20 August 2017

Det enda inlägg du behöver läsa om debatten om svenska värderingar

Det är inne att tala om svenska värderingar nuförtiden. Det är förvisso alltid inne att tala om svenska värderingar, men verkar det vara mer inne än vanligt. Det talas till höger, det talas i mitten, det talas till vänster - det talas så mycket att det är möjligt att bygga sig en kammare med fullt surroundljud och bo i den på heltid.

Vi skulle kunna kalla det en ekokammare.

Det märkligaste med diskussionen om svenska värderingar är att det sällan betraktas som en empirisk fråga. Det debatteras flitigt hit och dit om exakt vilka de svenska värderingarna är, vilka värderingar som är svenska, och huruvida det finns någonting sådant som svenska värderingar. Debattens hetta är ibland glödhet, och jag misstänker att en icke ringa mängd fjärrvärme utvinns därur. Men hettan till trots så tenderar debatten att springa på stället. Den kommer ingenvart. Den ena värderingen efter den andra tas upp som exempel (ibland gott, ibland dåligt, oftast bägge i olika omgångar), och beroende på vilket ämne som är ajour för dagen ligger betoningen på olika aspekter av de svenska värderingarna. Badhus dyker upp som diskussionsämne överraskande ofta.

När allt är sagt och gjort har väldigt få insikter vunnits om de svenska värderingarnas egentliga natur. Eftersom det enda som hänt är att saker sagts snarare än gjorts.

Det ligger i sakens natur. Poängen med att debattera svenska värderingar är inte att utröna vilka dessa värderingar är eller hur de ser ut. Poängen är att vinna över motståndaren. Att anlägga ett empiriskt synsätt vore förödande, eftersom det innebär en påtaglig sänkning av ens förmåga att svara på dagsaktuella frågor. Empiri tar tid, och den som är långsam förlorar debatten per automatik.

I jakten på klick gäller det att ha någonting att klicka på. Snabbt. Och ofta. Fler klick är fler poäng. Flest poäng vinner.

Sålunda är debatten om svenska värderingar.

Den som vill anlägga ett empiriskt synsätt på svenska värderingar behöver göra två antaganden: att det finns svenska värderingar, och att vi kan ta reda på vad dessa är.

Detta kan verka som en självklarhet, men som så mycket annat blir det mindre självklart när det väl har sagts högt.  Det är exempelvis möjligt att förneka premissen att det finns svenska värderingar, men fortfarande delta med oförminskad vigör i debatten om svenska värderingar. Omvänt är det möjligt att förneka premissen att vi kan ta reda på vilka dessa värderingar är, och likväl delta i debatten med till synes outtömlig energi. Likaså är det möjligt att förneka båda premisserna men ändå vara ständigt närvarande i debattens mitt. Dessa tre olika positioner är märkliga på sina egna specifika vis, men kan bäst förstås i termer av att det ger fler fördelar att delta i debatten än att ta reda på hur landet egentligen ligger.

Om vi godtar antagandet att det finns svenska värderingar, och att vi kan ta reda på dem, ställs vi inför en metodologisk fråga. Om de finns, så måste de finnas någonstans. Beroende på var de finns, så blir olika metoder relevanta för att ta reda på hur de ser ut.

Ett exempel: om svenska myndigheters agerande är ett uttryck för svenska värderingar, så kan vi ta reda på hur dessa värderingar ser ut genom att studera dessa myndigheters agerande över tid. De dokument vi behöver för att ta reda på hur myndigheterna agerat (och varför) finns lagrade i arkiv av olika slag, och i många fall finns de tjänstemän som var delaktiga när det begav sig fortfarande ibland oss, tillgängliga för intervjuer om så behövs.

Ett annat exempel: om svensk populärkultur är ett uttryck för svenska värderingar, så kan vi ta reda på hur dessa värderingar ser ut genom att studera svensk populärkultur över tid. Förvisso är populärkulturen mindre väldokumenterad än myndighetsutövning, men likväl finns den där, tillgänglig för empiriska undersökningar.

Ett tredje exempel: om det svenska folkets konsumtionsvanor är ett uttryck för svenska värderingar, så kan vi ta reda på hur dessa värderingar ser ut genom att studera dessa konsumtionsvanor över tid. Förvisso kan det vara bekymmersamt att få tillgång till dessa siffror, men likväl finns de, och kan studeras för att nå insikt om hur läget förhåller sig.

I dessa tre exempel lämpar sig olika metoder olika väl för att nå de resultat vi vill ha. Att djupdyka i myndighetsarkiv kräver andra metodologiska överväganden än att sätta sig in i samtida och historisk populärkultur, och att studera förändringar i konsumtionsmönster över tid kräver i sin tur sina egna överväganden. Beroende på var vi förlägger de svenska värderingarna, blir olika metoder relevanta för att komma till klarhet. Dessa tre exempel är på intet vis de enda platser där de svenska värderingarna eventuellt kan återfinnas och undersökas. Det finns ett otal andra platser att undersöka, med ett otal olika metoder, beroende på vad som passar i varje enskilt fall.

Det som förenar alla dessa ansatser är att de kräver en lång tids systematiskt arbete. Det krävs månader, ibland åratal, av hårt arbete för att sammanställa materialet och formulera det på ett sådant sätt att det blir läsbart (och läsvärt) för allmänheten. Det räcker inte med en eftermiddags slöläsande för att utföra en dylik undersökning ordentligt; en eftermiddag är med nöd och näppe tillräckligt för att ta reda på om en själv har någon slags åsikt om saken eller inte.

Detta gör att debatten om svenska värderingar med nödvändighet handlar om någonting annat än vad vi vet empiriskt om svenska värderingar. Det vare sig finns eller ges tid för att undersöka dessa värderingar ordentligt, och de systematiska undersökningar som likväl utförs tenderar att förbli olästa när det senaste klickbetesinlägget flyger förbi. Ibland handlar dessa om badhus, ibland handlar de om biblioteksböcker, ibland handlar de om stenlejon Den enda egentliga empiri som finns tillgänglig i debatten om de svenska värderingarna är, märkligt nog, debatten om de svenska värderingarna.

Vi skulle kunna kalla det en ekokammare.

Kommentera! (by Sargoth (noreply@blogger.com) at 2017-08-20 00:46:00)

16 August 2017

Transportstyrelsens slogan: Kör för fan!

Sent omsider har jag läst Emanuel Karlstens genomgång av IT-skandalen i Transportstyrelsen. Karlsten har, som rubriken också klargör, läst Säpos granskning så att vi slipper. Jag har två omedelbara reaktioner: För det första är det skrämmande läsning. För det andra är det lysande journalistik. Medan slaskpressen snubblade över varandra för att förklara ”vem som vann” det politiska efterspelet som om det vore en jävla fotbollsmatch satte sig Karlsten och läste Säpos utredning och destillerade den till något som är begripligt och tillgängligt för oss andra. Det här är varför journalistik fortfarande behövs. Vi behöver inte slaskpressen, men vi behöver journalistik.

Jag tänker inte ge mig på att sammanfatta Karlstens sammanfattning. Den behöver läsas i sin helhet. Men en nyckel i det hela är det som kommit att kallas för ett ”avsteg från gällande lagstiftning”. Jag trodde att det var något ansvarig generaldirektör med flera slängde sig med som en omskrivning för ”brottslig verksamhet”. Ni vet, ungefär som makteliten tar ”time out” istället för att sjukskriva sig eller suspenderas. Så var det inte. Formuleringen kommer sig av att en IT-säkerhetsansvarig i ren desperation över en kaosartad situation där säkerhetsaspekterna åsidosatts författade ett dokument som i klartext kräver antingen att projektet fördröjs med hänsyn till nödvändiga säkerhetsprövningar, eller ett godkännande av ”avsteg från gällande lagstiftning”. Det är ett slags internt nödrop – vederbörande antog eller hoppades att om högsta ledning ombads underteckna ett godkännande av lagbrott så skulle de inse allvaret. Protokollet undertecknades och projektet fortsatte.

Tyvärr är jag inte förvånad. IT-säkerhet och integritet är inte direkt prio numero uno. Detta har landets högsta ledning både genom nuvarande regering och föregående borgerliga demonstrerat upprepade gånger. De klassiska käpphästarna är förstås FRA-lagen, Ipred och datalagringsdirektivet där man gång på gång viftat bort kritik från allehanda expertis, inklusive lagrådet och en före detta Säpo-chef. I fallet datalagringsdirektivet sågades det till slut med fotknölarna i EU-domstolen men då stoppade regeringen kollektivt fingrarna i öronen och sjöng ”LALALALA”. IT-säkerhet står lågt i kurs därför att det för de flesta beslutsfattare är obegripligt. Och när regeringar visar att det är oviktigt, varför skulle deras kompisar på generaldirektörsposter agera annorlunda? Och så vidare i en kulturkedja som går hela vägen ner till de tekniker som faktiskt begriper men viftas bort som jobbiga alarmister.

Dessutom gäller den här sortens kultur inte bara specifikt IT-säkerhet. Jag tror att de flesta som jobbat på ett relativt stort företag kan känna igen sig i den här beskrivningen: Ni har ett möte. På mötet turas representanter från företagets olika avdelningar om att förklara hur viktig deras del av verksamheten är. Kvalitetschefen berättar att kvaliteten är viktigast. Om ni inte kan garantera kvaliteten på er produkt spelar inget annat någon roll, för då har ni snart inga kunder. Huvudskyddsombudet berättar att säkerheten är viktigast. Om ni sliter ut personalen kan ni inte garantera kvaliteten. Sedan får ni berättat för er att om inte dokumentationen är korrekt spelar inget av det andra någon roll, och ytterligare någon förklarar att det viktigaste är att hålla ledtiderna för det spelar ju ingen roll hur bra grejer ni tillverkar om det aldrig kommer fram till kunden. Och så vidare. Sedan återgår ni till verksamheten. Ni är underbemannade, maskinparken hålls ihop med nödlösningar och böner, ni saknar adekvat behörighet, ergonomin är undermålig. Med vetskap om hur viktigt allt detta är lyfter ni problemet till er närmsta chef. Han säger ”kör”. Vad gör ni?

Jag tror att alla, såväl myndigheter som företag, kan ta lärdom av Transportstyrelsen. Att hasta fram beslut, slarva med upphandlingar etcetera må vara effektivt och billigt på kort sikt, men det kan också få förödande konsekvenser. I bästa fall blir det bara dyrt, som när Elektrolux plöjde ner hundratals miljoner i affärssystemet SAP för att efter några års tweakande besluta att det var billigare att bara slänga pengarna i sjön än att faktiskt ta det i bruk, eller för all del den aktuella situationen på Försäkringskassan. I värsta fall leder det till att människor skadas, som när biltillverkare eller livsmedelsföretag tummar på kvaliteten. Eller när en myndighet läcker säkerhetsklassad information, vilket är vad Transportstyrelsen har gjort.

Att jag tror att alla kan ta lärdom av Transportstyrelsen betyder däremot inte att jag håller andan. Man kan tänka sig att folk tänker till. Ett tag. Men så sakteliga kommer allt att återgå till det normala och marginalerna pressas tills nästa gång det skiter sig. Och även då, liksom förr, kommer granskningen att visa att folk försökte säga ifrån, utan att få gehör.


Photo credit: Eric Kilby via Foter.com / CC BY-SA

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-08-16 08:54:07)

15 August 2017

Intervju om att USA spårar användare av Trumpkritisk sajt

Jag är intervjuad av SR P1 Ekot om "USA spårar användare av Trumpkritisk sajt", 15 augusti 2017.

Kommentera! (by Mark Klamberg (noreply@blogger.com) at 2017-08-15 09:16:00)

11 August 2017

Caspian Rehbinder om basinkomst

dsc_0409_press

Caspian Rehbinder

Caspian Rehbinder, vice ordförande för Centerstudenter, har skrivit en mycket bra essä hos Timbro om basinkomst.

Länk: Medborgarlön är effektiv och rättvis


Kommentera! (by Christian Engström at 2017-08-11 13:22:50)

Striden om makten över ordet


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Om man över huvud taget skall inskränka yttrandefriheten – då får det inte ske med mindre än rättslig prövning, inklusive möjlighet till överprövning. Allt annat är ett brant sluttande plan."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-11 05:00:00)

09 August 2017

Think Twice Three: A Conference for Online Freedom and Global Cooperation

A drawing of a two tailed snake with Jerusalem writtien on it

The next Think Twice conference (TT3) will be held from March 2-4, 2018 in Jerusalem.

This is a guest post by PPI – written by Keith Goldstein (PPI Treasurer). 

This gathering will bring together academics, business people, non-profit and government officials, as well as activists in general who are concerned about creating a fair and free internet. The event is sponsored by Pirate Parties International, spearheaded by a collaboration of the Israeli and German Pirate Parties. However, TT3 is not just a Pirate event. Rather, we are opening our doors to the wider community, where we seek to create a lively debate about necessary innovations to such topics as online democracy, net neutrality, copyrights, and human rights.

Registration is Open

Cartoon pirate saying 'Yarr"

 

 

 

 

 

 

 

 

Registration for TT3 is now open. If you are interested in attending the event, please go to the PPI website and fill out an application for speaking, presenting, volunteering or attending. A wide variety of forums will be presented over the period, such as a hackathon, a panel on “Redefining Government Responsibility in Online Environments”, and poster presentations. All participants are encouraged to be involved in organizing workshops and other activities. Space will be limited, and there is a rolling acceptance of speakers.

 

Why Jerusalem?

A drawing of a snake with the word Jerusalem

 

 

 

 

 

 

 

 

Pirates are no strangers to controversy and hosting a conference in Jerusalem is a provocative statement. We seek to bridge conflicts, to bring together diverse people who can openly and freely discuss political sensitive opinions – whether in online forums or physically in the confines of a conference. Pirates are searching for answers to difficult problems of human rights, and Jerusalem provides a unique atmosphere where we can debate how to enact peaceful resolutions of conflict. Likewise, this will be the first multinational Pirate conference outside Europe. Jerusalem is a physical bridge between Europe, Asia and Africa. More so, it is a symbolic bridge of interconnectedness on this planet. By hosting TT3 in Jerusalem, we will be making a monumental statement about the need to create dialogue in the middle east. While all of the major world powers have exacerbated conflict, it is incumbent for the Pirates to create a meaningful forum to seriously debate issues resonating out of Jerusalem.

I Can’t Attend But Would Love To Be Involved

Man with tricornerhat and Guy Fawkes mask

 

 

 

 

 

 

‘I wish I could attend, but I don’t have the money or time to get to Jerusalem.’ No worries, we will be live streaming the conference on Youtube and Mumble. We will also be opening live online forums where users abroad can interact with the conference. If you are interested in staying up to date about information relating to the conference, please sign up for our mailing list.

<script src="http://s3.amazonaws.com/downloads.mailchimp.com/js/signup-forms/popup/embed.js" data-dojo-config="usePlainJson: true, isDebug: false" type="text/javascript"></script><script type="text/javascript">// <![CDATA[ require(["mojo/signup-forms/Loader"], function(L) { L.start({"baseUrl":"mc.us16.list-manage.com","uuid":"83e33af27ece5f9a5de0bf3f5","lid":"30e6b60aa5"}) }) // ]]&gt;</script>

 

Be A Sponsor

stylized figures giving and receiving money

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Align your organization with this conference! Sponsors should support some of the ideals established within the resolutions of PPI, such as access to medicine, fair and balanced copyright, net neutrality, basic income, the right to privacy, public transparency, global democracy, and denouncement of unjust penal codes. All sponsor requests will be considered by the board of PPI. Opportunities are available to set up an exhibitor’s booth, to sell merchandise, and to advertise your organization on the conference website and booklets. Please read more about the various sponsorship opportunities at pp-international/tt3, and fill out a form at the PPI website . Sponsors may also provide hardware and other needs for the event, such as live feed internet set up, projectors, sound boards and printouts.

We look forward to informing you more about TT3!

Featured Image : CC0
Other Images: CC0

 

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-08-09 08:00:30)

08 August 2017

5 juli-podden 65: Avslutningsavsnitt med pompa och ståt!

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



I sista avsnittet av 5 juli-podden uppmanar vi lyssnarna att påverka EU-maskineriet genom så kallade public consultations - EDRi har hela listan!

Rick Falkvinge uppmärksammar en dom från EU-domstolen som innebär att det är fritt fram att plocka upphovsrättsskyddat material från en öppen webbsida och använda det på sin egen öppna webbsida.

Kortnyheter:

  • Google slår knut på sig själva i sitt försök att tala till rätta intern kritiker.
  • Snowden synar uttalande av Storbritanniens premiärminister Theresa May.
  • Mannen som stoppade lösensummeviruset WannaCry själv gripen av FBI under besök på DefCon i Las Vegas.
  • Bodycam avslöjar poliser i Baltimore.
  • Def Leppard får nya fans genom fildelning. (Och det var Led Zeppelin som gjorde Stairway to heaven!)
  • CIA har möjlighet att gå in i folks Windowsdatorer för att radera bevis.

Vi avslutar med att prata om vad som händer när HAX åker in i fängelse nästa vecka - och vad som händer i nätvärlden framöver.

Youtube:


Vi vill tacka alla lyssnare som följt oss under det här året!

Köp gärna vår t-shirt till hela 75 procents rabatt på vår nya hemsida - ännu inte officiellt lanserad (så ni får klicka er förbi säkerhetsvarning om ogiltigt certifikat i några dagar till): femtejuli.se/butik

Vi hörs!

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback och läsarbrev kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-08 11:33:00)

06 August 2017

Snowden om May och mänskliga rättigheter

<script src="http://platform.twitter.com/widgets.js" charset="utf-8" async=""></script>

<script src="http://platform.twitter.com/widgets.js" charset="utf-8" async=""></script>

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-06 00:46:00)

03 August 2017

Det finns redan en riksdagsmajoritet för att återinföra ämbetsmannaansvaret


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Det som gör en offentliganställd tjänsteman så speciell är att denne har långtgående maktbefogenheter gentemot den enskilda medborgaren. Därför måste denna makt utövas med skicklighet, omdöme, respekt för rättsstaten och oväldigt. Gör man avsteg från detta måste makten kunna ställas till svars."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-03 22:22:00)

01 August 2017

Var fan är Peter Eriksson!


Efterkrigstidens – kanske tidernas – största säkerhetsläcka är ett faktum. Den är följden av en löjeväckande slapp inställning till dataskydd och IT-säkerhet, i kombination med medvetna lagbrott och ett sammanbrott i regeringens inre strukturer.

Ygeman har fått gå. Johansson har fått gå. Ågren har fått gå. Hultqvist kanske kommer att få gå. Löfven borde gå. Konstitutionsutskottet kallas in i förtid. Vi var på vippen att få en urtima riksdag och en fullskalig regeringskris. Och det är säkert mer att vänta.

Men – var fan är »digitaliseringsminister« Peter Eriksson (MP)?

Från regeringens hemsida, om statsrådets ansvarsområde...
»It-politiken handlar om att använda och främja de möjligheter som digitaliseringen för med sig. Området omfattar bland annat reglering av it och elektronisk kommunikation, liksom nät- och informationssäkerhet, frekvenspolitik och frågor om internets förvaltning och e-förvaltning. I området ingår också frågor om tillgång till bredband och infrastruktur för it.«
Eller hur?

Har någon överhuvudtaget informerat Eriksson om att han är ansvarig för de frågor som rör nationens informationssäkerhet?

Eller är det som när det – efter några år med kulturminister Bah Khunke som ansvarig för frågor rörande religiös radikalisering och våldsideologier – framkom att hon helt enkelt inte nämnvärt brytt sig om frågan?

Här finns frågor att svara på – som ligger på Erikssons bord. Möjligen är det just därför han gjort sig osynlig. Partiet överlever kanske inte ett svek till.

Var det för övrigt inte Miljöpartiet som påstod sig vara så pålitligt och kompetent i övervaknings-, nätfrihets- och IT-frågor att det var ett trovärdigt alternativ till Piratpartiet? Än så länge imponerar de inte.

Syltryggar!


Läs även:
Personuppgifter läckte från outsourcad myndighetsdata redan 2012 »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-01 12:18:00)

5 julipodden 64: Censursäkra toppdomäner och Ed Feltens röstmaskinshack

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Vi intervjuar hackaren och Princetonprofessorn Edward Felten om att hacka röstningsmaskiner, något som även deltagarna på Defcon i Las Vegas ägnade sig åt förra veckan. Ed Felten intervjuas av 5 juli-stiftelsens ordförande Oscar Swartz.

Nyhetssvep:

• Bitcoin från MtGox-bedrägeriet spårade till rysk penningtvättare.

• Apple tar bort VPN-appar från App Store i Kina.

• Ryska VPN-förbudet har nu gått igenom.

Dessutom sammanfattar vi EFFs whitepaper om hur olika toppdomäner kan släcka din domän utan domstolsbeslut.

Vi avslutar med en diskussion om risken med att låta krisande banker frysa kundernas konton, som det estniska EU-ordförandeskapet har föreslagit.


5 juli-podden görs av svenska 5 juli-stiftelsen. Trevlig lyssning!

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-08-01 10:14:00)

31 July 2017

Sverige och dumskallarnas sammansvärjning


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Vi talar om en härskande klass som inte är kompetent eller insiktsfull nog att kunna hantera all den makt den så girigt samlat på sig. Och vi talar om en i princip omöjlig uppgift. Resultatet blir en stat som ägnar sig åt trams – samtidigt som samhällelig kärnverksamhet förfaller och samhällskontraktet töms på innehåll och mening."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-31 22:59:00)

Skall vi få ordning på Sverige, då kan vi börja med att tvinga regeringen att följa lagen


Ett tecken på en stat i förfall är när den härskande politisk-byråkratiska klassen anser sig stå över lagarna.

Vi såg det när det gäller Transportstyrelsen. Men det är knappast unikt för denna myndighet. Och i grunden finns ett lagbrott som på sätt och vis står över de andra.

Ur regeringsformens 12 kapitel:
Särskilda bestämmelser om statligt anställda 
5 § Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. 
Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Lag (2010:1408).
Här talar vi alltså om landets grundlag. Principen om förtjänst och skicklighet återfinns även i lagen om offentlig anställning:
Bedömningsgrunder vid anställning 
4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. 
Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Samtidigt vet vi att höga statliga chefer tillsätts från en klick karriärbyråkrater – ett kotteri utan verksamhetsrelaterad kompetens, men inte sällan med partibok. Det gäller så väl Transportstyrelsens förra chef som den nye.

Eller ta rikspolischef Dan Eliasson som exempel. Han har ingen som helst erfarenhet av att leda polisiär verksamhet. Däremot har han försänkningar inom sossarna och en karriär som myndighetschef för så väl Migrationsverket som Försäkringskassan. Vilket var två uppdrag som han inte heller var skicklig nog eller lämpad för.

Vad gäller Försäkringskassan kan man till och med dra slutsatsen att Eliasson är direkt olämplig som myndighetschef – då han lät radera miljontals e-postmeddelanden i syfte att försvåra utredningen av begångna fel. Det borde vara åtalbart, men ses tydligen i regeringens ögon som en merit.

Den politiska svågerpolitiken bryter helt enkelt mot lagen, rent av mot grundlagen. Men ingen tycks bry sig. Politiken och byråkratin anser sig stå över lagen. Att utkräva ansvar är i princip omöjligt.

Än mer tragiskt blir om man betänker att det finns kompetent folk i de olika statliga förvaltningarna som kan verksamheten, är skickliga och goda ledare. Dessa människor hålls idag tillbaka, till förmån för det politiska kamraderiet. Det är förödande för så väl verksamhet som motivation.

Så det är inte det minsta konstigt att offentlig kärnverksamhet går över styr – när den leds av politruker som saknar så väl förtjänst som skicklighet.

Slutligen är det ett anständighetskrav att den stat som kräver att alla medborgare skall följa lagen också gör det själv. Annars är vi bara en bananrepublik fast med sämre väder.

Det är hög tid att rensa upp i träsket.



Soundcloud » | Ladda hem ljudfilen » | Youtube » | Stöd denna blogg »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-31 10:43:00)

30 July 2017

Brott mot staten, del 3: Processen


Min tid i frihet är på väg att rinna ut, så jag tänkte att det kan vara på sin plats att fortsätta berättelsen om min strid mot staten.

Bakgrundsinformation:
Brott mot staten, del 1 » | Brott mot staten, del 2: Razzia! » | Realtid »

I denna bloggpost tänker jag utveckla några tankar kring den rättsliga processen.

Jag började ana att det var fara å färde när den åklagare som plötsligt dök upp i mitt liv visade sig ha en lång rad komplicerade insidermål bakom sig, att han nu för tiden ägnar sig åt att komma åt folk som olagligt roffat åt sig hundratals miljoner kronor – och som inte alltid tar hänsyn till rättsstatens mer skira nyanser.

Mitt skatteärende rör sig ju inte alls i den divisionen. Mitt fall är inte ens komplicerat: Jag ignorerade skattemyndigheten under ett flertal år och gjorde inte ens något för att sopa igen mina spår.

Så jag antog att det var mitt mångåriga politiska krypskytte mot makten som provocerat fram en extra kraftig reaktion. Mentalt förberedde jag mig på att förklara varför jag anser att skatt är stöld, varför det är fel att bidra till finansieringen av dagens vanskötta och otyglade statsapparat – och varför det är rätt att sätta sig upp mot ett orättfärdigt system.

Naturligtvis kom rättsprocessen inte att handla om något av det där. Men den blev ändå politisk.

Åklagaren gjorde ett nummer av att jag förmodas vara piratpartist.

Och det stämmer att jag jobbat för en av Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet. Jag var till och med partimedlem en kort period, innan jag insåg att partiets inre liv mest påminner om den kinesiska kulturrevolutionen. Men är jag piratpartist? Partiet har förvisso i stora stycken mina varma politiska sympatier. Men det kan man även säga om till exempel Liberala Partiet.

Alexandersson är piratpartist – en medlöpare till Pirate Bay, en person som sätter sig upp mot systemet, en person som hotar den samhälleliga ordningen.

Helt galen är beskrivningen kanske inte – även om just infallsvinkeln var oväntad. (Jag fildelar inte ens.) Men varför var frågan om dessa, mina förmodade politiska sympatier så viktiga att framhäva? Piratpartism har ju över huvud taget inget med målet att göra.

Svaret är uppenbart. Rättens nämndemän (lekmannadomare) är tillsatta av de politiska partierna.

Så när åklagaren förklarade att jag representerar den politiska gren av The Pirate Bay-härvan som tagit mandat i Europavalet – från de riktiga partierna – då var det uppenbart vart det hela var på väg.

Och mycket riktigt. Nämndemännen (som alltså är tillsatta av dessa politiska partier) mulnade betänkligt och undvek från den stunden ögonkontakt.

Nu är jag förvisso skyldig till ohörsamhet mot staten, genom att ha ignorerat skatteverket. Och lagarna, även de dåliga lagarna, måste tillämpas lika för alla.

Men min advokat tvekar inte att påstå att 18 månaders fängelse är ett osedvanligt hårt straff – om man ser till fallets natur, omfattning och omständigheter.

(Hade jag istället ägnat mig åt våld eller egendomsbrott mot mina medmänniskor hade jag i de flesta fall kommit lindrigare undan. Eller, för all del, om jag i chefsposition läckt hemligstämplade register från Transportstyrelsen. Vilket säger en del om vårt land.)

Men det här är väl vad man har att vänta sig när samma politiska partier som höjer och lever loppan på skatterna har makt över domstolarna.

Signalen är tydlig: Skattebasen måste till varje pris upprätthållas. Börjar folk göra motstånd – då blir det inga fler kommunala kamelcenter, utskottsresor till Rio eller identitetspolitiska kurser på universiteten.

Det är också uppenbart att staten inte är det minsta intresserad av en principiell diskussion om vem som har rätt till den enskilda individens egendom och på vilka grunder. Hela systemet bygger nämligen på tro – på ett system som inte respekterar människors rätt till frukterna av sitt eget arbete.

Och om systemet är orättfärdigt – då måste man göra motstånd.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-30 14:19:00)

29 July 2017

Maktkorruption och rättsröta

Nu är det väl ändå bevisat att den härskande politisk-byråkratiska klassen står över lagen?

Transportstyrelsens sparkade generaldirektör Maria Ågren fattade – enligt Säpos förundersökning – ett fullt medvetet beslut att bryta mot ett antal lagar, trots upprepade varningar från medarbetare längre ner i organisationen.

Trots att Ågren erkänt detta slår åklagare Ewamari Häggkvist som genom ett trollslag fast att brottet begåtts utan uppsåt. Ågren gjorde det hon gjorde trots att hon var medveten om att det var olagligt. Vad är väl det, om inte uppsåt?

Sedan har vi straffet för den värsta säkerhetsläckan sedan Wennerström - ett strafföreläggande om 70.000 kr i böter.

Från Åklagarmyndighetens hemsida...
"Man får bara ge strafföreläggande vid mindre allvarliga brott som till exempel snatteri, stöld eller små trafikbrott."
Från Wikipedia...
"Strafföreläggande är möjligt för brott där påföljden är begränsat till böter och/eller villkorlig dom. Exempel på sådana brott är stöld, snatteri och trafikförseelser."
På så sätt undvek man en rättegång och eventuellt fängelsestraff. Vilket säkert var skönt för generaldirektörskan. Dessutom hade en offentlig rättslig prövning kunnat ge allmänheten och media besvärande insikter om ledningens inkompetens och verksamhetens brister. (Kom ihåg att detta skedde vid en tid då de tidigare statsråden Johansson & Ygeman gjorde vad de kunde för att tysta ner historien.)

Så särbehandlar rättsväsendet makthavare. Kontrasten mot hur vanligt folk hanteras är uppenbar och stötande.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-29 18:18:00)

28 July 2017

Kraven på rullande huvuden gynnar systemet

Jag har inte satt mig in i soppan med Transportstyrelsens fadäs. Jag har ärligt talat inte orkat. Det som kommer här är därför inte en reflektion över vad som har hänt, utan snarare om det politiska och mediala efterspelet, vilket i mina ögon är ett minst lika stort problem som den faktiska händelsen.

Händelseförloppet följer nämligen ett tämligen vant mönster. Någon skiter i det blå skåpet, och blir påkommen. Detta hamna under lupp från en eller annan grävande journalist. Händelsen hamnar i händerna på politiska debattörer. Man vädrar blod. Snart börjar man kräva att huvuden rullar. Den styrande regimen gör ett bondeoffer för att blidka pöbeln. Och plötsligt handlar det hela om spelteori och det skrivs spaltmeter om hur regimen och oppositionen agerar ur en rent strategisk synvinkel. Det refereras till som en fotbollsmatch där två sidor försöker utmanövrera varandra, och i sociala medier förvandlas i vanlig ordning folk till påhejare av sitt lag. Alla spelar sin förutbestämda roll på schackbrädet. Är det någon som ens bryr sig om att en myndighet har läckt information som kan skada rikets säkerhet!?

Knappast. Nu handlar det bara om att plocka politiska poäng och vinna rävspelet. En ledtråd: En rad tyckare på högerkanten anser att Alliansen bör dra tillbaka sin misstroendeförklaring mot försvarsminister Hultqvist. Varför? Blev han plötsligt kompetent och förtroendeingivande igen över en natt? Nej, för att det vore ”strategiskt klokt”. Med andra ord: Man har fått ett par huvuden att rulla. (Huvuden rullar för övrigt mycket mjukt på den nivån, men det är en annan diskussion.) Nu gäller det att positionera sig och vinna väljarnas gunst. Vad som är i medborgarnas intresse är irrelevant. Det är alltså ”maktkåt” som ska in på lodrät tre och ”köttgrytor” på vågrät fem.

Det är inte så att jag inte förstår varför narrativet blir som det blir. Politik är i mångt och mycket ett spel. Och att referera det som en fotbollsmatch är antagligen mycket billigare journalistik att producera än att ödsla tid i arkiv och försöka sammanställa fakta. Dessutom är folk som folk är mest. Om någonting kan refereras som en match blir vi villigt en del av en okritisk åskådarskara som viftar med halsdukar och kanske sparkar sönder ett skyltfönster eller två om fel lag vinner. Bröd och skådespel.

Det uppenbara problemet är dock att man aldrig kommer till roten av problemet. Att kräva att huvuden rullar gynnar själva systemet. Så vi blir av med ett par broilers. De ersatts snabbt med nya i den politiska hydran. Under tiden tuffar maskinen på som vanligt. Problemen med inkompetens, slarv, en känsla av att stå över lagen eller för all del problemen med att just inkompetens och politiska luftpastejer skapar en härva av lagar som förmodligen är helt omöjlig att navigera i. Jag skulle inte bli förvånad om situationen många gånger är sådan att det är omöjligt för tjänstemän att göra någonting alls utan att bryta mot någon lag. Eller förlåt, ”göra avsteg från”, som det heter om det sker på tillräckligt hög nivå.

Det här är vad vi borde diskutera och gräva i. Det är här den verkliga granskningen finns att göra. Inte vem som ”vinner matchen”. Den där matchen ni pratar om – den är i slutänden vårt samhälle, vår tillvaro, våra liv. Men jag antar att det inte är tillräckligt spännande.


Photo credit: thor_mark  via Foter.com / CC BY-NC-SA
Andra bloggar om: , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2017-07-28 21:59:48)

26 July 2017

Transportgate för konspirationsteoretiker

Dåvarande svenske försvarsministern Mikael Odenberg skriver under ett avtal om underrättelsesamarbete med Michael Chertoff, då minister för USA:s Homeland Security.

»Transportgate« får mig att tänka på den klassiska tidningsrubriken "Reagan on Iran-Contras - More lies ahead".

Det sägs att man inte skall tillskriva någon ont uppsåt när det är tillräckligt att förklara saken med dåligt förstånd. Men hur korkad, inkompetent och omdömeslös kan man vara?

Jag har en känsla av att det finns något mer i den här historien.

Låt mig fundera högt...

Till att börja med är det anmärkningsvärt att IBM lyckats hålla sig borta från strålkastarljuset. Vad vet vi egentligen om dess kopplingar till amerikanska NSA? Aktieägare har till och med stämt företaget för att de anser att det påstådda samarbetet mellan datajätten och spionorganisationen är dåligt för affärerna. (Länk) Och IBM driftar tydligen stora delar av den offentliga sektorn, vad jag kan förstå.

Bland Transportstyrelsens och IBM:s gemensamma projekt finns trängselskatten. (Länk) Det vill säga registrering av alla storstadsbilisters trafikrörelser, till och med på förbifarter som Essingeleden. Finns den informationen hos NSA ("Collect it all") nu? Eller är den ute på den kriminella marknaden?

Det finns vidare motstridiga uppgifter om den löneförhöjning som Transportstyrelsens förra VD fick - efter det att delar av regeringen förstått vad som skett men innan hon fick sparken. En uppgift gör gällande att det var en del i en mer allmän löneöversyn. Men enligt pappersspåret känns beslutet väldigt riktat. (Länk 1) (Länk 2)

I tisdagens SVT Rapport sa inrikesminister Ygeman "Den informationen jag hade vid det tillfället var inte av den arten att statsministern skulle informeras." En tolkning av detta är att rutinerna är sådana att man kan skita i att informera statsministern om att en myndighet gjort en säkerhetsmässig jättetavla och dessutom medvetet bryter mot ett antal lagar. En annan tolkning är att det pågår saker i den djupa staten som statsministern inte skall känna till.

En tanke som dyker upp är det omfattande säkerhetspolitiska samarbete och informationsutbyte som finns mellan Sverige och USA. Vi vet från Snowden-dokumenten och Europaparlamentets utfrågningar att Sverige har ett uppseendeväckande nära samarbete med NSA (och brittiska GCHQ). Det talas till och med om att Sverige skall ha varit med i NSA-ledda offensiva IT-attacker. (Något som regeringen för övrigt har gjort lagligt nu, efter att informationen krupit fram.) Är det något i denna byk som riskerar att komma fram i samband med »Transportgate«?

Infrastrukturminister Anna Johansson är ansvarigt statsråd, så hon måste rimligen ta konsekvenserna av vad som skett i sak - det vill säga upphandlingen och lagbrotten. Allt annat än hennes avgång vore anmärkningsvärt.

Försvarsminister Hultqvist verkar dock ha informerats i ett senare skede - då han faktiskt kan ha haft anledning att tro att statsminister Löfven redan blivit uppdaterad. Att kräva hans avgång är möjligen att skjuta på fel mål.

Intressant är att informationen till Försvarsdepartementet sägs ha kommit från Justitedepartementet (Ygeman) och Näringsdepartementet (Johansson) - efter att Säpo slagit larm hos Ygeman. Vilket nog gör att bollen till sist landar hos Ygeman. Det är han som borde ha fört informationen uppåt i regeringen. Vilket han alltså inte gjorde, med hänvisning till att det i så fall hade krävt ett särskilt avlyssningssäkert rum. (!) Är det verkligen det bästa han har att komma med?

Misstroendevotum i all ära - men detta kräver en grundlig utredning, en haverikommission.


Youtube »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-26 11:35:00)

25 July 2017

"Transportgate" – en maktapparat på gränsen till sammanbrott


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Avgörande den närmaste tiden kommer att bli om regeringen lyckas undvika att ljuga om sådant som går att kontrollera."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-25 04:30:00)

22 July 2017

Det finns inget bättre att hoppas på


En svensk myndighet har satt sig över lagen och skitit i det blå skåpet.

Regeringen har känt till detta i minst ett och ett halvt år – och försökt lägga locket på. Man sägs till och med ha uppmuntrat det sanslösa säkerhetshaveriet.

Men tro inte att detta kommer att få några större konsekvenser. Inte den här gången heller. Det kommer att blåsa över och glömmas bort. Inom kort är det som om denna affär aldrig har inträffat.

Cirkulera, här finns – som vanligt – inget att se.

Den politisk-byråkratiska maffian kommer aldrig att släppa sitt grepp om myndigheternas chefsposter. Transportstyrelsens nya ledning är tydligen karriärbyråkrater de också – istället för dokumenterat dugliga och kompetenta människor.

Folket kommer knappast att resa sig för att kräva ändring. Byter vi regering kommer allt att fortsätta som vanligt, fast med andra ansikten framför kamerorna. (Justitieminister Tobé, tanken svindlar.) Och att ge makten till SD vore att lägga landets förvaltning i händerna på de verkliga blåbären.

Jag känner inte till en enda svensk politiker som har ambitionen eller kompetensen att röja upp i det byråkratiska träsket. Alla är med i samma klubb. Alla har fingrarna i syltburken.

Det finns helt enkelt inget bättre att hoppas på.

Vilket innebär att vanstyret kommer att fortsätta – och att samhällelig kärnverksamhet, de höga skatterna till trots, kommer att fortsätta förfalla.

När folket ändå – till sist – vill säga upp det värdelösa samhällskontraktet, då kommer repressionen och tvånget att öka. Det kommer att vara enda sättet för den härskande politiska klassen att försöka rädda systemet och sin egen makt.

Sverige är i princip ett kontantlöst samhälle, staten har full insyn i alla människors privatekonomi, svenska folket är noga registrerat och kontrollerat och det finns en övervakningsapparat på plats för att se till att alla lyder. (Till exempel har Skatteverket varit en av de stora användarna av datalagringen av våra telekommuniktioner.)

Individen är chanslös. Staten har redan kopplat greppet.

Vi varnade er. Men ni brydde er inte.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-22 00:37:00)

21 July 2017

Försöker EU döda Creative Commons?


Läs min senaste bloggpost på HAX.5July.org:


"If there is something like intellectual property (which the EU claims) – this must be a grave violation of the artists property rights.

To hinder creators from freely distributing their works must also be a serious limitation of freedom of speech."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-21 11:21:00)

Den svenska förvaltningsrötan


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Man har chefer i toppen som är politiskt tillsatta – sossepolitruker – men som inte begriper sig på verksamheten. Man sätter sig över lagar och regler som i en demokratisk rättsstat måste gälla lika för alla. Och man trycker ner dem som ifrågasätter och värnar kärnverksamheten."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-21 04:00:00)

20 July 2017

Den moraliska stormaktens dubbelmoral


Polen kritiseras – med rätta – för att man lägger utnämningen av domare i Högsta Domstolen under politisk kontroll.

– Regeringen avskaffar kollektivt all juridisk självständighet och tar full kontroll över rättsväsendet, säger EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans.

Men ingen tycks regera över att det är precis så det är i Sverige. Här utser regeringen justitieråden (domarna) i Högsta Domstolen.

Vad är det som gör att det som anses utgöra ett hot mot demokratin i ett EU-land anses normalt i ett annat? Varför använder man olika måttstockar? Varför är det ingen som reagerar mot dubbelmoralen?

Visst, den polska regeringen verkar osympatisk och möjligen farlig. Men när man diskuterar konstitutionella frågor, maktdelning och demokrati – då måste det väl ändå vara principen som är det viktiga?

Sverige har direkt anmärkningsvärda demokratiska brister, inte minst vad gäller maktdelning.

Utöver att regeringen utser domarna i HD – så utses nästan alla nämndemän (lekmannadomare) i de de lägre rätterna av de politiska partierna. Det vattentäta skott som måste finnas mellan den lagstiftande och den dömande makten i en rättsstat existerar helt enkelt inte.

Avslutningsvis kan man konstatera att dubbelmoralen även står i full blom vad gäller media. Såväl EU som Sverige kritiserar Polen och Ungern för politisk styrning av public service-media. Åter är Sverige minst lika klandervärt som de länder vi kritiserar – då styrelsen för den ägarstiftelse som förvaltar SVT, SR och UR utses av regeringen.

Dubbelmoralen och maktkorruptionen i Sverige är motbjudande.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-20 15:38:00)

18 July 2017

EU Court rules on transparency of EU justice

EU court rules on transparency

The European Court of Justice (ECJ) in Luxembourg today ruled in favour
of the German civil liberties activist and pirate party member Patrick
Breyer (Commission vs. Breyer, C-213/15 P):[1] It ordered the Commission
to give the press and the public access to the pleadings exchanged in
completed court proceedings. In the present case Breyer successfully
demanded the Commission disclose Austrian pleadings concerning the
non-transposition of the controversial EU Data Retention Directive.
However the Court fined Breyer for publishing the written submissions in
his own case on his homepage.[2]

“Today’s ruling confirms that the EU‘s judicial system is lacking
transparency and in urgent need of reform”, comments Breyer. “Since EU
judges appear to consider transparency in pending proceedings a threat,
the EU needs to revise the Court rules in accordance with those
applicable to the European Court of Human Rights. Indifferently
prohibiting parties from publishing pleadings – including their own – is
inaceptable and endangers the freedom of the press.

This judgement turns important cases with potentially far-reaching
implications for every one of us into secret proceedings. In landmark
cases the press and the public should not be faced with irreversible
facts. Protecting our governments’ and institutions’ conduct in court
from public criticism and control contradicts the concept of democratic
oversight and freedom of the press.

This in-transparency fosters mistrust instead of building trust in times
of the EU experiencing a crisis of acceptance. Justice needs openness.
More transparency is for example needed where EU Courts deal with mass
surveillance programmes such as blanket data retention. The
admissibility of such interferences in our civil liberties is of general
interest. The arguments and applications put forward by our governments
in court need to be subjected to public scrutiny.”

Background:

As the ECJ does not grant access to written submissions, Breyer in 2011
asked the Commission to disclose Austrian pleadings concerning the
non-transposition of the controversial EU Data Retention Directive. The
Court of First Instance ruled in favour of Breyer and the Commission
disclosed the pleadings[3] but filed an appeal against the judgement.
The ECJ rejected this appeal today.

Advocate General Bobek in December proposed broadening access to Court
documents:[4] Documents ought to be made available upon request, in both
closed as well as, to a more limited extent, in pending cases. Advocate
General Bobek also suggested that pleadings could be routinely published
on the Internet. The European Court of Human Rights in Strasbourg
already grants access to written submissions upon request.

Patrick Breyer is a digital rights activist and a Pirate Party member in Germany. He has won court cases earlier where one of them decided that IP addresses are deemed personal data.

Footnotes:

[1] Official press release:
https://curia.europa.eu/jcms/<wbr></wbr>upload/docs/application/pdf/<wbr></wbr>2017-07/cp170080en.pdf

[2] Case file (in German): http://www.patrick-breyer.de/?<wbr></wbr>p=561245

[3] Pleadings disclosed by the Commission after the judgement in first
instance: http://www.patrick-breyer.de/?<wbr></wbr>p=561245#Neubescheid

[4] Advocate General Bobek proposes broader access to Court documents,
https://curia.europa.eu/jcms/<wbr></wbr>upload/docs/application/pdf/<wbr></wbr>2016-12/cp160141en.pdf

Featured image: CC-BY-NC-SA, jeroen020

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-07-18 16:29:08)

5 juli-podden 62: HAX och Karl i tyska Bundestag

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Vi lyckades ta oss in på en av Bundestags (tyska riksdagens) sittningar, närmare bestämt den 237:e i ordningen sedan 1949.

Vi fick inte spela in under själva sittningen, så vi gick till en gemytlig krog efteråt för att smälta intrycken. Det blev ett samtal om demokratins hälsa, om aktivism, och om fängelsestraff.

Besöket och samtalet ägde rum den 1 juni 2017.

Nästa vecka är vi tillbaka med ett vanligt avsnitt.

Youtube:


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-18 11:45:00)

14 July 2017

Tintin i Kongo hör hemma på barnhyllan!

Så har Janne Josefsson lyckats starta debatten om ”negerkungar” och Tintin i Kongo ett varv till. Bortanför alla praktiska frågor om plats på biblioteken och det självklara i att slitna böcker och sådana som inte lånas ut behöver gallras, har jag en mycket bestämd åsikt i den grundläggande principfrågan: Vi ska inte gömma undan för våra barn att min generation och mina föräldrars läst, skrattat åt och njutit av skildringar som idag känns väldigt ofräscha. Jag hör så ofta ”Visst ska Tintin i Kongo finnas, men den behöver ju inte stå i barnbokhyllan. Det räcker att man kan beställa fram den, eller hitta den i en särskild hylla, där vi upplysta vuxna, vi som förstår, kan hitta den.” Det är just den typen av förmyndaraktig giftskåpsmentalitet jag vänder mig mot.

För det första: Jag tror att de allra flesta barn är begåvade och har förmåga att själva reflektera. Så länge barnen huvudsakligen möter böcker där människor med olika hudfärg, kön, sexualitet, utseende, kroppsfunktioner osv framställs som rimliga, vettiga, normala människor, så kommer barnen att upptäcka att det är något konstigt med ett seriealbum där alla mörkhyade framställs som vore de femåringar, en bok där alla kvinnor framställs som vore de imbecilla, eller alla judar som vore de onda. Så länge det unkna och otidsenliga är en liten andel uppblandat med mycket annat är min övertygelse att barn varken tar skada eller får obehagliga värderingar eller en obehaglig syn på sin nästa av att då och då stöta på dem. De skulle kunna göra det om allt de möter är unket på samma sätt. Men inte om en del av det unkna finns kvar, uppblandat med annat.

För det andra: En av de viktigaste saker våra barn och ungdomar bör lära sig är att vår förmåga att skilja rätt från fel utvecklas över tiden. Att  tankar och idéer som idag kan kännas ofräscha var allmängods för femtio år sedan, och sådana vi upplever som djupt obehagliga delades av många för mindre än hundra år sedan. Förstår man inte det blir mycket av de senaste hundrafemtio årens historia obegripligt. Eller snarare, för att göra den begriplig måste ondskan abstraheras och flyttas bort från de konkreta människor av kött och blod man kan relatera till. Hitlers, Maos och kung Leopolds hantlangare och bödlar blir någon slags rymdödlor, och det blir obegripligt att tusentals, tiotusentals, miljontals kunde entusiastiskt applådera ledarna, och att det i många fall var rena tillfälligheter som avgjorde om någon i farfars eller mormorsmors generation blev en av tjänarna i deras system. Jag minns hur mycket klarare saker blev för mig när jag i tolvåråldern satt på golvet och bläddrade i gamla uppslagsverk, och råkade hamna på ”neger” i den första upplagan av Nordisk Familjebok, och lite senare ”zigenare” i svensk uppslagsbok. Att möta gamla fördomsfulla framställningar här och där när man rotar bland böcker och seriealbum gör en helt enkelt bättre rustad att förstå historien. Ser man att det finns i de serier mamma och pappa läste, de böcker farmor och morfar läste, då blir det begripligt hur miljontals tyskar kunde rösta fram Hitler och varför kolonialismen och imperialismen så lite ifrågasattes i de europeiska länderna. Det var inte rymdödlor. Det var sådana som pappa, farmor och och farmorsfar.

För det tredje gör det inte bara barnen och ungdomarna klokare kring det som varit, det gör dem också bättre rustade att möta framtiden. För när man får känslomässig förbindelse med att inte bara några knäppa rasister och nazister, utan ens egna nära och kära och deras föräldrar, marinerats i och en gång haft knäppa åsikter, då är steget inte så långt till att ställa frågorna: ”Och vi då?” ”Jag då?” ”Vad har min generation för blinda fläckar?”

Och om man tänker efter lite är det rätt mycket i den kulturhistoria vi marineras i som bär på spår av det gamla och unkna. Strindbergs kvinnosyn var sannerligen inte att leka med. Betyder det att vi inte ska låta dagens skolungdomar läsa hans dramer? I var och var annan kyrka med medeltida kalkmålningar finns groteska nidbilder av judar. Ska de målas över, innan man släpper in barnkörerna? Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” har en djupt obehaglig antisemitism. Ska den svartlistas för skolföreställningar? I Hjalmar Bergmans romaner framstår det som fullständigt normalt och legitimt att slå barn. Ska de rensas ut från gymnasiets läslistor? Och så vidare, och så vidare, och så vidare.

Judesugga i Uppsala domkyrka.

Nej, självklart ska judesuggor inte huggas bort och målas över i våra kyrkor, självklart ska både Strindberg, Shakespeare och Bergman kunna läsas i våra skolor, och precis lika självklart ska en nyfiken nioåring kunna ramla över ”Tintin i Kongo” på biblioteket, och undra ”Va fan är det här?” Att själv ha fått upptäcka saken och själv ställa den frågan kommer att ge henne oändligt mycket mer postkolonial, normkritisk visdom, än tio pedagogiska lektioner om ämnet i skolan. För det är våra egna upplevelser av sakernas tillstånd vi verkligen lär oss av. Även när vi är små.

Riv giftskåpen! Tintin i Kongo till barnhyllorna!

Not 1:
Trots allt jag skrivit ovan anser jag att just revisionen av just Pippi-böckernas beteckning på pappa Efraims yrke var rätt rimlig. Språket utvecklas nämligen hela tiden, och därmed olika ords konnotationer. Det gör att de flesta böcker genomgår en språklig revision vid nya upplagor, så att nya generationer läsare av boken ska läsa ungefär så som författaren avsåg att sända. Jag hör till en generation mitt emellan de som var barn när boken kom ut och dagens barn, och i mina ögon ger den omarbetade formuleringen mer rättvisa i dagens värld till hur vi läste när jag var liten. Vi vet dessutom att även Astrid själv gärna såg att uttrycket ändrades. Så att boken reviderades till en nyupplaga är helt rimligt.  Däremot tycker jag det är olyckligt om bibliotek rensar den gamla upplagan (ifall böckerna fortfarande är hela) eftersom den är ett så tydligt exempel på just hur vårt sätt att tala om ”de andra” förskjutits.

Not 2:
Denna postning handlar om hur vi ska förhålla oss till ofräscha saker i vårt kulturarv inför våra barn. vad vi använder för ord när vi pratar om våra medmänniskor är en helt annan sak. I mina ögon är det fullständigt självklart att respektera människors önskemål om hur de vill bli omtalade, och hur de inte vill bli det. Bara empatilösa drumlar envisas med att av principiella skäl fortsätta kalla chokladbollar med n-ordet.


Kommentera! (by Henrik B at 2017-07-14 18:13:01)

13 July 2017

Den auktoritära statens flinande ansikte


Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP)  säger sig vilja värna yttrandefriheten. [Länk»]

Hon pekar speciellt ut tre grupper som hon anser vara extra utsatta och därmed extra skyddsvärda: journalister, förtroendevalda och konstnärer.

Alice Bah Kuhnke har verkligen ingen skam i kroppen. Människan är ju själv statsråd i en regering som sätter konstnärer i fängelse på grund av deras konst!

Orwells nyspråk möter Kafkas kontextuella gungfly. Detta är maktens arrogans helt frikopplad från verkligheten och den egna maktutövningen. Skäms!

Till yttermera visso pekar kulturministern ut tre grupper som extra skyddsvärda – som bara råkar vara reservat för allehanda postmoderninster, vänsteraktivister, radikalfeminister, sociala rättighetskrigare och rödskägg. Gauche caviar.

Detta dessutom i en tid då EU och dess medlemsstater gör allt de kan för att begränsa vanligt folks yttrandefrihet på nätet och i sociala media. Detta i en tid då Big Government och Big Media försöker strypa internets fria flöde av information. Detta i en tid då överheten försöker ändra själva språket till att passa dess dunkla syften. Detta i en tid då vänstern försöker tysta dem som har andra åsikter.

Den härskande politiska klassen kan dra åt helvete.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-13 16:56:00)

12 July 2017

Privacy Shield: the American Lobbying Invasion

Privacy_Shield_Datenschutz-595x440

It is difficult to know the true extent to which American corporate interests and the US government continue to lobby the European Union and its member states on the US-EU Privacy Shield agreement. In March of this year, public records requests about Privacy Shield were sent to data protection authorities across the European Union. To date, the vast majority of EU data protection authorities have failed to release public records on Privacy Shield.

Lobbying by American Corporate Interests

American corporations, such as Google, Microsoft, Facebook, Amazon, and Twitter, use the Privacy Shield framework as the legal basis to transfer personal data from the European Union to the United States. Civil society groups [1, 2, 3, 4] have criticized the Privacy Shield’s many flaws and lack of basic protection for personal data. Even the EU’s own parliament has been critical of the agreement. The Article 29 Working Party, the group of EU data protection authorities, has also expressed serious concern and doubt about Privacy Shield. Perhaps the most glaring inadequacy of the Privacy Shield agreement is that it allows for NSA mass surveillance, in violation of EU law.

The European Union has a voluntary lobbying register. Google, Microsoft, BusinessEurope, and DigitalEurope are four of the top eight lobbying organizations by number of meetings with EU officials, according to Integrity Watch. The transparency register lists Google and Microsoft as being members of BusinessEurope and DigitalEurope. The transparency register also lists Google and Microsoft estimating their annual spending on EU lobbying as between €4 and €5 million Euros each. BusinessEurope lists its estimated annual spending on the low side of €4 million Euros, while DigitalEurope is spending approximately €1.9 million Euros a year.

There has been a massive lobbying campaign by American corporate interests on Privacy Shield in the EU. In addition to spending on lobbying, the transparency register also lists meetings between EU officials and lobbyists. In January of 2016, a couple months after the EU Court of Justice struck down Safe Harbor (the framework before Privacy Shield), Microsoft met separately with EU Commission Vice President Andrus Ansip and Commissioner Vera Jourova on the issue.

American technology companies such as Adobe, Apple, Amazon. AT&T, Cisco, Facebook (subsidiary in Ireland), General Electric, Google, Hewlett-Packard, IBM, Symantec, and Yahoo! have lobbied EU officials on the EU’s data protection standards. Several American financial services companies, including Citigroup, JP Morgan Chase, and Mastercard, have also lobbied EU officials on data protection standards. Trade industry groups representing American corporate interests have also partaken in this lobbying effort. The American Chamber of Commerce, the Business Software Alliance, BusinessEurope, and DigitalEurope are also listed as meeting with and lobbying EU officials on Privacy Shield.

Since the EU’s transparency registry is completely voluntary and there are few sanctions for violations, some meetings with EU officials and additional spending on lobbying may have never been registered. The American lobbying invasion may actually be much larger than the records on the EU’s transparency register suggest.

US Embassy Gets Involved

The US government is also engaged in lobbying EU member states to accept the Privacy Shield agreement. In January of 2016, the US embassy sent the Danish data protection authority (Datatilsynet) an email warning that legal uncertainty about personal data transfers from the EU to the US could harm business. The US embassy goes on to state that the EU should not solve the problem by hosting servers and storing data in the EU. The email also rather comically insinuates a denial of some aspects of NSA spying by stating, “The allegations underlying the Schrems case about U.S. privacy law and intelligence practices were based on mistaken assumptions and outdated information.” The Datatilsynet confirms that there was a meeting in May 2016 between their office, the Danish Ministry of Justice, the US embassy, and the US Department of Commerce about the Privacy Shield agreement.

In January of last year, the US embassy sent an email thanking the Slovenian data protection authority (IPRS) for meeting the week earlier. Several days later, the US embassy sent IPRS and the Slovenian Ministry of Justice a rather ominous email. The email warns, “It is imperative to conclude a revised U.S.-EU Safe Harbor agreement now, or risk harm to economic growth and job creation on both sides of the Atlantic, as well as damage to the broader transatlantic relationship.” The email also pressures Slovenia to direct EU Commissioner Vera Jourova to approve a new agreement to replace Safe Harbor. The US embassy also sent documents to the IPRS, which the IPRS is refusing to release.

The data protection authority of Italy confirms receiving communication from the US embassy about Privacy Shield. The data protection authorities in Finland, Germany, Latvia, Romania, and Sweden deny receiving emails from the US embassy about Privacy Shield. The data protection authority of Austria refuses to confirm or deny if it ever received emails. In response to questions about the possible existence of emails, the data protection authority of Luxembourg (CNPD) had a rather bizarre reply. The CNPD stated that Luxembourg does not have a freedom of information law. In addition, the CNPD refused to answer questions about the US embassy by citing Luxembourg data protection laws.

For now, the true extent of American lobbying remains behind closed doors.

The text of this article is released into the public domain. You are free to translate and republish the text of this article. Featured picture is obtained from the US Department of Commerce.

Flattr this!

Kommentera! (by Rachael Tackett at 2017-07-12 18:51:33)

11 July 2017

EU Telecom Package: courage over details

Paris, 11 July 2017 - The last discussions on the draft on the European Electronic Communications Code (EECC) before the summer break will take place today and we can only hope for very few changes before the vote on 11 September. The current trend is catastrophic: Pilar del Castillo, the main rapporteur known for her ties with large telcos, is leading to a world of monopolies were very few telcos (3 or 4, she may hope!) would share the whole EU market on optic fiber and radio spectrum. Very few latitude will be allowed to the national regulatory authorities (NRAs) to regulate the market and ensure that the core values also promoted by the European Union will be protected.

In September 2016, the European Commission launched the draft EECC, part of the telecom package, which aims to consolidate and update the EU legislation on telecommunications. The rapporteur Pilar del Castillo (EPP -ES), is almost successful in blocking the negotiations for securing the oligopolistic status-quo on the optic fiber. What happened exactly? Her report was completely focused on minimizing the regulation and maximazing the profit. Despite reasonably positive amendments from the other political groups such as S&D, ALDE and Greens, the "compromise amendments" are mostly following the direction the rapporteur gave in her report. Moreover, Pilar del Castillo is taking advantage of the opacity of the negotiations to keep the upper-hand: all the discussions for reaching agreements on compromise amendments1 are not public, the schedule of meetings is not even published, the working documents are not published either and only a very close contacts within the European Parliament (EP) allow the most informed part of the public to have information and documents. During these - very private - meetings, Pilar del Castillo speaks a lot and leaves very few room for the other shadow rapporteurs2 to express their views and for a real negotiation. If needed, she is also well-known for negotiating few minutes before a vote with the main opponent shadow to ensure that there is no real opposition against her. In 2014, only a very strong mobilisation of people and organisations all over Europe permitted to save Net Neutrality.

The next shadow meeting, gathering the rapporteur and the shadow rapporteurs, will take place today. This will be the last shadow meeting before the summer break and, more importantly, before the vote in ITRE Committee that will take place on 11 September, just after the summer break. The draft Code is a very technical text and Members of European Parliaments (MEPs) cannot improvise themselves experts within few months. Although this is important to update the current legislation, MEPs should thus focus on enforcing strong principles rather than getting lost with technical details which distract them from the core political issues at stake. As representatives of the EU citizens, they also have this responsibility of enshrining solid foundations. It is time to promote values (read our analysis already published) and not dwell on small adjustments that would only limit the damages.

Regulation is not an option nor a limitation to investment and innovation. It is the only way to limit the power of monopolistic telcos. As a response to the telcos arguing that they cannot achieve their political objectives with regulation, Sebastien Soriano (head of ARCEP, the French NRA, and chair of BEREC in 2017) declared that "it’s true that in the very short term it could be a temptation to give power to big players because big players may have more money in their pockets. So you may hope that with giving some kind of carrot to these guys, they will invest more and fulfill the political objective. But what we have experienced in Europe the last 20 years is that this is absolutely not the solution. Facts are talking."

We, and MEPs as well, need to fight the perfidious attacks from the largest EU telcos and their mole in the European Parliament: Pilar del Castillo. There is no time to lose: shadow rapporteurs must act now! Some of the groups have already tabled alternative compromise amendments to the non-compromised proposals from the rapporteur, but still face a real opposition. Until now, it seems that the S&D shadow rapporteur, Miapetra Kumpula-Natri, is strongly standing her ground against the main rapporteur, supported by the ALDE shadow Kaja Kallas, on issues such as "active and passive access" or "joint dominance" 3. Unfortunately, this does not seem to make Pilar del Castillo step back to reach a real and sustainable compromise.

La Quadrature du Net asks the shadows to keep moving towards a code that would respect the values and trends that have been the core of the EU policies so far, preventing the telcos from extending indefinitively their power and oligopolistic positions, promoting the network as a part of the commons necessary for the general interest and for protecting fundamental rights and freedoms. The base of any legal code is the values that shape its core and, through that, its future. Those core values were rather weak in the draft EECC, it needs to be strengthened, not weakened. If the EECC has a weak and a crumbly base, EU telecommunications market will be vultured by the most powerful actors burrying innovation, openness, competition and last, civil rights.

Act now, by calling your MEPs through the PiPhone and ask them to force Pilar del Castillo to step back.

  • 1. The compromise amendments reflect a very opaque and undemocratic process where, through backroom deals, Members of the EU Parliament (MEPs) try to shorten and simplify the vote by "mixing" their different stances on the text according to the respective weight of political groups.
  • 2. Once the rapporteur has been appointed as responsible for the text within the European Parliament, each political group appoints a "shadow rapporteur" who will be in charge of following the dossier for the group.
  • 3. See factsheets 4 and 5

(by neurone1000 at 2017-07-11 08:20:44)

Politik 2.0

Jag gick med i Piratpartiet i november 2008, för nio år sedan i år. Men under min tid i partiet – först som medlem, sedan som styrelseledamot, och sist som partisekreterare – har jag allt mer kommit fram till den insikt jag nu försöker formulera.

Med tiden har vi växt ur partiuniformen, och vi har blivit så sjukt mycket större. För varje dag som gått har jag allt mer insett att trots att det vi skapat varit ett parti har partiet i sig aldrig varit målet. Det det lett till och fortsätter leda till är bortom ett parti, bortom en rörelse – det är en ideologi och en ny politisk världssyn.

Jag är piratpartist, men framförallt är jag pirat. Partiet i sig är i det stora hela oviktigt, precis som att Centerpartiet i det stora hela är oviktigt för den liberala rörelsen. Och precis som att en centerpartist kan kalla sig liberal utan att antas ha gått över till Liberalerna, måste samma centerpartist kunna kalla sig pirat utan att antas ha gått över till Piratpartiet.

Det finns många pirater där ute, men betydligt färre piratpartister. Vi har varit dåliga på att fånga upp alla de horder som kunde ha givit oss sitt stöd. Teknikintresserade så väl som kulturintresserade och människorättskämpar och dussintals andra givna målgrupper.

Jag har länge argumenterat för att precis som 1800-talet kom med tydliga ideologiska rörelser såsom liberalismen och socialismen, kommer nu ett 2000-tal med helt nya sådana, anpassade för den nya värld vi träder in i. Den värld som skapats av vår kunskapstörst, av internet, av globalisering och av ständigt informationsutbyte. En helt annan dimension där det gamla tänkandet faller som ett korthus.

Piratpartiet har från början tagit en tydlig roll som pionjärer, som de som vågar tro på framtiden och som väljer att förkasta traditionalistiska, konservativa idéer utan riktig bäring för vår nutid. Men framförallt tror jag att vi pirater lagt den grund som nya rörelser kommer att stå på. Vi är inte ett av flera kommande partier, vi är istället i all abstraktion såväl som arrogans ett nytt tankesätt på vilket dussintals nya ideologier och partier kan grundas.

Denna grund är svår att skapa utan en öppning av begreppet pirat, som tillåter fler att anamma det utan att känna att de binder sig till ett parti. Vi måste låta alla ta till sig både begreppet och de tankar och idéer som medföljer, och kombinera dessa med sina unika tillvägagångssätt och bakgrunder. Därigenom kan vi diskutera mer öppet, utveckla vidare det vi har gemensamt och utforska våra olikheter. Exakt det som kallas politik, men i en tappning för det nya milleniet – politik 2.0.

Jag har sedan jag valde att avgå som partisekreterare fått frågan om jag fortfarande är piratpartist, och svaret är att det inte är speciellt relevant. Nej, jag har inte lämnat partiet. Ja, jag tror fortfarande på våra frågor. Men i första hand är jag inte piratpartist utan pirat. Mitt partimedlemskap är betydligt mindre viktigt än vilka frågor jag kämpar för, och vilken ideologi jag ställer mig bakom.

Mitt politiska arbete är inte över, utan det har precis börjat. Men en fas är avslutad, och det är den fas under vilken jag i första hand och framför allt annat var piratpartist.

Nu börjar den betydligt viktigare matchen. Att förtydliga, stärka, utveckla och sprida den ideologi på vilken Piratpartiet står.

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2017-07-11 01:34:23)

10 July 2017

A Just Future Starts at the Local Level

local pirate party power amsterdam ppnl

Jelle de Graaf is the first elected official for the Pirate Party in the Netherlands, in the borough of Amsterdam West. The Pirate Party Amsterdam recently elected him as their political leader for the municipal elections in march 2018. Earlier this month he visited the Fearless Cities Conference at the municipalism movement in Barcelona.

Cities are gaining power. When national governments fall short local leaders show courage. It’s happening all over the world. When Donald Trump left the Paris Accords, the cities of the United States, from Democratic Pittsburgh to Republican San Diego, took responsibility. Sanctuary cities like San Francisco protect the rights of their people, also if they, according to the federal government, don’t have the right paperwork.

In Europe, Mediterranean cities like Barcelona, Madrid and Naples lead the charge for strong local governments. Naples is building a cooperative and democratic city. Barcelona shows that local communities don’t automatically have to lose against the economic forces of mass tourism. Not only are cities taking back control, in more and more places people are taking back control of their cities. An international municipalism movement is gaining ground.

In the beginning of June I visited the Fearless Cities Conference in Barcelona. Around 700 active citizens, activists and open-minded elected representatives from all over the world came together to discuss municipalism. The term refers to political organization based on assemblies of neighborhoods, practicing direct democracy, which would be organized in a system of free communes or municipalities, as an alternative to the centralized state. In Barcelona people with radically different backgrounds, from social workers who work in the slums of Capetown to women rights activist in the autonomous region Rovaja in Syria, came together to start a dialogue. While one participant might be building a green and sustainable future and others are fighting house-evictions or institutional racism, everyone was working on the same overarching municipalist project. All participants are achieving a better world by working on a local level in an inclusive, consensus-based, democratic way with a focus on local communities and their wishes.

For me the Pirate movement has always been about democratization and the decentralization of power. Subsidiarity, decision making on the lowest level possible, is a central concept in the ideas of the Pirate movement and has been at the core of my work in the borough of Amsterdam West. Not only is there the democratic argument that the people that are most influenced by a decision should be the ones making it, there’s also the practical reality that people are much more likely to solve issues together on local level.

Municipalism works. When you open up and actually talk to people, instead of yelling one-liners at them, radical policy is possible. Even on big polarized issues. Madrid and Barcelona declared their towns ‘Refugee Cities’ and opened them up to 15.000 refugees. If this can happen with broad support in a city with huge housing problems like Barcelona, where a couple of years earlier thousands of people a month were evicted from their houses, it can happen anywhere.

By empowering the commons, and focusing on all those co-operations and active citizens who are already working on green-initiatives, radically green progress is possible with the support of the people. By going at it together, in an open dialogue, long-abandoned progressive policy goals that seem impossible to achieve in the traditional political arena suddenly turn probable again.

The success of the municipalist movement in southern Europe strengthens my believe that as Pirates, much more then we’ve been doing in recent years, the local level is where we should focus our efforts. While municipalism, of course, isn’t the answer to every world problem, it might be a way to break out of the polarized political landscape we’re in right now. We can start working on the tackling of big issues like climate change, the erosion of civil rights and growing social and economical inequality.

The municipalist movement shows us there’s a viable alternative to both the extremism of the far right or the political stalemate of the traditional parties. An inclusive, sustainable and just future starts at the local level.

Featured image: CC-BY-NC-SA, ZEMOS 98

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-07-10 06:42:59)


Piratpartiet