07 July 2011

EU: Mörkrets hjärta

EU:s mötesrum: Forum för demokrati och rättigheter eller särintressen?

För ett par år sedan försökte särintressen (musik- och filmindustrin) ta kommandot över utformningen av EU:s så kallade telekompaket. Det slutade med en utdragen och uppslitande strid – fokuserad på symbolfrågan om avstängning av fildelare från internet. Till slut vann den rimliga linjen, att de länder som ägnar sig åt sådant otyg ändå måste respektera rättssäkerheten och rättsstatens grundläggande principer.

Efter det slagsmålet var det många ledamöter i Europaparlamentet som började dra öronen åt sig, vad gäller särintressens inflytande över politiken. Fildelningsfrågan ledde alltså till en viss medvetenhet om ett större, demokratiskt problem.

I dag finns det faktiskt en del ledamöter i Europaparlamentet som ser den korporativism som breder ut sig i EU som ett påtagligt och allvarligt problem. Och de ser piratpartiet som en naturlig allierad i denna debatt.

När vi talar med (så väl svenska som utländska) journalister som följt piratpartiets arbete i upphovsrätts- och fildelningsfrågan i Europaparlamentet – då leder diskussionen allt oftare in på de stora, demokratiska principfrågorna.

I USA har professor Larry Lessig gått vidare från att jobba med upphovsrätt och Creative Commons – till att ta sig an hela det problematiska komplexet med politisk korruption.

Det verkar helt enkelt som om upphovsrätt, fildelning och internets frihet är frågor som naturligt leder vidare till frågeställningar om demokrati, rättigheter och rättsstat. Vilket inte är så konstigt. För de täcker verkligen allt detta.

Det är möjligen ytterligare ett belägg för att en rimlig EU-kritik – byggd på grundläggande principer – är en naturlig utveckling av piratpartiets plattform.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (hax@bahnhof.se) at 2011-07-07 09:17:00)

Digitala bibliotek – utopi eller verklighet?

Jag råkade sätta mig bredvid Urban Rybrink innan ett seminarium om digitala bibliotek igår. Eller råkade och råkade. Min strategi är att sätta mig bredvid någon när jag kommer och hoppas att de har intressanta saker att säga i ett samtal före seminariet. Kommer man en halvtimme i förväg är det nog det bästa sättet att fördriva tiden, skulle jag tro. Hittills har det fungerat över förväntan.

När jag presenterade mig som piratpartist ville Urban genast berätta att Mackans bloggpost om deras möte häromdagen kanske inte fick alla fakta rätt, men att andemeningen i alla fall var korrekt.

Sedan berättade han länge om alla de problem som kan uppstå, inte vid tolkningen av det inskannade materialet, utan just vid inskanningen. Riktigt gamla böcker behöver dokumenteras på fler sätt än att just orden läses in. Eftersom de är handskrivna kan det vara av stort värde att kunna studera handstilen senare.

Urban berättade om en bok som var en meter lång och handskriven av en munk för mycket länge sedan (jag vill säga 1600-tal, men jag är inte helt säker på att jag minns rätt). Det är liksom inte bara att lägga den i kopiatorn. ;)

Jag är väldigt glad och tacksam att jag fick det samtalet. Det gav massor med inblick i problematik som jag antagligen fortfarande inte förstår fullt ut.

Seminariet var fruktansvärt intressant. Vi fick bland annat höra att vi har varit i det digitala samhället ganska länge. Vi har en allmänning av kunskap som medborgare vill ha tillgång till, men vi har i politiken fastnat i teknikspecifika diskussioner.

Det var ju skönt att höra att det inte bara är Piratpartiet som kan fastna där, tyckte jag. På det stora hela tyckte jag att det var många piratiska värderingar som kom fram. Till exempel att glappet mellan att en film går på bio och att den finns tillgänglig på DVD nästan tvingar fram piratkopiering. Jag skulle ju önbska att DVD-skivorna såldes vid utgången när man just sett filmen och är som mest pepp på den…

Jag var nog inte ensam om att känna de piratiska värderingarna i rummet, för när en kvinna i panelen uttryckte att ”biblioteken kanske är de nya piraterna” var det som att alla nickade i samförstånd.

image

Det pratades även om att politiker behöver skapa strategi för de ytterligare tekniksprång som behöver göras, och tillse att strukturen blir rätt, för det är dyra saker som byggs upp nu. Då menades att man behöver skapa en övergripande strategi och kanske samma datasystem över hela landet som sedan kan fyllas med innehåll efter behov. Så att inte varje bibliotek eller landsting behöver uppfinna hjulet.

Det hela avrundades med meningen ”Kultur och kunskap måste vara tillgängligt inte teknikspecifikt”. Jag tyckte det var vackert.

flattr this!

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-07 08:41:22)

Är kaffet slut i Almedalen?




Jag blir orolig när jag ser Anna Trobergs bloggpost. För kaffet är viktigt för den svenska politiken, kickar igång och sätter fart på ruljansen.  Jag ser på bilden jag hittade att alternativ finnes om kaffet skulle ta slut. *ler gott*
Personligen blir jag glad när jag ser att Mikael Holm från Värmland är på Gotland. det är en pirat som bara växer i mina ögon. Från att inte förstå honom alls. Så har jag genom verklighetens möten sett vilken härlig praktiker han är. Såg med glädje bla under ett årsmöte Ung pirat väst hur han utan som vi andra, göra väsen av sig, satte igång och arbetade, samarbetade fint och fick saker gjorda direkt utan knot. Idag kan jag känna glädje när jag ser honom inom Piratpartiet, vet att han finns och är en partikamrat. Vet att är han med, så blir det gjort, det som skall göras. Kuriosa om mig och mikael. Jag trodde hans nicknamn var efternamn*Acwder*, så ni kan ju själva prova att uttala nicket som ett efternamn. Faktiskt blir det en seriös tanke av detta. Eftersom pirater tenderar att heta olika på olika nätplatser. Ta aldrig för givet att andra vet vem du är, framför allt bli inte besviken om någon blandar ihop dig med andra nick och namn.

Kommentera! (by piratemom Anne Kekki (annekekki@yahoo.com) at 2011-07-07 05:18:00)

Gott och blandat i sommarnatten


Jag ligger efter. Trots semester och gott om tid. Har svårt att komma in i bloggandet som i fornstora dagar, men viljan och planen finns där. Ett hinder som ska övervinnas är av teknisk natur. Dels att jag ligger med en gammal Wordpress-version (hatar att uppdatera – tror alltid att allt ska gå åt helvete), och dels att jag inte riktigt är nöjd med med mitt nuvarande tema (bloggens layout). Inte så mycket estetiskt, utan mer att jag skulle vilja ha ett med bredare bloggningsfält, plus att det här temat beter sig skumt när jag ska ha med bilder i en bloggning.

… Men det där ska åtgärdas och bloggandet ta en jäkla fart. Någon gång. :)

För annars är det ju helt optimala förhållanden. Som sagt, ledig och gott om tid. På det Almedalsvecka och Ship To Gaza. Jag borde kunna blogga oavbrutet dygnet runt.

**************

Ship To Gaza avslöjar verkligen bristerna i vår värld. Båtar utsätts för sabotage, länder – Grekland – hindrar båtar att lämna hamn för att upprätthålla en helt odiskutabelt olaglig blockad någon helt annanstans, av ett helt annat land, rent tramsiga krav ställs på det ena efter det andra, uppenbarligen bara för att förhala, och andra nekar plötsligt leverans av material, exempelvis cement. Det hela är skrämmande. Sverige och EU måste extremt mycket tydligare slå fast att Israels blockad av Gaza är olaglig, och att den som vill lämna exempelvis grekisk hamn, ska ha all rätt i världen att göra det. Varken EU eller Sverige behöver uttala stöd för Ship To Gaza. Det är inte det detta handlar om. Människorna bakom Ship To Gaza får ta ansvar för sina egna beslut och handlingar. Länder och sammanslutningar av länder har att förhålla sig till Gazablockaden som sådan, och till rätten att färdas på våra hav.

… När det talas om att Grekland ska transportera förnödenheter till Gaza, i stället för Ship To Gaza, så missar man allt. Gaza må behöva alla förnödenheter de kan få, men mer långsiktigt avgörande än enskilda leveranser av förnödenheter, är att göra palestinierna oberoende av Israels eller Egyptens godtycke. Det kräver att den vidriga blockaden av Gaza hävs, och det i sin tur kräver massiva påtryckningar på Israel. Grekisk hjälp att tvärtom upprätthålla blockaden, skulle ha rakt motsatt effekt.

**************

En sak som jag väldigt länge – VÄLDIGT länge – planerat att blogga om, men aldrig kommit till skott kring, är mordet i Högsby. Det där som med all säkerhet var hedersrelaterat. Jag tycker att det är väldigt symptomatiskt för svenskt rättsväsende och dess “utveckling” – förändring – på senare år.

En ung kille, sonen i familjen, döms i tingsrätten. Han döms egentligen nästan helt på sitt eget erkännande. Särskilt nu, efter hovrättsförhandlingen, framstår det som uppenbart. Nu heter det ju att hans nya version stämmer så bra med övrig bevisning. Således måste ju hans erkännande ha stämt dåligt med övrig bevisning.

… Tingsrättshanteringen verkar alltså allt annat än fantastisk. I så fall verkligen inte något ovanligt. Jag har bloggat om det ett otal gånger. Jag har ingen större tilltro till svenska tingsrätter. Det stora problemet är systemet med nämndemän, som i tingsrätten är i majoritet. Vad som brast i Högsbymålets tingsrättsbehandling vet jag däremot inte. Bara att det uppenbart sköttes jävligt uselt.

Men det stannar inte där. Verkligen inte. På något sätt lappas nu hålen från tingsrätten med nya hål. Hela grejen känns väldigt olustig. Man dömde alltså först en ung kille på mycket lösa grunder. Sedan sitter samme unga kille av stora delar (hela?) av sitt straff, och kommer allt närmare ett läge där han ska utvisas ur landet (som en följd av tingsrättsdomen). Då tar han tillbaka sitt erkännande och sin berättelse, och kommer med en helt ny version, där hans föräldrar ges skulden för mordet.

Det räcker för att Högsta domstolen ska bevilja resning i hovrätten, men det stannar inte vid att avgöra ifall tingsrättsdomen ska undanröjas (eller förändras till en annan brottsrubricering), utan inkluderar att föräldrarna åtalas för mordet.

Det är mycket, mycket svårt att se vad mer som finns där, än sonens ändrade story. Ok, jag kan köpa ifall HD anser att tingsrättsdomen är så svag att det måste till en omprövning av just sonens skuld, ungefär á la Thomas Quick. Det vore ju vettigt. Man ska inte kunna dömas på i stort sett enbart sitteget erkännande.

Men att räcka som underlag att också åtala föräldrarna för mordet? Nej, herregud. Det köper jag bara inte.

… Sonen har alltså ändrat sin story under resans gång. Gör att den måste tillmätas mikroskopiskt värde.

… Sonens ändrade story sammanföll med att han riskerade en utvisning som i princip skulle förstöra hans liv. Borde göra hans redan havererade trovärdighet ännu mindre trovärdig.

… Och sonen har vissa möjligheter att få ut skadestånd av JK. Havererad havererad trovärdighet, ytterligare mer havererad.

Men föräldrarna dömdes alltså i hovrätten. Det ska sägas att min magkänsla är att de är skyldiga, men nu är min magkänsla inte riktigt tillräcklig. Vi kan inte döma människor på så här lösa grunder. Vad hände med att någons skuld ska vara ställd bortom varje rimligt tvivel? Vad hände med att hellre fria än fälla?

Jag kan inte frigöra mig från känslan att svenska domstolar på senare år kraftigt förändrat synen på bevisvärdering.

Hur borde det ha blivit? Tjaa, tingsrätten satte med sin erbarmliga hantering det hela i en omöjlig sits. Nu borde det bara finnas en tänkbar utgång; friad son, friade föräldrar (borde inte ens ha åtalats), skadestånd till sonen. Punkt slut. Tillfredsställande? Verkligen inte, men tusentals gånger hellre att skyldiga går fria än att vi tummar på våra grundläggande principer för vad som krävs för att fälla någon.

**************

En annan soppa av det mer förvirrade slaget har varit – och är – den kring forne IMF-chefen, Dominique Strauss-Kahn (snabbt döpt till DSK). Om det trillade jag i dag över en mycket märklig krönika i SvD, av en Anna de Lima Fagerlind.

Den bär ungefär samma kännetecken som man brukar hitta där det uttrycks upprördhet kring att många sexbrott förblir ouppklarade. Jag citerar nu vårdslöst:

“Våldtäkter utförs av alla typer av gärningsmän och mot alla sorters offer. Men åtalen har oftast just detta gemensamt, att offren skuldbeläggs.

Allt ifrån klädsel och alkoholintag till sexliv och umgängeskrets används emot offret, på ett sätt som vore otänkbart vid andra typer av brott.

Katarina Wennstam gjorde en talande jämförelse i boken Flickan och skulden som går att använda även här.

Tänk att åtalet istället gällde rån, och att offret var DSK. Skulle det då sägas att ”Han går alltid klädd i dyra kläder, och enligt anonyma källor är han väldigt slösaktig. Misstankar finns om att han gav bort pengarna.”

Nej, vi hör ju alla hur dumt det låter. Offrets bakgrund eller aktuella tillstånd är inga bevis, varken för eller emot brottet.

Givetvis finns det oskyldiga som anklagas för våldtäkt och om Strauss-Kahn är en av dem eller inte får rättegången utvisa.

Men det är han som står åtalad, inte städerskan.”

Jag både förstår och sympatiserar med uppfattningen att det är otrevligt med den typ av detaljer som inte sällan dras fram i fall som detta. Men hur ser alternativet ut? Den här typen av brottslighet handlar inte sällan till slut mer eller mindre helt om att värdera trovärdighet. Ofta finns ingen teknisk bevisning alls, men även då där finns sådan är den förstås ofta inte lätt att hantera. Den tekniska bevisningen säger ju sällan något om graden av frivillighet. Då står vi där. I min värld är det mycket nära oacceptabelt att döma någon på helt ord som står mot ord. Jag kan se extrema lägen där trovärdighetsfrågan är uppenbar, men det är knappast standard.

Men, men. Nu håller verkligen inte alla med mig där. Men då hamnar vi obönhörligen i ett läge där trovärdigheten måste avgöras, och då måste den förstås också bygga på något. Det duger ju liksom inte att bara lite svepande tycka eller känna att den ene eller andre har framstått som mer eller mindre trovärdig. Då skulle man kunna vinna på att helt enkelt vara bäst på att lägga fram sin sak, på att ha en mer sympatisk framtoning än motparten. Jösses, så kan vi inte ha det.

Anna de Lima Fagerlind är upprörd över de detaljer som på osmakligt sätt dragits fram om målsäganden, hotellstäderskan. Samtidigt upprörs hon inte det minsta över de detaljer som dras fram om DSK. Tvärtom. Hon avslutar sin krönika med orden:

“Men det är han som står åtalad, inte städerskan.”

Nåja. Åtalad är han väl inte ens? Dessutom blir det jävligt osmakligt att en åtalad – misstänkt – tydligen ska tåla att vad som helst dras fram, medan alla detaljer om målsägandens personlighet eller bakgrund ska lämnas därhän och inte ens komma fram. Jag förstår inte det. Antingen är sådant relevant, för att kunna värdera trovärdigheten, eller så är det inte intressant. Om det inte är intressant, så måste det gälla dubbelriktat.

Även den jämförelse de Lima Fagerlind gör, är väldigt osmaklig.

“Tänk att åtalet istället gällde rån, och att offret var DSK. Skulle det då sägas att ”Han går alltid klädd i dyra kläder, och enligt anonyma källor är han väldigt slösaktig. Misstankar finns om att han gav bort pengarna.””

Alltså. En hel del uppgifter – korrekta eller inkorrekta – som framkommit om hotellstäderskan, rör rena olagligheter. Den hypotetiska beskrivning som de Lima Fagerlind citerar rör enbart karaktär. Det kan inte jämföras. Kopplingen existerar inte. Om man skriver krönikor i vår kanske kreddigaste dagstidning, så måste man kunna hålla isär äpplen och päron.

Bäst – minst dåligt – vore att omständigheter som dessa helt utelämnades i våra rättsprocesser, och att vi extremt begränsade antalet fällande domar som helt eller nästan helt bygger på utsagor utan stöd av teknisk bevisning. Det handlar i väldigt hög grad av samma sak som i Högsbyfallet. Det är alltid otillfredsställande när man inte kan döma någon till ansvar för ett allvarligt brott, men en absolut grundprincip måste vara, att när samhället använder sitt tvångsmonopol så VET samhället att det används på rätt sätt och mot rätt person. Inte bara tror, inte bara tror jävligt starkt. Nej, VET.

Utifrån det som är känt kring DSK-fallet förstår jag verkligen inte hur man skulle kunna komma fram till att VETA att han är skyldig.

Ett annat jämförbart och aktuellt fall är det med den s.k. “tortyrkällaren”. Det har det inte heller blivit av att jag bloggat om. Där rådde ju extrem sekretess, men av det som framkom begriper jag inte hur man kunde döma mannen. Vi snackar om ett brott låååångt tillbaka i tiden, som uppmärksammades av en extrem slump först då några gick ner och fotograferade i ödekällaren, där det verkar som att den åtalade och sedermera dömde varit väldigt öppen med sina avsikter, vilket jag bara kan tolka som att den som nappade gjorde det av fri vilja, eller åtminstone att det inte går att avgöra att där fanns ett tvångsinslag.

… Den åtalade mannen verkar synnerligen osympatisk, men det kan liksom inte räcka. Vi säger oss ha som princip att skuld ska vara ställd bortom varje rimligt tvivel och att vi hellre ska fria än fälla. Det tycker jag att vi på senare år allvarligt har börjat tumma på.

**************

På samma spår, fast inte, har vi fallet med SR-profilen som står åtalad för våldtäkt. Där har jag varken någon aning eller åsikt om själva skuldfrågan, men kan inte låta bli att tycka att något är väldigt märkligt med den massmediala hanteringen.

När Ola Lindholm, eventuellt, fastnade med fingrarna i syltburken, hängdes han snabbt ut totalt. Nu misstänks – åtalas – en annan journalist/kändis/public service-personlighet för ett extremt mycket allvarligare brott än det Ola Lindholm misstänks för. SR-profilen är precis lika känd – tidigare förmodligen mer känd – precis lika aktuell, också en offentlig person (i alla fall med samma resonemang), och jobbar också inom public service. Men han har ännu inte namngivits av en enda större medieaktör.

Det är förstås jättebra. Så ska det vara. Men var är logiken? Varför namnge Ola Lindholm, men inte SR-profilen? Jag kan bara tänka mig att det handlar om att lite knarkbruk anses som så oförargligt att det gott kan publiceras, medan våldtäkt är så allvarligt att man inte vågar ta risken. I så fall säkert av rent egoistiska skäl, risken att drabbas av skadestånd och negativ omvänd publicitet. Det är hur som helst jävligt sjukt.

… I fallet Lindholm har JK nu kommit med utlåtandet att förundersökningssekretessen inte går före meddelarfriheten. Så kanske det är, och så kanske det ska vara – det kan vi diskutera till döddagar – men hur eller hur så måste ju det betyda att förundersökningssekretess i praktiken inte betyder ett smack, att polisen kan läcka bäst den vill till media. Hur mycket jag än brinner för meddelarfriheten, så kan jag inte låta bli att känna att vi i så fall har ett problem. Ett stort problem.

**************

Major Björklund vill placera 5.000 soldater på Gotland och talar om ett ryskt invasionshot, med…

“- För skulle det bli oroligt i Nordeuropa är Gotland det första som intas. Och tas Gotland ifrån oss får vi aldrig ön tillbaka.”

Det hamnar högt på listan över dumheter. För det första så är hotet obefintligt, och för det andra lär vi knappast ha något att sätta emot ifall det mot all logik ändå smäller till. Det är ju liksom inte så att ryssen i så fall kommer att komma simmande för att inta Gotland.

… Fem tusen, FEM TUSEN soldater. Det har slagit över totalt för majoren. Utan att göra anspråk på att vara någon slags militärpolitisk expert så känns det som att det 2011 måste finnas oändligt mycket effektivare sätt att skydda Gotland, än att placera fem tusen soldater där.

Men Björklund måste ges cred för att han inte drar sig för att säga det obekväma. Han står på kärnkraftsbarrikaderna trots att det riskerar att skrämma bort Centerpartiet, han skriker om NATO-medlemskap trots att den frågan är politiskt stendöd, och han snurrar om ett invasionsförsvar som ingen annan ser något större behov av.

**************

Men major Björklund kommer inte bara med dumheter. Han vill införa kinesiskan (mandarin/rikskinesiska) som ett valbart modernt språk i svensk skola. Där är han självklart rätt på det. Jag ser att Moderaterna och Centerpartiet i sina kommentarer nämner arabiskan, och den borde vara precis lika aktuell här, men bara för att Björklund inte nämner arabiskan så blir det inte fel att nämna kinesiskan.

Sedan är det mycket som måste fixas och klargöras.

… Det ska skakas fram kvalificerade lärare.

… Man måste överväga tyskan, franskan och spanskan. Ska alla tre kvarstå som valbara språk?

… Hur ska skolorna hantera sina tjänster? Trots att jag jobbar på en ganska stor högstadieskola, så har vi till och från haft svårt att få tillräckligt stora grupper i främst franskan. Det blir knepigt för skolor att kunna hantera den flexibilitet som krävs.

… Resurstilldelningen är också viktig att lösa. Om vi ökar antalet valbara språk, så kommer onekligen de genomsnittliga grupperna att minska i storlek, och då krävs det mer resurser än i dag. Vem ska stå för fiolerna?

Björklund vill även göra det obligatoriskt med engelska från årskurs ett. Där är jag mer skeptisk. Eller, egentligen vore det förstås finfint, men det känns som att vi i dag har behov av att först säkerställa kvaliteten på svenskundervisningens, innan vi breddar oss ytterligare. Alldeles för många når högstadiet för dåligt språkligt rustade i dag. Det måste ges huvudprioritet, och jag kan undra ifall ett andraspråk inte bör vänta tills modersmålet är av tillräcklig kvalitet, men om vi kan lösa det parallellt med att börja läsa engelska från årskurs ett, så visst.

… Undrar dock om Björklunds tidsplan verkligen håller. Tio år för att få ihop lärare till högstadiet, 15 år för att förse gymnasieskolorna. Hmm, kan det gå så “snabbt”?

**************

Mer Björklund. Han kritiserar Socialdemokraterna för “samarbetet” med Sverigedemokraterna. Det där börjar spåra ur. Socialdemokraterna samarbetar knappast med Sverigedemokraterna. Det gör visserligen inte Folkpartiet eller regeringsalliansen heller, men om det är någon part som kommit nära att kunna sägas göra det, så är det alliansen. Jag tänker då på Moderaternas rena samtal om konkreta frågor, som de fick bråttom att ta avstånd från så snart det uppdagades.

Däremot är ju Sverigedemokraterna olyckligtvis en kraft i Riksdagen, och med det rådande parlamentariska läget blir det förstås knepigt. Alla lägger ju sina förslag, och då finns ju hela tiden möjligheten att Sverigedemokraterna kan välja att stödja det ena eller andra. Det är inte detsamma som ett samarbete.

Där finns också möjligheter att utforma förslag så att man tror att det kan locka Sverigedemokraterna. Sådant finns det indikationer på från både regeringen och oppositionen. Det är inte heller ett samarbete.

Samarbete blir det först när man diskuterar förslag med Sverigedemokraterna, och i direkta samtal finner utformningar. Undantaget det moderata snedsteget, som jag hoppas och tror verkligen var ett misstag, så känner jag inte till några sådana exempel.

Sedan är det inte konstigt att regeringen är frustrerad. Klart som fan de är det. Men man måste hålla någon jävla nivå, inte kasta för uppenbara stenar i glashuset.

… Sverigedemokraterna å sin sida, upprörs ju hela tiden över att ingen vill snacka med dem. Ännu sjukare. Bara för att man sitter i Riksdagen så garanteras man inget realpolitiskt inflytande. Se bara på Vänsterpartiet. De har långa perioder stått rätt hårt vid sidan av. Delvis samma sak med de “gamla” Moderaterna. Partier samtalar och samarbetar med andra partier utifrån där det finns ett samförstånd. Moderaterna och Vänsterpartiet samarbetar därför i princip aldrig. De står för långt från varandra. Samma med de sju gammelpartierna och Sverigedemokraterna. De samarbetar inte, eftersom de tycker för olika. Det betyder inte att någon mobbar Sverigedemokraterna.

**************

Den där avlyssningssoppan kring News of the World, som bara verkar växa och växa, är bland det jävligaste jag hört talas om. Satan som News of the World borde bli stämda. Till de går omkull. Större och vidrigare övergrepp mot människors integritet och frihet går knappt att föreställa sig.

**************

Jag avslutar med mer Folkpartiet. Det är ett parti som jag på pappret skulle kunna stå hyggligt nära. De vill ju ses som svensk politiks liberala kraft, och jag ser mig som liberal (egen liberalism, dock). Riktigt var Folkpartiet finner sin liberalism vet jag inte – jag ser den i alla fall inte – men ibland behövs det inget grubblande över sådana saker för att stå klar i beslutet att inte vara folkpartist.

Skolans roll måste vara mer fostrande, slår Lotta Edholm (Fp) och Ulf Lindberg (Almega) fast. De stannar sedan inte vid att skolan ska ta ett större sådant ansvar, utan menar t.o.m. att dylika överväganden borde påverka betygsättningen. Där måste man slå fast att alla sådana tankar är fullkomligt oacceptabla. Betyg sätts utifrån kunskaper. Punkt. Alternativen vore förskräckliga, och ohanterliga. Hur ska det formuleras? Ska en lärare helt godtyckligt kunna avgöra när något lämnats in för sent? Eller ska det finnas nationella riktlinjer som definierar sådant? Hur ska i så fall de riktlinjerna se ut? Folkpartiet talar sig ofta varma om att svensk skola borde vara mer likvärdig. Hur skulle det här flummet påverka likvärdigheten? Knappast i positiv riktning.

Det här med att förbereda barn och ungdomar för arbetslivet och vuxenlivet, är något som det inte sällan talas om när olika ordningsfrågor tas upp i eller kring skolan. Möss- och kepsförbud motiveras ofta med att det är fostrande för vuxen- och arbetslivet, trots att vi sedan lång tid tillbaka även bland vuxna mycket ofta ser mössor och kepsar lite här och var. Samma med mobiltelefoner, som i skolan tydligen är jättehemska, samtidigt som allt fler i sin arbetsvardag alldeles utmärkt tillåts hantera mobiltelefoner och sociala medier på ett privat sätt, eller t.o.m. inte sällan har denna som en naturlig del i själva arbetet, i form av att hålla kalender, kommunicera mailledes, sköta sociala medier, och så vidare.

Arbeten som lämnas in för sent, slutligen. Vad är för sent? Det är ju kunskaper som bedöms och betygsätts. Då kan väl inget vara för sent som kommer in eller genomförs i tid till just betygsättningen. Sedan kanske det inte är supersmart att skjuta allt framför sig, men det måste vara individens val. Skolan ska förstås jobba för en sund studieteknik och för att medvetandegöra sådant som detta, och om bara Edholm och Lindberg höll sig till att trycka på det uppdraget, utan att blanda in betygsättningen, så skulle det vara helt i sin ordning. Det finns hela tiden anledning att sträva efter att rusta ungdomarna så bra som möjligt. Där finns ingen konflikt, men den dag någon säger åt mig att jag ska sätta betyg med hänsyn till ordning eller inlämningsdisciplin, då kommer jag att hamna i ett allvarligt moraliskt dilemma.

Hela tiden när sådant som detta förs fram, så andas det en uppfattning att det tidigare minsann var så mycket bättre. Var det så? Jag tvivlar starkt. Jag gick i skolan under LGR 80, och tycker verkligen inte att jag själv eller andra i min omgivning hade bättre ordning eller var mer mogna än dagens skolungdomar. De som tycker att det var så mycket bättre förr, talar de om ännu tidigare? I så fall, hur långt måste vi backa? Till 70-talet? Nähä, till 60-talet? Inte det, 50-talet? Det blir trams i kubik.

… Samhället förändras faktiskt också. Tack för det! Folkpartister är kanske de som mest hånar Håkan Juholt för hans tal om att vilja drömma sig tillbaka till en anna tid, ett annat samhälle. Samtidigt är just Folkpartiet det parti i svensk politik, möjligen undantaget Sverigedemokraterna, som mest visar tecken på nostalgiska drag. Stenarna i glashuset, ni vet.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera! (by hell-man at 2011-07-07 02:44:25)

06 July 2011

Spökhistoria

Ebba Busch förstår inte varför man ska ha rätt att ha kvar vissa delar av sin kropp när man valt att byta ut eller ta bort andra.

Idag har det hänt så mycket att jag inte alls hunnit blogga om det. Efter tre seminarium kroknade jag och gick hem för att sova lite. Jag hann precis vakna, blogga två inlägg (ett om kulturskaparnas seminarium och ett om sociala medier i skolan) och sedan skynda mig ner till Jan Björklunds tal. Jag var rätt dåligt fokuserad, får jag erkänna. Han talade massor om invandring och människosyn. Eftersom jag hade hört Ebba Busch säga helt tokiga saker innan på Bloggplats H12 hade jag svårt att koncentrera mig på något som talade emot annat än en högst ovettig människosyn. Om det nu fanns något sådant.

imageDärefter var det dags att uppleva det under av kultur som uppstår när folk från alla olika partitillhörigheter sjunger varandras kampsånger. Fast inte Hymn till wareshavet, då. Den är väl för knepig melodiskt för vanligt folk, kan jag tänka. Jag klarar då inte av att sjunga den rätt. Klara kan, men hon är för duktig för att jag ska hänga med.

Vi sjöng den (eller försökte i alla fall) medan vi drällde bort till eldarna, filtarna och kuddarna som placerats ut inför spökhistorien som levererades av Anders Wallner, partisekreterare för Miljöpartiet.

imageDet var en dyster bild av framtiden som målades upp, där miljökatastrofer och en osund politik hade ödelagt landet. Det var ett annorlunda och kul sätt att prata politik på, men jag tycker nog tolvslaget (eller spöktimmen) är lite för sent förlagt på natten. Jag var trött och ville bara ligga och gosa med mina underbaringar till partikamrater.

Nu ska jag brottas med problematiken som ligger i att om jag inte bloggar om de två obloggade seminarier jag var på idag nu på en gång så fylls säkert intrycken på imorgon. Det finns ju dock ett incitament för att låta bli; det är så otroligt skönt att ligga ner och sova!

flattr this!

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-06 23:57:54)

Utan kaffet stannar Almedalen

Almedalsveckan rullar vidare i en rasande fart. Den största behållningen är i min mening inte alla seminarium, utan snarare alla korta spontanmöten man får med olika människor. På seminarierna är allt inövat och fint paketerat. Jag gillar det som är lite mindre planerat.

De senaste dagarna har jag sprungit på en massa människor som jag känner sedan tidigare och dessutom skaffat mig ett gäng nya bekantskaper. Jag har dessutom upptäckt att allt här i Almedalen tycks kretsa kring kaffe på ett eller annat sätt.

I går träffade jag Annika Beijbom i Sacos kaffekö. Det var hur trevligt som helst. Jag fick dessutom praktiska tips om vart jag kan köpa fothandskar av hennes sällskap.

Jag träffade Patrik Fältström, som är en mycket trevlig prick som jag delat morgonsoffa med en gång, när jag var på väg för att fika.

Jag vinkade till Brit Stakston som jag ska bli intervjuad av rent okristligt tidigt på lördagmorgon när jag satt och avnjöt morgonens första kaffekopp i goda piraters sällskap.

I dag kramade jag Erik Laakso som satt och mös med en kopp kaffe.

När jag och Mackan avnjöt en kopp kaffe nere vid biblioteket kom Jesper Odelberg förbi och slog sig i slang med oss. Han berättade att håller på med musik. Jättekul, den ska jag leta upp när jag kommit härifrån och allt lugnat ner sig lite.

Jag har till och med kostat mig på att kort prata om kaffets fröjder med Alfons Karabuda.

Ni ser, kaffe, kaffe, kaffe. Jag mistänker att det har att göra med att det är väldigt långa dagar här. Vi behöver kaffe för att orka hålla igång.

Det är ganska knivigt att vara ordentligt uppkopplad i Almedalen. Varken mobilnät eller andra när är speciellt pålitliga. Det är jobbigt, men folk verkar trots allt anpassa sig. Jag vågar dock inte tänka på vad som skulle ske om kaffet tog slut.

Min gissning är att det inte skulle vara en vacker syn och att vi alla skulle irra runt som horder av zombies i jakt på en ordentlig kaffefix.

flattr this!

Kommentera! (by Anna Troberg at 2011-07-06 21:49:50)

Sociala medier i skolan

I morse var det som jag nämnde i min lilla morgonhälsning här på bloggen seminarium om sociala medier i skolan (på stället på bilden till vänster, förstår ni). Jag gick dit i god tid för att undvika att upprepa seminariet jag inte tog mig in på.  Maria, en lärare som bloggar hade varit med om samma sak och haft samma strategi som mig. Vi började prata lite om sociala medier. Hon upplyste mig att bloggar minsann måste räknas in i sociala medier. Att inte jag hade tänkt på det! Jag har ju alltid sett bloggosfären som ett decentraliserat community.

Att blogga är väldigt socialt. Man reflekterar över andras bloggar, kommenterar, reflekterar, skriver egna bloggposter och samverkar på så sätt på nätet. När bloggarna började bli stora kände jag att jag kunde lämna den instängda känslan i Lunarstorm och skriva mina texter på ett sätt som var öppet för alla, men på ett inte helt olikt sätt.

Under själva seminariet togs galet många intressanta frågeställningar upp. Nedan kommer lite noteringar och reflektioner.

Man bör inte förbjuda sociala medier, utan istället fråga elever vad som lockar med Facebook eller twitter.

Någon tog upp att lärarna behöver varsin dator.  Det är helt galet att många lärare fortfarande inte har det, samtidigt som Maria bredvid mig hade fått en iPad från sin arbetsgivare och höll på att testa vad den kunde vara bra till för att sedan kunna använda den i undervisningen. Jag känner att det kan vara lite snedvridet, och att man får ju bara en chans på sig att gå i skolan. Hamnar man i fel skola kan man få så mycket sämre förutsättningar än andra jämnåriga. Jag vill inte att ungdomars förutsättningar ska bero på om de har tur, eller rätt föräldrar eller bor i rätt stad (eller del av staden, för den delen).

Jag pratade om just detta med att lärarna halkar efter eleverna med min gamla svenskalärare från gymnasiet när Piratpartiet höll torgmöte i Södertälje, och den bild hon målade upp för mig då fick mig att verkligen känna att vi behövs. De hade en dator att dela på i lärarrummet, och den var gammal som gatan och gick trögt som sirap. Samtidigt hade en del elever en god datorvana och fick ständigt förklara för lärarna hur det går till på nätet.

Om skolan ska vara en plats där äldre lär yngre i framtiden behöver något göras åt den situationen. Helst igår.

Internet är lätt mer interaktiv än böcker. Man kan inte kommentera i en bok, på nätet är det lättare att föra en diskussion om materialet man läser.

Alla har inte möjligheten hemma. 89-procent av eleverna har datorer och internet hemma (om jag hörde rätt). Det kan tyckas som rätt mycket, men jag tycker att andelen som inte har möjligheten hemma är för stor. Som jag skrev häromdagen;

Hur löser man det utan att särbehandling och utan att bromsa utvecklingen hos de som ligger före?

Svaret blir att ge eleverna möjlighet att lära sig själva i skolan, att lära av varandra och att skolan ska vara en stödjande och vägledande hand i det hela.

Piratpartiets syn på det hela är att det bör vara lika självklart att skolan tillhandahåller tillgång till datorer som att de tillhandahåller pennor och miniräknare, och att skolans uppgift även är att lära och hjälpa eleverna använda dessa verktyg.

En del i det hela är nog bloggandet. Allt blir ganska korthugget på Twitter, men på en blogg skapas ju verkligen möjligheten att berätta för varandra hur man ser på saker och ting i det kollaborativa kunskapsbygget som nätet är.

@josef_sahlin tyckte att klassrummet har blivit större och använde bloggande flitigt i undervisningen. Han sa att bloggandet tar inte tid från undervisningen, det sparar tid! Eleverna kan presentera sina arbeten och peppa varandra med mera på bloggarna, vilket gör att mycket av hans uppgifter redan är klara så att han kan arbeta mer effektivt och ta hand om det som inte skulle hunnits med annars.

Han berättade att visar man man vill och gör vad man kan med man har, så kan man få verktyg av skolledningen. Han hade börjat med en gammal dator ingen ville ha eftersom tangenterna F och I saknades på den, men när de såg vad han kunde åstadkomma fick han mer resurser.

Det kom en fråga från publiken om lärarutbildning har ansvar att ge alla lärare en social mediekompetens. Svaret från panelen blev i princip ett enkelt ”Ja”.

Internet är en helt integrerad del av ungdomars värld, som är högst verklig. Skolan har lika mycket ansvar på nätet som på skolgården, men det betyder inte att en lärare måste vara vän med eleverna på facebook. Det togs upp att om en lärare är kompis med vissa, men inte alla på Facebook sänder det otroligt starka signaler till eleverna. Det kan uppfattas som särbehandling eller mobbing.

Jag tror att det är bra om lärare istället lyssnar på vad elever säger och finns tillhands när det behövs.

Diskussion fördes under seminariet på #lararkanalen och det gör den säkert fortfarande. Efter detta powerbloggande ska jag nu försöka hinna ner till talet i Almedalen.

flattr this!

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-06 16:46:46)

Yttrandefrihet och upphovsrätt – motpoler eller beroende av varandra?

Igår var jag på ett seminarium hos kulturskaparna med rubriken ovan. Först fick jag liksom ingen rätsida på rubriken men sedan, när jag som bäst satt och lyssnade på den livliga diskussionen, kom jag på att det är ju därför jag är piratpartist!

För att vi inte kan tillåta att yttrandefriheten, brevhemligheten och rättssäkerheten får stryka på foten för att skydda upphovsmännen från ett brott det inte är säkert att de tar skada av. Det kan till och med vara så att de tjänar på det.

Demokrati versus kultur, enkelt uttryckt. Och under seminariet kom man ju också fram till att kulturen är en viktig del av demokratin. Det är ett sätt för folk att uttrycka sig och förmedla och sprida budskap.

I Iran finns det inga eller små rättigheter för artister. Vi hade besök av Goga (kan ha stavats helt annorlunda) som inte kan åka tillbaka eftersom hon är en kvinnlig rappartist som sjunger vad hon vill. Om hon skulle åka tillbaka skulle hon ”försvinna”, och ingen skulle höra talas om det, och ingen skulle veta vad som hänt med henne, sa hon. Hon nämnde också att folket i Iran är väldigt unga och har inte mycket pengar att betala med. Ändå trodde hon att hon skulle fått mer pengar av dem om de hade haft en copyright liknande den vi har.

Jag tror inte det. Jag tror att människor ger vad de kan för kultur. Jag tror inte att det spelar någon roll om en lusfattig student kallas brottsling eller ej om denna inte kan ge pengar för den kultur den konsumerar. Jag tror att personen i fråga kommer att konsumera precis samma kultur i alla fall.

Jag har testat att inte ladda ner eller lyssna på det jag inte kunde betala för. Det var svårt, och ledde till att jag distansierade mig från mina vänner på ett icke önskvärt sett.

Panelen började även jämföra fildelning på nätet med brott i köttvärlden, och jag försökte komma på vad som var motsvarande brott. Jag tyckte väl ungefär att man kan jämföra med att gå på vernissage och ta kort på alla tavlor med mobiltelefonen, titta på bilderna hemma, bestämma mig och sedan köpa några av tavlorna.

Efter seminariet diskuterades det med Jan Rosén. Då jämfördes fildelning med att gå över någons gräsmatta. Jan Rosén tyckte det var för lindrigt. Han tyckte istället att det är detsamma om jag tankar ett album så kunde jag lika gärna gå in på artistens gräsmatta, och sedan sätta upp ett borrtorn och börja leta olja. (bilden kommer härifrån)

Jag kunde inte riktigt förstå det synsättet. Tanka hellre min musik, säger jag.

Jag tror vi helt enkelt har ett arbete framför oss att närma oss varandra i synsätt på något sätt. Jag ska försöka förstå varför det står så många borrtorn på min tomt, helt enkelt, när jag trodde att allt som hade hänt var att en stig höll på att trampas upp. En stig som leder människor till mig.

Diskussionerna gick vidare under lite mingel, och jag fick bland annat höra att det nu ska gå att kombinera STIM och Creative Commons. Det tar sig! Jag måste undersöka sanningshalten i det när jag kommer hem från gotland igen…

Anna har också bloggat om seminariet, och Mackan har bloggat om att vi bör bli kulturskaparnas ”fyllekompis”. Jag håller med.

flattr this!

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-06 15:58:55)

Fem bra torrent-klienter: Deluge, Transmission, μTorrent, rTorrent och Vuze

<g:plusone url="http://fildelning.se/fem-bra-torrent-klienter-deluge-transmission-utorrent-rtorrent-och-vuze/" count="true" size="standard"></g:plusone>

Fildelning har skett ända sedan datorns födelse och var tidigare främst avsett för företag som delade filer med andra anställda, partner, kunder eller med andra resurser som exempelvis en skrivare med mera.

Det är först när BitTorrent-tekniken kom ut på marknaden som fildelningen tog fart på riktigt. Tidigare var man tvungen att ladda ned filer från en server, där filen låg fysiskt placerad, men genom den nya tekniken, Peer to Peer (P2P), krävdes inte längre någon filserver för att dela filer utan nu kunde användarna dela filer med varandra som låg på användarnas egna datorer.

För att kunna ladda ned och dela filer med andra krävs att man använder en klientprogramvara som stödjer BitTorrent-tekniken. Nedan följer en presentation av fem bra BitTorrent-klienter.

Deluge
Deluge är en fri programvara och finns för operativsystemen Windows, Linux och Mac OS X. Deluge är en kompetent BitTorrent-klient som är uppskattat för sin flexibilitet och mångsidighet.

Deluge, som använder sig av -teknik, har flera olika gränssnitt och kan köras både lokalt, med webbaserat gränssnitt, genom en konsol eller genom fjärrstyrning. Deluge är en klient-server lösning som hanterar alla processer kring . Deluge är utvecklat för att använda minimalt av datorns resurser och körs diskret i bakgrunden.

Deluge har även massor av avancerade inställningar som bland annat utdelning av privata torrents, lösenordsskydd, kryptering och inställningar för bredbandsresurser med bland annat schemaläggning. Till Deluge kan man även finna en stor mängd plugins som förbättrar och skräddarsyr programmet utifrån användarens behov och önskemål.

Mer information: http://deluge-torrent.org


Transmission är en snabb och kraftfull BitTorrent-klient som är utvecklat för operativsystemen Linux och Mac 10 X. Transmission är en fri programvara som dessutom valt att inte inkluderar verktygsfält eller andra sponsorbaserade plugin som bland annat annonser.

Transmission är en kraftfull programvara med en enkel administration som innebär att man snabbt kommer igång med att dela sina filer. Även om programmet är enkelt att använda innehåller det ett flertal funktioner för avancerade inställning av bland annat bredbandsresurser, kryptering, magnetlänkar och fjärrstyrning.

Transmission arbetar kraftfullt i bakgrunden och är det fildelningsprogram som använder minst av datorns resurser, om man jämför med liknande BitTorrent-klienter.

Mer information: www.transmissionbt.com

μTorrent
μTorrent är en fri programvara och som tillsammans med fildelningsprogrammet BitTorrent är två mycket populära BitTorrent-klienter som utvecklats av BitTorrent Inc. Detta fildelningsprogram, som för övrigt var ett av de första på marknaden, finns för operativsystemet Windows, Linux och Mac OS X.

I μTorrent hittar man de flesta funktioner som man behöver för att snabbt, effektivt och enkelt ska kunna dela filer. μTorrent har funktioner som bland annat schemaläggning, kryptering, fjärrstyrning och bandbreddsprioritering vilket innebär att fildelningen både kan effektiviseras genom olika prioritetsinställningar och även ske med högsta säkerhet, vilket också har inneburit att μTorrent anses av många som ett av de snabbaste fildelningsprogrammen, vilket gjort det mycket populärt.

μTorrent utnyttjar väldigt lite av datorns resurser och körs diskret i bakgrunden. μTorrent är logiskt uppbyggt med enkla verktygsfält. Programmet finns på flera språk, bland annat svenska, och man kan själv skräddarsy utseendet med hjälp av olika skins.

Mer information: www.utorrent.com

rTorrent och ruTorrent
rTorrent och ruTorrent är två utvecklade för Linux. Dessa klienter har inga gränssnitt utan styrs direkt genom kommandotolken.

Dessa fildelningsklienter är lämpliga att använda på en dator eller en server som enbart är avsedd för att dela filer. Programmen går att fjärrstyra på distans och man slipper öppna upp programvaror varje gång man vill ansluta torrents.

Om man önskar ett gränssnitt för programmen kan man ladda ned detta och många andra funktioner som plugins.

rTorrent och ruTorrent är fria programvaror med öppen källkod. På deras webbplats kan man finna massor av information och diskussioner om hur man bäst använder och anpassar programmen.

Mer information: http://libtorrent.rakshasa.no

Vuze
Vuze finns som fri programvara och är utvecklat för operativsystemen Windows, Linux och Mac OS X. Vuze, som tidigare gick under namnet Azureus, är utvecklat i programmeringsspråket , vilket innebär att det är både plattformsoberoende och enkelt.

Vuze är ett av de mest kompletta fildelningsprogrammen på marknaden och som redan vid installationen innehåller mängder av funktioner som bland annat fjärrstyrning, uppspelning av mediafiler, strömmande ljud och film och även anslutning till mobila enheter.

Vuze innehåller även funktioner för att anpassa utseende genom inställningar, skins och plugin.

Om man inte bara vill ladda ned filer utan även vill vara värd och dela ut filer så innehåller Vuze funktioner som gör att programmet kan användas som en tracker.

Vuze är programmet för den som vill föra fildelningen till nya nivåer och göra betydligt mer än bara ladda hem filer. Vuze finns i två versioner, en gratisversion och en betalversion, som innehåller samtliga funktioner inklusive support.

Mer information: www.vuze.com

Kommentera! (by admin at 2011-07-06 11:50:28)

Med fingrarna i kakburken

Under det spanska EU-ordförandeskapet förra året drogs mycket av riktlinjerna för EU:s fortsatta förhållningssätt i upphovsrättsfrågorna upp. Kollade man närmare, så var policydokumenten i stora delar i princip copy-pastade från olika spanska särintressens PM och önskelistor.

Spanjorerna arbetade inte bara på att upprätthålla en drakonisk hållning i upphovsrättsfrågor i EU. På hemmaplan införde man också långtgående regleringar vad gäller upphovsrätt, internet och fildelning. Helt i linje med vad deras särintressen önskat sig.

Nu visar det sig att SGAE (spanska STIM) förskingrat mångmiljonbelopp från de upphovsmän de påstår sig representera. Snacka om särintressen!

Läs mer + länkar hos Pirate MEP Christian Engström »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (hax@bahnhof.se) at 2011-07-06 11:26:00)

Direktörer vid spanska STIM gripna för miljonförskingring

De ansvariga för det spanska insamlingssällskapet SGAE har gripits misstänkta för att ha förskingrat miljonbelopp av upphovsmännens pengar

Den ansvarige för det spanska insamlingssällskapet SGAE (alltså Spaniens motsvarighet till STIM) greps i fredags av polisen misstänkt för att ha förskingrat mångmiljonbelopp från upphovsmännen de ska representera, och ha stoppat pengarna i egen ficka. Ytterligare åtta personer greps vid tillslaget, även de misstänkta för förskingring och misskötsel.

Precis som insamlingssällskapen i andra länder har SGAE under åren lagt ner stora resurser på lobbyarbete för hårdare copyright-lagar och tuffare tag mot fildelare. Argumentet som de har använt för att övertyga politikerna är att insamlingssällskapen är till för att skydda artisterna.

Läs mer hos:
Ars Technica, Torrentfreak, Myce, Svenska Magasinet, Sydkusten

…………

Andra bloggar om: , , ,


Kommentera! (by Christian Engström at 2011-07-06 10:56:19)

Seminarier hos kulturskaparna

Igår tillbringade jag hela eftermiddagen på två seminarier hos kulturskaparna. Det första hette ”Yttrandefrihet och upphovsrätt” och började med ett samtal med den iranska rapparen Förhand. Sen blev det en paneldiskussion med Kerstin Brunnberg, Jan Rosén, Mansour Hosseini och Andreas Ekström med Alfons Karabuda.

Det var ett intressant seminarium med en hel del intressanta poänger, men den övergripande känslan som jag har med mig från seminariet var hur överens panelen var om det mesta och det var ärligt talat aningen trist. Det blir mycket intressantare för publiken ifall panelen inte bara håller med varandra i 99% av tiden.

Då var seminarie två bättre på den punkten. Det seminariet hette ”Var finns framtidens intäkter för kulturskaparna?” och hade Cecilia Magnusson (m), Anna Steele Karlström (fp), Bengt Berg (v) och Agneta Börjesson (mp) i panelen med Elisabet Widlund som moderator.

Panelen var inte alls lika samstämmig i sina åsikter, vilket ledde till helt klart intressantare diskussioner och vad jag kände ett större intresse från publiken (eller så var det bara jag som tyckte den ;) )

Det var så många frågor från publiken att jag inte hann ställa en imho väldigt intressant och relevant fråga.

Cecilia Magnusson uttryckte nämligen en åsikt om att den äldre generationen behövde lära den yngre generationen om vilka normer och regler som är rätt. Det hon syftande på då var ungas syn kring fildelning och upphovsrätt.

Det jag hade velat fråga henne om är ifall hon anser att det alltid är den äldre generationen som har ”rätt” normer och regler och vem som bestämmer nåt sånt. För om det alltid är den äldre generationens normer och regler som är rätt så skulle homosexualitet fortfarande vara olagligt, afroamerikaner skulle ha sin egen avdelning på bussen och kvinnor skulle inte ha rösträtt. Bara för att nämna några få normförändringar som i alla fall jag tycker är bra.


Kommentera! (by Jan Lindgren at 2011-07-06 08:41:05)

Morgonhälsning

Nu känns det sådär tidigt igen. Vi hade lite för roligt lite för länge med lite för många trevliga människor igår kväll. Det hela slutade med en vandring längs ringmuren. Mest för att vi kunde och ville se oss om.

Nu blir det seminarium om sociala medier i skolan!

image

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-06 05:52:11)

05 July 2011

Night of the Network #NotteRete + transcription of Stallman

Tonight there was a manifestation in Italy called “Notte della rete” (Night of the Network). This manifestation protested against the ‘internet-killing act’ that will be discussed tomorrow by AGCOM (the regulator and competition authority for the communication industries in Italy). This proposed regulation would provide automatic deletion of content protected by copyright that is shared on the web.

no web censure notte della rete

The proposal threatens to censor the free flow of ideas and information over the net. It would slow down innovation and creativity, the opposite of why copyright was created in the past. A censorship that threatens to silence the web as a meeting place, “to reduce in silence those who express themselves on the Internet.”

People have rallied around defending the freedom of the net. Bloggers, politicians, artists and activists have gathered together. It is a time for confronting the present and the future of democracy and participation in their country. A petition against this has been on avaaz.org and already gathered more than 210.000 signatures. The live stream was sent a few hours ago and collected many well know persons holding their small speeches. The only one speaking in English was Richard Stallman, founder of the the Free Software Foundation, who was holding a speech over distance.

To follow the progress of this you can follow the twitter hashtags: #notterete and #nowebcensure
You can see a recorded copy of the stream for the night. Here’s a transcription I did of Richard Stallman’s part (starts at 2h 13min until 2hr 18mins). My favorite parts is where he describes one of his solutions for dealing with the “piracy” problem: “if each player has a button you can push, and it sends one euro anonymously to the artist” <- Sounds like Flattr to me :D

I’m very happy, that people have come to protest this unjust regulation
this means that they can no longer impose injustice on internet users quietly
ofcourse you are here because you understand why this law is unjust
it’s censorship, censorship is always evil
but even worse, it’s censorship without trial

the people doing this are prepared to attack the most basic idea of justice to get their way
but why are they doing this, what’s their purpose?
they are doing something evil because their purpose is evil
they want to stop people from sharing
the reason is, they and the state, do not work for the people, do not work for the citizens
they work for companies
they are governments of occupation in the empire of the mega-corporations
you can see this in every area of life
in this area the corporations that have the power are the movie companies, the record companies, the publishers
and they want to stop you from sharing
that’s why they use propaganda terms like ‘pirates’
what does it mean when they call the people who share pirates?
it means they are trying to equate helping other people with attacking ships
this is absurd and morally it’s as wrong as anything could be
because sharing is good
but attacking ships is very bad
so we shouldn’t call them by the same word

when they say there is a big problem of piracy we should say yes but it’s in Somalia
when people ask me, my opinion of piracy. I say: attacking ships is very bad.
when they ask what I think of music piracy
I say: from what I’ve read when pirates attack they don’t do it by playing instruments loud and badly
rather than use arms
so it’s not music piracy
that is, their piracy is not music piracy it’s just piracy
the point is, when they say there’s a big problem of piracy and if we don’t solve it with this injustice how else should we solve it
we should respond, there is no such problem, it’s not a problem, it’s good that people are sharing
but I didn’t say contents I don’t … we’re talking about works here not continuity —
because [italian word] are important things that we admire. we shouldn’t pretend they are just there to fill up a box
the publishing companies don’t care about these works they only care about the money they are going to get from the works
so they call these things contents
they don’t care what’s in the box as long as the box is full
but if we care about music, if we care about books, if we care about these works of authorship then we shouldn’t call them continuity

and we should look for ways to support the artists
the existing copyright system does a very bad job of supporting artists
the publishers they say: we have to stop people from sharing because they are taking money from the artists
but really it’s the publishers that are taking the money from the artists
the existing system supports stars well, supports other artists very badly, but is really great for supporting publishers
so I’ve proposed other methods to support artists better

for instance, we could collect a fee from every internet subscriber and divide this money among artists
only artists
not the companies
and we could divide it based on the cube root of the popularity of each artist
why the cube root, because this way we shift the money from the stars to the many artists of middle-level popularity
this system would support artists much better using less money
and it’s compatible with sharing, with this system we can legalize sharing
another suggestion of mine is if each player has a button you can push
and it sends one euro anonymously to the artist
either of these systems would work better to support the artists than the current system which is mainly for support the publishers who impose unjust laws upon us

now the same companies that commanded this injustice will and have done other injustices
for instance they design software to restrict the user
they put in digital hand-cuffs
these are features designed to restrict the user
how can they do this, it’s because the software is not ‘libero’
with software either the users control the program, or the program controls the users
with free software, software libero, the users control the program
with proprietary software, software [suchagente], the software controls the users
so if we want our software not to be turned into our jailer we must insist on free software only
windows has digital hand-cuffs
macintosh has digital hand-cuffs
the iphone and the ipad have digital hand-cuffs
flash player has digital hand-cuffs
the amazon kindle has digital hand-cuffs
so you can see how widespread this form of evil has become, we must escape from non-free software
for more information look at gnu.org
and also free software foundation europe, that is fsfe.org
thank you very much

 

Pic: CC-BY-NC-SA, isotype75

flattr this!

Kommentera! (by @collentine at 2011-07-05 22:31:23)

Sätter tankesmedjorna fortfarande agendan?

<title></title> <!-- @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

Den första dagen i Almedalsveckan, som jag själv haft möjlighet att kolla en del av det som pågår. Började med Godmorgon Almedalen (#gma11 på Twitter) med Brit Stakston och Jocke Jardenberg. Ett intressant program med olika infallsvinklar när det gäller möjligheten att komplettera sitt brinnande engagemang med hjälp av olika Sociala medier som här bärs fram med hjälp av Bambuser. Återstår att kolla in det som jag hittills missat, men det är ju det som är så bra med webbsändningar – man kan kolla när man har möjlighet.


Under eftermiddagen letade jag mig fram till två program hos FORES – Vad är en liberal nätpolitik? och Tankesmedjorna sätter agendan. Det första seminariet ingick i FORES´ liberala dag i Almedalen. Med tanke på att landets regering knappast bedriver en liberal nätpolitik är det hoppfullt att FORES ställer frågan. Men, att Annika Beijbom inte gett upp hoppet om Folkpartiet är för mig en gåta. I det partiet finns allför många censurivrare som inte ger ett vitten för principer om nätneutralitet och yttrandefrihet. Cecilia Malmströms senaste bidrag i censurdebatten är under all kritik, vilket Markus Lake Berglund skrivit bra om. Piratpartiets Christian Engström skrev dagen före midsommarafton att censurivrande Cecilia fått finna sig i en kompromiss och vad den innebär i praktiken. Det samtal som FORES anordnade i Almedalen om nätpolitiken är väl värt en vidare spridning. Med tanke på att de aktörer, som vill införa filtrering och blockering som en lösning på kulturens problem med att finna betallösningar för kulturspridning, blivit ännu fler vid årets vecka hedrar det FORES att man håller liv i den större frågan om en nätpolitik värdigt tilltron till människans förmåga att skapa lösningar istället för låsningar.


Det andra seminariet var också intressant. Inte minst därför att många på den liberala kanten har kvar att lära sig den smärtsamma läxa som vänstern hittills tvingats göra. Marknadens aktörer är lika olika i sitt engagemang för kunderna som vi kunnat se när det gäller verksamma inom den offentliga sektorn i förhållande till medborgare och brukare. Eller för den delen de företag som mer eller mindre ädelt arbetar för en långsiktig hållbar utveckling med hjälp av goda gärningar eller som det heter idag CSR (Corporate Social Responsibility). Gemensamt brottas vi med konflikten mellan idéer om altruism d v s viljan att göra gott utan att förvänta oss något i gengäld för egen vinning och ideer om marknadsliberalism där varor och tjänster finns endast därför att någon är beredd att betala för dem. Den som arbetar för brödfödan kan inte räkna med få credd som en riktigt samhällsnyttig varelse.


Det senare lärde jag mig under de år på1990-talet då en rad aktörer inom Svenskt Näringsliv och Företagarna agerade för för att påverka de politiska partierna i en mer nyliberal riktning. Då gav bland annat Företagarna ut tidningen Offentliga Affärer som distribuerades till alla politiker i kommuner, landsting och riksdagen, utan att de aktivt anmält sitt intresse, än mindre betalade. Det blev för mig sinnebilden av en thinktank d v s en ideologisk ”stridsvagn” som riggats för att krossa motståndet mot privata aktörer inom den offentliga sektorn. Undrar hur många av dessa politiker som insåg att ”gratis” även då hade ett pris på både gott och ont. Helt klart kan tankesmedjor hjälpa politiker att komma till makten – om där finns en jordmån för propagandan – men sedan är det en helt annan sak att kunna behålla den makten, när tiden arbetar för mer dialog byggd på kunskap.


Idag ingår tidningen Offentliga Affärer i Hexanova Media Group, som i likhet med många andra uttalar att arbetslöshet och sjukdom ska kureras med företagsamhet. Eller entreprenörskap som det heter idag. Inte så sällan är det kvinnor inom den offentliga sektorn, som hittills fått betala ett högt pris för att de inte insett att deras övertalighet mera handlar om politikernas och chefernas makt än deras påstådda brist på företagsamhet. Sedan skulle jag bli mycket förvånad om merparten av dagens upplaga av deras tidning betalas av andra än skattebetalarna med politikerna som prenumeranter. Det senare sagt med tanke på den diskussion som hörts om Almedalens värde. Den här veckan betalas också antingen av skattebetalarna eller de olika företagens kunder.


Men om jag får välja satsar jag hellre en del av mina skattepengar på Almedalsveckan, där en viss transparens gör det möjligt att följa en hel del av samtalen på webben och via media än på alla dessa mässor om skydd och säkerhet som bygger på en allt mer uppskruvad rädsla hos befolkningen för all sköns faror som kan drabba oss om vi inte ser om vårt hus. Det är bland annat den rädslan som påverkat politikerna när det gäller deras skräckslagna förhållningssätt till internet.


Emanuel Karlsten berättar Så får du koll på det digitala #Almedalen. Joakim Jardenberg är en annan som gärna delar med sig. Imorgon ska jag kolla upp vad Anna Troberg och alla andra pirater fyller sin vecka med.

Intressant.

Kommentera! (by Farmorgun (farmorgun@gmail.com) at 2011-07-05 19:43:00)

BitTorrent och uTorrent påstås använda patenterad teknik

<g:plusone url="http://fildelning.se/bittorrent-och-utorrent-pastas-anvanda-patenterad-teknik/" count="true" size="standard"></g:plusone>

Det är företaget som har lämnat in en stämningsansökan med krav på skadestånd mot Bittorent Inc, som står bakom programvarorna och .

I stämningsansökan framgår att Tranz-Send redan 1999 ansökte om ett patent på en teknik som ingår i fildelningsprogramvarorna. Patentet blev godkänt först år 2007 och gäller ”Distribution av filer över ett adaptivt överföringsprotokoll”.

Denna stämning kan, om den får gehör i domstol, leda till ett ytterligare hårt bakslag för , som redan idag är hårt utsatt genom de stämningar som sker avseende upphovsrätten.

Många kunniga inom området ställer sig dock frågande till denna stämning då det handlar främst om hur tekniken används framför hur den är uppbyggd. Nu är det upp till domstolen att besluta huruvida intrång har skett och om skadestånd ska betalas, vilket skulle kunna bli förödande för Bittorent Inc som idag har 100 tals miljoner användare.

Här kan du se patentet: scribd.com/doc/58222146/7301944-Media-File-Distribution-With-Ada

Kommentera! (by admin at 2011-07-05 19:31:29)

Vänsterpartiets integritetspolitik

Jag fick ingen riktig kontakt vid stugorna i Almedalen tidigare. Det är Vänsterpartiets dag, och jag ville fråga dem om hur deras politik hade utvecklat sig inom integritet och kulturspridning. Jag tror jag kom dit för tidigt, för de stod mest och pratade med varandra om var de skulle lägga sina foldrar. De hade dock foldrar med rubriken ”Partiprogram”, och det fungerar ju också. I alla fall till att börja med, så jag nappade åt mig en sådan och gick och satte mig med den på biblioteket.

En av de första sakerna som tas upp är patriarkatet. Jag försökte verkligen, men jag kunde verkligen inte känna igen mig i den bild av samhället de målar upp. Jag är dock lite orolig att orsaken till det är att just jag inte skulle tolerera att någon behandlade mig annorlunda på grund av mitt kön. De skulle bara våga.

Men jag upplever att det finns andra grupper man behöver arbeta med att jämställa. På sina håll där jag befinner mig pågår en ständig underliggande kamp mellan tekniker och andra. Nördar och icke-nördar. Språket är annars något som lätt hamnar i vägen om man inte bott i Sverige så länge eller helt enkelt pratar för tekniskt för att alla ska kunna förstå en, så där kan jag tycka att de som inte behärskar talets gåva fullt ut kan hamna efter.

Utöver det handlade programmet mest om välfärd och demokrati.

Efter ett mycket intressant seminarium om yttrandefrihet och upphovsrätt hos kulturskaparna hann vi äta en hel del, och sedan var det dags för Ohlys tal.

Han pratade också om välfärd och jämställdhet. Han fick då mer spontana applåder än Reinfeldt i alla fall, och inte kunde jag låta bli att slå mina händer mot varandra upprepade gånger när han nämnde sex timmars arbetsdag. Tänk vad mycket mer piratpolitik jag skulle hinna med då. Förresten undrar jag hur länge man är produktiv om dagarna egentligen i alla fall.

Men jag saknade fortfarande integriteten. Hur kan det vara viktigt för Vänsterpartiet om partiledaren inte ens tycker att det är värt att nämna övervakningssamhället i sitt tal?

Jag stegade åter igen iväg till stugorna. Nu höll de på att plocka ihop istället och hade inte riktigt tid med mig. De höll med om att integritetsfrågorna inte kommit in i partiprogrammet ännu eftersom sådant arbete tar tid. Den senaste revideringen är enligt foldern från 2008. Men de hänvisade till hemsidan och höll med mig om att deras folder om FRA i valet 2010 kunde lika gärna varit skriven av en piratpartist. ”Jo, vår politik runt FRA och integritet… det kunde lika gärna varit karbonpapper emellan.” sa en kvinna från Gotlandspiraterna.

Ohly nämnde ju i sitt tal att det är lättare att bedriva vänsterpolitik om Socialdemokraterna också gör det, och jag vill påstå att det är lättare att få igenom våra frågor om fler driver dem. Vi får hoppas att Vänsterpartiet breddar sin politik en aning snart.

flattr this!

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-05 18:23:46)

Bitcoin’s Four Drivers: Part 4 – Investment

The fourth and final immediate driver for Bitcoin is the investment sector. There has been no investment instrument anywhere like Bitcoin in the past year.

It is regrettable that this article comes just in the aftermath of the MtGox suspension, as the momentum of the currency has been considerably shook up. However, new services continue to pop up at an accelerating rate. I am therefore confident that the current faith dip is quite temporary; there is so much present investment in Bitcoin.

BITCOIN’S FOUR DRIVERS
This is an article in a series on what Falkvinge identifies as Bitcoin’s four drivers. This is the fourth article, on investment. The others are unlawful tradeinternational trade, and merchant trade.

And hence, the fourth driver in Bitcoin is investment in two different meanings. It is an extraordinary investment as a store and accelerator of value, and it is an indirect driver in terms of people being invested in it to the tune of about 90 million US dollars. Let’s take them one by one.

Investment Instrument

Bitcoin has, on average, climbed about 85% per month in the past year, with an insanely high volatility.

To geeks like myself, that’s just a number without much context. But professional investment managers more or less crap their pants at anything that climbs more than 25% per year. Yes: per year. Bitcoin has climbed 85% per month on average.

I would therefore be very surprised if we didn’t start to see professional investment bankers taking positions in Bitcoin soon. This is a very mixed blessing; it means that the Bitcoin value climbs short-term, and it generates attention around the currency, but at the same time, the Bitcoin economy doesn’t need more hoarders and traders, it needs people who use it for daily transactions. But in order to get to a point where we can use it for more daily transactions, we need more attention around the currency so that more entrepreneurs create even more services.

The Wall Street derivatives have a yearly turnover of about 600 terabucks. Now, this is an insanely high value all in itself that may lead to way more instability than what Bitcoin ever will be capable of, but it shows the high amount of values being splashed around. My point right here and now is that throwing a mere tenth of a percent of this into Bitcoin, the case for which is compelling given the rate of appreciation, would still mean a 600-gigabuck investment.

This dwarfs all previous drivers, and just that makes it a very mixed blessing. For Bitcoin to survive long term, its primary use must be an exchange of value rather than a store of value — albeit both uses will likely be common, even with the same person.

My prediction would be that small enthusiast investors start out, overcoming the technical hurdles of investment, and that it moves from there as liquidity improves. It is still way too difficult to move money in and out of Bitcoin. Greasing this mechanism remains paramount.

Invested People

The second category is invested people. The current market cap of Bitcoin is in the range of 90 million dollars. A lot of people are individually invested in this to the tune of tens of thousands of dollars.

This is worth comparing to current seed funding for startups, which may get 25 kilobucks for a commercially viable idea. Bitcoin is currently hyperfunded to the tune of 90 megabucks.

Now, of course, this isn’t money that actually exist anywhere in a budget, like it would in a startup. The similarity exists merely on the investors’ side — it’s 90 million that exist as a value today that people do not want to lose, and they can help the ecosystem in order to not lose it. These are not people that must sit helpless like in an airliner cabin, but people that can make a difference to the outcome, each one of these people — and that’s also exactly what they are choosing to do, many of them.

The technical, entrepreneurial people who are invested to the tune of 90 million dollars is the largest asset that the Bitcoin ecosystem has today.

As a final note: as this series of posts has turned into an all-out SWOT analysis for Bitcoin, I will move on to talk about Bitcoin’s opportunities and threats in two upcoming series of posts.

flattr this!

Kommentera! (by Rick Falkvinge at 2011-07-05 16:21:01)

Almedalen #2

Tredje dagen i Almedalen börjar gå mot sitt slut.

Med anledning av att Ung Pirat har blivit medlemmar hos Folk och Försvar var jag igår på middag med deras generalsekreterare och biträdande dito. Berättade om Ung Pirat som organisation och om den politik vi driver. Folk och Försvar är en plattform för att diskutera säkerhetspolitik och samhällsskydd. Lyfte upp vår syn på den arabiska våren och hur viktigt nätet har blivit som burköppnare för demokrati, men även ett redskap för diktaturer som vill censurera informationsflödet.

Även open-source mjukvara är viktigt ur ett säkerhetsperspektiv. I händelse av att Sverige hamnar på onåd med andra länder vill vi ha full kontroll över de system som banker, sjukhus, elkraftverk och försvarsmakt använder. Idag är inte så fallet.

Satt med på ett seminarie som diskuterade stenkastningen av brandmän i Rosengård. Två representanter från Sverigedemokraterna var där och hetsade om att det är invandrarna som är problemet (föga förvånande). Tyckte själv att det blev lite ensidigt och tog därför till orda över att den medialarapporteringen från stenkastningen spelar roll för vad som kommer att hända i framtiden. I Södertälje har man haft liknande situationer med stenkastning mot brandmän, men där kvävdes det snabbt i sin linda. Representant från räddningstjänsten berättade att man i Södertälje hade fört dialog med lokalmedia om att inte försöka förstora upp händelsen, vilket man då inte gjorde. Voila! Stenkastningen mattades av.

Ska ta mig ner och lyssnar på Lars Ohly nu, haj!

image

 

image

image

image


Kommentera! (by Gustav at 2011-07-05 16:17:31)

Kniviga korrelationer

Yttrandefrihet och upphovsrätt var temat för ett seminarium jag besökte för ett par timmar sedan. Här kommer mina små funderingar som jag skrev under seminariet. Håll tillgodo.

Jan Rosén säger att man ska notera att upphovsrätt inte finns i totalitära stater och att det därmed är självklart att den hänger den ihop med yttrandefriheten. Det är en spännande slutledning. Det är som att säga att det är uppenbart att solsken och diktaturer hör ihop, eftersom många diktatorer ofta figurerar i solglasögon.

Det är möjligt att många diktatorer bär solglasögon, men att utifrån det dra slutsatsen att det finns en självklar och direkt korrelation mellan solsken och diktatur är ganska shaky. Jag tror snarare att det handlar om att man i diktaturer inte respekterar någon speciellt mycket. Inte kulturskapare, inte bagare, inte taxichaufförer. Ingen.

Rosén är dock inte ensam. Det är vanligt att upphovsrättsindustrin tussar ihop yttrandefrihet och upphovsrätt som om det vore i princip samma sak. Det är naturligtvis smart. Det är svårt att hitta någon som öppet vill agitera för ett avskaffande eller en reformering av yttrandefriheten och man vill naturligtvis att det ska bli lika stigmatiserat att på något vis ifrågasätta upphovsrättens utformning.

Men, yttrandefrihet och upphovsrätt är inte samma sak. Yttrandefrihet är rätten att ventilera sin åsikt utan risk för repressalier. Den ekonomiska upphovsrätten är, om man drar det till sin yttersta spets, rätten att påföra andra repressalier om de utrycker samma sak eller en tillräckligt liknande sak som man själv uttryckt.

Det finns också en uppfattning om att den ekonomiska upphovsrätten är en självklar väg till försörjning. Man ska naturligtvis ha en chans att tjäna pengar på sitt skapande, men det är viktigt att komma ihåg att det aldrig har varit lätt att tjäna pengar på att vara kulturskapare. Varken före eller efter upphovsrättens inträde på den kulturella scenen. Faktum är att det inte är så lätt för någon att försörja sig, varesig man är musiker, författare eller busschaufför. Vi kämpar alla för vårt dagliga bröd. Life’s a bitch and so am I, som Cat Woman skulle ha sagt.

Alfons Karabuda (SKAP och Kulturskaparna) undrar vad just han kan göra för att hjälpa kulturskapare att få uttrycka sig. Jag kan svara på det. Sluta arbeta för att urholka friheten på nätet. Sluta uppmuntra stiftandet av lagar som begränsar människors möjligheter att uttrycka sig fritt på nätet. Då hjälper man både kulturskapare och alla andra människor att uttrycka sig och bejaka sin yttrandefrihet. Win-win, helt enkelt.

Jag måste erkänna att det inte är bra för mitt blodtryck att gå på sådana här seminarium. Piraten i mig blir lite trött, men kulturskapren i mig tänker att det egentligen är fullkomligt ointressant vad Rosén, Karabuda eller Andreas Ekström tycker. Det som spelar roll är vad den nya generationens kulturskapare och kulturälskare gör och där är saken redan biff. Lagstiftningen halkar efter, men det gör å andra sidan alltid lagstiftningen, så det är inte så konstigt. Tids nog kommer den att ha sugit upp den nya tiden och då är den här diskussionen fullkomligt passé.

flattr this!

Kommentera! (by Anna Troberg at 2011-07-05 15:55:17)

ACTA: Fullt skyttegravskrig!


Det ökända och hårt kritiserade ACTA-avtalet är tänkt att behandlas i Europaparlamentet (och de nationella parlamenten) framåt höstkanten. Fortfarande är en av knäckfrågorna i vilken utsträckning avtalet medför att internetoperatörerna (ISP:arna) kommer att tvingas bli nätpoliser med skyldighet att kontrollera, filtrera och stoppa trafik som kan ha med olaglig fildelning att göra.

Nu tycker EU-Kommissionen att det har varit nog med bråk om ACTA.

Kommissionen föreslår därför att ingen ytterligare granskning av avtalet skall ske innan frågan går till omröstning i parlamentet. Inte ens en kontroll av huruvida ACTA är i enlighet med EU:s egna regler vill man gå med på. Detta trots att en grupp ledande akademiker som granskat saken funnit elva olika exempel på att avtalet uppenbart står i strid med EU-lagstiftningen.

Detta är häpnadsväckande dumt och arrogant. EU-Kommissionen vill inte veta om ACTA-avtalet är lagligt innan beslutet fattas. Istället kräver man att Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament okritiskt skall säga "ja tack".

I skyttegraven på andra sidan fronten finns bland andra organisationen European Digital Rights, EDRi. De driver på Europaparlamentet för att få fram all information och alla dokument från de hemlighetsfulla ACTA-förhandlingarna.

Nu har det kommit till en punkt där Europaparlamentets utskott för internationell handel, INTA, har fått (vad som antas vara) alla relevanta dokument i ärendet. Men nu vill INTA, efter påtryckningar från kommissionen, inte dela med sig av denna information till resten av Europaparlamentet.

Ja, du läste rätt. Pappren finns i Europaparlamentet, men de flesta folkvalda får inte lov att se dem. De förväntas bara okritiskt rösta igenom ACTA-avtalet – till råga på allt utan föregående prövning av dess laglighet.

Detta är rena farsen. Men det är lätt att hålla sig för skratt.

Wobbing Europe citerar EDRIs Joe McNamee...
”Multiple parts of the agreement are completely opaque and according to the Vienna convention (rules on international agreements) preparing papers should be used for clarification,” he says, and gives an example:
”The agreement talks of cooperation between Internet providers and law enforcement agencies. What is that? In previous, leaked, versions there was a footnote here about providers disconnecting users after repeatedly misuse of the Internet. Is that solved now? Is there a common understanding if this should be the rule?”
EDRi och ett antal ledamöter har krävt att INTA skall släppa de aktuella dokumenten. Men utskottets majoritet och tjänstemän vill inte lyssna på det örat.

Därför har EDRi nu även lämnat in en formell begäran till Europaparlamentets registratur om att få ut handlingarna, med hänvisning till regel 1049/2001 om "access to documents".

EU-Kommissionen och Euopaparlamentets konservativa majoritet får nog skylla sig själva om det uppstår frågetecken och skapas misstankar kring ACTA-avtalet – så ljusskyggt som de beter sig.

Pappren på bordet! Och förhandsprövning av ACTA:s laglighet! Tack!

Uppdatering: Se även ACTA-bloggen.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (hax@bahnhof.se) at 2011-07-05 15:26:00)

No Net Filtering in the Name of Consumer Protection!

Update, July 7th, 2011: The amendment to delete the filtering provision was rejected by a one-vote margin by the Committee on Economic Affairs. The one against abusive use of "unlimited Internet" was also rejected. The text now goes to plenary (date still unknown).

Paris, July 6th 2011 – Having just pushed a draft executive order to establish total administrative censorship of the Internet, the French government is now attempting to extend Net filtering, this time through a bill on consumer protection. Tonight and tomorrow, the bill will go through the French Parliament's Committee on Economic Affairs. The latter must absolutely reject this new attempt to control the Net. French citizens can help defend the Internet by calling the members of the Committee.

Even though a trans-partisan parliamentary mission questioned the legitimacy of filtering measures and called for a moratorium on their extension to new fields1 in April; even though the UN rapporteur for freedom of expression expressed strong criticisms against filtering2; even though the government's draft executive order intended to extend its censorship powers to the entire Internet has been the target of intense criticism3, Net filtering is making its way back to the French Parliament through a bill on consumer protection4.

La Quadrature du Net has sent a note about the dangers of filtering5 to the Members of the Committee on Economic Affairs6 who will be examining the text today and tomorrow, to ask them to reject this extension of filtering to new fields, reminding them of the vastly disproportionate nature of these measures, which bear the inevitable risk of over-blocking perfectly legal content.

The citizen group calls the members of the Committee to support amendments tabled by MPs Laure de La Raudière, Corinne Ehrel and Lionel Tardy in order to remove Net filtering from the law proposal. To protect Net Neutrality, La Quadrature also asks them to support amendments designed to fight abusive use of the expression “unlimited Internet” (access) by operators who restrict communications on their mobile networks, blocking the use of services and applications, as well as amendments designed to guarantee citizens the right to connect any device to a network.

“Considering the strong criticisms expressed against Net filtering by the French MPs and the UN rapporteur for freedom of expression, this new attempt to extend these measures to new fields is absolutely unacceptable. The government stubbornly perseveres in its Internet takeover, and remains deaf to calls in favor of strong protections for freedom of communication online. This bill should have been an opportunity for the government to propose measures guaranteeing Net neutrality against the malpractices of telcos who restrict their users' access to the Internet. Let's hope that the parliamentary amendments tabled to this end will be adopted.” said Félix Tréguer, policy analyst at La Quadrature du Net.

Every French citizen can help and defend a free, open Internet by getting in touch with their representative in the Economic and Financial Affairs Committee to ask them to reject Net filtering. A page dedicated campaign page was drafted to help you do so.

(by neurone730 at 2011-07-05 13:39:36)

Övervakning vs. lemlästning

Det är många som gör sitt bästa för att sprida sitt budskap här i Almedalen. I går stötte jag på ett par diktatorer som gick runt och tackade Sverige för att de får köpa så fina vapen av oss. Om jag minns rätt var deras slogan “Your Weapons – Our Power!”

Eftersom jag glömt var jag lade den lilla lapp jag fick av de båda diktatorerna kommer jag inte ihåg vilken organisation de representerade, men det spelar mindre roll. De lyfte en fråga som jag tycker är intressant och som jag gärna skulle vilja att vi diskuterade mer inom Piratpartiet.

Sverige är världens näst största vapenexportör i relation till folkmängden. Bara de senaste tio åren har vår vapenexport fyrdubblats. Vi exporterar dessutom vapen till en rad olika konfliktområden i världen. Det är ju liksom där det finns ett intresse för vapen.

Piratpartiet har inte någon åsikt om Sveriges vapenexport. Vi har däremot vid många tillfällen protesterat mot svensk export av olika typer av övervakningssystem, till exempel de som använts av Gadaffi i Libyen.

Någonstans kan jag tycka att det är lite märkligt att vi pirater är mycket tydliga med att makthavare inte ska få övervaka sina medborgare med Sveriges goda minne, men att vi ännu inte ens har haft en ordentlig diskussion om vad vi tycker om att makthavare ska få skjuta skallen av folk med Sveriges goda minne. För mig ryms dessa båda saker under samma moraliska paraply och jag tycker att vi har ett moraliskt ansvar att åtminstone lyfta frågan på ett ordentligt sätt.

Så, nu lyfter jag frågan och kastar ut den till er. Vad tänker ni om saken, pirater? Inga ryggmärgsreflexer nu, folks. Det har politiken för mycket av redan. Fundera ordentligt och tala sedan om vad just du tycker och hur du kommit fram till just den ståndpunkten. Och ni som ska på Parley i Västerås, lyft gärna frågan där. Det är ett alldeles utmärkt forum för sådana här frågor.

flattr this!

Kommentera! (by Anna Troberg at 2011-07-05 11:40:39)

ACTA: Slutkampen närmar sig

EU-Kommissionen antog nyligen förslag för ratificering av ACTA, och har nu skickat iväg ACTA-avtalet till ministerrådet. Således närmar sig nu den avslutande kampen om huruvida EU kommer att ratificera avtalet.

I det förslag som Kommissionen skickat till Ministerrådet ingår en ”förklarande text” om avtalet. Kommissionen hävdar att ”ACTA is a balanced agreement, because it fully respects the rights of citizens and the concerns of important stakeholders such as consumers, internet providers and partners in developing countries”. Man verkar arbeta efter devisen ”Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning”. Man passar även på att nämna att EU-Parlamentet i november 2010 antog en resolution som uttrycker ”stöd för ACTA”, men nämner förstås ingenting om den mycket kritiska resolution som föregick den tidigare. Värt att notera är också att EU-Kommissionen, precis som tidigare, anser ACTA-avtalet vara helt i linje med EU:s befintliga lagstiftning, något som inte direkt alla håller med om. Således tycks EU-Kommissionen vara föga intresserat utav någon vidare juridisk och samhällelig konsekvensanalys av ACTA eller dess kompatibilitet med existerande EU-lagstiftning.

Följaktligen väntar nu ett ”tvåfrontskrig”, med ACTA-avtalet såväl i Sverige som i EU-Parlamentet. I enlighet med bedömningen av avtalet som ett ”mixed agreement” måste ACTA godkännas av samtliga 27 medlemsstater, vilket onekligen förbättrar utsikterna att stoppa det. Således är det hög tid att, trots semestertider, försöka börja bilda opinion här hemma i Sverige, och försöka bygga upp ett såväl folkligt som parlamentariskt motstånd för att stoppa avtalet. Frågan lär hamna på riksdagens bord till hösten, och i EU-Parlamentet strax därefter.

ACTA-avtalet har redan stött på patrull, och för knappt två veckor sedan beslutade Senaten i Mexico att anta en resolution mot ACTA, och som rekommenderar landet att inte underteckna avtalet. Senaten har dock inte den avgörande politiska makten i ärendet, men omröstningen i den mexicanska senaten visar tydligt att det finns goda möjligheter att stoppa ACTA  i de nationella parlamenten.

Som lite uppladdning inför höstens omröstningar kommer vi slänga upp en historisk tillbakablick kring ACTA-avtalet, dess utveckling, stödet från lobbygrupper och politiker, samt den massiva kritiken mot avtalet. Allt kommer delas upp på ett par inlägg för att förbättra läsbarheten. Men håll utkik på bloggen, första delen lär dyka upp inom de närmaste dagarna.

Tills dess, simma lugnt.

Kommentera! (by acta at 2011-07-05 11:12:44)

Äntligen på väg mot en uppkopplad värld


I går kunde media berätta att EU-Kommissionen tänker gå vidare med prisreglering av data-roaming. [FT, SVT, SR, N24]

Den som kopplar upp sig mobilt mot internet utomlands skall inte behöva betala mer än 0,9 euro per Mb från år 2012 och 0,5 euro 2014. Detta är i och för sig billigare än i dag – men även 2014-nivån innebär 500 euro (c:a 4.500 kr) per Gb. Vilket fortfarande är en rätt rejäl slant.

Att ta del av strömmande material, sända tunga filer och att använda tunga applikationer blir alltså inte heller då att tänka på, för de flesta vanliga människor. (Bara att sitta och jobba vid en trådlöst uppkopplad dator brukar landa på sisådär 5 Gb trafik i månaden.)

Det som blir lite lurigt här är att prisreglering inte sällan resulterar i att den bransch som regleras låser sig exakt på det maxpris som staten / EU satt upp. Detta även om det priset egentligen är onaturligt högt. Det är ju liksom det man har fått grönt ljus för att göra...

Risken är alltså att prisreglering av data-roamning låser fast priset på en tämligen hög nivå.

Samtidigt borde det finnas utrymme för riktig priskonkurrens mellan operatörerna. Produktionskostnaden för att överföra 1 Mb ligger faktiskt bara på ungefär 0,001 euro (vilket motsvarar 1 euro / Gb)!

Nu börjar det, tack och lov, att röra sig lite på marknaden. Det som sticker ut mest, än så länge, är nog Deutsche Telecoms paket på 15 euro för obegränsad surf i EU under en vecka. (Det aktiveras via nätet eller via en app av kunden själv, för de perioder han eller hon behöver tjänsten – och kräver att man redan har ett existerande DT-abonnemang för uppkoppling.)

De svenska operatörerna verkar än så länge ha hamnat på efterkälken. Men jag har svårt att tro annat än att kunderna kommer att tvinga fram förändringar, när de ser att priserna faller utomlands.

I sammanhanget skall man komma ihåg att traditionell data-roaming håller på att bli lite stenålder. Nya aktörer är på väg in på marknaden med nya lösningar. De bygger som regel på att de köper trådlös datatrafik till grossistpris i olika länder, som sedan går direkt ner i internets basnät. Då gäller ett abonnemang som kan köpas oavsett vilket land man bor i. Och antalet länder man kan koppla upp sig i, till lågpris, kommer att växa snabbt – för att så småningom bli i princip världsomspännande.

Ett fungerande internet bygger inte bara på att man enkelt skall kunna nå web-sidor och tjänster i hela världen. Myntets andra sida är att själva uppkopplingen också skall kunna ske enkelt och billigt, var i världen du än befinner dig. Då får vi en uppkopplad värld, på riktigt. Vad gäller den utvecklingen är vi bara i början. Men det börjar, som sagt, röra sig åt rätt håll.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (hax@bahnhof.se) at 2011-07-05 10:10:00)

Vänsterpartiets dag, men Ohly verkar inte ha det så lätt

Det första jag såg idag när jag startade datorn var en artikel på DN om att Ohly visst inte är så poppis. Jag förstår som piratpartist väldigt väl hur motigt det kan vara när man i två riksdagsval i följd inte gjort ett så bra resultat man skulle önskat. Och att medlemmarna kan börja leta fel hos ledaren.

Om ledaren är mänsklig så finns de där. Frågan är bara hur stora de är, och om man kan göra något åt dem.

Jag har tagit det rätt lugnt med att komma iväg idag med tanke på att min kropp visst inte orkade mer igår, men jag ska försöka komma iväg till de så stugorna i Almedalen under dagen och språka med vänsterpartisterna.

De har ju i alla fall utåt sett tagit efter oss i många frågor som övervakning och integritet. Jag grundar nu detta påstående endast på vad det stod i deras valmaterial i senaste valet. De texterna om FRA hade i princip kunnat vara skrivna av en pirat.

Det är kul att vi kan påverka andra partier, och det ska bli intressant att se om de lever upp till sina ord när de får mer inflytande i riksdagen igen.

flattr this!

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-05 08:16:33)

Attityder

Det här är lite skåpmat, men jag läste bakåt lite igår i vad jag skrivit de senaste månaderna, och kom fram till att två var för sig intressanta citat kan vara lite kul att lägga i samma inlägg:

"PI hade sett genom fingrarna om CIA skickat hit ett team som eliminerat/fört bort någon terrorgubbe i en förort. Utan problem. Likaså hade vi heller inga problem med CIAs "extra rendition flights" när de förde bort diverse till Gitmo och annorstädes. Vi har inget hjärta i sådana lägen, olagligt eller ej."
- Politiskt Inkorrekt


"...Jag är också beredd på att skriva under på att Sveriges del i kampen mot terrorismen kommer att tänja en del gränser ... eh ... för vad vi än så länge uppfattat vara korrekta sätt att agera. Det finns legal grund för detta. Jag tror att svenska folket [ska] ställa in sig på att det kan hända igen. Både att utländsk säkerhetstjänst opererar på plats i Sverige. Och att det kan ske avvisningar till länder som använder annat än allmän domstol för att pröva skuldfrågan. ... eh ... Och ibland kan det vara bra att vara rak över det, snarare än det vi har upplevt, tycker jag, för att försöka ... eh ... komma undan diskussion i den här frågan."
- Fredrik Reinfeldt


Jag ska inte raljera mer om saken. Var och en är fri att dra sina egna slutsatser.


--------------------------------------------


Emma, Röda Berget, Anders och HAX bloggar om hur Rikets Säkerhet bevakas i övrigt.

Kommentera! (by Beelzebjörn (Beelzebjorn@gmail.com) at 2011-07-05 07:10:00)

Ska inte alla övervakas och kontrolleras i Sverige?

Anders S Lindbäck @ Kunskapssamhället
Skriver och sätter tummen på verkligehetens övervakning. Enligt Anders så kommer tydligen enbart allmänheten att övervakas och kontrolleras. Blir jag förvånad, nej det blir jag inte. 


Anders skriver bla detta:

Datalagringsdirektivet hotar rikets säkerhet

Med anledning av senaste händelserna i Littorinaffären så har media begärt ut Littorins IP-adresser från regeringskansliet. Media vill veta med vilka IP-adresser Littorin loggat in till regeringskansliets servrar.
Detta är samma sorts information man kommer lagra enligt datalagrinsdirektivet som regeringen Reinfeld försökte genomföra nu i våras. Endast en minoritetsnedläggning stoppade datalagringsdirektivet från att införas.
Nu vägrar Reinfeld att lämna ut IP-adresserna till media med motiveringen att Littorins ip-adresser möjliggör kartläggning och kan hota rikets säkerhet.
Piratpartiets partiledare Anna Troberg rapporterar från Almedalen

Kommentera! (by piratemom Anne Kekki (annekekki@yahoo.com) at 2011-07-05 05:28:00)

04 July 2011

Must urtagen

Jag har blivit en trött Vidde. Det är ju helt galet hur mycket som händer och hur mycket folk man träffar. Kul är det, men det tar verkligen musten ur en.

Anna skulle ha krossat motståndet totalt i debattboxningen, men det var nog svårt att hitta någon som tycker informationsfrihet är något vi inte vill ha…

Jag vet inte om jag drack för lite, spände mig för mycket, sov för lite eller om jag helt enkelt försökte vara på för många platser samtidigt. Jag fick i alla fall en galen huvudvärk och lätt illamående. Det kan ju i och för sig ha varit chocken en datanörd upplever om man placerar den mestadels utomhus två dagar i rad…

Anna gav mig piller mot huvudvärken. Det var rött. Jag blev orolig. ;) Sedan fick jag en hamburgare och en cola. Saker blev bättre. #tackjanne

Nu har vi landat i piratnästet där vi bloggar och sånt på ett sådär lugnt sätt. Det kanske vore idé att sova, men jag har ju trevligt, juh!

image

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-04 22:10:03)

Den digitala undervisningen

Den digitala tekniken kommer inom något år att ha kommit in på allvar i den svenska skolan. Detta vare sig skolan vill det eller inte. Verkligheten har redan gjort valet åt skolan. Då kommer vi få en digital undervisning. Eller vi kanske snarare ska tala om en digital revolution. För det är precis det som den nya teknikens intåg i skolan innebär. Den syn vi har på lärande och undervisning kommer att förändras på ett dramatiskt sätt. En digital undervisning kan inte bygga på gamla tankar om mer tester, hårdare tag och så vidare. Den måste bygga på en kunskapssyn som innebär att kunskap är viktigt, men att det är ännu viktigare att ge eleverna verktygen för att kunna orientera sig i den mycket komplexa värld med ett stort flöde av information som vi lever i och kommer att leva i.

Det är inte tekniken dock som ska stå i fokus för en modern digital undervisningen. Tekniken är ett utmärkt hjälpmedel för att skapa den verkliga grunden för en modern digital undervisning. Dessa grundbultar måste vara den enskilde eleven i fokus och relationer mellan människor. För Internet och Sociala medier handlar i grund och botten om människor och relationer mellan människor. Vi knyter kontakter med människor vi annars inte skulle träffat kanske på Facebook, Twitter osv. för att utbyta tankar, idéer och åsikter med varandra. Människor kan med Second Life demonstrera sin livsmiljö och träffas för stora konferenser eller varför inte virtuella religiösa ceremonier. Skolans styrdokument är och kommer att förbli mycket dåligt anpassade efter den enorma och mycket positiva utveckling som skett inom sociala medier och Internet. Här krävs inte att man gör små förändringar i skolans styrdokument. Här krävs helt nya läroplaner som är anpassade till dagens situation. De borde innehålla starkare skrivningar om demokrati, mänskliga rättigheter, användningen av ny teknik osv. En blogg som jag läser ofta är Skola 2.0 som skriver tänkvärt, inte minst i följande citat:

Den skola jag ser som kan hjälpa dagens elever att möta morgondagens arbetsmarknad måste se annorlunda ut. Den måste låta eleverna själva hitta sin struktur i en ostrukturerad värld. Pedagogerna roll är att hjälpa eleverna att hitta sin egen struktur och inte en som är dikterad från en central politikers drömvärld som har upphört att existera!

Detta är mycket viktigt. Den värld Björklund och till viss del även andra som förespråkar hårdare tag och mer tester och så vidare befinner sig i är just en drömvärld som har upphört att existera för länge sedan. Vi ska hjälpa eleverna att hitta sin egen struktur. Vi ska se till att de blir ansvarstagande och kritiskt granskande medborgare i ett samhälle där skolan går i bräschen för demokrati och mänskliga rättigheter.

Retweet this post

Kommentera! (by admin at 2011-07-04 21:27:14)

Piratpartiet – Bättre på TILLVÄXT än Moderaterna!

dandelion asphalt

Patentsystemet sätter hinder i vägen för att samhället ska utvecklas. Det gäller till exempel fordonsindustrin precis som all annan industri. Säg att man har en uppfinning som kan tillgodose en större del av världens elenergibehov. Säg att man med uppfinningen kan se till att stänga alla kärnkraftverk och kolkraftverk. Slut på diskussioner om vilken energiform som är renast, kortsiktigt och långsiktigt. Säg sedan att man patenterar den uppfinningen och skapar ett bolag för att sälja ett fåtal enheter varje år. Patentsystemet fungerar så att om man vill kan man naturligtvis ge bort det patenterade, men målet är att man alltid ska tjäna pengar på samhällets bekostnad. Vinstintresse går alltså före samhällsutvecklingen.

Att använda vinstintresset som motivator för samhällsutveckling är en grundläggande tanke kring kapitalismen och även industrisamhället. Industrin ger jobb som gynnar samhället, och genom arbetslinjen kan man få en grund för att ge exempelvis kulturskapande möjligheter att komplettera samhället. Nackdelen är så klart att utvecklingen blir begränsad till att ske i olika patentcykler, för att maximera vinsten, samt att en stor del av utvecklingsresurserna läggs på att hitta konkurrerande sätt att göra samma sak (som det fungerar inom läkemedelsindustrin).

Piratpartiet vill reformera patentsystemet för att göra ta bort hindret för utveckling. Om någon kommer på en underbar samhällsutvecklande idé ska de naturligtvis få tjäna pengar på det, men de ska inte få exklusivitet för idén. Samhället måste få komma först. Att storföretag kan påverka möjlighet att tjäna pengar för den enskilda företagaren är knappast utvecklande för samhället och marknaden.

När jag gick i lågstadiet byggde jag en legobil med tre motorer. Jag förklarade de tre motorerna med att beroende på var bilen var, och vilken typ av kraft som behövdes, skulle olika kombinationer av motorer användas. Det var naturligtvis en liten pojkes lek med lego, men hade jag vid det tillfället införskaffat patent på denna legobil hade jag varit mångmiljardär idag eftersom alla hybridbilar användes sig av liknande funktioner som det jag beskrev på tidigt 80-tal.

Den ekonomiska rätten innebär att man inte får sälja en begagnad skiva utan att bolaget som gett ut skivan ska få ersättning. Varför ska man begränsa möjligheten för fri handel på ett sådant sätt? Varför ska man begränsa möjligheten att presentera verket för sina kompisar och vänner? Varför ska man hindra spridning av kultur? Den ekonomiska rätten innebär ett kontrollsamhälle där handel mellan privatpersoner kontrolleras och påverkas av kommersiella krafter. Det innebär att även upphovsrättsindustrin hindrar samhällsutvecklingen och företagande.

HAX vågar påstå att ett fritt och öppet internet är en viktigare fråga, än de halvkväden som kommer från gammelpartierna. Vilket innebär att Piratpartiet har en mer företagarvänlig politik. ”Fri global kommunikation är det i särklass viktigaste verktyget för dagens fria företagande. För utveckling. För tillväxt. Och Piratpartiet är denna fria kommunikations främsta politiska förkämpar.”

Piratpartiet har en tillväxtpolitik till skillnad från Moderaterna som fokuserar på Internet-rädsla. Det är knappast särskilt svårt att vara bättre på företagande och tillväxt.

”Som om det inte räckte med företagsböter så finns det Moderater som vill kasta sveriges bäst säljande företagsledare i fängelse. Det blir nämligen så när Sverige säljer komplexa telekomprodukter, något vi är duktiga på. Tror jag ska skicka de en länk till den här bloggposten.”

”Patent kan främja tillväxt och innovationer men också begränsa och snedvrida konkurrensen, beroende på hur de tillämpas och utnyttjas. Det immaterialrättsliga systemet bör därför vara utformat på ett sådant sätt att det understödjer dynamisk konkurrens så att samhällsekonomiskt motiverade och välfärdshöjande innovationer kommer till stånd.” – Konkurrensverket

Intressant?

Moderata bloggare: Gunnar Hökmark, Thomas Böhlmark, Kent Persson, Anna Kinberg Batra, Stefan Ingves, Tokmoderaten, Carl Bildt

Bloggar etiketter: , , , ,

Kommentera! (by Emil Isberg at 2011-07-04 20:55:22)

Mingel hos systembolaget

Eftermiddagen bjöd på bambusrande (se förra posten) och sedan systembolagsmingel. Jag har inte varit på mingel mycket i mina dagar, men jag fick minsann höra efteråt att jag är en naturbegåvning. Nåja, jag fick ju lite coachning från partisekreteraren, och följa instruktioner, det kan jag!

Jag började bland annat språka med ett par från liberala ungdomsförbundet, och de var så intresserade av hur det går för oss att jag knappt hann ställa några frågor själv. De var väldigt trevliga som höll med om nästan allt jag sa. På något sätt undrar jag om det fanns någon sorts plan bakom den inställsamma attityden, men antagligen gillar de oss bara. De uttryckte en viss frustration över att ”de vuxna politikerna” inte förstår integritesfrågorna.

Systembolaget är förresten väldigt bra på att få en att känna sig välkommen. Vi blev vänligt hälsade av inte mindre än tre personer när vi kom, och stod man för länge utan att prata med någon annan kom de fram och presenterade sig. Fruktansvärt trevligt.

Sedan skyndade vi för att höra lite på Reinfeld som skulle tala. Jag får nog hålla med kvinnan bredvid oss som sa i telefon att ”han är lika tråkig som vanligt”. Det kändes som att han desperat försökte plocka poäng hos alla i publiken, men inte riktigt lyckades med någon som resultat.

Nu väntar vi med spänd förväntan på att Anna ska debattboxas!

image

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-04 18:00:54)

Reinfeldt utsatt för sexchock

Det är inte utan att jag slås av kontrasten mellan folk och folk, när Littorins ip-adress skyddas av regeringen efter att Aftonbladet bett att få ut den pga säkerhetsaspekter. Vad hade hänt om tidningen anklagat Littorin för upphovsrättsbrott? Ipred tillåter ju bland annat att privata intressen får ut ip-adresser med en anklagelse endast som grund. Inte för att jag vill ge kvällstidningarna några idéer, men men.

Nej, rubriken har egentligen inget med inlägget att göra. Men jag skulle vilja att du funderar på varför du klickade in, när du (förhoppningsvis) läser resten av inlägget.

Upphovsrättsbrott är allvarliga saker numera, även om jag misstänker att det inte skulle sälja lika många lösnummer som sexchattande. Läser om den engelska killen som kan komma att utlämnas till amerikanska myndigheter för något som antagligen är lagligt i Storbritannien. Såna här typer av aktiviteter brukar importerats i nån form till Sverige så småningom.

Det där med att internet suddar bort alla landsgränser kanske inte måste innebära att vi alla blir underställda USA(s intressegrupper)? Bara undrar? Särskilt nu när de planerar att slänga youtube-användare i fängelse vid upphovsrättsbrott, finns det anledning att ifrågasätta om de verkligen ska vara facit för rättssäkerhet och lagstiftning.

Intressant nog kallas det här för “harmonisering — det handlar om att styra upp internet där upphovsrätt inte minst används som vapen för att montera ner tidigare självklara rättigheter, och används av EU, USA och inte minst Kina. Nyspråk används ogenerat nu för tiden och inte särskilt mycket motstånd får det. Varken från politiker eller media.

Det är ju inte sexchattande. Är det helt och hållet medias fel att det prioriteras så olika i rapporteringen — varför klickade du dig in till det här inlägget? Uppmärksamhet är hårdvaluta idag, en valuta du bidrar till och påverkar.

Jag vill inte påstå att det Littorin gjorde när han satt vid nån form av makt är helt oviktigt, det borde dock gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Är, om jämförelsen är i uppmärksamhet räknat, den ganska ruskiga undermineringen av rättssäkerhet och trygghet för medborgare helt oviktig? Är det inte dags att fundera över hur extremt långt upphovsrättsdebatten lett?

När en tidning inte kan få ut ip-uppgifter om en tidigare folkvald, men en amerikansk nöjesorganisation bara behöver be om det? För att inte tala om hur illa det ser ut att politikers privatliv ska skyddas, när FRA-lagar och datalagringsdirektiv reglerar bort våra.

Ganska osexigt och märkvärdigt ointressant, på nåt vis, trots att varenda en av oss står med byxorna nere idag på grund av detta. Det bekymrar mig att det inte problematiseras ur vidare perspektiv och diskuteras kring. Det bekymrar mig att det rasar in ogenomtänkt lagstiftning för att man inte förstår tekniken. Det bekymrar mig ännu mer att även fast man borde förstå och veta värdet av rättssäkerhet och privatliv så fortsätter man köra över det efter påtryckningar från särintressen.

Varför är inte det att sätta rikets säkerhet på spel, undrar jag?

Kommentera! (by emma at 2011-07-04 17:56:25)

Jag gillar elbilar, och därför är jag extra glad när de visas upp på #almedalen

Nissan LEAF

Det kommer nog inte som en nyhet att jag vill köra, äga och visa upp en elbil. Gärna Tesla Roadster, men Nissan LEAF är ett mer praktiskt alternativ.

Elbilen är den miljöbil jag förordar, eftersom rent fordonsmässigt är det en helt ren transport. Inget avgasrör, inga utsläpp. När det gäller elbilar har det varit stora problem genom att avgörande uppfinningar varit skyddade/blockerade via patent-lagstiftning och jag trodde att elbilar skulle bli ett alternativ först när samhället ersätter patent med något som istället främjar innovation. Nu går utveckligen långsamt framåt trots patentindustrin, mest på grund av att man kan arbeta runt de redan patenterade lösningarna exempelvis när det gäller kraftöverföringen. Det är synd att olje- och bilindustrin använder sina patent för att blockera innovationer som skulle kunna förbättra miljön.
Elbilens begränsning är transportavståndet eftersom batterierna inte kan innehålla tillräckligt mycket energi än. Det tar också relativt lång tid att ”tanka”, så långfärder är, bortsett från miljöaspekten, helt att glömma. För långfärder rekommenderar jag dock oavsett tåg som det bästa transportsättet.

Ni får alltså förstå min glädje när jag går förbi hamnområdet i Visby och helt plötsligt ser två LEAF stående vid vägen. Nu gäller det bara att hitta var man anmäler sig för att köpa köra en av dem.

Pingat på Intressant.

Bloggar etiketter: , ,

Kommentera! (by Emil Isberg at 2011-07-04 17:29:29)

Debugging the Profit Motive: Part One — Bad Behavior


Zacqary Adam Green.

A salesman sells you a tube of toothpaste, claiming it will make your teeth whiter than they’ve ever been in just a week of use. It’s a bold claim, but he wins you over — for twice what you’d normally pay for toothpaste. A week later, your teeth are still yellow, and you’re tremendously ill. Not only was the toothpaste nothing special, but it was also contaminated with a nasty bacteria; apparently, it was cheaper not to sanitize the toothpaste factory equipment. Now your friends certainly won’t buy any of this not-so-miracle toothpaste, but the damage is done. You’re vomiting, and the salesman’s got your money. Herein lies the problem with the profit motive: bad behavior is profitable.

Today, to some degree, bad behavior in the pursuit of profit can be met with a lawsuit, but if indeed the world is moving towards an unregulatable, irreversible currency such as Bitcoin, we can’t rely on reactionary, punitive measures to put a band-aid on this problem; it needs a solution. Fortunately, it isn’t insurmountable. It’s a bug in the system, and bugs can be fixed. To fix a bug, you often have to dig deep to find the root of the problem, deconstructing it — and the system it exists within — to its bare essentials.

DEBUGGING THE PROFIT MOTIVE
This is an article in a series on how Zacqary proposes society might debug the profit motive. This is the first article, on the bug of profitable bad behavior. The others are on the “shiny gold coin” bug (coming July 7), and the pressure bug (coming July 11).

Problem: Profitable Bad Behavior

The profit motive emerges naturally in a money-based economy, because money equals power. One needs a bare minimum of money-granted power to pay for essentials (food, water, shelter), and any money beyond that grants more and more freedom: the more money you have, you can acquire more things, do more things, and get people to do more things for you. Therefore, the incentive is naturally to get as much money as possible.

Of course, as our example of the unscrupulous toothpaste salesman shows, “profit” and “good” don’t always intersect.

Solution: Regulation

The most widely implemented solution to this has been government regulation. Truth-in-advertising laws are designed to prevent, for example, the salesman’s bogus claims of miracle toothpaste. Health and safety laws require the toothpaste factory to sanitize their equipment. The penalties for breaking these laws, in theory, end up costing more than the expenses of disinfecting a factory, or coming up with a truthful marketing strategy. With well-designed, well-enforced regulations, it becomes more profitable to do the right thing.

Other laws, it should be noted, contribute to the problem. Sometimes, should a corporation do the morally right thing, it results in them making only 46 bazillion dollars in a quarter, as opposed to 47 bazillion. This would be all well and good if corporations, in most jurisdictions, weren’t legally obligated to maximize value for their shareholders, no matter what. This tends to result in the mindless pursuit of short-term profit, and total disregard for its effect on the world.

In some cases, perhaps the regulations which outlaw scummy behavior correct the problem caused by the make-money-or-die laws: they mandate the extra cost of complying (by doing the right thing), thus lowering the “maximum” amount of profit. Therefore, you could argue, that if government got out of the way entirely, businesses would be free to do the right thing of their own accord.

At which point I would argue, “Yeah, sure they would.”

In a profit-motivated system, businesses will do what’s profitable. If screwing people over is profitable, somebody’s gonna do it. This is the bug in the system.

But like lawsuits, government regulation is a kludge, a temporary workaround. Not a fix.

Problem: Coercion and Bureaucracy

Legal regulations are an ugly way of making bad behavior less profitable. They coerce businesses, with the threat of punishment, into submitting their products and practices to an often inefficient, bloated bureaucratic process, in order to enforce the regulations. This works, in the sense that a car with tree stumps instead of tires “works”, but it’s hardly desirable. More importantly than the fact that regulations require bloated bureaucracies to enforce, coercing businesses into doing things that they wouldn’t otherwise do is akin to mommy and daddy forcing you to turn off the Playstation and do your homework; it breeds contempt and resentment, so it’s no wonder that you’d say, “just five more minutes!”, or that a business would sell “meat” that’s only 35% actual beef.

Solution: Transparency

So how do we come up with a true fix for the bug of profitable bad behavior? To go back to our toothpaste salesman example, we must ask, why was his bad behavior more profitable? Simple: you didn’t know the truth until it was too late. Free market theory posits that individuals will act in their own rational self-interest, and only make trades and purchases that are beneficial. But without the truth about the salesman’s terrible toothpaste, you had no idea what your rational self-interest was.

Fortunately, the truth is easier and easier to come by every day. Wikileaks, Anonymous, and other Robin Hood-esque hacker groups expose the secrets of powerful organizations, including profit-seeking companies. Reviews of most products and services are just a Google search away. This doesn’t yet prevent bad behavior before it happens, but as it becomes increasingly more difficult to hide wrongdoing, then wrongdoing is likely to happen less and less.

Problem: Human Beings

Unfortunately, it’s not that simple. Free market theory posits that individuals will act in their own rational self-interest. Reality posits that people often don’t.

Even when completely aware of the truth, human beings still do irrational things. We eat at McDonald’s too much, despite knowing how caloric and non-nutritious it is. We smoke tobacco and sunbathe without sunscreen, despite knowing that it’s going to give us cancer one day. We get hideously drunk, and then drive our cars, despite knowing how dangerous it is. We buy shiny crap that we know we don’t need. We regret it all the next day, vow never to do it again, and then do it again anyway. While we can all learn to be more rational, we’re not robots. To be 100% logical and rational, every day, all the time, is asking far too much of our meaty, fleshy human brains.

The toothpaste salesman comes back to you. He’s dressed differently, cut his hair, and grown a moustache, so you don’t recognize him. This time, he sells you heroin. He comes back every week to sell you more, and you keep on buying and buying. You know that it’s killing you, but you can’t stop. The salesman doesn’t mind; he’s making lots and lots of money by exploiting your addiction to his product. The bug is not fixed. Bad behavior is profitable.

Ending government intervention might stop some businesses from pursuing amoral short-term profit, but it’s not that simple. Total, radical transparency of businesses might stop some businesses from duping and scamming their customers, but it’s not that simple. Encouraging people to be as rational as possible might help people make better decisions with their money, but it’s not that simple.

The Real Problem: Shiny Gold Coins

Like Falkvinge and many others in the pirate community, I’m fond of Bitcoin. And yet I can’t help but feel that perhaps, as a future monetary system, it too is a kludge and a workaround. For all the bugs it fixes in trade, it still falls prey to the main problem with money today: it does not, and cannot, always correlate with happiness.

Much like how measuring innovation with patents is a fallacy, today’s money — as a system of determining power — measures the wrong thing: how many shiny gold coins each individual has. Just because one individual has managed to acquire more shiny gold coins doesn’t mean they should have more power; they could have gotten those shiny gold coins by lying, cheating, and stealing, after all. Though a combination of market freedom, transparency, and rational behavior can mitigate this problem, it’s not a complete solution.

But shiny gold coins are just another bug. In part two, I’ll discuss how we might fix it.

flattr this!

Kommentera! (by Zacqary Adam Green at 2011-07-04 16:00:29)

Datalagringsdirektivet hotar rikets säkerhet

Med anledning av senaste händelserna i Littorinaffären så har media begärt ut Littorins IP-adresser från regeringskansliet. Media vill veta med vilka IP-adresser Littorin loggat in till regeringskansliets servrar.
Detta är samma sorts information man kommer lagra enligt datalagrinsdirektivet som regeringen Reinfeld försökte genomföra nu i våras. Endast en minoritetsnedläggning stoppade datalagringsdirektivet från att införas.

Nu vägrar Reinfeld att lämna ut IP-adresserna till media med motiveringen att Littorins ip-adresser möjliggör kartläggning och kan hota rikets säkerhet.

Om IP-adresser till regeringens ministrar är så hemliga varför kan man då tänka sig att vanliga människors motsvarande IP-adresser skall sparas ?

Gör inte som vi gör utan gör som vi säger verkar vara budskapet från regeringen. Tala om skenheliga politiker. Man vill övervaka vanliga människor men man får inte övervaka ministrarna ?

För var ministern befinner sig vet alla. De brukar vara noga och tala om – via pressmeddelanden – när en minister rör sig utanför Rosenbad. Så frågan är vilka hemligheter som kan dölja sig bland IP-adressena som regeringen inte vill skall komma ut ?

Därmed kan man fastslå att regeringen Reinfeldt ville införa en lag som hotade landets säkerhet då det faktiskt inte fanns några undantag för ministrar eller statsministern själv i lagtexten.

Pawal funderar på att utöka Creeper – tjänsten som spårar vilka webbsidor myndigheterna besöker – för att då spåra myndigheterna ännu mera för att då kunna spåra enskilda personer på regeringskansliet genom Creeper. Teoretiskt så skulle det kanske gå.

Andra på samma tema: Marknadsliberalen, Röda Berget

Kommentera! (by Anders S Lindbäck at 2011-07-04 15:51:41)

Video-Vidde

Janne har gjort en ytterst kort film med mig. Kan ses här!

flattr this!

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-04 14:11:58)

Tågresandets kulturella fröjder

Almedalsveckan rasar vidare och nu sitter jag på ett seminarium om kulturpolitiska utmaningar. Ulrika Knutsson pratar om att det är extremt svårt att få igång någon form av het kulturpolitisk debatt. Knutsson har helt rätt och tänk så glada alla borde vara över att vi pirater har kommit och skakat om kulturpolitiken. Vi hjälper så gärna till. Sharing i scaring och allt det där.

Efter bara några minuter har man tagit upp det faktum att det ofta framställs som om kultur och ny teknik står i motsatsförhållande till varandra. Jag har aldrig förstått det antagandet. Ny teknik är kulturens vän. Den erbjuder massor av nya fina möjligheter för att skapa och sprida kultur. Senast något så positivt för kulturen var när man uppfann boktryckarkonsten och det är ett tag sedan. Jag kanske är lite tråkig, men jag tycker att det är mindre genomtänkt att tacka nej till nya fina presenter, speciellt om man bara får dem en gång vart femhundrade år eller så.

Man lyfter också en viktig diskussion om att den nya tekniken skapat nya klyftor som vi måste komma på sätt att överbrygga. Den nya tekniken är en fantastisk förmedlare av kultur, men tar vi kanske för givet att alla alltid är uppkopplade? Jag måste erkänna att jag då och då kommer på mig själv att förutsätta att alla är uppkopplade hela tiden. Det är så lätt att bli hemmab lind.

Det är viktigt att man arbetar på alla nivåer för att krympa de tekniska klasskillnaderna. Det handlar dels om kultur. Det är jättebra att tekniken gör det möjligt att sprida kultur på ett så effektivt sätt. Men det handlar inte bara om kultur. Det handlar även om andra samhällsviktiga funktioner som man numera måste vara uppkopplad för att kunna utnyttja till fullo. Därför är det oerhört viktigt att vi får med alla på tåget.

För mig är det helt enkelt mycket mer intressant att inte lämna kvar folk på perrongen än att stå på perrongen och försöka hålla fast tåget för att hindra det från att gå. Tågresan är ett fantastiskt äventyr. Det senare är ett bra sätt att bryta naglarna på, men inte så mycket mer.

flattr this!

Kommentera! (by Anna Troberg at 2011-07-04 14:01:53)

Det är skillnad på folk och folk


Regeringen har avslagit Aftonbladets begäran att få ut före detta arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins IP-nummer.

Detta motiveras med hänsyn till rikets säkerhet, vilket känns lite förutsägbart.

Men OK. IP-nummer är alltså information som inte bara är integritetskänslig – det handlar även om säkerhet. Är det ett hot mot statens säkerhet, då är det rimligen också ett hot mot vanliga människors säkerhet.

Det kan vara bra att hålla i minnet nästa gång du hör någon från regeringen påstå att det inte finns några problem med att lämna ut vanligt folks IP-nummer till musikindustrins advokater, under IPRED-lagen.

Det kan vara bra att hålla i minnet nästa gång du hör politiker påstå att registrering av alla svenskars alla internetuppkopplingar, under teledatalagringen, inte medför några risker eller problem.

Men de menar väl att det är skillnad på folk och folk, kan man anta.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (hax@bahnhof.se) at 2011-07-04 12:46:00)

Skola för framtidens samhälle

Nu hade jag tänkt lyssna på seminarium om skola för framtidens samhälle arrangerat av Fryshuset, men jag var tydligen inte ute i tillräckligt god tid. Det hela verkar fruktansvärt populärt, och man får inte ens plats att komma in i lokalen.

Det är ju bra att många bryr sig om hur man bäst förbereder ungdomar för en värld som vi bara kan föreställa oss med mycket fantasi.

Jag har hört många säga att vi kanske inte behöver lära ut lika mycket historia eller liknande eftersom allt ändå går att googla sig till. Miniräknaren är ju en naturlig del av skolan nu för tiden, och det är nog ingen tvekan om att datorer i olika utföranden kommer vara en naturlig del av utbildningen i framtiden.

Jag vill påpeka att även om man flitigt använder miniräknare i skolan fick i alla fall jag visa att jag kunde räkna själv innan miniräknare kom på fråga.

Jag tror att just historia är viktigt att lära ut i skolan och se till att det blir rätt. Om vi bara lär ut verktyg finns risken att framtidens folk lätt vilseleds. Det kanske viktigaste att lära ut är källkritiskt tänkande.

Google har fått sig ett eget verb i språket och då är det viktigt att komma ihåg att Google är ett vinstdrivande företag. Man kan inte lita på allt man läser på internet. Jag hoppas att jag är bra på att sålla dravel från fakta, men ibland är det inte helt lätt.

Ibland kan man tro att det som skrivs mest är det som är rätt, men det är inte alltid sant.

Jag hör lite från lokalen, och får höra att just i skrivande stund pratar Bertil Östberg om att det är viktigt att elever kan läsa bra. På senare år har jag hört om många som inte kan läsa efter nio år i skolan. Hur det går till är för mig helt obegripligt. Om ett sådant problem inte är löst kan man inte gå vidare i undervisningen alls. Där känner jag att läraren måste ha verktyg att upptäcka och lösa problemet.

Vissa barn kan tydligen sjunga alfabetet vid tre års ålder eftersom de har dataspel hemma där de lär sig dyligt. Det blir nog lätt väldigt snedvridet i skolan när vissa elever redan börjat sin utbildning hemma vid datorn och andra kanske inte har samma möjligheter. Hur löser man det utan att särbehandling och utan att bromsa utvecklingen hos de som ligger före?

Svaret blir att ge eleverna möjlighet att lära sig själva i skolan, att lära av varandra och att skolan ska vara en stödjande och vägledande hand i det hela.

Piratpartiets syn på det hela är att det bör vara lika självklart att skolan tillhandahåller tillgång till datorer som att de tillhandahåller pennor och miniräknare, och att skolans uppgift även är att lära och hjälpa eleverna använda dessa verktyg.

Spaningarna går vidare…

image

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-04 09:52:49)

Tågradio

Som bekant är ju InterCity-tåg ett centralt objekt i mitt filosofiska reflekterande över teknik, samhälle och natur. Länge har vi sökt historiens mönster i mänskliga minnen, länge har vi försökt förklara Sanning med Förnuft, men den approach som jag lärt mig av hackare är att gå till sakerna själva.

I samband med utflykten till Grimeton kom vi över de här donen, för 50 spänn stycket. Även om de inte skulle fungera, så är de så snygga att de givetvis bara går att betrakta som teknokonst.

Teknik på en bokhylla är dock som en oöppnad bok. Man kommer, så att säga inte vidare i friforskprocessen. Dessa enheter är rätt gamla, och bara en av dem laddar ordentligt. Alltså står vi inför några frågor som kanske en SJ-medarbetare eller en radioamatör kan besvara. Eftersom vi bara fått igång en enhet, är det lite svårt med trial and error innan vi fått tag på batterier. Kanske kan dessa bilder locka någon att fylla i luckorna. Några frågor:

1. Var får man tag på batteripack? (Detta går ju att lösa med generiska batterier, men originalfästen är att föredra).

2. Ryktet säger att de på kanal 8 och 9 fungerar som vanliga komradios, men att de andra kanalerna är specialnätverk.

3. Hur funkar knappsatsen?

Här kommer en serie bilder. Kommentarer mottages varmt!

Uppdatering: Startade en tråd på postvagnen.com även.

Uppdatering 2: Postvagnen gav genast resultat. Signaturen Hyena skriver:

Motorolas äldre komradio brukar operera på 9.6V. Så länge du inte tänker sända med dom räcker det med en vanlig batterieliminator på 500mAh för att driva dom. Skall du sända får du ha batteri/eliminator som levererar ca 2000mAh SJs driftradionät är fortfarande igång även om det inte används lika frekventerat idag som för 25år sedan och finns på 468MHz. Det finns även simplexkanaler på 160MHz som används vid klart/avgång på bla nattågen.

Finns det någon modellbeteckning/serienummer på baksidan? Med hjälp av den kan vi lista ut vilket frekvensband de rör sig inom.

Uppdatering 3: En till post på Postvagnen, av Anders Olsson:

Bangårdsradio låg/ligger i det “vanliga” landmobila 400 Mhz-bandet alltså runt 420-430 Mhz.

Några duplex- och några simplexkanaler.

Men det är ju ett par år sedan så jag vet inte om det är någon aktivitet nu.

Uppdatering 4: Letade upp serienummer. Själva etiketten fanns bara kvar på två av enheterna. Den ena lyder 579AHE0053 och den andra 579AHE0592.

Kommentera! (by Christopher Kullenberg at 2011-07-04 08:57:12)

Bambusersändningar

Har precis skapat några bambusersändningar som ligger uppe på http://bambuser.com/channel/janlindgren

Kommer försöka göra fler sådana sändningar under veckan


Kommentera! (by Jan Lindgren at 2011-07-04 08:42:45)

NYA Gräsrotsrörelsen för Statsbärande Regeringsdugligt Allmänintresse


Så otroligt originellt.

Reinfeldt öppnar munnen igen, vilket förstås är trevlig omväxling. Såhär inför Almedalsveckan skulle man ju kunna vänta sig få något oväntat och nytt levererat, särskilt med tanke på alla PR-pengar man pumpat in i Kreab.


...Och i DN läser jag:
"Jag menar att Håkan Juholt inte fullföljt det. Han röstar nu med Jimmie Åkesson."

Jamen tjena.

HELA mandatperioden har jag hört precis samma sak från  en gnällig minoritetsregering, om och om igen, medan avslöjanden om sjukförsäkringar, lagar som stiftas efter amerikanska påtryckningar och CIA-spioner som släpps iväg efter att ha tagits på bar gärning stått mer eller mindre okommenterade.

Är detta det tunga artilleriet Reinfeldt har att komma med, kan han nog lika gärna fortsätta vara tyst.

... Och det är klart, jag kan förstå att det är vanskligt att hitta något annat att prata om just nu. Jag är inte avundsjuk på moderaterna just nu. Just personalfesten Almedalsveckan är iofs inte något som brukar ha enormt genomslag. Det är mest ett tillfälle för de redan frälsta att träffas och nätverka.

Inte ens politiskt intresserade människor som jag pratat med på sistone kommer ihåg särskilt mycket mer från förra årets Almedalsvecka, förutom att Littorin blev pinsam, och att Gudrun Schyman brände pengar. Då var det ändå valår.

Jo, jag minns en sak till, och det var Reinfeldts snack om att bli "statsbärande" och att inte vika för "särintressen"... I år fortsätter Arkelsten på det spåret med att prata om hur man nu ska bli en "gräsrotsrörelse".

Regeringsduglighet, statsbärande, allmänintresse, gräsrotsrörelse... Stora ord, tillsammans med nästan parodiskt högtravande snack som "Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär" blir det när Fredrik väl bestämmer sig för att bryta tystnaden.Enligt Nya Moderaternas tolkning av allmänhetens intresse ska man inte delta i det offentliga samtalet, driva igenom beställningslagar åt USA och driva igenom reformer som man vet på förväg kommer att slå hårt mot svaga grupper.

Apropå Almedalen och Littorin förresten... Jag skiter rätt mycket i att ex-ministern sexchattat. Helt ärligt. Jag bryr mig inte. Jag skiter också i vem han ligger med, om han vänstrat eller hyr en Dominatrix att tvinga honom krypa runt i blöjor på fritiden.

MEN...


Jag kan se en poetisk rättvisa att den moraliserande Alliansregeringen får försvara sig mot den där typen av anklagelser, när de själva månat så om att skydda till och med tecknade figurer från kränkningar.


... Och visst låter det lite illa att Reinfeldt själv skrivit under en hemligstämpel av Littorins internettrafik med hänvisning till "Rikets Säkerhet", samtidigt som han är statsministern som verkar vilja öppna ALL vår privata kommunikation för myndigheterna - lustigt nog även detta med hänvisning till Rikets Säkerhet?

... Men han vill väl inte kriminalisera en hel politikergeneration?

------------------------------------------

Läs förresten gärna Lake, Lars-Erick, Dexion, Christian Engström och Farmor Gun idag.

Kommentera! (by Beelzebjörn (Beelzebjorn@gmail.com) at 2011-07-04 08:33:00)

Morgon i Visby

Jag har redan hunnit med att gå vilse, hitta kända ansikten och ett seminarium om säkerhetspolitik. Nu har jag hittat en jättestor kopp kaffe. Snart får jag kokt ägg också.

Nu sitter jag och är lite rådvill över vart jag ska härnäst, men det ordnar sig!

image

Kommentera! (by Vidde at 2011-07-04 08:19:04)

Början på dag två

Sitter nu på bloggplats B12 med partiledaren och har precis pratat om vår organisation. Förut hade vi AFK-möten ganska ofta, men det har varit så mycket att stå i de senaste månaderna rättvis inte har hunnit och därför känns detvä väldigt bra att kunna sitta ner och prata lite.

Och där anlände precis Mackan (som autokorrect bytte till Läckande…) och nu sitter vi alla framför våra datorer och skriver saker. Snart så blir det frukost och sen intressanta seminarier.


Kommentera! (by Jan Lindgren at 2011-07-04 08:04:27)

11 January 2011

Gustav Nipe: Brev från en vän

För ett år sedan skrev Gustav Nipe om ett brev från en vän. Det är värt att tas upp igen, för det är för mig en mycket läsvärd text.


”Pyropartiet går framåt i opinionsundersökningarna” lyder rubriken; jag läser inte artikeln – politik intresserar inte mig – men namnet hänger kvar. Pyropartiet? Det låter ju inte som några direkt hälsosamma typer. Jag frågar en kollega på lunchen. ”Du, Pyropartiet, vad är det för några?” Svaret uttalas med självsäkerhet. ”Visst ja, det är de där pyromanerna; de vill elda upp allting överallt.” ”Elda upp?” ”Visst, de vill kunna gå och sätta eld på allting de känner för. Rena vansinnet.” Där ser man; sådana dårar det finns.

Senare i veckan ser jag mer och mer i media om dessa uppenbarligen farliga pyromaner. Vissa kändisar uttalar sig mot eldning, och andra för; vissa gör tydligen vad som helst för att hamna i tidningen. På en TV-debatt hör jag någon säga något om ”eldningsförbundet under 2005″. Är det eldningsförbud sedan 2005?? Vi gör nästan alltid en brasa när vi åker ner till sjön, och ingen har sagt något. Jag antar att vi kan skaffa en grill, även om det inte blir samma sak.

Jag sitter med några vänner, och ”eldningsfrågan” kommer upp. Någon säger ”Visste du att brandkåren kan komma och sno alla dina elektriska apparater när de vill?” Det låter ju inte klokt; jag avfärdar knäppgöken och undrar om han tror på UFOn också. Men fler av mina kompisar verkar ha hört talas om det; någon säger att det kommer från EU.

Dagen efter kollar jag upp det, och det visar sig stämma, i viss mån; för att kunna bekämpa pyromani och andra eldfängda element så kan brandkåren eller annan eldbekämpande myndighet avlägsna och konfiskera alla tändare, tändstickor, och andra föremål som kan användas för eldframställning. Så står det i alla fall i en torr text på svårbegriplig byråkratiska. Det låter ju rimligt, när man ser det på det sättet. Eld är ju farligt.

Jag råkar på en blogg där det hänvisas till nya saker som är på väg från EU. Alla rökare ska tydligen registreras var och när de röker, så brandkåren kan vara på plats snabbare om någonting skulle hända. Det talas om ny teknik som gör registreringen automatisk om något år, även om detta gör cigratter och tobak mycket dyrare. Låter märkligt, men jag röker inte, och knappt någon i min bekantskapskrets gör det heller, så jag bryr mig inte direkt. Sedan ser jag ”BRA-lagen” nämnas. Just ja, var inte det den där lagen som samordnade brandkåren och polisen eller något? Jag läser vidare; det visar sig att brandkåren, som jag kände till den, inte finns längre, utan det numera, sedan BRA-lagens införande, bara finns poliser. Det som nu heter ”Brandkåren” är egentligen bara en avdelning hos polisen. Det hänvisas till flera fall där polisen, i denna nya roll som ”brandkår”, har varit och hämtat godtyckliga ägodelar (eller bara sprutat omkring massa vatten) hos folk som påstods ha haft för mycket ved. Är vedinnehav misstänkt numera? Jag tänker på den gamla vedhögen jag har i garaget och undrar vad som är ”för mycket”.

Timmarna går, och jag läser om nyinförda lagar i Frankrike, där de stänger av värmen för folk som anklagas tre gånger för att ha rökt inomhus. På blotta anklagelsen! Principen försvaras med snack om ”sunt förnuft” och ”ingen rök utan eld”. Vad är det med folk? Brandfara ska man ju ta på allvar, men detta? Jag läser vidare om hur grillningen numera anses som en högst tvivelaktig sysselsättning, och jag hamnar slutligen hos någon som förklarar varför han kommer rösta på Pyropartiet detta val. Han beklagar sig först över att så få kvinnor är aktiva i debatten, men gissar att det beror på att grillning alltid har varit en högst manlig företeelse. Han säger att rätten att ta sig en cigg eller att grilla en korv går före den minimala risken för eldsvåda. Han nämner de tändsticksförsäljare som nyligen fick långa fängelsestraff och skyhöga böter för att ha marknadsfört sig som ”pyromanens favoriter”. Han påminner om att vi, tills helt nyligen, tydligen kunde ha både majbrasor och fyrverkerier utan att bränna upp civilisationen. (Jag minns båda sakerna, men barnen är för unga för att ha sett dem.) Han påstår att man skulle kunna ha ett samhälle där var och en var fri att bränna löv, ris, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården, och att stan inte skulle brinna upp för det. Det låter svårt att svälja, men inte helt orimligt. Han påminner om de enorma befogenheter vår nya ”brandkår” har fått och frågar sig om de verkligen är nödvändiga, särskild när statistiken pekar på samma mängd skader och offer för bränder som innan, om inte mer. Han berättar om satellitövervakningen som snart ska användas för att upptäcka alla rökpelare och eldsvådor, för att på så sätt kunna få fast alla som gör någon form av eld, inklusive utegrillar. Han avslutar med att konstatera att friheten och privatlivet för honom går före eldbekämpningen, särskilt när ingen skada kan påvisas.

Det går runt i huvudet. Kan det vara så här illa? Det hela känns overkligt, och jag vet inte vad jag ska tro. Några dagar senare har jag sett så gott som alla gamla partier uttycka sig i eldningsfrågan, antingen i utspel eller vi tillfrågan. De flesta säger något i stil med att de är ”för grillning”, men får inga frågor, eller säger inget, om de mer allvarligare frågeställningarna. Själv har jag aldrig brytt mig särskilt mycket om politik. Men nu vet jag vad ska rösta på.

/Nybliven Pyropartist


Pingat på Intressant. Bli medlem i Piratpartietblipirat.nu.

Bloggar etiketter: , ,

Kommentera! (by Emil Isberg at 2011-01-11 21:02:42)

16 February 2011

History of Copyright, part 6: Hijacked By Record Industry

During most of the 20th century, a battle of prominence raged between performing musicians and the record industry. For most of the century, musicians were regarded as the important party in law and in common sense. However, the record industry would rather see music corporativized. Active intervention by the self-declaredly fascist regime in Italy tipped the scales in this direction.

Copyright in the 20th century was not characterized by books, but by music. The 1930s saw two major developments that affected musicians: the Great Depression, which caused many musicians to lose their jobs, and movies with sound, which caused most of the rest of musicians to lose their jobs.

In this environment, two initatives were taken in parallel. Musician’s unions tried to guarantee income and sustenance to the people who were now jobless, made redundant as we say today in executivespeak. Unions all over the West were concerned about the spread of “mechanized music”: any music that isn’t performed live and therefore didn’t need performing musicians. They wanted some power over the speaker technology, and the question was raised through the International Labour Organization (a predecessor to the UN agency with the same name).

At the same time, the record industry tried to exert the exact same power over speakers, radio and musicians. However, the entire political and business world at that time regarded them as a service contractor to the musicians. They could go about running their business if they were service-minded enough, or go bankrupt trying, and weren’t worth diddlysquat more than that to anyone. Anyone, with just one exception:

Fascist Italy.

(This word, fascist, is loaded with emotion today. Italy’s regime at this time were self-declared fascists. I’m using the word to describe them exactly as they described themselves.)

In 1933, the phonographic industry was invited to Rome by Confederazione Generale Fascista dell’Industria Italiana and under the protection of same. At this conference, held on November 10-14, an international federation of the phonographic industry was formed. It would later be more known under its acronym, IFPI. It was agreed that IFPI would try to work within the Berne Convention to establish producers’ rights similar to those of the musicians and artists (which were always sold to publishers).

IFPI continued to meet in countries which welcomed their corporativist agenda, so they met in Italy the next year too, in Stresa. 1935 and onwards proved a bit turbulent for the world at large, but Italy still enacted corporativist rights of the record industry in 1937.

Negotiations for a copyright-like monopoly, attached to Berne and therefore international, was still too tempting for the record industry to resist. So after the war, IFPI reconvened in para-fascist Portugal in 1950. Italy wasn’t suitable anymore, and the conference readied a draft text that would give them copyright-identical monopolies, so-called “neighboring rights”, for producing and printing creative works such as music. This monopoly would be practically identical to the commercial copyright monopoly for fixations of a creative work.

The neighboring rights were ratified by BIRPI (today WIPO) in 1961 in the so-called Rome Convention, giving the record industry copyright-identical monopolies. At the same time, ILO’s attempt to give musicians similar rights had flopped, waned, and failed.

Since 1961, the record industry has feverishly defended copyright, despite the fact that it doesn’t enjoy any copyright monopoly, only the copyright-identical monopoly known as “neighboring rights”.

One needs to remember two things at this point:

First, the record industry is confusing all these monopolies on purpose. It keeps defending “its copyright”, which it doesn’t have, and talks nostalgically about how this copyright monopoly was created during in great wisdom during the dawn of the Enlightenment [insert sunset and kittens here], referring to the Statute of Anne in 1709, which wasn’t the first copyright anyway. In reality, the neighboring-rights monopolies were created in fascist countries (literally!) in a sunder-militarized recent Europe as late as 1961. These monopolies have been controversial and questioned from day one in 1961, and were certainly not the product of any Enlightenment wisdom.

Second, we were but a hair’s breadth from still regarding the record labels as service bureaus for musicians, had ILO not failed, instead of the chokehold on musicians that they have been for the past decades. This would have been the case if it had not been for two intervening fascist governments — fascist in the literal sense of the word — supporting the record industry in corporativizing society and becoming the copyright industry.

Next: The copyright monopoly gets hijacked — again.

Previous: Moral rights on the Continent.

Primary sources: Copyriot’s articles on IFPI; Fleischer’s op-ed piece on same.

TRANSLATIONS AVAILABLE
This article has been considered reference material by the swarm, which has started to translate it into other languages. Translations so far: Portuguese.

flattr this!

Kommentera! (by Rick Falkvinge at 2011-02-16 19:32:23)

10 January 2010

Guide till Soulseek på mac

Soulseek lever ju och frodas utan att så många vet om det. Efter flera frågor på Twitter om hur man kör Soulseek på mac kommer här en grundläggande guide till att komma igång.

För tillfället utvecklas en ny mac-klient vid namn iSoul som redan finns i en tidig alpha-version. Men tills vidare kör vi på ett säkrare kort, det vill säga SoulseeX. Programmets utveckling har tyvärr stått stilla i flera år, men det funkar hyfsat för de flesta.
Under dessa år har dock Soulseek-nätverket splittrats upp på två nätverk, det gamla och det nya, som går via olika portar fast på samma server. Genom att manuellt byta till det nya nätverket går det att hitta fler människor och mer musik.

Gör så här:

  1. Ladda ner Soulseex 1.0b6. Starta programmet.

  2. Gå in i inställningarna under “advanced”, kryssa i “Enable advanced settings”.

  3. Gå in i inställningarna under “network”. Låt serverns adress stå kvar, men byt ut dess portnummer från 2240 (gamla servern) till 2242 (nya servern), så här:

  4. Hitta på ett unikt användarnamn och lösenord och skriv in. Därmed registrerar du en ny användare på Soulseek.

  5. Nu är du klar med inställningarna och ser tre fönster. Ett heter “chat” och är inte särdeles viktigt. Där kan man gå med i diverse intressegrupper men det är inget måste.
    Ett andra fönster heter “users” och har en tabb för ditt användarnamn. Gå in där, under “Shared files”, för att lägga till dina mp3-kataloger som delade. Utan att dela kommer du inte långt, men här finns inga krav på att dela enorma mängder material (som på vissa gamla DC-hubbar) eller på jättesnabb lina (som på privata torrenttrackers).
    Tredje fönstret heter “Search & transfers”. Där börjar din upptäcktsfärd och du kan se hur nedladdning och uppladdning förlöper.

  6. Men missa inte det bästa med gamla skolans P2P-nätverk: möjligheten att bläddra genom andras samlingar. När någon har bra musik, eller laddar hem bra musik från dig, testa då att ctrl-klicka och välja “Open -> Shared files”. Ibland blottar sig ofattbara guldgruvor.

  7. Använd den privata chattfunktionen för att kommunicera med folk! Soulseek är socialare än alla “sociala medier” för här pratar folk verkligen med varandra om musik som de brinner för. Du kommer snart att märka vilken internationell prägel Soulseek har, med många användare i östra Europa och i Sydamerika.

  8. Funkar det knappt? Antagligen beror det på att du sitter bakom en router där du måste lirka upp port 2234 för TCP- och UDP-trafik.

  9. Ladda även ner Markus lilla program Altruism som bygger en playlist i iTunes utifrån vad andra laddar upp av dig.

Kommentera! (by rasmus at 2010-01-10 13:22:44)