19 September 2014

Ars Analytica

Det finns många anledningar att fråga sig vilka underrättelseanalytikerna är för några. Det senaste året har vi läst mycket om amerikanska, brittiska och svenska underrättelsetjänster och deras verksamheter på nätet. Medan Kungliga försvarsakademin tar upp det nätbaserade blixtkriget, FRA:s talespersoner oroar sig för Sveriges konkurrensplats, och finska Intel tror att Finland hamnat i hybridkrig har vi dock ingen större diskussion om hur underrättelsetjänsten ser på sig själv.

Denna diskussion förs dock i den rumänska boken Ars Analytica. Det är en essäsamling sammanställd av den rumänska underrättelsetjänsten chef, George Cristian Maior, och hans medarbetare Victor Nițu. I sju kapitel beskriver mer än 45 akademiker, underrättelseanalytiker och internationella experter underrättelsetjänstens uppdrag och självbild. Det är samtidigt medryckande, bekymrande, spännande och skrämmande läsning. Svårt som det är att göra en bok rättvisa, har jag lyft ur en del perspektiv som var särskilt intressanta för mig och försökt sätta dem i en svensk, anglo-saxisk och europeisk kontext.

I uppsatsen som täcker lagstiftning och reglering av underrättelsetjänsternas verksamhet ägnas större delen av trycktexten åt att diskutera vikten av att underrättelseanalytikern upprätthåller en god etik i sitt yrkesutövande (s. 405). I beskrivningen av underrättelseanalytikerns dagliga arbetsrutiner beskrivs den moraliska, idoga underrättelsearbetaren i motsats till den fikande, slöa offentliganställde (s 347). Det understryks vid flera tillfällen att underrättelsetjänstens medarbetare måste vara intelligenta, problemlösningsorienterade, snabba, ha en hög moral och etik, vilja göra rätt ifrån sig, kunna arbeta under hård press och dessutom ha god magkänsla och intuition.

Samtidigt behöver de samarbeta nära med politiker och andra uppdragsgivare för att förstå vad dessa vill ha. Politikernas kortsiktiga förenklingar, ställs mot underrättelsetjänsten långsiktiga perspektiv (s 19). Vart det långsiktiga perspektivet leder konkretiseras dock inte vidare än att det bör vara att verka i nationens intresse (s 52-53).

Även om ingen av uppsatserna direkt anammar frågan inspirerar många av texterna djupa funderingar kring demokrati och maktutövande. Det sägs inte uttryckligen, men är uppenbart för läsaren att man i underrättelsetjänstens diskurs inte upplever att nationens långsiktiga intressen går att säkerställa på demokratisk väg.

De flesta påståenden i boken av större relevans hänvisas tillbaka till uppsatser, böcker och artiklar skrivna av amerikanska och brittiska underrättelseforskare. Detta rör den långa diskussionen om medarbetarnas kvaliteter, underrättelsetjänsten uppdrag och mål för framtiden, samt underrättelseanalysens och marknadsanalysens vetenskapliga och intuitiva grunder. Vid ett tillfälle hänvisar de till att Sverige är det land som allra bäst lyckats integrera analytisk verksamhet med alla andra verksamheter: företagande, offentlig sektor och lagstiftning (s 477).

En författare observerar att polisens och åklagarmyndighetens verksamheter och databaser hålls separata vilket ger ineffektivitet i myndighetsutövandet. Ett djupare samarbete med underrättelsetjänsten, som ju har tillgång till all information alltid, förbättrar verksamheten (s 160). Polisen är dock den enda myndighet som i normala fall får utöva våld mot människor, och åklagarmyndigheten har privilegiet begära att människor frihetsberövas. I den moderna rättsstaten hålls dessa privilegier isär just för att de är stora privilegier, som bör ha en viss inbyggd tröghet för att minska risken för maktmissbruk.

Bristen på effektivitet är inte en bugg, utan ett mervärde.

Den övergripande strategin för verksamheten framstår som gammelmodig och diffus, framför allt bortkopplad från rättsstatsutvecklingen sedan franska revolutionen, men det finns många ljuspunkter i det konkreta. Som läsare kan man känna stor sympati för de hoppfulla, effektivitetssträvande underrättelseanalytikerna. De vill väl, och man kan inte klandra databassnickare för att inte kunna konstitutionell rätt.

De är förväntansfyllda inför framtiden. Framtida möjligheter att få veta vart allt befinner sig alltid kommer att lösa många problem för underrättelsetjänsten (s. 184). Bättre teknologier och bättre analysverktyg från bland annat finansvärlden ger större möjligheter att förutse vad som kommer att hända (s 464). De beskriver en snabbt stegrande mängd ”svarta svanar” (s 545), händelser som i efterhand visar sig väldigt betydelsefulla för omvärlden. Vi får också allt fler säkerhetsproblem som vi inte vet vilka de är och därför inte vet hur vi ska lösa. Underrättelseagenten sägs för andra ofta framstå som lite av en spåman, eller magiker, och det är lätt att förstå att behovet av att spå i framtiden blir stort om det upplevs dåligt att framtiden är oviss.

Hur man har kommit fram till att den kvantitativa ökningen av svarta svanar och säkerhetsproblem inte snarare har att göra med att det finns fler människor är otydligt. Den närmast extatiska beskrivningen av geolokalisering sätter en hel del tekniska standardiseringsprocesser i perspektiv: vem bestämmer vad våra mobiltelefoner gör? På vilka sätt det ska vara enkelt att koda appar? Eller på vilka sätt säkerheten för bilister ska ökas? Notera väl att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och SOS Alarm så sent som i somras föreslog att den europeiska lagen om att man ska få välja att inte bli spårad bör ändras.

Det påpekas att underrättelsetjänster inte förändrats särskilt mycket sedan Otto von Bismarcks tid och att de präglas av realpolitiska perspektiv (s 424). En av bokens vettigaste frågeställningar är om underrättelsetjänsten egentligen gör någon nytta. Svaret är tyvärr inte utförligare än att underrättelsetjänsten i framtiden behöver mer teknologier, bättre samarbeten och nya hotbilder. Att man lika gärna når de målen med en av underrättelsetjänsten oberoende fri marknad, fantasi och bättre logistik nämns inte.

Man frågar sig om mängden världsomvälvande händelser verkligen ökat dramatiskt, eller om det är ett uttryck för egenintresse hos författarna. Man frågar sig också hur institutionen peppar och intalar sig själv att den faktiskt har relevans, och hur den arbetar för att lobba andra att bli övertygade om samma sak.

Många människor letar efter mening i livet och med sin egen verksamhet. Ars Analytica illustrerar på sina 536 sidor hur underrättelsetjänsten letar efter relevans. Det är en talangfylld yrkeskår med till synes höga tankar om sig själva, och låga tankar om andra. Deras tekniska kompetens, och inflytande, går inte att ifrågasätta. Frågan hänger sig dock kvar, om de verkligen har någon relevans. Världsordningen är annorlunda nu än under Fransk-tyska kriget, och vi kunde knappast - i en tid av tilltagande oro - vara mindre betjänta av en talangfull yrkeskår med sikte på permanent hybridkrig och uppenbar korporativism än vi är idag.

Jag fick frågan varför rumänska underrättelsetjänsten kan ha publicerat en sån här bok. Sanningen att säga vet jag inte. Den håller, så vitt jag kan utläsa, en rätt bra nivå på uppsatserna och precis som många andra akademiker behöver även de rumänska publiceras. Min hypotes är att den rumänska underrättelsetjänsten tar budskap om att "engagera folket" på allvar, kanske mer allvar än vad de flesta andra underrättelsetjänster skulle ta, även om de säger det. Så medan FRA utser en presstalesperson som i ett fåtal ord får prata om hur mycket bra jobb de gör för svenska företag, skriver den rumänska underrättelsetjänsten en bok om sig själva - helt olika tolkning av samma koncept: att göra reklam för sin egen verksamhet.

Kommentera! (2014-09-19 18:38:24)

Sluta använda handelsavtal för att krossa internets frihet!


Nytt på HAX.5July.org:


Om hur immaterialrätt i internationella handelsavtal ofta hotar ett fritt och öppet internet. Nyss i ACTA-avtalet och snart förmodligen i TTIP.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-09-19 17:40:00)

Nu är du motståndet – inte riksdagen

Det läggs med rätta ner mycket energi på att förfäras över det faktum att många valde att lägga sina röster på SD. Diskussionen behöver dock fördjupas och ges ett längre tidsperspektiv. Valresultatet betyder nämligen inte bara att nära 13% vill att det går bra för SD här och nu. Det betyder också att över 85% av väljarna – oftast ovetandes – lade en röst som hjälper till att bygga SD:s våta dröm. Vi måste tala om båda, inte bara om det ena.

Det slutgiltiga valresultatet kom alldeles nyss och ser ut så här. Vill man grotta ner sig i detaljer kan man göra det på Valmyndighetens hemsida.

resultat14

Detta är dystra staplar. SD får nära 13%. De som förutom SD på olika sätt aktivt stödjer uppbyggnaden av en massiv övervakningsapparat – M, C, FP, KD, S – får över 70%. De partier som åtminstone på pappret motsätter sig övervakningssamhället – MP, V, F! – får strax över 15%.

Vi vet redan att Stefan Löfvén stänger ute V från sin regering. Det betyder att V marginaliseras och knappast kommer att kunna sätta fokus på integritetsfrågor om de vill se resultat för den politik de driver. MP kommer att vara ett litet parti i en svag regering. Inte heller de kommer att kunna kosta på sig att ta fokus från miljöfrågorna om de vill kunna presentera politiska resultat i nästa valrörelse.

Sedan har vi F!. De kom visserligen inte in den här gången, men dock. Visste du att de vill omarbeta FRA-lagen och skrota den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet? Antagligen inte. Jag har aldrig hört någon av deras representanter säga pip om det. Tyvärr tror jag inte att vi kommer att få höra det i framtiden heller. Även deras fokus ligger någon annanstans.

Det finns naturligtvis en teoretisk möjlighet att C när de befinner sig i opposition börjar ta sitt integritetsmanifest på allvar, men det spelar mindre roll. Man har redan visat att man gärna offrar integritetsfrågorna om det finns något annat att vinna.

I klarspråk betyder det under de kommande fyra åren i princip inte finns något motstånd mot övervakningssamhället inne i riksdagen. Det kommer bara att finnas några få engagerade riksdagsledamöter, som ett par, tre partier kan använda som integritetsalibi, men det är allt. De kommer inte att kunna göra någon reell skillnad.

I ett längre perspektiv betyder det också att SD – ett totalitärt parti som saluför illa dold rasism, homofobi och misogyni – potentiellt får vårt fria samhälle på ett silverfat att göra vad de vill med i framtiden.

Det räcker nämligen inte att bara fördöma SD:s unkna åsikter och kasta käcka slagord om att rasisterna ska ut ur riksdagen omkring sig. Det kräver ett helhetstänk både i det politiska arbetet och i det granskande arbetet.

Riksdagspartierna måste skapa attraktiva politiska alternativ. SD:s politik måste bemötas seriöst och med alternativ. SD levererar enkla låtsaslösningar på ett lättillgängligt sätt. Erbjud verkliga lösningar på ett lika lättillgängligt sätt. Förutsätt inte att andra inte tar SD på allvar bara för att ni själva inte gör det. Det har visat sig vara en mycket kontraproduktiv väg.

Politiker måste också inse att de måste försvara, inte försvaga, samhällets skyddsfunktioner. Det är så lätt att till exempel kräva demonstrationsförbud för rörelser man inte sympatiserar med och så svårt att inse att deras rätt att demonstrera är ett tecken på att vår demokrati än så länge är vid ganska god vigör. Det är inte när idioter demonstrerar som vi ska vara rädda. Det är när idioter inte tillåts att demonstrera som vi ska vara verkligt rädd. Det är nämligen alltid någon annan som bestämmer vem som är en idiot. Nästa gång kanske det är du som är idioten som inte får demonstrera.

De som granskar måste även de lyfta blicken. Ja, det är gräsligt att en kommunpolitiker i XXX-stad skriver rasistiska kommentarer på nätet. Det ska granskas, men gör det gärna utan att ta hjälp av medborgargarden med egna agendor.

Man måste också granska de andra partierna, de som glatt smider verktyg som sakta men säkert bygger ett övervakningssamhälle. De säger att de skapar trygghet, men i själva verket skapar de förutsättningarna för att ett parti som SD i framtiden ska kunna omvandla sina inhumana åsikter till en reell hetsjakt på alla som inte passar in i deras norm. I en värld där Storebror ser oss kan ingen gömma sig undan sina förföljare.

Alla som röstar på SD är inte rasister, men det förminskar inte det gräsliga faktum att SD är ett parti har synnerligen bruna och totalitära rötter. Det förminskar inte heller det gräsliga faktum att nära 13% uppenbarligen har tillräckligt rymligt samvete för att rösta på dem i alla fall. De kan inte skylla på att de inte vet. SD rötter är väldokumenterade av media.

Alla som röstar på de andra riksdagspartierna är inte övervakningsvurmare, men deras röster kommer ändå att vara byggstenar i Storebrors dystopiska bygge. Huruvida deras samvete är rymligt nog för detta förtäljer inte historien. De kan nämligen, till skillnad från de som röstade på SD, enkelt skylla på att de inte hade en aning.

När politiker enas om att hålla tyst och media låter dem hållas så är det faktiskt fullt möjligt att i en demokrati sakta men säkert bygga ett totalitärt samhälle helt under radarn på väljarna.

Det finns inget motstånd mot detta i riksdagen. Media kommer inte att hjälpa till. Det är du som måste dra linjen i sanden och säga stopp.

Du är motståndet. Engagera dig!

Kommentera! (by Anna Troberg at 2014-09-19 14:50:00)

Katastrofval för Piratpartiet, men ändå bättre än FI valet 2010

Valresultatet var en katastrof för Piratpartiet. Enligt den preliminära sluträkningen fick vi 26.515 röster i riksdagsvalet. Det är vår sämsta valresultat någonsin. I valet 2006 fick vi 0,63%, och 2010 fick vi 0,65%. Nu backade vi till 0,43%.

Men 0,43% är fortfarande bättre än vad FI hade 2010. I år var de ju valets näst största vinnare, och fick 3,1%. Inte tillräckligt för att komma in i riksdagen, men tillräckligt för att få både valsedlar utburna gratis nästa riksdagsval och dessutom partistöd. Det är viktiga nivåer för ett utmanarparti, och jag är övertygad om att fiorna känner sig mycket stolta över den sensationella framgången.

I valet 2010 fick FI bara 0,40%, vilket alltså är mindre än Piratpartiets 0,43% i år. Men FI lyckades ändå komma tillbaka och få ett bra skott på riksdagen redan valet efter.

Hur vi i Piratpartiet kommer lyckas återstår att se. Nu är det fyra år tills nästa riksdagsval 2018. Personligen tror jag att vi har goda chanser att göra en comeback som är lika stark som feministernas och till och med ännu starkare.

För även om gammelpartierna nu pustar ut över att de inte behövde prata om vilken väg vi ska välja in i informationssamhället den här gången heller, finns alla frågorna kvar obesvarade på bordet.

Vill vi fortsätta marschen in i övervakningssamhället, eller ska vi välja en annan väg? Hur får vi fart på innovationstakten och ekonomin i Europa, när copyright, patent och en snårskog av byråkratiska regler lägger hinder i vägen? Och hur hanterar vi det faktum att fler och fler jobb försvinner för att aldrig komma tillbaka, samtidigt som fler än någonsin redan har hamnat utanför arbetsmarknaden?

De här framtidsfrågorna syntes inte i valrörelsen, och Piratpartiet lyckades inte få mer än 0,43% den här gången. Men frågorna har inte försvunnit, och inte Piratpartiet heller.

Alla besked om att kampen har upphört är falska.


Kommentera! (by Christian Engström at 2014-09-19 11:56:02)

Finland ger FRA fingret

Finland planerar att bygga en undervattenskabel för internet- och teletrafik direkt till kontinenten.

Ett av skälen är att man på så sätt slipper få sin nättrafik övervakad av svenska FRA (och därmed även amerikanska NSA och brittiska GCHQ).

Nu återstår att se om den ryska trafiken också kommer att gå den vägen, eller om den kommer att fortsätta gå genom Sverige.

Om Sverige inte längre har ryss-trafiken – då är det inte alls säkert att amerikanerna och britterna låter Sverige och FRA vara med i stugvärmen i den anglosaxiska världens underrättelsekretsar, på samma sätt som i dag.

Då får svenska politiker ingen "belöning" för att kränka svenska folkets privatliv längre. Däremot skall de fortfarande ställas till ansvar för vad de gjort.

Detta kommer att bli intressant. Fortsättning följer...

Länk»

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-09-19 08:25:00)

18 September 2014

En vettigare demokrati, du vet

Den samtida förvirringen över regeringsfrågan tjänar som ett intressant exempel på en större trend i samtiden. En motsättning mellan två tendenser som är närvarande även när det gäller mindre frågor, men som blir desto mer synlig i de större sammanhangen.

Å ena sidan finns det en ständigt närvarande tanke om ökad demokrati och deltagande. Medborgaren ska ges allt större inflytande över sin vardag, och möjlighet att ta del av och (helst) delta i de beslut som fattas i dennes i dennes närhet. Vilket ibland tar sig uttryck i tvånget att välja ett av många till synes identiska elbolag, men mer demokratiskt tar sig uttryck i att alla större förändringar i ett områdes översiktsplaner måste offentliggöras och diskuteras innan de genomförs.

Å andra sidan pågår en evig effektivisering och specialisering av förvaltningens väsen. Det krävs allt mer kunskap för att veta var beslut fattas, vilka dokument dessa beslut grundas på, vilka instanser som fattar dessa beslut och den procedur som leder till att beslut fattas. Förvaltning är antingen ett yrke eller ett specialintresse, och den som inte vigt sitt liv åt att förstå dess mysterier lämnas oftast utanför processen. Eller, än värre, kallas både det ena och det andra för att hen vågar lägga sig i saker hen inte vet någonting om.

Båda dessa tendenser är verksamma samtidigt. De kommer ytterst sällan överens.

I den samtida förvirringen rörande regeringsfrågan, så är det många som stilla frågar sig: hur blir en regering ens till? Vad är processen? Vem bestämmer?

Det är inte frågor vanliga människor behöver ställa sig överdrivet ofta.

Likt de flesta större beslut, så kommer beskedet om dess tagande via media. Processen som leder fram till beslutet är oftast osynligt i sina detaljer. Ofta är de dessutom så pass komplicerade att den oaktsamme får svindel när hen får syn på dem. Kombinationen av osynlighet och obegriplighet skapar, så som i många andra frågor, inställningen att de som kan sånt förmodligen har koll på att allt går rätt till. Och om något går fel så finns det någon på plats som kan slå larm om detta innan det gått för långt.

Om detta verkar osynligt och komplicerat, tänk då på de många maskiner vi använder till vardags. Den som kliver ombord på ett tunnelbanetåg vet oftast inte vad som får det att fungera, men litar till att de som vet har gett tummen upp för att det kommer fungera även idag. Och skulle ge tummen ner om det visade sig att det finns fel någonstans.

Å ena sidan finns det en ambition om att göra demokratiska medborgare delaktiga, så som kunniga och ansvarstagande individer som kan sätta sig in i sakfrågor och beslut kring dem. Å andra sidan är beslutsfattandet en så pass specialiserad och svårbegriplig process att de flesta, på rationella grunder, litar till att det fungerar som det ska.

Kommer vi att få en ny regering?

Kommer vi att kunna lita på den?

Flattr this

Kommentera! (by Sargoth (noreply@blogger.com) at 2014-09-18 23:57:00)

Humlans eftervalsanalys

Många tankar har hunnit snurra i hjärnan sen valnatten, jag hade extremt höga förhoppningar att vi skulle ta ett mandat i Luleå Kommun.

Nu var vi inte ens nära.

Men om man jämför med hur jag upplevde nederlaget 2010 mot för nu, så är jag inte lika bedrövad. Efter förlusten 2010 var jag beredd på att gå ut i skogen och skjuta mig. Lite undrar jag varför, men 2010 hade vi en osmidig man som sköt ned den enda frågan som hade kunnat lyfta oss in i riksdagen, och gjorde det så hårt att halva aktivistkåren gick hem och la ned.

Detta val har inte haft några gigantiskt missar.

Många praktiska saker har flytit på bra, kampanjmaterial har flödat ut, valsedlar har distribuerats.

Men det sket sig ändå.

I denna delen av landet har det varit extra svårt att synas i media, ingenting vi gjort har de plockat upp. Fören efter valet, då vi beslutat att upprätta en JO-anmälan mot Bodens Kommuns valnämnd för felaktig hantering av valsedlar.

Men om vi i år inte haft nån kampanjdödare, vad är det då som gjort att vi gör det sämsta valet i partiets historia?

Vår största tillgång 2009 när vi tog oss in i EU, var den otroliga mängden med aktivister som sprang runt och kampanjade överallt, hela tiden. I ett annat partis eftervalsanalys då, skrev de att det fanns pirater överallt de själva var och kampanjade.

Jag var inte med 2006, men har deltagit som nån form av ansvarig person i valen 2009, 2010 och bägge valen 2014. En sak som varit MYCKET tydlig, är den sjunkande trenden med deltagande aktivister. Vi har varit färre för varje val som gått.

Däremot har mängden troll och förståsigpåare i Sociala Medier blivit fler och högljuddare. Att det finns en hel del troll får man räkna med, men de jag stör mig mest på, är de här som kom in strax innan EU-valet 2014 och med stora ord förkunnade att "Här ska vi (mao jag) vinna valet!" Kaxiga röster från folk som tror de kan allt. Som sen blev sura för att de inte fick ta fram kampanjmaterial, eftersom det redan var färdigt. Som satt och sågade allt som skapades hårt för att det inte var bra nog för dem, "Jag kan mycket bättre!" Inte för att jag någonsin såg nåt bättre, eller nåt alls för den delen.

Dessa individer som inte lyft ett finger, när vi andra i fyra års tid kämpat för att hålla ihop partiet, för att bygga underlag för kampanjande, arbeta med breddning.

Tack till er era SUGPELLAR för att ni skrämt bort de enda som kunnat ge oss valframgång, våra aktivister. Tack så hemskt mycket.

Men, visst finns det massor av andra saker man kan fundera på hur vi kunnat göra bättre.

Personligen är jag besviken på ledningen för att de valde att kringå och ignorera en punkt i verksamhetsplanen för 2014, som styrelsen lagt fram och som medlemsmötet beslutat om. Att totalt ignorera att synas på en mässa med över 100000 besökanden, en mässa där alla andra partier har hög närvaro med besök från alla partiledare. DÄR hade vi behövt synas.

Jag är också besviken på mig själv, för att jag p.g.a. sjukdom inte hade ork att sparka på ledningen innan mässan, istället för att gnälla här.

Sen i vår iver att inte uppfattas som ett enfrågeparti, har vi gett för komplicerade svar på valfrågor, istället för som riksdagspartierna basunera ut ett litet fokusbudskap. "Jobben först", "Inga vinster i välfärden" o.s.v.

Kanske vi i vår mognadsprocess inte ännu nåt fram till hur vi ska förenkla vår bredd.

För partiet har förändrats, och förändrats mycket. Största förändringen skedde 2009, när vi gick från att vara en skrikig aktiviströrelse till att bli ett parti. En resa som ännu inte är klar.

Men en spännande resa.

Jag har meddelat valberedningen att jag ställer upp för omval i styrelsen för ytterligare tre år. Jag känner att jag har mycket kvar att ge till piratrörelsen och jag kommer fortsätta ge så länge jag får. I styrelsen eller utanför, spelar ingen roll egentligen.

Politik är inte ett sprintlopp, det är ett hårt, sugande och mycket krävande maratonlopp.

Men jag springer för att gå i mål.

Och jag vill inte springa ensam.

Kommentera! (by Humlan (noreply@blogger.com) at 2014-09-18 22:29:00)

Winning Discussions: Affirming the Consequent (Effective Pirating)

A sign saying "This premise monitored by surveillance cameras"

Logical fallacies are techniques that people use to make an argument appear convincing even when it is wrong. Learning how to identify and refute logical fallacies is one of the best ways to win in a discussion. Catching an opponent committing a fallacy will force him to retract his error or he will appear foolish or manipulative to his audience. There is a dark side to this. Once you learn to identify logical fallacies you will also be able to use them. Do not deliberately use them against fellow Pirates; it is extreme bad manners and you will most probably be caught out.

The Logical Fallacy – Affirming the consequent

This fallacy is also called  the converse error or fallacy of the converse. It is taking a true conditional statement such as “if it is raining the sky is cloudy”. Then taking the consequent “if it is cloudy then it must be raining” is affirming the consequent. Clearly it is not always raining from a cloudy sky and the fallacy is clear. It is not always so easy to see the problem in the logic.

If A then B

affirm B

therefore, A

When you see this sort of argument then check that the last of the argument, the consequent cannot be the result of another condition. it could be that it is cloudy with no rain or it may even be snowing. Also be wary if the last part is a statement; it is quite likely that the creator of the argument is trying to trick you.

Examples:

If people do not work  they will be poor.

Therefore, poor people are poor because they do not work”

This sounds plausible but it is false. Millions of women in Africa work hard for long hours every day and are amongst the poorest in the world.


 

If TOR is used to  download pirated movies.

Rebecca uses TOR.

Therefore Rebecca downloads pirated movies.

TOR is used for many reasons besides downloading movies, pirated or not.

………………………

You can read more about the bandwagon  logical fallacy in a wikipedia post and logical fallacies in general in this wikipedia article.
Remember that just because someone commits a logical fallacy it does not mean their argument is necessarily incorrect. If you have the time and resources then use the principles of scepticism to test their reasoning objectively.

This article is a part of a series called Effective Pirating:

Winning Discussions: False Dilemma (Effective Pirating) 1/9
Winning Discussions: Begging the Question (Effective Pirating) 17/8
Winning Discussions – The Bandwagon Fallacy (Effective Pirating) 11/8
Effective Pirating: Winning Discussions – Tu Quoque 24/7
Effective Pirating: Winning Discussions – The Straw Man 17/7
Effective Pirating: Choose your Opponents Carefully 7/7

Featured image: CC BY-NC Tom

 

flattr this!

Kommentera! (by Andrew Reitemeyer at 2014-09-18 19:36:01)

Piratpartiets eftervalssnack

Det är en bit kvar på 2014, men supervalåret är till ända. Det betyder att det är dags för eftervalssnack och fundera på framtiden. Redan nu eftervalssnackas det friskt runt om på nätet och det är jättebra. Diskussioner ska inte bara ske på ett ställe. De ska ske där de uppstår naturligt. Det hindrar dock inte att man skapar möjligheter att lite mer strukturerat fånga upp de tankar som lyfts fram.

Efter EU-valet höll jag ganska låg profil i eftervalssnacket låg profil. Jag ville ge Piratpartiets medlemmar eget utrymme att ventilera sina åsikter utan att jag hängde över axeln. I efterhand har jag förstått att många önskat att jag deltagit mer i samtalen direkt efter valet, så det tänker jag göra den här gången. Mina egna initiala tankar om året och hur vi går vidare finns här, men jag vill veta vad du tänker och svarar gärna på frågor.

Prata med mig!

Fråga mig gärna om saker du känner att du vill ha svar på för att kunna eftervalssnacka och fundera på framtiden. Berätta om positiva och negativa saker som du upplevt under året. Använd kommentarsfältet här nedanför. Det är bra om många kan se dina frågor och läsa svaren. Om du absolut inte vill att någon ska se din fråga, så mejla mig eller till ledningen@piratpartiet.se. Jag kommer att svara så snabbt jag kan.

Detta händer också:

Lördagen den 18 oktober bjuder Piratpartiet och Ung Pirat gemensamt in till en AFK-träff i Uppsala. Där kommer det att finnas gott om utrymme att prata med andra pirater. Mer information kommer att mejlas ut den här veckan. Facebook-eventet finns här.

Runt om i landet planerar pirater lokala träffar där man tillsammans ska prata om bra och dåligt under året och smida planer för framtiden. Hojta till om du planerar något där du bor, så fyller jag på den här listan:

Stockholm – 24/9, 18:30. Götgatan 22 A. Facebook-event.
Härnösand – Fika varje torsdag 17:00. Waynes Coffee. Facebook-event.
Örebro – Fika varje torsdag 18:00-20:00. Café Deed, Järnvägsgatan 8. Facebook-event.
Lund – Eftervalssnack, 21/9, 15:00. Winstrupsgatan 1.

Ledningen ser gärna att ni sammanställer era tankar från dessa lokala möten och mejlar till ledningen@piratpartiet.se. De är till stor hjälp för oss. Vi kommer dessutom att överlämna alla sådana tankar till den utvärderingsgrupp som styrelsen med största sannolikhet kommer att utse på nästa styrelsemöte.

Vår webbmaster Björn Flintberg håller på uppdrag av ledningen att ta fram ett nytt forum som ska lanseras inom kort. Tanken är att vi där ska kunna samla en del av eftervalsdiskussionerna. Så snart det är uppe kommer Björn att skicka ut information till alla om det.

Höstens medlemsmöte drar igång måndagen den 6 oktober. Kallelsen kommer att skickas ut till alla medlemmar om några dagar. Delta i diskussionerna och omröstningarna. Alla medlemmar har en röst. Gör din hörd.

Styrelsen har tillsatt en valutvärderingsgrupp för EU-valet, och antingen får den i uppgift att också utvärdera höstvalet, eller också utses en ny grupp för det. Styrelsen har möte nästa helg, så information om det bör komma efter det.

annatroberg_stefanrhodin1mini

Fortsätt vara vara awesome, pirater!
Anna
————————
Anna Troberg
Partiledare

Kommentera! (by Anna Troberg at 2014-09-18 16:09:51)

Och sen då?

Först EU-val, sedan riksdagsval.
Nu när höstmörkret sänker sig över Sverige är det lätt att konstatera att båda gick åt h-vete.
 
Så vad gör vi nu? Somnar om? Laddar batterierna till 2018?
 
Intervallträning ger mest har jag hört, från såna som håller på med sport. Nu har vi snart vilat en vecka, ut och kör igen.
 
Som jag skrev i en kommentar till Henriks länkade artikel ovan, så är det politiska läget så instabilt att vi skulle kunna hoppas på nyval relativt snart.
 
Om vi fortsätter kampanja nu, framförallt genom att stoppa informationsblad direkt i folks brevlådor, så kanske vi åtminstone åstadkommer att folk vet att vi fortfarande finns och att vi ställer upp i valet.
 
Även förra valet kunde vi på flera orter se att i de områden där vi sprungit omkring och stoppat informationsfoldrar i folks brevlådor hade vi drygt fördubblat vårt resultat gentemot omkringliggande områden, så det är ett effektivt sätt att få ut information.
Just nu kommer vår information inte att drunkna i bruset från de andra partierna
 
Om vi en gång i månaden gör ett nytt informationsblad, (vikt A4) som vi fyller med information om allt elände som pågår (t.ex. klippt från live.piratpartiet.se) varvat med utdrag från politik..piratpartiet.se och liknande. Så kan man anordna ett par "brevinkaststoppar-events" under den månaden.
 
Det blir inte betungande mycket att göra, och vi får en ny kanal för att nå alla dem som inte ser vårt RSS-flöde, åtminstone en gång i månaden.
 
Samlar vi dessa informationsblad på ett och samma ställe, har vi sedan att ta av närhelst någon behöver fixa en snabb kampanj.
 
Mvh
/J-O
 

Tags: , , ,

För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas

Kommentera! (2014-09-18 06:57:08)

17 September 2014

Skottland mot självständighet? Fortfarande otroligt

Det är osannolikt att Skottland röstar ja till självständighet. I folkomröstningar brukar den konservativa sidan, den som bevarar det som är, alltid vinna enligt principen att man vet vad man har, men inte vad man får. Framtiden är - för människor som folkomröstar precis som för säkerhetstjänsten eller börsbolagen - osäker men nutiden är i alla fall något så när trygg.

Trots det har opinionsmätningarna visat stora framgångar för självständigshetsivrarna. I sista opinionsmätningen inför dagens omröstning är 5% obeslutade, 49% för självständighet, och 51% emot självständighet. Den engelska pressen har som vanligt varit bedrövlig. Personangreppen haglar, och skottarna har i omgångar utmålats som osnutna, snåla och idiotiska. George Monbiot skriver i The Guardian att om JA-sidan vinner, är det sannolikt just för att dagspressen betett sig illa.

Den kanske bästa rapporteringen står Quinn Norton på Medium för. Hon är på plats i Skottland och beskriver realpolitiken. Denna har också fångats av TT i ett Carl Bildt-citat:

Carl Bildt (M) som varnar för en ”balkanisering” av de brittiska öarna.

– Det skulle ta väldigt mycket tid och energi och förminska Storbritanniens inflytande i EU och globalt, förutom de ekonomiska svårigheter som det säkert kommer att leda till, säger Bildt till TT.

Som om att Storbritanniens inflytande - vilket i praktiken är Londons och Camerons inflytande - i EU är det som är viktigast för framtiden. Eller som att Cameron inte redan satte bort det när han förolämpade Jean-Claude Juncker. Frågan är också om en balkanisering är dålig - visst har Balkan fortfarande problem, men jag känner ingen från Balkan som inte är glad över både sitt egna land, och att det är fred nu och att det faktiskt går att samarbete som självständiga nationer eller att man skulle kunna bli en del av EU, precis som Kroatien.

För som Quinn Norton säger, har ju inte Skottland tänkt sig leva i ett isolationistiskt vakuum efteråt. De vill vara med i EU. De vill röra sig närmare de nordiska ländernas samarbete. De förväntar sig att kunna ha normala, fredliga relationer med andra stater, precis som europeiska stater har haft med varandra nu i över ett halvt sekel.

Jag förhåller mig positiv till skottsk självständighet, och hoppas att skottarna kommer våga satsa på det nya och spännande idag. Skottsk självständighet är inte bara ett prov för Skottland, utan för hela EU - går det att vara många och små och samarbeta för en bättre morgondag eller måste man ingå i något stort och dominerande för att få något sagt? Skottlands omröstning handlar precis lika mycket om att sätta Europeiska unionens förmåga att ta till vara på Europa som en kontinent för fredligt samarbete som det handlar om Londons inflytande över Edinburgh. Jag tror att det vore ett utomordenligt bra test för eurokraterna att få skriva ihop rätt dokument för att återintegrera Skottland i Unionen. Det här borde bli en återupplivning av tanken om Regionernas Europa, där den westfaliska nationalstaten spelar mindre roll och det fredliga samarbetet för en bättre värld får prioritet.

Kommentera! (2014-09-17 22:37:31)

Efter valrörelsens slut – tack för allt

Valrörelsen är slut. Som ansvarig för Piratpartiet i Linköping får jag konstaterade att medan det inte gick så bra som det var tänkt gick vi ordentligt framåt här, trots att PP gick back i i stort sett hela landet, och medan vi inte kom in i kommunfullmäktige hade vi verkligen platsen nära. Så efter att det är slut vill jag passa på att tacka alla.

Tack till alla otroliga aktivister – till Tobie, Hedda, Martin, Katarina, Magnus, Johannes, Rebecka, och många fler. Utan er hade det inte blivit något alls, vilket låter som en klyscha men som faktiskt stämmer.

Tack till alla valsedelsutbärare – utom de ovan även ett stort gäng som jag inte vet hur pass anonyma de vill vara. Utan er hade vi inte synts i vallokalerna, folk som gillat oss hade med stor sannolikhet helt struntat i att rösta på oss. Vi fick 99.7% distribution i Linköping, vilket är helt otroligt.

Tack till min familj och släkt som både röstat och i vissa fall kampanjat för mig för sina vänner, lånat ut diverse saker, skjutsat runt mig och gjort enorm skillnad. Mamma, pappa, Anders, mormor, morfar, farmor, och ett gäng till.

Tack till partiet centralt, som gett precis det stöd som vi behövt för valrörelsen. Tack till Torbjörn för att du tolererat sena kvällssamtal och snabbt stöd, tack till mlg och gänget för det otroliga jobbet med valsedlar och kampanjmaterial, tack till Anna och Leffe för ständigt stöd och tack till partistyrelsen och ledningen för att ni byggt upp det här under flera års hårt arbete.

Tack till Piratpartiets facebookgrupp med sitt ständiga stöd och de ständiga påminnelserna om att folk faktiskt bryr sig.

Tack till den hemliga skypegruppen och ni otroliga hjältar som spelat Europa Universalis IV med mig och snackat med mig när jag verkligen behövt det och trodde att jag skulle sprängas.

Tack till Jakob som tolererat att jag sprungit runt i lägenheten helstressad och dessutom varken städat eller diskat den senaste månaden.

Och sist men inte minst tack till Cécile som tolererat att ha alldeles för mycket kampanjmaterial i hela vårt sovrum.

Jag älskar er alla.

Anton

The post Efter valrörelsens slut – tack för allt appeared first on Anton Nordenfur (pp).

flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2014-09-17 21:56:27)

Nu kan den totala övervakningsstaten bli verklighet


Enligt media har amerikanska FBI:s nu teknik för ansiktsigenkänning klar att sjösätta. [ Newsweek» | ArsTechnica» | Gizmodo» ]

Detta är intressant på många sätt. Inte minst är ansiktsigenkänning en av nyckelkomponenterna i det EU-finansierade forskningsprojektet Indect.

Indect-projektet går ut på att koppla samman bland annat automatiserad kameraövervakning, analys av medborgarnas aktiviteter på nätet och en mängd olika dataregister. På så sätt hoppas man kunna förutse och därmed även stoppa sådant beteende som staten anser vara icke önskvärt.

Här talar vi inte längre om massövervakning som datalagring eller det NSA & FRA har avslöjats med att ägna sig åt. Nu handlar det om i princip total övervakning, där dagens massövervakning bara är en beståndsdel.

Vad som anses vara icke önskvärt beteende beror naturligtvis på vilka politiker (och byråkrater) som för tillfället råkar sitta vid makten.

Läs mer om Indect här: Wikipedia » | Indect»

Eller se filmen nedan.


[Direktlänk»]

Notera att detta inte är Science Fiction – utan ett projekt som utvecklas av EU, finansierat med dina skattepengar, just nu. Detta kan väldigt snart vara den verklighet vi är tvingade att leva i.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-09-17 19:47:00)

Anti-Piracy is Class Privilege

PyramidCapital

Diversity – Zacqary Adam Xeper: Internet monitoring, copyright monopolism, and other methods of stopping filesharing aren’t an industry defending itself from economic damage. They’re a concerted effort to deny access to culture, tools, and information to working-class people in industrialized nations, and everyone else in the rest of the world. And the worst part is, it reinforces itself by turning struggling artists against struggling fans.

The attitude that looks down on people who “just want free stuff” and “don’t want to pay for things” is one coming from great economic privilege. If you’re able to afford expensive software, or you have no problem accessing culture through hundreds of 99 cent downloads and multiple $8 per month subscription services, good for you. If you have access to the financial services needed to pay for these things, that’s fantastic. But billions of people around the world don’t. Billions of people who have access to the Internet — but not much else — can only get their culture, their information, or their tools from The Pirate Bay.

It is socioeconomic bigotry to look down on these people, and to decry what they do as evil piracy when they couldn’t do the so-called “right” thing if they tried.

It’s equally supremacist to look down on working-class and non-Western filesharers for not sucking it up and abstaining from downloading anything. Privileged people have this idea that because access to the latest Foo Fighters album isn’t something essential like food or water, you’re a deplorable, petty little thief if you go and “steal” it anyway. These “luxuries” of entertainment and joy are only for the rich, for the people fortunate enough to have access to credit cards, for people who live in a country deemed economically “important” enough for culture to be approved for distribution in their region.

It’s very easy to tell other people that they don’t need things when you’re fortunate enough to be able to have them.

If you think it’s so easy to survive without access to all the culture you want, when you want, try giving it up. Call your bank and have them freeze all of your accounts for a while, and don’t use anything you that you can’t buy with the amount of cash available to someone living on poverty wages. See what it’s like to live without your Netflix like that, even with the added privilege of knowing that you can terminate the experiment whenever you want.

The problem is even starker when you look at operating systems and creative software. These are tools of production, and under the copyright industry’s system of oppression, people who can afford these tools have a direct socioeconomic advantage over the people who can’t. The reason filesharing is branded as “piracy” is because it pokes a hole in that domination. It takes away the upper class’s stranglehold on producing culture, whether for the purpose of making money or simply having a voice.

Some economically disadvantaged people also consciously declare themselves pirates as a form of political protest — against intellectual property, a company’s business practices, or what have you. There are absolutely a minority of people in a position of economic privilege who also do this, who are able to afford the asking price of the things they download for free and fileshare purely for political reasons. If this political act offends your sensibilities — because it’s not “real” civil disobedience if you avoid consequences, and not a “real” boycott if you still get the product — that’s barely any less pearl-clutchingly pompous than spitting on people who fileshare out of necessity. But I want to reiterate, people who are both able to afford the copyright industry’s asking prices, and who also choose piracy as a form of protest, are a very small minority. The pirate who can pay and chooses not to is largely a strawman.

Perhaps there are people in a “gray area” — the ones who can’t afford Photoshop and certainly not Maya, but maybe it wouldn’t kill them to spend a few dollars on iTunes. I’d like to remind you that nobody has any right to judge how poor people handle their money. Nobody has any right to say somebody doesn’t qualify as “poor” because they own such luxuries as a refrigerator and an Xbox, or because they’re dependent on upper- or middle-class family members for a slightly more comfortable lifestyle than eating roach-infested ramen. By extension, nobody has any right to tell people that their filesharing is out of necessity or out of a political crusade. It can be one, or the other, or both. And it’s absolutely elitist to say that it’s illegitimate.

Nobody gets to decide who’s being poor correctly. Not rich people, not poor people. And the latter is equally a problem, when poor people moralize at other poor people for not respecting property rights enough. Just like how people of color can internalize racist narratives, LGBT people can internalize homophobia, and women can internalize patriarchy, you don’t have to be upper class to be classist. Anyone can buy into the bullshit of classism and perpetuate it, even though it’s against their own interests. And nobody internalizes copyright classism like starving artists.

On -isms
In case it’s not clear, the definition of “classism,” “sexism,” “racism,” etc. we’re using here is from social justice theory, i.e. a culture-wide system of domination by one group of people over another. It’s not a synonym for one individual having a prejudice. A poor person who hates rich people is not “reverse classist.” That’s a prejudiced poor person. But there’s no culturally-pervasive system that gives their prejudice any power.

Maybe you’re a struggling artist, writer, coder, or other creative person who has a hard time feeling sympathy for all the people who enjoy the fruits of your hard work and don’t give you anything in return. You know what? I am too. I published a book that nobody bought when I was 16, I had a failed Kickstarter when I was 21, and by 24 I’ve had empty donation boxes at more film screenings and presentations than I can count. This is not because people are mean, cruel, and callous. This is because everybody else is just as broke as I am.

When there’s not enough money to go around, only about 1% of artists ever get any of it. It doesn’t go to the best 1% of artists (and if you think it does, please read all three books in the Fifty Shades of Gray trilogy and then get back to me). It goes to the luckiest 1%. That’s just the way this screwed up world works.

We need to stop internalizing classism and believing that it is a crime to be poor, and that people without money don’t deserve nice things. It starts with refusing to believe that you, yourself, are financially struggling because it’s your own fault, that you’re not good enough, or that your situation is the result of anything besides an accident of what family you were born into. That’s what happens when we internalize bigotry: we hate ourselves just as much as the people like us.

So if we really care about the injustice towards struggling artists who can’t make any money from their hard work, let’s direct our rage at the people and institutions that are reinforcing economic inequality. Don’t take it out on the people who just want to distract themselves from how broke we all are with some free Game of Thrones.

Kommentera! (by Zacqary Adam Xeper at 2014-09-17 16:00:11)

[EFF] Proposed Anti-Terror Law in France Would Erode Civil Liberties

A proposed anti-terrorism law in France has freedom of expression advocates concerned.  The bill, as our friends at La Quadrature du Net frame it, “institutes a permanent state of emergency on the Internet,” providing for harsher penalties for incitement or “glorification” of terrorism conducted online.  Furthermore, the bill (in Article 9) allows for “the possibility for the administrative authority to require Internet service providers to block access to sites inciting or apologizing for terrorism” without distinguishing criteria or an authority to conduct the blocking. […]

https://www.eff.org/deeplinks/2014/09/proposed-anti-terror-law-france-wo...

(by neurone364 at 2014-09-17 09:59:47)

Övervakningsfrågorna: Vad händer nu?


Det finns inget stabilt underlag för en traditionell regeringsbildning. Vi kommer säkert att få en regering, förr eller senare. Men hur den kommer att se ut och hur det är tänkt att ros i hamn får framtiden utvisa. Men oaktat detta – så går det naturligtvis ändå att fatta beslut i riksdagen. Allt som krävs är att tillräckligt många är överens.

Vad innebär detta när det gäller övervakningsfrågorna?


Datalagringen:
Utredaren menar att den svenska datalagringen kan fortsätta, vilket går på tvärs med uppfattningen hos en lång rad tunga aktörer på området i EU. S&M vill fortsätta datalagra (och har egen majoritet i riksdagen.) Vilket även SD, KD, FP och kanske C vill. Samtidigt är frågan i sakta mak på väg mot rättssystemet och slutligen EU-domstolen. I snabbfilen finns internetoperatören Bahnhof som gått direkt till EU-Kommissionen för att få Sverige att upphöra med datalagringen.

EU-Kommissionen kan komma att handla snabbt. Eller inte. Men den är just nu vårt bästa hopp. För räkna inte med att MP kommer att stå fast vid sitt nej till datalagringen, när det skall förhandlas om ministerposter med sossarna.


FRA, NSA & Co:
En svag regering kan komma att innebära att FRA får längre koppel. Och S&M har ändå gjort upp om denna del av massövervakningen...

I dagsläget är det oklart vem som kommer att tvingas ta tag i de kniviga frågorna: FRA:s IT-attacker mot andra länder; FRA:s tillgång till NSA-databasen XKeyscore; det demokratiska mandatet och den lagliga grunden för detta.

Räkna inte med att dessa frågor kommer att få något svar på den politiska arenan under överskådlig tid. Just nu får vi förlita oss på medborgarrättslig aktivism och grävande journalistik för att få klarhet i vad som egentligen pågår.

Under tiden fortsätter den absurda farsen där det FRA vill göra blir "lagligt" bara för att den hemliga FRA-domstolen säger att det är "lagligt". En hemlig domstol som skapar eget legalt mandat i ett land med parlamentariskt kaos... Vad kan väl möjligen gå fel?


Men jag väljer ändå att se detta från den ljusa sidan. Medan politikerna gräver ner sig i annat måste vi som är emot massövervakning flytta fram våra positioner och stärka våra ställningar. När beslutsprocesserna väl kommer igång igen och när landet får en regering – då skall det vara vi som har bollen.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-09-17 09:07:00)

Om valresultat i Pirate Times

Jag skrev ihop en text om valresultatet (både för PP och i allmänhet) för Pirate Times:

Sunday was national, regional and local elections in Sweden. The preliminary results from the Swedish national election are public now with the rest still being counted. The Swedish Pirate Party did not manage to achieve their goal of more than 1% in the national election and to enter local parliaments throughout the country.

The Pirate Party was not listed in the preliminary results, but the group of “others” only amounted to total 0.9% of the results. The party did not manage well in local elections either. One of the most hopeful local areas, Linköping, the party reached a mere 1.1% (a slight improvement from 0.9% in 2010). As the final count for the national elections are finalized, the party is unlikely to reach beyond its 2010 result of 0.65% at national level.

“Pirates are a fantastic breed”, says party leader Anna Troberg in a statement. “We’ve never let a challenge stop us before, and we won’t do it now either. We’re needed now more than ever. Yesterday was a disappointment in many ways, but now we’ll continue working together to achieve the world we want in the future.”

Major Shift in the Swedish Government

The big news in the election results is the expected government shift from the centre-right Alliance, which has governed since 2006, to the left-wing led by the Social Democrats. The Swedish Prime Minister, Fredrik Reinfeldt (Moderat Party), announced his government’s resignation after hearing the election results, and also announced that he would leave his post as party leader in early 2015. Columnists are now fearing an unsure political situation, where the newly elected Prime Minister Stefan Löfvén (Social Democrats) is expected to have trouble forming a new government.

The anti-immigration far right party, Sweden Democrats, entered parliament in 2010 with 5.7% of the votes. In these elections they have managed to double their support and are now somewhere around 12.9%, thus effectively holding the swing vote in parliament. Both the centre-right Alliance and the left-wing parties have explicitly stated that they will not ask for their support.

The left-wing Feminist Initiative, which entered the European Parliament in May, did not reach the 4% threshold for the national election, but entered many local parliaments, including the capital Stockholm.

s

The preliminary results, with the 2010 results in grey. Left to right: Moderate Party, Centre Party, Liberal People’s Party, Christian Democrats, Social Democrats, Left Party, Green Party, Sweden Democrats, Feminist Iniative, others (including the Pirate Party). Picture from www.val.se, free to share.

 

“The Pirate Party Accepts the Challenge”

Pirate Party leader Anna Troberg focused on the Sweden Democrats’ increase in her statement the day after the election.

“Yesterday’s election has redrawn Sweden’s political map. 12.9% voted for a xenophobic party. Meanwhile the two parties in the riksdag [national parliament], who sometimes address privacy issues, are meeting difficulties. The Green Party lost votes and the Left Party is standing still. This new situation places a lot of demands on us. It is our challenge to use these four years to inform, debate, and act for a future where everyone is respected by the state and by their fellow citizens. The Pirate Party accepts the challenge.”

Featured image: Swedish pirates campaigning for the election, in the public domain.

The post Om valresultat i Pirate Times appeared first on Anton Nordenfur (pp).

flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2014-09-17 06:00:35)

Hur Piratpartiet kan förnya sig

Det här var en kommentar till mitt tidigare inlägg, men jag tycker att det är så viktigt, att det, något editerat, förtjänar ett eget blogg-inlägg:

Vi skall inte älta samma frågor som de gamla trötta partierna. I alla fall inte på samma sätt.

Vad vi kan göra är att “paketera” om flera av frågorna på vårt eget vis.

I stället för att prata om arbetslöshet pratar vi om arbetsbefrielse. Löneförhöjning ersätts av arbetstidsförkortning (3% motsvarar ju faktiskt en kvart om dagen).

I stället för att lova guld och gröna skogar på skattebetalarnas bekostnad,

så lovar vi att alltid undersöka om eventuella reformer tillför något positivt för skattebetalarna.

Gratis (skattefinansierat) bredband är till exempel något som jag är övertygad om att skattebetalarna skulle uppskatta. Skulle kosta någon hundralapp per år.

I stället för att vräka pengar över vägar och järnvägar borde vi satsa på sjötransporter.

Och så vidare…

Kommentera! (by Björn Felten at 2014-09-17 01:10:38)

16 September 2014

Upphovsrätt som verktyg för censur


Nybloggat på HAX.5July.org:


Om hur upphovsrätten används på helt andra juridiska områden, till exempel för att tysta kritiska röster och för att inskränka yttrandefriheten.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2014-09-16 21:28:00)

Arbetar politiker och partier för demokrati?

Tidigt på valdagen bekräftade Sveriges Radio för oss lyssnare än en gång det som Piratpartiet länge försökt göra väljarna uppmärksamma på – NSA:s intrång i Teknikföretagens databaser. Här berättas om Yahoo, som tvingats ge upp sitt försvar av kundernas integritet. ”De överklagade, men medan den rättsliga processen pågick, hotade regeringen företaget med böter på 1,7 miljoner om dagen om de inte följde domstolsbeslutet - då gjorde Yahoo det. Företaget förlorade överklagandet också, och domstolsbeslutet låg sedan till grund för USA:s regering och NSA att kräva att även andra teknikföretag skulle samarbeta.”

Ett beteende från statens sida, som vi känner igen från Justitieutskottets öppna utfrågning i juni 2014, vilken ingick som en del i regeringens utredning föranledd av EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet. När jag tänker på att Sverige nu riskerar att få Morgan Johansson (S) som ny Justitieminister efter Beatrice Ask (M) kan det knappast bli värre – ur askan i elden kan man verkligen säga. Vi kan bara hålla tummarna för att de av Löfven tilltänkta samarbetspartierna inser att de måste tillförsäkra sig inflytande i form av en samlingsregering med ett antal ministerposter, bland annat Justitieministerposten.

Det bräckliga demokratiska bygge, som politikerna lutar sig mot, vilket bland andra Nicklas Lundblad skriver om i SvD under rubriken Demokrati som skapar populism, talar verkligen för en rejäl omröring i de politiska grytorna. Många är de aktörer, som idag vet hur man arbetar för att pådyvla landets befolkning en utveckling, som de inte bett om, när röstandet vart fjärde år reducerats till en mekanism för konfliktlösning, där den med flest påhejare vinner.

Efter att ha sett en dokumentär om samernas kamp för att bevara renbetesnäringen i Nord-Norge väcktes min nyfikenhet: - Vilka intressen ligger bakom och vad har de för avsikter på kort och lång sikt. Eftersom Geologins dag sedan 2001 är ett årligt återkommande arrangemang för att hålla trycket för mineraler och dess utvinning uppe, föll min blick rätt snabbt på en annons i fredagens SvD att dagen skulle firas vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och vid Stora Vika Kalkbrott i Nynäshamn. I denna vecka dessutom vid Geovetenskapens Hus, Stockholms Universitet och en del andra skolor och lärosäten. Detta i samarbete med en rad olika aktörer med intresse att exploatera skyddsvärda naturområden och samernas renbetesland.

Geologins dag initierades av Nationalkommittén för geologi vid Vetenskapsakademien, till att börja med som ett projekt under ledning av SGU:s informatör. Dagen fann senare sin form i Föreningen för Geologins dag. Den föreningen hade från början som syfte att sprida information och kunskap om geologi till allmänheten, men från 2004 breddades detta syfte att mer aktivt vända sig till skolelever och lärare i Sverige. Genom ett nytt skolmaterial år 2008 fick föreningen tillträde till 350 klassrum runt om i landet och dagen firades detta år av drygt 15 000 elever. Samtidigt fastställdes att syftet med Geologins dag även skulle vara att förbättra kunskapen om och förståelsen för den samhällsnytta som utvinning och användning av geologiskt material innebär. I föreningens skolgrupp finns främst företrädare för Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU) men även Gruv- och Stenindustrin, Evolutionsmuseet och Upplandsstiftelsen. Statligt anställda kan således inom ramen för en ideell förening arbeta för att försvåra tillvaron för Sveriges urbefolkning. 

Om detta sägs inget när Skolverket under rubriken Geologin får liv på webben puffar för Geologins dag. På Sällskapet GeoNords hemsidakläddes det breddade syftet i en synnerligen vacker språkdräkt: ”Större kunskap och förståelse innebär en mer initierad debatt och bättre förutsättningar för en klok avvägning mellan nytta och uppoffring vad gäller framtida naturresursanvändning”Men detta kan möjligen bli en sanning om samernas organisationer och aktivister inom Naturskyddsföreningen på lika villkor kan tillföra undervisningen sina kunskaper och erfarenheter.

På Sametingets hemsida finns särskild information om Gruvor i Sápmi, som visar att samerna kämpar för sin och rennäringens överlevnad. Där hänvisas bl a till ett inlägg i Uppdrag Granskning den 17 september 2013. I oktober 2013 tillförde Näringsdepartementet till SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) 12 miljoner kronor 2014 – 2016 för ”att öka kunskapen om geologins roll och dess betydelse för tillväxt i alla delar av landet.” Tidigare skrev Magasinet Filter Gruvligt! om statens agerande.

I år bojkottades Jokkmokks marknad av konstnärer och artister sedan Jokkmokks kommun sagt Ja till ny gruvdrift, vilket SVT Kulturuppmärksammade. Även i Norge strider samerna för sina rättigheter vilket framgår av Naturvernforbundets hemsida Nog är det intressant att notera hur detta ordkrig förs på flera fronter mot samerna och deras näring; dels genom statliga tjänstemän verksamma inom Föreningen Geologins dag och dess skolgrupp och dels i den direkta konfrontationen mellan människor i avfolkningsbygder, där främst politikerna på alla nivåer ser en möjlighet att stärka kommunerna med hjälp av gruvetableringar. Allt utan några nämnvärda dubier om vad detta kan leda till på längre sikt.

Känner i nuläget viss tröst i att Naturskyddsföreningen vid sin senaste stämma beslutade att gruvfrågorna ska tillföras föreningens sakfrågor, även om föreningens hemsida ännu inte uppdaterats om den saken. En bra början kan vara att uppmärksamma Skolverket och landets lärare på behovet av kompletterande material i de fall de engagerar sig i Geologins dag.


Kommentera! (by Gun Svensson (noreply@blogger.com) at 2014-09-16 20:17:00)

Vägen framåt

Jag gjorde ett litet experiment i lördags. Jag skrev och drog ut 300 flygblad på min printer. De var svart-vita och tog upp 2 saker:

  • Att PP ville ge studenter möjlighet att köpa Västtrafiks Fritidskort på samma villkor som gymnasiestuderande.
  • Att vi ställde upp med unga människor i topp på våra valsedlar till kommun och landsting.
Sedan tog jag mig till Chalmers Studenthem och delade ut flygbladen i folks brevlådor. De räckte till lite mindre än halva studenthemmet. Folk bor tätt och det tog mig knappt 30 minuter från det jag började tills jag var klar. Mycket snabbare än vad jag hade räknat med.

Enligt det preliminära valresultatet fick vi 2,51% av kommunrösterna i distriktet där Chalmers Studenthem ligger. I Göteborgs andra riktigt stora studentdistrikt, Olofshöjd fick vi 1,1% av rösterna. Hade jag lagt flygblad i alla brevlådor borde vi ha nått över 5%.

Jag tror det finns flera lärdomar här. Den första är att det lönar sig att dela ut flygblad i brevlådor. Ofta mycket bättre än att stå på stan och försöka få folk att ta emot dem. Den andra är vikten av ett attraktivt och målinriktat budskap. Nu har jag tyvärr ingen kontrollgrupp som fick Piratpartiets generella flygblad i brevlådan, men jag är övertygad om att det inte hade givit alls samma starka gensvar. Den tredje lärdomen är att budskapet betyder mycket mer än förpackningen. Svart-vitt utan bilder duger när du har något bra att säga.

Det finns i princip två sätt att nå väljarna. Det ena är att arbeta genom media och det är det jag har lagt mest av min tid på under den gångna valkampanjen. Jag har lyckats få in 2 debattartiklar i tidningar och det har säkert givit ett antal röster. Hur många är väldigt svårt att avgöra. Det andra sättet är genom fotarbete i form av valstuga, affischering och flygbladsutdelning - dels på gator och torg, dels i brevlådor. Den stora fördelen med brevlådeutdelning är att man kan målgruppsanpassa budskapet och att man kan mäta resultatet.

För att lyckas med fotarbete krävs planering, pengar och personer. Planering i form av vilka budskap som ska skickas ut till vem och uppdelning av distrikt i distributionsorganisationen. Pengar går åt till att trycka flygbladen, men svart-vita upplagor kan göras mycket billigare än färg. Personer som gör jobbet kräver att man har många lokala aktivister, något som vi inte har just nu.

Ett valdistrikt omfattar normalt lite mer än 1000 personer. På ett studenthem täcks det ledigt av en person, medan det i ett villadistrikt kan krävas 3-4 personer för att man ska orka med.

För tillfället har vi ungefär lika många medlemmar som det finns valdistrikt. Till nästa val bör vi ha rekryterat så många människor att vi har en aktiv medlem som kan dela ut flygblad i varje valdistrikt i hela landet. Administration av detta bör skötas av lokala föreningar, med tekniskt stöd från partiet centralt.

Ska vi lyckas att skapa en organisation där medlemmarna gör fotarbete måste partiet centralt verkligen satsa på att bygga en organisation som gynnar den utvecklingen. Det innebär aktivt stöd och en aktiv dialog med lokalföreningarna.

Kommentera! (by jacob at 2014-09-16 20:04:54)

Två tankar om valresultatet

Det ligger en milt traumatisk stämning över landet så här efter valet. En vanlig fras som upprepas är "tretton procent", och förvåningen är enorm att denna procent blivit så hög som den är. Alla förvåningar efter förklaringar, och så även i det här fallet. What gives?

Jag vill i all stillsamhet föreslå två premisser att utgå ifrån i detta sökande. Dessa är som följer:
1. Väljare är i allmänhet mindre radikala än de partier de röstar på
2. Det är dumt att anamma sina motståndares verklighetsberättelse

Vilket är ett annat sätt att säga att folk vanligtvis inte håller med partier till 100%, men kan tänka sig att kompromissa med vissa saker för att försona sig med den övergripande tendensen med partiet i fråga. Sund skepsis är sund, och någonstans måste alla väljare försona sig med tanken att val handlar om det alternativ som är bättre än alternativen.

Vilket gör tanken om att 13% av befolkningen är fascister en smula missvisande. Att de röstat som de röstat är som det är, men det betyder inte att de håller med partiet till 100%. Det betyder bara att de tycker att det är bättre än alternativen.

Onekligen en inte helt bekväm tanke. Men siffran är som sagt som den är.

Vad vi inte vill göra är att falla i fällan att anamma motståndarnas världsbild. Det vill säga, vi vill inte utmåla landet så som bestående av 13% oföränderliga fascister vars livsmål är att återupprepa historien. Vi vill inte heller utmåla de resterande 87% som den goda majoriteten vars livsmål är att förhindra att den skadliga minoriteten får ett allt för starkt fotfäste i det goda men bräckliga samhället.

Det finns, för att uttrycka det milt, vissa likheter. Och det duger inte att bli fascister för att förhindra fascism - vi behöver inte bomba byn för att kunna rädda den.

Det ligger en milt traumatisk stämning över landet. Förklaringar sökes. Jag kan bara hoppas att vi söker dem på rätt ställe. För att anspela på ett annat uttryck: den fulle mannen letade efter sina nycklar under gatlampan, inte för att det var där nycklarna tappades, utan för att det är där ljuset är. -

Flattr this

Kommentera! (by Sargoth (noreply@blogger.com) at 2014-09-16 19:50:00)

Fildelningjakten trappas upp

Valrörelsen är över. Nu stämmer Svensk Filmindustri en hallänning på 10 000 000 kronor för fildelning.

Fildelningsjakten kommer att fortsätta trots att det har varit maktskifte i Sverige. Inom socialdemokratin finns det många som vill bekämpa teknikutvecklingen och vrida tillbaka klockan.

Miljöpartiet har tidigare argumenterat för att fildelning ska legaliseras, nu är det upp till bevis. Som ett regeringsparti har de makt att förändra.


Kommentera! (by Gustav at 2014-09-16 16:28:28)

Två män går in på en bar i Kamerun – en insikt om bröstmjölk

Två män gick in på en bar i Kamerun och beställde varsin Baileys. För detta tilltag fick de fem års fängelse. Varför? Tja, premissen är tydligen att det är allmänt känt att Baileys är en homodrink och i Kamerun slänger man homosexuella i fängelse. Det börjar som ett dåligt skämt, och slutar som en tragedi. Men, det finns fler bottnar här. Så, botten upp, folks.

Precis som alla andra förfäras jag av historien om de två Baileysdrickande männen i Kamerun. Tänk om min flickvän och jag inte skulle kunna gå ut och beställa varsin Budweiser och dricka direkt ur flaskan utan att riskera fem års fängelse? Det är gräsligt.

Det är viktigt att vi alla gör vad vi kan för att bekämpa homofobi runt om i världen. Och här hemma. Det finns ju tyvärr här med. Det är också därför jag för en tid sedan utformade ett enkelt homofobitest. Gör gärna det om du känner dig osäker på var du står i frågan.

Men, jag kom också plötsligt att tänka på den här gamla annonsen som jag fnissat gott åt många gånger …

baileys-milk-of-ireland-small-66973

Jag gillar BAILEYS.

Jag är FLATA.

Jag har en FLICKVÄN.

Jag har en IRLÄNDSK FLICKVÄN.

JAG ÄR VÄRVAD!

giphy (8)

ellen

Nåja, nu är det ju pretty darned AWESOME att vara flata, så jag är mycket nöjd med det hela. Men, det manar ju ändå verkligen till eftertanke om hur starkt reklam kan påverka oss människor. Speciellt så här i valtider när man varit omgiven av skamlös reklam var man än satt sin fot. Tänk om vem som började utnyttja reklam för sina egna syften. Hmmm …


Fantastiska mirakeldryck! Köp och drick!

baileys-mixed-case

(Glöm sedan inte att berätta vem som tipsade dig!)

Jag vill INTE missa min mikrovågsugn från huvudkontoret!

(Disclaimer: Låt bli spriten om du är under 18. ;-) )

Kommentera! (by Anna Troberg at 2014-09-16 16:00:51)

Piratpartiet (PPSE) Below 1% in Swedish Elections

2014-09-06 12.55.50

Sunday was national, regional and local elections in Sweden. The preliminary results from the Swedish national election are public now with the rest still being counted. The Swedish Pirate Party did not manage to achieve their goal of more than 1% in the national election and to enter local parliaments throughout the country.

The Pirate Party was not listed in the preliminary results, but the group of “others” only amounted to total 0.9% of the results. The party did not manage well in local elections either. One of the most hopeful local areas, Linköping, the party reached a mere 1.1% (a slight improvement from 0.9% in 2010). As the final count for the national elections are finalized, the party is unlikely to reach beyond its 2010 result of 0.65% at national level.

“Pirates are a fantastic breed”, says party leader Anna Troberg in a statement. “We’ve never let a challenge stop us before, and we won’t do it now either. We’re needed now more than ever. Yesterday was a disappointment in many ways, but now we’ll continue working together to achieve the world we want in the future.”

Major Shift in the Swedish Government

The big news in the election results is the expected government shift from the centre-right Alliance, which has governed since 2006, to the left-wing led by the Social Democrats. The Swedish Prime Minister, Fredrik Reinfeldt (Moderat Party), announced his government’s resignation after hearing the election results, and also announced that he would leave his post as party leader in early 2015. Columnists are now fearing an unsure political situation, where the newly elected Prime Minister Stefan Löfvén (Social Democrats) is expected to have trouble forming a new government.

The anti-immigration far right party, Sweden Democrats, entered parliament in 2010 with 5.7% of the votes. In these elections they have managed to double their support and are now somewhere around 12.9%, thus effectively holding the swing vote in parliament. Both the centre-right Alliance and the left-wing parties have explicitly stated that they will not ask for their support.

The left-wing Feminist Initiative, which entered the European Parliament in May, did not reach the 4% threshold for the national election, but entered many local parliaments, including the capital Stockholm.

s

The preliminary results, with the 2010 results in grey. Left to right: Moderate Party, Centre Party, Liberal People’s Party, Christian Democrats, Social Democrats, Left Party, Green Party, Sweden Democrats, Feminist Iniative, others (including the Pirate Party). Picture from www.val.se, free to share.

 

“The Pirate Party Accepts the Challenge”

Pirate Party leader Anna Troberg focused on the Sweden Democrats’ increase in her statement the day after the election.

“Yesterday’s election has redrawn Sweden’s political map. 12.9% voted for a xenophobic party. Meanwhile the two parties in the riksdag [national parliament], who sometimes address privacy issues, are meeting difficulties. The Green Party lost votes and the Left Party is standing still. This new situation places a lot of demands on us. It is our challenge to use these four years to inform, debate, and act for a future where everyone is respected by the state and by their fellow citizens. The Pirate Party accepts the challenge.”

Featured image: Swedish pirates campaigning for the election, in the public domain.

flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2014-09-16 09:20:13)

Det kan alltid bli värre

Det har funnits många bottennapp i svensk politik, åtminstone när det gäller integritetsfrågor och medborgarrätt.
 
Bodström, med sitt ministerstyre, lagstiftning beställd av mediaindustrin och sitt datalagringsdirektiv.
Reinfeldt med FRA-lagar och sitt förakt för medborgarna.
 
Beatrice Ask, ständigt denna Ask, listan över hennes grodor, klavertramp och dumma idéer är för lång att ta upp här.
 
Just när man försökt hitta en ljusglimt i eländet, genom att tänka sig att "vi blir ju i alla fall av med Reinfeldt", så är det dags att återigen sätta kaffet i vrångstrupen.
Tydligen finns det på förslag att allas vår Tant Gredelin skulle kunna bli ny partiledare för Moderaterna och därmed oppositionsledare.
 
Med vänlig hälsning
 
/J-O

Tags: , , ,

För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas

Kommentera! (2014-09-16 08:48:25)

15 September 2014

Hur dåligt gick egentligen valet för privatlivet?

Valet är över. Det blir en liten minoritetsregering i de rödgröna, med SD som vågmästare och tredje största parti. Hur kasst är det egentligen från ett privatlivsperspektiv?

Rent krasst är det här vad jag skulle kalla det sämsta valet i svensk historia när man ser på det från privatlivets sida. Partiet som får uteslutande mest makt i den nya regeringen kommer utan tvekan att bli Socialdemokraterna – partiet som med Thomas Bodström började arbeta på allvar på övervakningssamhället, som byggde upp FRA-lagen och som inte rört sig en tum trots massiva protester.

Miljöpartiet har varit ett av få partier som ställt sig emot övervakningssamhället, men landar på under 7% och minskar sitt inflytande. När de trycks ned av S kommer de sannolikt få en otroligt liten roll i dessa frågor, utan då kommer de snarare prioritera sina frågor kring miljö och kärnkraft, där Socialdemokraterna är mer öppna att släppa fram dem.

Vänsterpartiet, som också de ställt sig frågande till övervakningen, får i princip samma resultat som 2010. Efter beskedet att S inte släpper in dem i regeringen får de ännu mindre inflytande än trott, och deras roll i att stoppa övervakningssamhället är i stort sett helt bortkastad – den lilla roll de eventuellt får i budgetförhandlingar har V dessutom tydligt sagt att de kommer använda för att stoppa vinster i välfärden.

Med Sverigedemokraternas dubblering av 2010 års valresultat landar de på 12.9% och får en stark vågmästarroll. Både de rödgröna och Alliansen har klarlagt att de inte tänker samarbeta med dem, men till en viss grad kommer det att bli oundvikligt. Detta gäller speciellt i frågor som de stora partierna inte prioriterar eller där de är kraftigt oense, och där släpps SD fram skrämmande mycket. Med en växande sverigedemokratisk andel av riksdagen blir övervakningssamhället allt farligare. FRA har redan rätt att lagra information som sexuell läggning, etniskt ursprung och politisk anslutning, information som blir otroligt lockande att använda för ett parti med de extremt odemokratiska vibbar som SD har som grund. Vi har redan sett SD rösta för ökat massövervakning, och när Datalagringsdirektivet gick igenom ville de ha det ännu hårdare. Sker liknande omröstningar nu finns det en stor möjlighet att de kan få sin vilja igenom.

Och Alliansen då? Mja, Alliansens inflytande den här mandatperioden är knappast att räkna med. Möjligheten är att Löfven får så svårt att skapa en fungerande regering att det blir nyval, och då är det omöjligt att veta vilka som ökar och hur det blir. Annars blir deras enda chans att få med SD på sin sida – de har tydligt sagt att de inte tänker samarbeta, men SD har ändå röstat med dem i många frågor. Men Alliansens största parti är i alla fall ett tag till Moderaterna, som varit tydliga i sitt övervakningsvurmande, och inget av de andra allianspartierna har brytt sig speciellt mycket alls om frågan.

Så hur går det för privatlivet? Tja, i princip helt åt skogen.

The post Hur dåligt gick egentligen valet för privatlivet? appeared first on Anton Nordenfur (pp).

flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2014-09-15 18:26:36)

Action urgente : début de l'examen du projet de loi « terrorisme »

Le projet de loi « Terrorisme » de Bernard Cazeneuve commencera à être débattu aujourd'hui 15 septembre 2014 à partir de 17h pour être voté au terme de cinq séances, probablement jeudi.

Il est urgent de contacter vos députés pour les convaincre de ne pas voter ce projet de loi inefficace et liberticide, ou au minimum de voter ces amendements qui réduisent la nocivité des mesures programmées par le gouvernementaux :

  • Article 1 : amendement 32 ;
  • Article 4 : amendement 141, à défaut amendements 132 – 36 ;
  • Article 5 : amendement 74 – 34 ;
  • Article 9 : amendements 123-130 ;
  • Article 10 : amendements 97-129 ;
  • Article 12 : amendements 98-128 ;
  • Article 15 : amendements 124-127 ;
  • Article 15bis : amendement 105 ;

Pour permettre aux citoyens de se mobiliser, La Quadrature du Net met à leur disposition :

« Nous appelons les citoyens à la vigilance et à l'action : le ministère de l'Intérieur met beaucoup d'efforts pour occuper médiatiquement l'espace et répéter à l'envi que ce projet de loi réglera les problèmes de radicalisation djihadiste sans toucher à nos libertés individuelles. Nous savons que cela est faux, que le projet de loi terrorisme est inefficace sur la forme et dangereux sur le fond. Appelez vos députés, écrivez-leur un email, expliquez-leur le fond de ce projet de loi. C'est le moment de montrer à vos députés qu'ils doivent défendre nos libertés avant tout ! » déclare Adrienne Charmet, coordinatrice des campagnes de La Quadrature du Net.

(by neurone130 at 2014-09-15 12:12:00)

Piratpartiet

Valet är över. Det gör det möjligt att prata fritt om vad man känner inom partiet. Det finns inte längre någon risk att anklagas för att ha påverkat partiets valresultat. För er som är inblandade i partiet och inte känner att ni vi ha något kritik redan nu, vill jag bara säga att jag kommer vara hård i orden, läs inte om ni inte känner att ni klarar av det.



Piratpartiet har problem. Stora problem. Naturligtvis hoppas jag på en förändring, men likt Amelia så känner jag att det känns ganska hopplöst. Problemen är väldigt stora.

Jag har i princip inte varit aktiv sedan EU-valet. Tanken var att kampanja lokalt, där Anders, Simon, m fl har gjort ett mycket bra arbete under riksdagsvalet, men för min del har knappt blivit det heller. Jag har hjälpt till under valdagen med valsedlarna, för jag anser att valsystemet med alla lösa valsedlar är ruttet och det måste blir enklare att rösta vad man vill. Orsaken att jag inte varit aktiv är att det har varit bortkastad tid. Det här valet har varit ett fullständigt dött lopp och resultatet kunde inte blivit något annat än det blev. Lokalt kampanjarbete syns och gör skillnad, kanske 50-100 procent mot riksdagsresultatet i bästa fall, men det kan inte göra så stor skillnad som behövs utan en kampanj från partiets sida. Lokalt har man haft en ganska god kampanjbudget, men man har varit helt ensam i att föra fram politiken. Det räcker inte.

När jag gick med i partiet så var det för upphovsrättsfrågan och till viss del massövervakningen. Det här är politiska frågor som jag brinner för och vill vara med och medverka till förändring. Men idag driver inte partiet dessa frågor. De finns med i programmet, men drivs lika passivt som i flertalet andra partier. Istället har man blivit partiet som verkar vilja att i princip allt ska vara tillåtet i samhället. I mina ögon har partiet gjort en kraftig gir åt höger. För mig som i grunden är socialliberal är detta väldigt obekvämt, och jag kan personligen inte längre stå för partiets politik. För partiets räkning anser jag detta också vara ett svek mot partiets väljare, som likt jag själv till stor del är socialliberala.

Piratparitet har ingen riktning. Det finns inga ambitioner, och viljan att påverka politiskt har sedan länge försvunnit från partiets ledning. Man tog inte fighten mot Rätighetsalliansen, och det var ett stort misstag. Man stod inte upp för partiets politik. Partiet årsmöten som hålls på internet fungerar dåligt, och har gjort det sedan partiets start. De är dåligt besökta och ett fåtal tar beslut i partiets namn. Det behövs riktiga möten. Det behövs att folk får visa upp sig så de som ska ta beslut vet vad de röstar för och vilka som väljs på valbara platser.

Det behövs enkla frågor som folk förstår, och det behövs en strategi för att föra fram dessa frågor till folket. Just nu saknas både och. Ledningen saknar visioner för partiet, och släpper inte längre fram lokala initiativ i partiet utan de förblir lokala initiativ. Det är så extremt mycket prestige inblandat i ledningens arbete. Man anser sig helt ofelaktig och kan inte acceptera påståenden om brister. Man släpper inte in folk som kan göra ett bättre arbete, och man är mycket dålig på att hantera intern kritik. Kritik hanteras så dåligt att den till och med förnekas. Man anser sig internt inom ledningen väldigt viktig, och släpper ogärna fram andra medlemmar i media, men åstadkommer själv väldigt lite för partiet.

I Fi har man inga anställda, utan hela budgeten sätts på att kampanja för partiet. Det här är ett fullständigt vettigt beslut. I Piratpartiet har istället stora delar av budgeten gått ut i lön. Höga löner har gått till partiledningen, m fl. Det jag ser är ett parti där vissa avlönade personer har setat och spelar datorspel på betald arbetstid, med en arbetsmoral som är nästan noll. Pengarna går inte dit de borde, utan hamnar istället i löner. Under Almedalen var partiledningens deltagande viktigt, inklusive, får man anta, deras löneförmåner i form av betald resa, boende, mat, etc. Kampanjandet lös i dess frånvaro. Pengarna gick istället i deras eget engagemang. Det här är pengar som till viss del kommer från privata donationer och det är fullständigt respektlöst. Det här är ett stort kulturellt problem som finns i stora delar av partiet, har funnits länge och det är mycket dåligt för partiet.

Men, det värsta med Piratpartiet som det ser ut idag är kanske trott allt den politiska låsning som man har åstadkommit. Genom att ledningen aktivt går ut och kritiserat i princip alla som nämner partiets kärnfrågor med en översittarstrategi medverkar man aktivt till att tysta debatten. Ingen vågar lägra yttra sig i partiets kärnfrågor. Piratpartiet som det ser ut idag, är till och med kontraproduktivt.

Jag försöker vara noga med att inte kritisera enskillda personer, vilket jag vill poängtera väldigt tydligt. Det mesta av de problemen som finns i pp är baserade på kulturella problem och inte enskillda personer, sedan är det så att folk har bidragit mer eller mindre till denna kulturen. Det är den här ruttna kulturen i partiet som måste göras upp med, och den enda lösningen är att byta ut ledning och styrelse till HELT NYTT folk. Detta skulle helst ha gjorts för länge sedan.

Så länge jag inte ser någon förändring på de här punkterna kommer jag få mycket svårt att engagera mig i Piratpartiet.


Förtydligande:

När jag skriver att vissa anställda spelar spel om dagarna så är det inte personal som är anställda direkt av pp jag syftar på, dvs ledning, utan folk som arbetat för pp betalda på annat vis, samt inte längre gör det idag i och med valförlusten under våren. Där kunde jag kanske ha preciserat ordet "vissa" lite tydligare. Exemplet tog jag upp för att jag vill kritisera att jag upplever att produktiviteten inom partiet är väldigt låg, även om det tycks vara en känslig anklagelse. Ledningen anser dock att de arbetar minst 8h om dagen, vilket jag inte vet hur det ligger till med i praktiken. Dock, var kampanjandet inför valet på nationell nivå väldigt tunt. Jag anser också att löner prioriteras ofördelaktigt högt framför kampanjarbete. Partiledaren för tydlighetens skull en lön på 42 000 kr/mån och en 6 mån anställning från partiets kassa (inkl. arbetsgivaravgift på c:a 30% extra). Övriga två anställda har mer normal lön som delvis är statligt subventionerad.

Kommentera! (by Mattias (noreply@blogger.com) at 2014-09-15 11:05:00)

Eftervalsanalys

Nu är det s.k. supervalåret över och det är dags att fundera på vad Piratpartiet gjort och borde ha gjort. Det kommer att bli långt, och antagligen bara intressant för de som är aktiva i partiet på olika sätt, men väljer att lägga det på bloggen då detta är mitt personliga perspektiv. Det finns andra som redan lagt ut funderingar, Henrik, Marcus och Torbjörn, till exempelvis, som jag rekommenderar att ni kikar in på vid tillfälle och tar med i era fortsatta funderingar, samt missa inte Anna Troberg som beskriver lite om vad som planerats framöver.

Sammanfattningsvis: Jag upplever att Piratpartiet lider av ett kroniskt dåligt självförtroende. Vi ifrågasätter allt vi gör kollektivt, tvivlar på våra utspel, tvivlar på varandra. Kanske är det helt naturligt att det är så, gudarna ska veta att vi inte får den uppmärksamhet vi emellanåt önskar och respekt som vi nästan alltid förtjänar. De nedsättande kommentarerna om Piratpartiet och dess politik (vare sig det handlar om dess breddning, eller dess varumärke som fastnat i “fildelning”) kostar på. Eftersom det är människor som kampanjar och aktiverar sig så är det ofrånkomligt att man påverkas av detta.

Det räcker inte att säga “strunta i det”, även om jag ibland hemfaller åt det. Det behövs något mer, en känsla att luta sig mot, en förvissning – kanske rent av en trygghet, som emellanåt saknas. Ett exempel på det är önskemålen om att vi skulle ta ut svängarna lite mer i valrörelsen till riksdagsvalet, gärna provocera. Det fanns en oerhörd konsensus kring det. Men nästan alla fall av provokationer bemöttes internt (så långt det nu går att se det som internt, men mer om det sen) med rädsla och osäkerhet. Att det inte var okej. Pirater vill vara schyssta – hederliga – generellt sett, och inte hemfalla åt något som kan ses som manipulation, vilket är en fin egenskap, men som ibland begränsar åt fel håll.

Saker som jag föreslår att vi gör/förändrar (bakgrund förklaras lite mer i detalj nedanför):

  • Fortbildning i vår politik.
  • Skapa en trygg plattform för internt arbete.
  • Jobba medvetet med vårt varumärke.
  • Se över ansvar och rollfördelning.
  • Gamifikation.

Styrelsen: Styrelsen har som jag ser det varit i princip osynliga under valrörelsen. Trots att en EU-kandidat och f.d. MEP gick ut med ett öppet brev där styrelsen implicit kritiserades, med saker som jag förstår varit osanning, gick den aldrig ut med ett offentligt yttrande av något slag. Brevet EU-kandidaten skrev, låg kvar obesvarad över hela sommaren, och sånär som på ett par styrelseledamöter som gjorde ett flertal försök att berätta hur saker låg till egentligen, och länkade till både beslut och handlingar, så var den skada som uppstod där och då irreparabel. Sånt sprider oro inom organisationen. Vem ska man tro på? Vad är det som händer? Vem är det som överdriver alternativt luras? Bara där hade styrelsen kunnat gjort skillnad genom att helt enkelt existera och visa att den finns, har tagit beslut som de både kan stå för och förklara.

Själva händelsen i sig illustrerar ett problem som genomsyrar organisationen, och det är att de som gör saker är ganska utelämnade till sig själva och andras godtycke. Att bli ombedd av styrelsen att göra något för partiets räkning, leder till att man står helt ensam och utan stöd när saker och ting går snett. Eller bara uppfattas gå snett. Styrelsen behöver här bli bättre på att förvalta de människor som arbetar – oftast gratis – för partiet. De måste ta smällarna när eller om de uppstår, enskilda individer som får springa gatlopp skapar inte en särskilt trevlig bild av partiet, så ansvaret behöver i större utsträckning vara tydligare.

Här är till och med jag osäker på var styrelse slutar och ledning börjar, som ändå varit med ett tag i partiet. Och är väl ytterligare en illustration över hur mycket det är som landar på individbas istället för nån slags ansvarsbas. Vi gör alla saker som individer, jobbar, fixar och donar, men när är man volontär och när är man ansvarig för något? Vilken typ av ansvarsutkrävande kan man förutsätta, när ett beslut är taget på ett medlemsmöte, vem är det som ska justera de felaktigheter och det finlir som måste till mellan varven? Det blir ett vevande åt alla möjliga håll och kanter, helt enkelt, och det är nästan alltid enskilda individer som får bära ansvaret för att försöka lösa situationer. Ledningen har varit väldigt aktiva i att försöka skydda individer från att få för mycket kritik som drabbade inte riktigt kunnat rå för, men det har då även skapat en situation av att ledningen framstått vara “mot” andra i organisationen som känt sig engagerade och haft synpunkter.

Jag skulle vilja se en kraftansträngning som går ut på nån form av “teambuilding”. Där vi helt enkelt får lära oss om varandras kompetenser och att vi kan lita på att folk vet vad de gör, även om vi på individnivå inte alltid förstår eller vet hur det behöver genomföras.

Riksdagskandidaterna: Här vet jag inte vad som hänt, men jag tänker att det kanske också är ytterligare ett exempel på att var och en ska klara sig själv. Men jag uppfattade bara att några få faktiskt kampanjade inför riksdagsvalet. Flera profilerade namn högt upp på listan syntes inte till alls. Det skapade i sig en situation, som jag ser det, som signalerar att man inte skulle kampanja även om det möjligen var oförskyllt eller handlade om bristande upplockande av bollar av organisationen i stort. De syntes helt enkelt inte till, och när några syntes till så var det inte sällan för att kritisera partiet internt, och inte mer.

Jag hade förväntat mig flera personvalskampanjer, flera politiska utspel från talespersoner och riksdagskandidater, men det saknades helt. Jag vet inte om de extra kampanjresurserna kandidater och talespersoner hade kunnat innebära, hade förändrat valresultet – jag gissar att just det hänger alldeles för mycket på saker bortom vår kontroll. Men jag har flera gånger kommit på mig själv att undra om saker inte hade kunnat varit lite bättre i vår räckvidd, hade kandidaterna gjort någon form av kraftansträngning att synas och bedriva PP-politik.

Kampanjen: Jag volonterade att ta fram kampanjen både till EU-valrörelsen och till riksdagen. EU-kampanjen styrde EU-kandidaterna över själva, då deras mandat i stort var autonoma. Detta skapade en situation av där jag kanske hade synpunkter på valstrategier, men egentligen inte hade något att “säga till om”. Varför det var så, kan jag inte riktigt svara på. Jag tänker att det antagligen är ytterligare ett exempel på “var och en får klara sig själv” i partikulturen. Vid detta tillfälle var det EU-meparna själva, som la upp sina strategier, valrörelsebudskap och sitt arbete. För riksdagskampanjen var det en något annan situation, där blev jag ombedd av ledningen att ta fram ett fullödigt material, och jag bedrev research och intervjuade flera om vad de upplevde skulle finnas med och hade lite mer att säga till om.

Det framkom några saker – vikten av att lyfta vår breddning, vara lite mer provocerande, visa att vi är ett framtids- och teknikpositivt alternativ. Det fanns några andra saker att ta hänsyn till: satsningen på kommun- och landstingsval som skulle bedrivas lokalt, och att inte begränsa deras utrymme att få “skina”. Där, återigen, var tanken att regionerna skulle “klara sig själva”, med det uttalade att jag hjälpte dem att göra det, vilket jag fått intryck av fungerat ganska bra, med något undantag.

För den centrala kampanjen hade jag egentligen tänkt att hålla workshops över sommaren, där jag tänkt presentera kampanjen, hjälpa människor att ta fram kampanjer baserat på den grafiska look jag skapat och hjälpa till med idéer och fila på argumenten. Detta blev det ingenting av, och såvitt jag förstår det, handlar det nästan uteslutande om att innan folk ens hade fått se kampanjen så gick några ut och förklarade att de under inga omständigheter tänkte befatta sig med kampanjen då den innehöll katter. Detta skedde inom loppet av ett par dagar, och mina mail som gick ut via ledningen till föreningarna förblev obesvarade.

Någon enstaka kontaktade mig privat, men något hade gjort att det kändes obehagligt för folk i största allmänhet att “våga tro på att kampanjen skulle kunna fungera”. Med tanke på hur många gånger jag delat ut material som verkligen inte tilltalat mitt estetiska sinne, var det för mig en ny grej att man faktiskt, att profilerade piratpartister kunde tänka sig att använda sig av så ytliga argument för att “vägra delta i kampanjrörelsen” och jag erkänner att jag var helt oförberedd. Kritik hade jag förväntat mig, total vägran att acceptera materialet hade jag inte förväntat mig.

Detta skapade självklart ringar på vattnet. Osäkerheten var enorm. Signalen som skickades ut alldeles för ofta var att inte lita på organisationen, lita på varandra, och det är en enormt svår grej att tackla. Det uppföljande arbetet som jag hade planerat – att informera om och utbilda kring hur det kunde användas – föll, för plötsligt var kampanjarbete för Piratpartiet kontroversiellt. Jag är osäker på vad jag som individ skulle kunna ha gjort för att förändra detta. Och, som sagt, det finns egentligen inte något i organisationen som underlättar för att hitta lösningar för den typen av kommunikativt avbrott och även nu var styrelsen som entitet tyst.

Semestrar inleddes, sen smög några igång kampanjandet, och de sista två veckorna har den använts frekvent, vissa har till och med uttryckt ett visst “trots” mot kritikerna av kampanjen, vilket är en ganska spejsig situation inom ett parti, där vi nånstans för rätt länge sen snackat om “klart skepp” i såna här situationer. Jag hade till en början ingen möjlighet att bemöta kritiken, eller informera om hur den var tänkt att användas, då det mesta skedde på en plattform jag inte hade tillgång till. Facebook. Det har jag förstått lett till situationer jag nämnde ovanför, där aktivister upplevt sig illa behandlade av ledningen, vars motivation varit att försvara mig och de som varit involverade i att ta fram materialet.

Kommunikationsplattformar: Vilket föranleder en liten analys om det problemet i sig. Det blandas väljare, volontärer och partiledningssnack om vartannat. Det som sägs i syfte att informera volontärer och aktivister är inte alls säkert är vad som ska höras av väljare. Det som handlar om att opinionsbilda internt för att förändra Piratpartiets arbete, likaså. Utveckling av politik och ifrågasättande om varför vi inte har den eller den frågeställningen är såklart viktigt, men fick företräde för viktiga diskussioner om hur volontärer och aktivister bäst skulle kunna jobba, och dra nytta av varandras lärdomar.

Över huvud taget är det en soppa, kort sagt, för vem det kommuniceras med eller för, och i vilket syfte. Varför existerar forumet, vem är det till för, vad är den tänkt att fylla för syfte? Ingen vet, den liksom bara simmar runt där, och finns man inte där är man “utanför”. Där har människor vars uppenbara syfte varit att störa i valkampanjen suttit. Där har människor befunnit sig som inte är mer än nyfikna väljare. Där har människor befunnit sig som haft behov av daglig kontakt med resterande organisation för att lägga upp arbetet med att nå ut till väljare. Där har det grälats om ovidkommande saker, och där har människor ruttnat för sista gången på kraftuttryck som bara existerar på sociala medier för att det är så svårt att nå ut i bruset.

Facebookgruppen har i sig stulit oerhört mycket energi, och då flera volontärer och aktivister som varit runt och jobbat och helt enkelt skitit i det forumet, så har inte exempelvis ledningen haft den lyxen. Det förutsätts att de ska sitta där och besvara frågeställningar, finnas tillgängliga, och om svar dröjt några timmar har till och med det skapat oro och spekulationer. Det har varit en ohållbar situation där flera aktiva och viktiga nyckelpersoner suttit gisslan i diskussioner som från början aldrig var tänkta att vara lösningsorienterade.

Jag skulle gärna se att Facebookgruppen skrotas helt, men det kommer då garanterat leda till att vi tappar mycket av den levande diskussion som pågår. Ett externt forum där saker kan arkiveras, sökas i, och där inte minst frågeställningar inte börjas om hela tiden för att man kan läsa “bakåt” på ett sätt som inte fb klarar av exempelvis, kommer att göra att några få kommer att dominera samtalet helt, då de flesta vill ha sina egna flöden. Bekvämligheten, att bli pingade i sin app, är av stort värde för de flesta av oss och ska inte underskattas. Det kommer att kräva ett enträget arbete, att motivera människor att delta på en extern plattform, och hade inte varit görbart under ett valår. Det kan därför vara av värde även att fundera på hur man lyfter communityaspekten på själva facebooksidan för partiet, i den viktiga dialogen med andra än “varandra”.

Politiken: Vi har som parti lagt ribban ganska högt i vårt breddningsarbete. Den är per definition inte lätt att kommunicera kring av den anledningen. Det går, men det måste vi hjälpas åt med. För att kunna hjälpa till med annat än “varför skiter vi inte i den politiken” för att man inte är insatt eller ser kopplingen till Piratpartiets kärnfrågor, så behöver folk få möjlighet att vara lite mer insatta i frågeställningar. Det kan vi försöka hjälpa till med lite mer, som jag ser det. Jag la märke till hur lite jag själv visste, när det var dags att besvara frågor från väljare och det kan kanske vara värdefullt att vi nån gång om året har “politik-workshops” eller så, där vi provar argumenten och känner efter om något är dåligt eller bra. (I ett sådant sammanhang kan vi dessutom hitta människor som kan bli talespersoner i olika ämnen?)

Vi behöver känna oss trygga i vår politik och kunna vara stolta över den. Det är vi själva som satt den (även om nu det låga antalet medlemmar på medlemsmötena är en nivå här som behöver finnas med i funderingarna). Det går helt enkelt inte an att partirepresentanter börjar på en valplattform som vår fbsida, exempelvis, debattera med andra partister om huruvida det är en bra eller dålig politik, mitt under brinnande valrörelse. Många gånger för att man inte förstått vad politiken handlar om, eller blivit missinformerad av de som har ett intresse av att se oss misslyckas, som haft fri tillgång till oss.

HBTQ-politiken är ett utmärkt exempel på detta. Det satt alltså partiofficiella som på fullaste allvar tyckte att vi “pratade för mycket HBTQ”. Ingen som helst stolthet för att ha blivit utsedda av RFSL som det parti med den bästa politiken för det. Ingen tanke på att just den frågan gav oss uppmärksamhet och inbjudningar att delta i debatter. En del tycktes tro att eftersom vi har bra politik där, så innebär det att vi inte kan ha bra politik på andra områden. Det är en helt bisarr slutsats, och den sortens tunnelseende går helt enkelt bort i en valrörelse, som jag ser det.

Kommunikation: Partirepresentanter behöver stöd i hur man skiljer på intern opinionsbildning, och extern representation för partiet. Jag kan inte nog trycka på hur viktigt detta är – kunskapen om att veta vem man pratar med, och var, och på vilka sätt är helt enkelt superviktig. Konsten att lyssna och respektera andra innebär dessutom inte att man måste anse sig själv vara kass, om någon har kritik som grundinställning när de pratar med en. Vi bör vara trygga med vår politik, trygga nog att acceptera att andra tycker annorlunda, och att det är det som gör att vi faktiskt är ett parti: vi skapar ett alternativ.

I detta innebär tolerans när någon gör fel, internt, men kraft att externt be om ursäkt för felaktigheter utan att för den sakens skull späka våra ryggar blodiga. På fb lades det upp en valsida för rätt länge sedan, där man mörkade att avsändaren egentligen var “pirat”. Personerna bakom fick ganska mycket kritik för det, men jag måste slänga in en liten propå om att det faktiskt inte var så jätteallvarligt. Det var omdömeslöst, men det stora problemet här var inte själva idén, utan det var genomförandet. Om man kommer ihåg att man pratar till väljare, de som vi vill ska känna förtroende för oss, kunde man gott och väl använt sig av idén. Istället för att “tjohej, nu blev du allt förvånad va” så hade man kunnat prata om hur viktigt det är med källkontroll, hur manipulerade vi ofta är, och hur viktigt det är vad som händer online, osv. Det var alltså inte något fel på idén, stress, kortsiktighet och allmänt “dumt som händer ibland” gjorde att det landade fel.

Det enda som egentligen skapar röster för ett parti är mötet. Det är det absolut viktigaste verktyget, att prata med människor, att vara en representant – en trygg punkt i det politiska landskapet att navigera efter. Vi behöver som parti skapa uppmärksamhet, och då behöver man fundera på vad som kan skaka om tillräckligt i bruset, utan att skapa fiender av de vars stöd vi vill ha. Det är en tämligen slak lina att balansera på, men det är något som måste göras. Det mänskliga mötet är A och O och där känner i alla fall jag att vi behöver lite hjälp mellan varven. Och det ska man inte behöva vara rädd för att be om, ej heller ska man behöva vara rädd för att göra fel.

Gamifikation: Igår under kvällen pratades det en del på valvakan (såklart) om vad man skulle vilja se mer av. Vi konstaterade alla hur fantastiskt arbetet genomförts med valsedlarna, exempelvis. Och hur det tilltalar en viss typ av människor som verkligen går igång på att “checka av listor” och göra något handfast. Detta är en bit bort ifrån att stå och “sälja politik” det är att jobba mot ett mål, och kunna säga “det här och det här har jag gjort”, inför sig själv och andra. Där skulle man kunna tänka sig att dra igång ett system som funkat som valsedelsbokningen; där människor kan boka olika postnummeradresser och lägga ut material i brevlådor, exempelvis. Där man kan låsa upp achievements på olika sätt. Det är en idé som tilltalar mig. För så insnöad som jag själv är på kommunikation, är detta verkligen också guld värt och får inte glömmas bort.

I det stora hela behöver vi hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Det är oerhört viktigt med medmänsklig aktivistvård, det är superviktigt med bra och kunskapsbaserade strategier (kunskap som ställs mot resurser som finns och är tillgängliga), det är superkul och viktigt med utveckling av vår politik, och de stundtals jätteintressanta diskussionerna om vad som är kärnfrågor och vad som är helt utanför det. Vi behöver lite storytelling som jag vet att någon sitter och filar på på sin kammare, vi behöver känna vår plats i vad som är pirat och vad som är samhällsengagemang. Vi behöver ledarskap och ta reda på vad det innebär för oss. Vi behöver fundera på vart vi är på väg, och vart vi varit. Vi behöver allt det där, och vi behöver förstå att inget nödvändigtvis utesluter det andra. Vad som behövs är nån slags ordning så att det slipper drunkna i ett brus som leder till ingenting alls.

Jag tror att mycket börjar och slutar i styrelsen. Vissa saker kanske faller på plats i och med att det blir en tydlig roll- och ansvarsfördelning, som alla kan relatera till. Där kan också ett fokuserat grundarbete läggas inför en medveten varumärkesplattform läggas. För ett varumärke är mer än en logga – det är sättet vi behandlar varandra på, sättet vi behandlar andra på, vad vi har för värdegrund och hur transparenta vi är exempelvis. Alla såna där saker som liksom “får sköta sig själva” nu, och som behöver fångas upp och få ett helhetsgrepp.

Nåväl, några av mina tankar i alla fall.

flattr this!

Kommentera! (by emma at 2014-09-15 10:06:06)


Piratpartiet