna för att möta och utnyttja den informationsväv som idag genomsyrar samhället även utanför skolan. Undervisningen måste präglas av mångfald och upptäckarlust. En människa som lär sig att söka och tycka om kunskap kommer alltid att fortsätta att leta kunskap och på så sätt göra sitt eget och andras liv rikare.

Konkret betydelse:

  • Immaterialrätt undantas som standard, snarare än tvärtom.
  • Skattefinansierad konst, kunskap och information ska vara fri från immaterialrätt och ägas av allmänheten.
  • Immaterialrättsbefriad kunskap ska användas i utbildningen.
  • Utbildning ska satsa mer på individens upptäckarlust snarare än att lära ut torr fakta.

pirate_party1.3.5 Kulturen berikar våra liv och ska vara så tillgänglig som möjligt.

Kulturen berikar våra liv och är en viktig del av ett samhälle som är sunt och roligt att leva i. Piratpartiet anser därför att det är viktigt att så många människor som möjligt får tillgång till ett rikt och varierat kulturutbud, och att vi ska bejaka och stödja de tekniska verktyg som kan göra detta möjligt.

Människor har alltid skapat och delat kultur mellan sig. Genom den nya teknikens fantastiska möjligheter kan vi i dag kopiera och dela mer kultur med varandra än någonsin tidigare. Samhället tjänar på att inte låta ungdomar gå ut i vuxenlivet med stora skulder. Piratpartiet anser att all kulturdelning för privat bruk och i ickekommersiellt syfte alltid ska vara laglig.

Kulturdelning stimulerar både produktion och försäljning av kultur. Därför finns ingen anledning att genom lag eller tekniska medel begränsa människors möjlighet att dela kultur mellan sig. Piratpartiet vill reformera upphovsrätten så att den bättre tjänar både kulturskapare och kulturkonsumenter i den nya tidens kulturlandskap.

Piratpartiet tror att ett samhälle där kultur fritt får delas mellan människor i ickekommersiellt syfte gynnar hela samhället. Vi anser att det är bättre att uppmuntra kulturskapare att använda sig av de nya möjligheterna, än att gå upphovsrättsindustrin till mötes och tvinga kvar dem i ett föråldrat system. Det skulle inte bara gynna kulturskaparna, utan även kulturkonsumenterna som skulle få tillgång till ett betydligt bredare kulturellt utbud.

Konkret betydelse:

  • Kulturpolitik som satsar på mångfald mellan alla typer av kultur, inte bara de som traditionellt accepteras av ett fåtal invånare.
  • Avkriminalised ickekommersiell fildelning, reformerad upphovsrätt.

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2016-05-12 10:56:25)

11 May 2016

Låt oss bygga ett piratparti, del 4 – Samma takt

I helgen blev jag vald till partisekreterare för Piratpartiet, och på något vis känns det både överväldigande och helt normalt.

Jag vill tacka för förtroendet, och skriva om hur kul denna förändring i mitt liv blir. Men samtidigt känns det inte som någon förändring. Mitt arbete som partisekreterare flyter helt normalt vidare in i arbetet som partisekreterare. Jag gör i stort sett samma saker nu som då, och det som förändrats är inte riktigt min roll – det är det faktum att vi nu har en partiledare, Magnus Andersson, och en vice partiledare, Mattias Bjärnemalm.

Men mitt arbete kör på i stort sett likadant, bara titeln är annorlunda. Och arbetet vi i arbetsutskottet består ungefär detsamma, om än i en lite ökad takt.

Eller nej, det är samma takt. Vi börjar bara bli klara med mellansteget och når slutfasen av den plan jag och andra lade fram för partiet i december 2014.

Första steget, att uppdatera partiets interna organisation, något som kulminerade i antagandet av nya stadgar under hösten 2015 (med andraläsning tidigt 2016).

Andra steget, att börja arbeta efter dessa nya regler, börja dra igång alla förberedelser som vi försökte landsätta i tid för början av sommaren.

Och tredje steget – att verkställa allt, att börja synas utåt igen, att på nytt bli en politiskt kraft att räkna med i Sveriges allt för stillastående politiska samtal.

Så hur görs det?

Under sommaren och hösten kommer vi att genomföra en partiledarturné med Magnus Andersson och ibland med honom vår vice Mab och vår partisekreterare jag. Vi har redan planerat in besök i Stockholm, Lund, Visby och Örebro, och är på väg att fixa datum i bland annat Uppsala och Göteborg. Allt det kan du följa här. För alla som vill utöka turnén till er stad – maila mig på anton@piratpartiet.se!

Under början av sommaren kommer vi också äntligen få partiets nya informationsmaterial i händerna. Det är som det ser ut nu en folder, ett flygblad och tre affischer som kommer att tryckas, med text av mig, grafik av emma och idéer och feedback av mig, emma och Magnus. Vi är just nu i slutskedet av designen och skickar snart på tryck, och det är helt ärligt fantastiskt bra material. Det här materialet blir partiets centrala reklampelare fram till början av valrörelsen 2018.

Men det är nu, nu, nu som allt börjar. Vi har slut på ursäkter. Nu är det dags att dra igång saker, och det kan bara du och jag göra. Det är nu vi har en chans att visa upp vårt parti, att visa upp allt det vi kan, och att verkligen synas.

Det händer saker, och det måste hända mer. Piratfika, piratöl, flyersutdelningar, bokbord, demonstrationer, insändare, debattartiklar, politiska utspel. Allt det måste vi bli bättre på.

Vill du hjälpa till?

Maila arbetsutskottet på au@piratpartiet.se så hjälper vi dig mer än gärna att komma in ordentligt i partiet! Och kan du inte hjälpa till personligen – donera ett par kronor. Vi lever som tidigare nämnt helt och hållet på donationer, det är de som gör att vi över huvud taget kan trycka nytt informationsmaterial. Enormt tack till alla er som donerar!

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2016-05-11 14:45:12)

Legal Action against the French Surveillance Law

Paris, 11 May 2016 — The Exégètes amateurs, the legal team of La Quadrature du Net, FDN and FFDN, has submitted new legal briefs in its legal challenge before the French Council of State against the 2015 Intelligence Act and its implementation decrees. The briefs detail all the arguments developed against this dangerous law. For the most part, the strategy consists in mobilizing the case law of the European Court of Justice's (ECJ). A very worrying provision completely overlooked during the parliamentary debate last year is also targeted with a constitutional challenge (called QPC procedure)1

The analysis below is published on the Exegetes' website.

In June 2015, French newspaper Le Figaro titled: "Opponents to the Surveillance Law make their last-ditch effort"2. Not so! Since the partial validation of the Surveillance Bill by the French Constitutional Council last summer, we have been working to lodge a complaint with the French Council of State.

This Friday, we filed several new documents with the help of the Spinosi-Sureau law firm. These documents detail all of our arguments against French surveillance. Three years after the start of the Snowden revelations, while the Rule of Law buckles a little more each month under the battering of the Police State, we are now turning to judges to enforce our fundamental rights.

What is the scope of these actions?

On 30 November 2015, the Federation of non-profit Internet service providers (FDN Federation), La Quadrature du Net and the French Data Network3 (FDN), intiatied proceedings against the first three decrees implementing the Surveillance Law.

Later on, following the publication of two additional decrees, two new challenges were introduced (one of which was filed by Igwan, a non-profit Internet access provider in the Antilles, member of the FDN Federation).

The goal of these actions is to demonstrate that those five decrees are contrary to our fundamental rights. To do so, we directly question the validity of the law they are meant to implement. This enables us to question the entire Surveillance Law.

Within which context do these actions take place?

This strategy is a direct extension of the one initiated after the adoption of the law in June 2015. At that time, we sent to the Constitutional Council an amicus curiae including numerous constitutional arguments against the law. The current action before the Council of State carries on this work, now with arguments based on the Charter of Fundamental Rights of the EU and the European Convention on Human Rights.

In parallel with our efforts, many complaints have been lodged before the European Court of Human Rights (ECHR) by organisations of journalists and lawyers. We strongly welcome these legal actions perfectly complementary to ours - our goal being primarily to obtain the enforcement of European law.

Where are we in the proceedings?

The first applications initiating the proceedings date back five months. They were only intended to meet the time limits for referring cases and therefore included a small portion of the arguments to raise.

We have developed these arguments over these last five months and submit them today to the French Council of State as supplementary statements. For their part, the French Prime Minister and the Defence Minister have already begun to respond. Hence, the exchange of arguments will continue.

What are our arguments?

Put it simply: our strategy is to mobilise the European Court of Justice's (ECJ) case law, which has made landmark rulings concerning privacy protection these last months (see in particular the Digital Rights case and the Schrems case). With this in mind, if the French Council of State were to refuse to directly apply this case law, we would suggest it several preliminary rulings that it would then have to be referred to the ECJ.

All our arguments can be found in our writings, but these documents are voluminous (for example the main document is around 90 pages). Our goal here is to give a synthetic overview.

Purposes

It was already one of the arguments raised in the amicus brief that we filed before the French Constitutional Council last summer: the Surveillance Law allows the services to spy on the population for various reasons which are neither sufficiently restricted nor precise enough (the main interests of France's foreign policy; the accomplishment of its European and international commitments; its main economical, industrial and scientific interests; preventing the organisation of illegal or incompletely declared demonstration; or preventing access or use of narcotics for personal consumption).

Being secret surveillance measures, this inaccuracy is extremely worrying and is, in our opinion, directly in violation with the Schrems ruling, which requires in particular "purposes which are specific, strictly restricted and capable of justifying the interference".

Access to collected information

The law merely regulates the conditions of data collection (collection authorised not only for intelligence services but also for dozens of other administrative authorities, whose actual aggregate exceeds 45 000 persons).

However, it says nothing about how access to information gathered is organised internally, paving the way for arbitrary uses. This lack of legal framework is clearly contrary to the ECJ's Schrems case.

So-called "international" surveillance

The provisions on international surveillance legalise the vast Internet traffic collection system implemented by the DGSE (French foreign intelligence services) since 2008 to catch up with the NSA and the GCHQ in this area. It is very large-scale surveillance: the Prime Minister is to designate the submarine cables and other networks on which the DGSE can connect and authorises it to set up mass interceptions of the traffic.

This indiscriminate surveillance of communications constitutes a frontal attack on the Rule of Law that is contrary to the case law of the ECJ and the ECHR, which require to specify the existence of a reasonable suspicion against the persons whose communications are intercepted. On this matter, the Dutch MEP Sophie in't Veld just challenged those provisions before the CNCTR4.

Finally, as the French Constitutional Council has validated, citizens under surveillance have no legal remedy to challenge the so-called international surveillance measures, which is blatantly violating European conventions.

Exchanges of data with foreign intelligence services

The Snowden documents have shown the growing importance of the cooperation agreements between Western intelligence agencies, which provide massive exchanges of data between services. But the Surveillance Law prohibits the oversight Commission, the CNCTR, access to data held by the French services that has been transmitted by their foreign counterparts. This way, it also prevents any oversight by the Council of State.

As we have put in our writings, "the British GCHQ and the German BND can collect the communications of French residents in application of provisions which, in their national law, fall under the surveillance of international communications, and can transfer them to their French counterparts of the DGSE, who therefore escape any supervision and control over the use of such personal data." By disarming the CNCTR's oversight, the Surveillance Law allows services to bypass the meagre safeguards applicable for national surveillance and deprive citizens of the right to an effective remedy against the collection and use of this data.

Black boxes

Last year, during the parliamentary debate of the Surveillance Law, the "black boxes" sparked heated debates. They did so for a good reason: the intelligence services can now force Telecoms operators and hosting providers to install tracking devices on their infrastructure for real-time scanning of all traffic, hoping to identify "weak signals" of terrorist activities . These "black boxes" would thus imply to scrutinise the communications of nearly the entirety of the population.

Again, this indiscriminate surveillance is contrary to EU law. But this provision also violates the spirit and letter of the 2000 European directive on the information society services (eCommerce Directive), which prohibits national authorities from imposing on Telecom operators and hosting providers "a general obligation [...] to monitor the information which they transmit or store, nor a general obligation actively to seek facts or circumstances indicating illegal activity".

Oversight by the CNCTR

This has been said time and again: the CNCTR only issues non-binding opinions on the permissions that the French Prime Minister delivers to the intelligence services to recourse to surveillance measures. Because this is optional, it carries tangible risks of abuse. By the same token, last year, the president of the former Commission highlighted that almost one quarter of negative opinions issued during the first term of 2015 had not been followed. However, European case law is clear: it requires collection and secret use of personal data to be subject to prior authorisation by an independent entity. Such is not the case in France.

Judicial remedy

The right to a judicial remedy before a special chamber of the Council of State was presented as a major advance provided by the Surveillance Law. This is actually a fool's game, which brings reason of State and its secrecy in French law without providing the minimum guarantees necessary for a fair trial.

Indeed, all the documents submitted by the administration during the proceedings remain secret; the plaintiff and his/her lawyer will not have access to them. The jurisprudence of the Council of State itself will remain secret, and it will be impossible for an individual to know whether he/she was under surveillance. Again, these special rules are contrary to European case law concerning the right to a fair trial.

But there is more!

Back to the Constitutional Council? (surprise!)

We just asked for a priority preliminary ruling on the issue of constitutionality (QPC) that will have to pass the French Council of State's scrutiny and will, hopefully, be referred to the Constitutional Council.

But why going back before the constitutional judges, when they have already largely deliberated on the Surveillance Law, rejecting most criticisms that we, as many others, submitted?

One key provision had, seemingly, been overlooked.

As for so many other discoveries, it was chance that brought our attention to it: on 12 April, like many people, we learnt from the French newspaper Le Monde how the DGSE had put politician Thierry Solère under surveillance in 2012, probably by using article 20 of the 1991 law. We did remember this article 20, which had been denounced as soon as in 2001 as being a potential basis for a vast surveillance system. Nevertheless, maybe unconsciously, we had assumed that its existence would end with the new Surveillance Law, whose objective, according to the Government, was precisely to put an end to unclear "a-legal" regimes, which this kind of provision had let flourish.

Hunting for this article 20, we found it as such, unchanged for the last 25 years, with merely a new numbering in the Surveillance Law as article L. 811-5 of the Internal Security Code.

This article specifies that "measures taken by public authorities to monitor and control wireless communications for the specific defense of national interests are not subject to the provisions of this book".

For a start, the notion of "wireless communications" 5 might not be clear for everybody, and it is useful to provide a few examples. It might concern, for instance, all information sent:

  • between a mobile phone and its relay antenna (GSM/3G/4G);
  • between a WiFi hotspot and a computer, smartphone or tablet;
  • by a laptop using a 3G or 4G dongle;
  • between two Bluetooth devices (wireless microphones, etc);
  • between a cordless phone and its station;
  • between two ham radio practitioners or two walkie-talkies, etc.;
  • by users of Satellite, WiMax, WiFi etc.;
  • between an instant pay card and its station;
  • by a GPS beacon;
  • between an NFC chip (which you find in credit cards, or various other cards) and the reader.

Therefore, all "public authorities" - all state services (ministers, prefects, DGSE, DGSI, independent authorities, etc.) - may have recourse to any technique allowing "monitor and control" of these wireless transmissions, in the name of "the defence of national interests".

Finally, and most importantly, these techniques are "not subject to the provisions" of the book VIII of the Internal Security Code which, being derived from the Surveillance Law, supervises all surveillance activities in France. That is to say, this wireless transmissions monitoring is a loophole, not covered by any binding legal framework.

Thus, the lawmaker leaves the door open for all sorts of surveillance measure by state services.

Should a person's phone calls be destroyed after a set time once intercepted? Does an independent authority verify that the emails sent from a smartphone have been intercepted for a legitimate reason? What legal remedies are offered to citizens under surveillance? Nothing is specified on these matters.

Thus, all wireless communications are de facto excluded from the scope of the - still insufficient - control procedures established by intelligence techniques. In other words, while the Government claimed to supervise intelligence techniques, it merely did so for a few wired communication techniques. What is even more shocking is that during the legislative debates on the Surveillance Law, our attention was particularly drawn to the IMSI catchers. But these intelligence techniques are essentially not covered by the Surveillance Law, since they apply exclusively to wireless communication.

In the face of such a lack of safeguards, we can only expect the French Constitutional Council to follow its own case law and to censure this provision for "negative incompetence"6, as it had done so with the Surveillance Law by censoring the provisions pretending to regulate international surveillance.

Apart from this legal action, whose delays are strictly limited, we will certainly have to be patient since the Government will most likely run out the clock and try to avoid that any case be brought before a European jurisdiction. Three years after the beginning of the Snowden revelations, and facing the inertia of the European Parliament, it is now the judges' turn to have the final say. Let us hope they will overcome the temptation of following the reason of State.

  • 1. The QPC is a French Constitutional Law procedure allowing persons involved in a pending case to ask the Constitutional Council to assess the constitutionality of the laws relating to the case at hand.
  • 2. Source: Le Figaro, 23 June 2015 [FR]
  • 3. The first French non-profit Internet access provider.
  • 4. National Oversight Commission for Intelligence-Gathering Techniques.
  • 5. « transmissions empruntant la voie hertzienne » in French.
  • 6. The notion of "negative competence" is a French Constitutional Law one, referring to cases where the legislator has overlooked his competence derived from the principle of legality (art. 34 of the French Constitution). The omission of this principle leaves the regulatory power with the task of regulating cases which should have been regulated in the law.

(by neurone130 at 2016-05-11 13:58:19)


Piratpartiet