29 September 2016

Illussionen om värnplikten


Frågan om återinförd värnplikt diskuteras just nu.

Det tycks finnas något slags allmän opinion som menar att det vore bra: Ungdomen skall få lära sig veta hut, hantera vapen (hmmm) och komma ut i friska luften. Samhällsgemenskapen skall stärkas och alla skall få lära sig att gå i takt. Ärtsoppa och bivack.

Detta är ett hjärnspöke. Det handlar inte om alla ungdomar. Försvaret varken behöver, vill ha eller kan hantera hundratusentals värnpliktiga.

Vad det är fråga om är en allmän mönstring (där alla ungdomar skall mätas, vägas och bedömas). Sedan kommer några enstaka tusen att tas ut till militär utbildning.

Det är tänkt att omfatta de mest motiverade, intresserade och förhoppningsvis även lämpade. Men rimligen borde man kunna värva många av dem ändå, utan någon pliktlag – om man anstränger sig lite mer.

Vad det handlar om är att med tvång stjäla något år från vissa ungdomar, men inte de flesta. Vilket är ytterst orättvist. Man kan inte ha en samhällelig skyldighet som bara gäller vissa. Rättigheter och skyldigheter visavi staten skall gälla lika för alla.

Dessutom är det en tveksam idé att försvara vår frihet genom att använda tvång.

Låt värnplikten stanna i papperskorgen. Satsa mer på värvning av frivilliga istället.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-29 15:56:00)

Basic Income — A concrete and financed proposal for Sweden

basic-income-forstasida

Download the full proposal in English

I have now translated my proposal for basic income for Sweden, which I presented in Swedish some time ago.

Although the proposal as such is strictly about Sweden and Swedish conditions, I am hoping that the reasoning and design principles I have applied may be of interest to basic income activists in other Nordic and European countries as well. In many ways, the welfare systems we have today are basically quite similar, and many of the problems we face are the same as well.

You can download the full proposal in English as a pdf. Here is the introduction:

Introduction — A concrete and financed proposal for basic income in Sweden

Can a country like Sweden introduce basic income, to guarantee everybody enough to survive on, whether they have a job or not? Yes, of course we can, if we want to.

We already have a number of welfare systems with exactly this goal, that we are already paying for. Nobody starves to death in Sweden, and very few people sleep outdoors for purely economic reasons. In one way or another, we are already allocating the resources necessary to provide everybody with food on the table and a roof over their head. In that sense, we already have basic income in Sweden.

But for anybody who loses their job and needs help from society, a Kafkaesque maze of bureaucracy and arbitrariness awaits at the job center or social service office. If we can afford that —and evidently we can, at least so far —then surely it cannot be impossible to redesign the system to reduce the insecurity and hassle. This is the underlying idea behind basic income.

A concrete proposal

I have developed a draft proposal for a basic income system for Sweden, specifically designed to be realistic both from an economic and a political perspective. The idea is to present a system that could actually become reality, and preferably as soon as possible. Very often, discussions about basic income have been very visionary. This is a good thing, because it means that we have a rather clear vision to aim for. But to move along we need to start discussing basic income in more concrete terms, including how it can be financed.

I propose that everybody between 19 and 65 who lives in Sweden and is covered by today’s welfare systems, would get an unconditional allowance corresponding to 900€ per month, tax free. In Swedish money this would be 8,333 SEK per month, or 100,000 SEK per year. When you start getting an income the allowance will be reduced, but slowly enough to make sure that it always pays to work if you get the opportunity.

An urgent reform

This is an urgent reform. We have about 400,000 unemployed people in Sweden today (out of a population of 10 million), and nobody thinks that this figure will drop significantly in the foreseeable future. On the contrary, there is a real risk that computers and automation will make even more jobs disappear in the future. Hoping that the politicians will create hundreds of thousands of jobs (as they promise every election year) is no solution, because they cannot. If they could, they already would have, but as we all know they haven’t. This means that we have an obligation to make sure that the welfare systems for the unemployed are secure, dignified and humane.

The unemployed are not to blame for the unemployment. The number of available jobs does not increase because we put more pressure on the unemployed, and force them to walk around with a knot of anxiety in the stomach, dreading the next meeting with the employment or social service officer.

Basic income replaces the insecurity and arbitrariness of today’s system with a straight-forward and predictable right for everybody to have their basic needs met. In the model that I have been looking at, I have assumed a benefit level of 900€ per month. This is roughly in line with Sweden’s current level for social assistance, so it is only just about what you need to survive. But unlike today’s social assistance, the basic income will not be tied to any demands that the recipient fulfills certain tasks, or submits to intrusive checks or arbitrary conditions by the welfare officer.

Negative income tax

All the practical administration of the basic income can be handled by the computers at the tax authority. The tax authority already keeps track of who lives in Sweden and is covered by the welfare system, and how much each of us earns. This is all that is needed. The only new element is to instruct the tax authority’s computers to make an automatic payment on a monthly basis to all those who are not making enough money on their own to support themselves. This way of administering basic income is called ”negative income tax”.

In the model that I am proposing, the basic income would be phased out with 33% when you start making money yourself, together with an income tax of 33% (which is the normal marginal tax rate for low and middle income earners in Sweden). Someone on basic income who manages to get an income of 300€ would  pay 100€ in income tax and get the basic income reduced by 100€, but would get to keep the remaining 100€ as extra money in the pocket.

This would be a literally infinite improvement over Sweden’s current social assistance system, where the benefits are reduced by 100% of any other income you may get, leaving you with nothing extra at all in your pocket. This is the welfare trap, since it removes the incentive to even try to make some money on your own. Basic income will be different, and solves this problem.

Possible to finance

In Sweden, as in all other Nordic and (I believe) European countries, there are publicly available statistics showing the income distribution for the adult population. We can use these statistics to estimate the cost of different proposals for basic income systems.

It turns out that the proposed system, with a level of 900€ per month, and 33% phasing out in addition to 33% income tax, would cost the Swedish government 132 billion SEK per year. Unless you are Swedish, this number as such probably won’t tell you very much, but it should be seen in relation to the total Swedish central government budget, which is just under 900 billion SEK. Compared to this, introducing basic income for 132 billion SEK would be a very large reform, but not impossibly large. It is possible to finance in a realistic way.

First of all, the basic income would make several of today’s systems obsolete. Basic income would replace social assistance, student aid, and the Public Employment Agency including current unemployment benefits. These are the only cuts I am proposing in the current Swedish welfare systems.

Keep child and sickness benefits

All child and family benefits, as well as the entire sickness insurance, and are left as they are in my proposal.

Those who have disability pension today that is higher (after tax) than the basic income would be, will simply keep their current disability pension and not get any basic income. In this way, we ensure that no chronically ill or disabled persons will be worse of after the reform than today. But those that have a disability pension that is lower than the basic income, will get the basic income instead of the disability pension. And anybody who loses their right to disability pension (because they got better, or because the authorities decided that they could work after all) would of course get the basic income if they do not immediately find a job. In this way, the basic income supports and strengthens the safety net for the disabled and the chronically ill, even though we make no direct changes to the sickness insurance system. More money in the pocket for the poorest disability pensioners, and more security for everybody.

The rest of the financing I propose that we solve by removing the VAT discounts that certain industries enjoy in Sweden today, especially the food and restaurant industry. Removing these tax discounts to companies would bring in an additional 50 billion SEK in tax revenues for the government.

With this, the entire basic income reform is financed, without any wishful thinking about positive dynamic effects or radically new (and untried) tax bases, and without raising the income tax at all. Basic income is completely realistic from an economic point of view. And the primary objection to basic is not economic, but emotional.

Emotional objection

”But what if everybody just quit their jobs and start loafing around doing nothing on basic income instead!”

”They never will, at least not at the same time,” is the obvious answer.

900€ a month is very little money to live on in Sweden. It is possible to do it (because people are doing it in today’s system), but it is no rose garden and not very fun, especially not in the long run. Economically, even a low-paying job is much better than  being forced to live on an income so close to the minimum subsistence level as 900€. If you have a middle income job, the difference will be even greater. If you are used to living on a salary of perhaps 2,500 to 3,000€ (before tax), you have to change you lifestyle drastically to survive on 900€ a month. This is not something most people want to do.

Jobs for the unemployed

But for the sake of argument, let us assume that a couple of hundred thousand people who have jobs today, would actually resign and voluntarily chose to live off the basic income instead. For all those of Sweden’s 400,000 unemployed people who desperately want an job, it would be fantastic news to have so many jobs becoming available!

The ones who didn’t want to work won’t have to, with no stigma and no hard feelings on anybody’s part. The ones who wanted a job will get one. And the companies that employ them will get co-workers who really want to work. This would be a win-win-win for everybody, in a way that few other political proposals even come close to.

A Nordic model for the 21st century

In many ways, basic income is not a very dramatic reform. It can be seen as a way of reducing bureaucracy and streamlining the welfare systems we have today. A renovation and modernization of the Nordic model to make it fit for a new century, if you want to put it like that.

But the underlying idea behind basic income still has great political potential, in a positive way. When people feel secure and get more power over their own lives, this will lead to positive effects for society in many ways, both big and small. How large these positive ”dynamic effects” will be is almost impossible to calculate beforehand. We can be pretty confident that they will appear.

But exactly how fast and in what way, we can only find out by trying. I think we should.

The next step in Sweden

The calculations I present in the proposal are estimates. I have done them in a spreadsheet, using public data from various sources, including income distribution statistics divided into percentiles. This is enough to make reasonable estimates about the costs and the financing, but estimates is all they are.

My reason for doing these calculations was to see if it would be meaningful to continue working with the model at all. I think they show that it is.

The next step in Sweden would be to make a more exact calculation of the cost. This would in fact be very easy to do. The Swedish government has a computer simulation system called FASIT, that can calculate in great detail what the cost would be. This system is available both to the government itself and to other parties, such as the political parties in the parliament, academics, or private entities that are prepared to pay a couple of thousand euros to use it. I hope that somebody gets interested enough in the proposal to make a more exact calculation.

…and in other countries

The reason I have translated this proposal into English is that I think the principles behind the proposal may be of interest in other countries as well. The numbers and the details about the existing welfare systems will be different in each country, but most European countries, and especially the Nordic ones, have welfare systems with a pretty similar structure.

This proposal for a basic income system for Sweden is explicitly designed to be both economically and politically realistic to implement. In the proposal itself, I describe the design decisions I have made at various points, and my reasoning behind them.

Please feel free to copy as little or as much from this proposal as you like, if you want to design a draft basic income system for your own country.

Sharing is Caring!

……

Read the full proposal in English as a pdf


Kommentera! (by Christian Engström at 2016-09-29 12:42:08)

EU:s ogenomtänkta och farliga web-censur


Nybloggat på HAX.5July.org:


EU:s upplägg om att låta nätets sociala nätverk censurera åsikter online är illa genomtänkt och farligt. Det öppnar för godtycke, är ovärdigt en rättsstat och är per definition ett angrepp på yttrandefriheten.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-29 10:17:00)

28 September 2016

Terrorism Directive: European Parliament to Cowardly Surrender to Outrageous Security Call

Paris, 28 September 2016 — For a few months, the European Parliament has been discussing a directive aimed at updating the European legislation on combating terrorism. After a vote in the LIBE Committee, MEPs agreed to send the text directly to a trialogue discussion; this reduces opportunities for a democratic debate on an issue that bears strong consequences for fundamental rights.
Today, Wednesday 28 September, the third trialogue between the European Parliament, the European Commission and the Council of the European Union is to take place. Faced with the deadlock organised by European institutions, La Quadrature du Net emphasises the dangers of this text.

Monika Hohlmeier
Monika Hohlmeier, rapporteure of the text.

The initial draft, based on a report by Rachida Dati (PPE - FR) that turned out to be a catastrophe for freedoms of speech and information, as well as for privacy (banning of Tor, of VPNs, heavier responsibilities for hosts and platforms), was finalised by the European Commission in the aftermath of the Paris attacks of November 2015, with excessive haste probably caused by pressure from France.

We hoped that the European Parliament and especially the LIBE committee, known for its positions in favour of civil liberties, would resist the pressures of the rapporteur, Monika Hohlmeier (PPE - DE), who has been making unclear and dangerous proposals heavier and heavier in the draft. But no resistance was to be found, the MEPs voting almost unanimously for the text, even though it had been redacted too quickly and lacked an impact assessment on fundamental freedoms. Even the rapporteur of the Greens, ALDE and S&D, sometimes massively supported by their respective political groups, have accepted this text without seriously pushing for amendments. Furthering this legislative abdication, they have voted a mandate for the rapporteur to negotiate the text directly with the Council of the European Union and the European Commission, without the whole of the Parliament having a say.

A number of the aberrations in the Dati report have been removed because they are impossible to implement, but even so the terrorism directive remains a disproportionate text, adopted precipitately and with no actual understanding of its medium- and long-term impact on fundamental rights. Moreover, it will be ineffective in fighting terrorism, at least where Internet-related measures are concerned.

  • The text of the directive lacks precision on key concepts that define the scope of the measures: "glorification" of terrorism, "radicalisation" must be defined with the smallest possible margin for interpretation, so as to avoid a lack of legal predictability, and in order to guarantee the right to security, as provided for by the European Charter of Fundamental Rights. This need of precision was also underlined by the Special Rapporteur for the United Nations for the Promotion and the Protection of Human Rights and Fundamental Liberties in the fight against terrorism. According to him, the infraction of inciting to terrorism must be clearly defined in the law and avoid vague wording such as "glorification" or "apology of terrorism".
  • Website blocking and the removal of content without prior judiciary decision have been added in the text by MEPs after discussion in LIBE Committee, although these measures, adopted in France with the 2014 Terrorism Law, have proved to be not only ineffective for their purpose but also disproportionate and counter-productive.
  • The draft directive stipulates that providing a service with the "knowledge" or "intention" that it be used for terrorist purposes does fall within the definition of "aiding and abetting". As Member-States transpose this directive in a variety of ways, it could endanger publishers of anonymisation and privacy-protection tools by making them responsible for the way those tool are used.

Our visits to MEPs, our calls, our emails, our press releases have all been met with the same laconic answer, the very same that French MPs and Senators gave right before adopting the French Surveillance Law; an answer contemplating only superficial solutions for a complex issue that warrants a much more substantial reflection. Even MEPs from political groups that are usually more critical of hasty and dangerous decisions, such as Eva Joly (Greens - FR) or Caterina Chinnici (S&D - IT), have surrendered to the pressure of the EPP and France and have been relegated to mere damage control. And when disagreement occurred within a group, such as within the Liberal group ALDE, whose members firmly oppose censorship and mass surveillance, the shadow rapporteur Petr Jezek (ALDE - CZ) simply ignored it, condoning the dangerous positions of the general rapporteur.

Rapporteurs of the Terrorism Directive
Eva Joly (Greens - FR), Caterina Chinnici (S&D - IT) and Petr Jezek (ALDE - CZ)

Like France did before, the European Parliament prefers hiding its head in the sand and surrender to base electoral tactics. Although usually proud of their independence, MEPs are bowing to the false siren call for security from Member States that have notoriously little inclination to protecting fundamental rights.

La Quadrature du Net deeply regrets this about-turn on security by the European Parliament, which is being forced to meddle in national government strategies and to adopt window-dressing measures in order to tackle its lack of legitimacy.

Faced with the obvious lack of interest of the Members of the European Parliament and of national representations, La Quadrature du Net decided to stop wasting its efforts and to focus its energy on other and no less pressing issues such as the right to encryption, the review of the ePrivacy directive, the telecom package, and copyright reform.

La Quadrature du Net calls on MEPs of the LIBE Committee as well as all MEPs to reject this dangerous text!

We wrote it already when the 2015 Surveillance Law passed and we are saying it again: we will keep fighting against this intrusive law and all others of the same vein whenever and wherever we can, in particular before the European courts and institutions. But we have now come to the point where we will have to help citizens protect themselves against any kind of surveillance.

(by neurone130 at 2016-09-28 13:16:53)

Migrationsverket skapar ett svenskt självskadebeteende


Det staplas exempel på människor som utvisas ur Sverige trots att de har jobb, betalar skatt, sköter sig och klarar sig själva.

Ofta handlar det om futtiga detaljer, som att under några månader ha haft ett par hundralappar för låg lön eller att de fått sitt jobb via till exempel LinkedIn istället för Arbetsförmedlingen. Men inte om att de misskött sig eller legat andra till last. Detta är människor som är lönsamma för vårt samhälle.

Kontrasten blir närmast överväldigande mot många andra flyktingar och migranter som får stanna i landet. De saknar ofta relevant utbildning (ibland har de ingen utbildning alls), det finns ingen naturlig plats för dem på arbetsmarknaden och de hamnar i ofta livslångt utanförskap och bidragsberoende.

Varför gör Migrationsverket på detta sätt?

Det verkar ju närmast som om man satt i system att skicka ut folk som klarar sig själva och som har integrerats väl. Handlar det om något absurt självskadebeteende? Handlar det om något slags skruvad socialistisk signalpolitik? Rensar man ut folk som inte automatiskt blir bidragsberoende socialdemokratisk valboskap? Sätter man en ära i att vara småsint och elak?

Än så länge har politikerna kommit oförtjänt enkelt undan, trots att det är de som satt upp de regler som skapat denna orimlighet. Nu är det dags att vi ställer dem till svars.

Länk: Klämd av byråkratin - utvisas ur landet »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-28 11:42:00)

27 September 2016

George Orwells förskola

Jag sitter och läser en artikel i Sydsvenskan om hur förskolor i Malmö arbetar för att förebygga sexuella övergrepp, och det är så mycket som är dumt att jag inte vet var jag ska börja. Så innan jag börjar ösa invektiv omkring mig vill jag förekomma eventuella anklagelser om att jag är för pedofili och dylikt med att understryka att det självklart är bra att man vill förebygga övergrepp. Men goda intentioner betyder inte nödvändigtvis att åtgärderna är bra, eller ens rimliga. Vägen till helvetet är, som bekant, kantad av goda föresatser. Så, nu till invektiven.

I artikeln visar chefsindoktrinator Barbro Romero runt reportrarna i fotriktiga Birkenstocks. Redan i första stycket får vi veta att såväl dörren till skötrum liksom dörrarna till toaletterna är genomskinliga. Vi får veta att lekutrymmena är uppdelade men i ett öppet utrymme så att man alltid ska se varandra, och att man i hallen gjort om en skohylla i hallen till bibliotek där föräldrarna kan låna böcker som ”problematiserar genus och familjekonstellationer”. Ni kanske redan nu anar varför jag inte vet var jag ska börja? Lugn, det kommer mera.

Leksaker ska vara könsneutrala. Av den anledningen har Romero stoppat ett planerat inköp av en stor brandbil. Det är nämligen viktigt att tänka normkritiskt för att förebygga sexuella övergrepp. Så då undrar jag lite försiktigt – hur går de resonemangen ihop? Romero vill inte ha en brandbil för att det, i hennes ögon, inte är en könsneutral leksak? Det var väl inte särskilt normkritiskt av henne? Hade hon varit normkritisk hade hon ignorerat ryggmärgsreflexen som säger att brandbilar är pojkleksaker. Och hur väl går det ihop med den övriga rörelsens kamp för att få en jämnare könsfördelning inom diverse yrkeskårer, till exempel brandkåren? Hur ska flickor växa upp till brandsoldater om de redan på förskolan får lära sig att brandbilar är pojksaker och såna ska vi inte befatta oss med? Hm?

I artikeln berättar också Romeros sidekick Daniel Nyström att man kan jobba mer med att göra barnen medvetna om att de bestämmer över sin egen kropp. Hur går det ihop med genomskinliga dörrar på toaletten, undrar jag. Jag har två bekanta på Facebook som heter Daniel Nyström. Båda är, liksom jag, integritetsvänner och skulle, såvitt jag vet, aldrig gå med på något dylikt, men jag känner ändå att jag vill söka upp dem och ge dem varsin örfil i förebyggande syfte. Bara för att de råkar heta lika.

På den tiden integritetsdebatten rasade eftersom vi fortfarande hade någon form av personlig integritet brukade övervakningsivrarna förnumstigt förkunna att ”den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta”. Eller varianten ”den som inte har något att dölja har inget att frukta” (ett uttryck som för övrigt även användes av Joseph Goebbels, så där har ni lite Goodwin). På det brukade vi ställa motfrågan ”stänger du om dig när du går på toaletten?”. Syftet med motfrågan är att visa att även om du inte gör något du inte får, och alla vet vad man gör därinne, så vill man göra det ifred, utan insyn. Men jag trodde väl aldrig att vi skulle ha faktiska exempel på institutioner där lokaler är konstruerade för att man inte ska få vara ifred på toaletten…

Vad Barbro Romero och Daniel Nyström gör för att motverka sexuella övergrepp är faktiskt en närmast perfekt analogi för vad folkvalda över hela västvärlden gör för att motverka terrorism. Man bygger öppna ytor så att alla ska se varandra hela tiden, det vill säga ett slags panopticon. Precis samma som vi gör i samhället i stort och i synnerhet då med nätet. Man gör sitt yttersta för att förhindra att det finns någonstans där man kan gömma sig. Inte ens på toaletten ska man få vara ifred. Syftet är förstås att undvika att dummingarna kan göra saker dolt, men priset är högt och betalas med individernas personliga integritet. Man gör intrång i det privata för att förhindra att någon annan gör det. Begår övergrepp för att ingen annan ska göra det. Monterar ner friheten för att försvara den. Det är som att ta med sig en egen våldtäktsman till parken för att undvika överfallsvåldtäkt. Det är hål i huvudet.

Mina favoriter i artikeln är nog ändå när vi får veta att det är viktigt att barnen vet vad deras kroppsdelar heter, och här betonas särskilt ”snoppen, snippan och rumpan”, samt att ”de ska veta vilka kroppsdelar som är privata”. Eh, alla? Eller vill de lära barnen att alla andra kroppsdelar utom ovan nämnda är något slags allmän egendom? Hela den egna kroppen och det egna intellektet är privat. Lär barnen det istället så kan de växa upp till individer som själva kan sätta tydliga gränser utifrån vad som känns bra och inte.

Och så berättas det då förstås att det är särskilt viktigt att flickor uppmuntras att säga nej. Det är således viktigt att leksakerna är könsneutrala, och tydligen också viktigt att moralkakorna inte är det. Jag vill nog mena att det är lika viktigt att uppmuntra pojkar att säga nej. Inte bara för att även pojkar utsätts för övergrepp, utan även för att den som aldrig själv lärt sig att säga ifrån eller sätta gränser sannolikt har svårt att förstå eller respektera när andra gör det. Jämför med de som föds med nedsatt förmåga att känna smärta. Hur förklarar man för någon som inte förstår begreppet smärta att om du gör sådär så gör det ont på mig?

Jag blir, som synes, förbannad över en hel del i den här artikeln. De må påstå att det handlar om att förebygga övergrepp, men det som beskrivs i artikeln känns som något annat och mycket mer ideologiskt färgat. Det låter mer som indoktrinering än som upplysning. Samtidigt är jag glad att jag inte behöver ha mina barn på en sådan förskola. Den här artikeln är, som jag ser det, ett utmärkt argument för varför det är bra och rent av nödvändigt med privata alternativ inom vård, skola och omsorg. För att utan den valmöjligheten är man rökt om fel stolpskott får sätta upp riktlinjerna. Men det är samma människor som vanligtvis applåderar initiativ som det vi kan läsa om här som också vill begränsa eller rent av förbjuda privata alternativ. Jag tycker att de har fel, men jag tycker att det är bra om det finns alternativ som passar dem. De tycker att jag har fel, och de tycker att det är dåligt att det finns alternativ som passar mig. Däri döljer sig en avgrundsdjup skillnad.


Photo credit: bazzadarambler via Foter.com / CC BY
Andra bloggar om: , , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2016-09-27 09:21:55)

Decentralisera mera!


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Min poäng är att ökat lokalt självbestämmande är positivt. Det ökar möjligheten att beslut fattas som passar befolkningen bättre och att besluten i sig blir bättre. Det skapar ett stabilare samhälle som undviker centralstyrningens »single points of failure«. Det blir mer demokratiskt, i en djupare mening. Det ökar människors frihet."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-27 00:46:00)

23 September 2016

Vi måste protestera när EU inskränker våra fri- och rättigheter!


Nybloggat på HAX.5July.org:


"Sadly, this is typical for how the EU apparatus works. Democratic principles and core values are brushed aside. Rule of law is disregarded. Human and civil rights are ignored. And they usually get away with it."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-23 14:01:00)

21 September 2016

ePrivacy Directive: The EU Commission Must Protect the Confidentiality of Communications

Paris, 21 September 2016 — The European Commission should submit this autumn a draft revision of the 2002 directive on privacy in the electronic communications sector, also called "ePrivacy directive". This future draft follows a public consultation launched by the European Commission in April 2016 that La Quadrature answered. While for months the telecoms industry, GAFA and member States have been intensely lobbying against this fundamental text, the European Commission must resist these pressures and seriously take into account the proposals from civil society associations in order to produce legislation respectful of fundamental rights, including the right to encryption.

Dear Commissioner Oettinger,
Dear Vice-President Ansip,
Dear Members of the Directorate General CONNECT,

The publication by the Commission of the first results of the consultation on the revision of the ePrivacy directive confirmed a well-known gap between civil society and industry. On diverse topics such as broadening the scope of the directive to new communication services (the so-called over-the-top service providers or OTT), on cookies, on the appropriate type of consent to process personal data, the result is clear: answers from individuals, civil society associations and Data Protection Authorities are radically opposed to the companies' answers.

It is striking how the so-called opposition between online services and telecoms is only a façade where it comes to broadening the scope of the directive so that the OTT services are covered by the legislation. The coalitions of telecom operators and OTT service providers show that traditional telcos understood how pointless it is to oppose the development of these communication apps and, more broadly, giants such as Google, Facebook and Microsoft. For the operators it seems more profitable to capture new markets and themselves offer over-the-top services. Thus, even if they seem opposed (for example in their answers to the consultation), these big players defend side by side a pure and basic abrogation of the directive, and accuse it of killing innovation, competition and the economic promise of the Digital Single Market.

These campaigns are only the tip of the iceberg that represents the lobbying deployed against this crucial text for Europeans' right to privacy. If we look carefully at the meetings of Commissioners Oettinger and Ansip, it appears that the ten organisations they meet most often are all big companies: Google, Deutsche Telekom, Microsoft, Telefonica and specialised lobbies DIGITALEUROPE and BUSINESSEUROPE come at the top of the list.

Moreover, member States are also lobbying very strongly, but in their case against the right for individuals to secure their communications. This has been shown by repeated statements of French political leaders and by the joint declaration of Thomas de Maizière and Bernard Cazeneuve on "cybersecurity" on 23 August 2016. Obviously, the revision of the ePrivacy directive represents for them a wonderful opportunity to question the right to encryption under the guise of combating terrorism.

Facing these various pressures, the European Commission must stay the course in defending an ambitious new legal act. This text must both protect our right to encryption, in writing it explicitly into the article on the confidentiality of communications, and also equally impose security and confidentiality obligations on all companies. All this should be done while restricting the derogations given to member States. This subtlel balance should be preserved so that the ePrivacy directive may continue to be a defense of fundamental rights in the digital world, in line with the CJEU's case law.

Thus La Quadrature du Net calls on the Commission to:

  • remain impartial in elaborating its proposal, by diversifying its sources of expertise;
  • defend the right of Europeans to confidentiality of communications through the recognition of the right to end-to-end encryption, by putting into the text the obligation for member States to protect this right and the distribution of the tools that enable it;
  • make the provisions on cookies consistent with the general Regulation in confirming the illegitimacy of forcing a user to "pay" with his/her data to access a service;
  • remember that 90% of the individuals, civil society associations and data protection authorities who answered the consultation favour a regime for direct marketing calls based on prior consent (opt-in). These answers reflect the general trend regarding how users want to take back control over their data. The public interest is the only direction for the Commission to take.

We look forward to working together.

La Quadrature du Net

(by neurone648 at 2016-09-21 13:31:58)

20 September 2016

Vågar EU-domstolen stå på sej om underkännadet av datalagringen?

övervakningsöga

För snart två år sedan ogiltigförklarade EU-domstolen direktivet som påbjöd massdatalagring av medborgarnas kommunikationer av övervakningsskäl. Nu närmar sej domstolens beslut om Tele2:s överklagan av den svenska datalagringen, som blev kvar när många länder avskaffade eller modifierade sina. Den holländska generaladvokat som behandlat ärendet har avgett ett yttrande, som domstolen i sin helhet senare ska ta ställning till. Detta sker i ett klimat, där flera upprörande terrorangrepp inträffat i Europa sedan datalagringsdomen föll. Kan man vänta sej att massdatalagringen känns angelägnare nu? Karakteristiskt för nästan alla dessa attentat har varit, att gärningsmännen varit kända av polisen, men ändå kunnat genomföra dåden. Det verkar alltså snarare att man för lite koncentrerat sej på att följa upp och förhålla sej till dem man har misstankar mot. Att övervaka dem, men också hitta metoder att söka påverka dem, kommunicera med dem för att söka hindra dem från att agera.

Vad säger då generaladvokaten om den svenska massdatalagringen och reglerna för att ta del av densamma? Sammanfattningsvis verkar han tycka att massdatalagringen är OK, trots den påtagliga verkningslösheten mot den terrorism som den ursprungligen motiverades med, bara man inte använder den till att jaga småbrott och har ordentlig oberoende prövning innan data lämnas ut. Detta innebär i sig en betydande skärpning av den lättvindiga svenska lagstiftningen på området. Man kan dock undra lite över hur han kommit fram till detta, särskilt som han också lyfter fram bestickande fakta och frågeställningar kring riskerna för rättssamhälle och personlig integritet.

Han säger: ”Det är uppenbart att domskälen och den lösning som EU-domstolen valde i datalagringsdomen är av avgörande betydelse för att avgöra målen vid de nationella domstolarna.” Alltså samma utgångspunkt som Post- och Telestyrelsen hade när man först upphörde att kräva lagring, med stöd i grundlagen. Sedan ändrade man sej efter vad som torde varit ett typiskt exempel på ministerstyre (en minister viskade i deras öra), något vi vanligen anser olämpligt.

Varför kommer han då fram till att lagringen är OK, när EU-domstolen avvisat den och det svenska genomförandet bevisligen går längre än det ogiltigförklarade direktivets krav? Det verkar handla om ett par saker. Han nödgas nu referera till det kvarvarande direktiv från 2002, som berör datalagring, ett direktiv som i motsats till det ogiltigförklarade är till för att skydda personuppgifterna och privatlivet, men som har en undantagsparagraf som ger möjlighet att ”begränsa rättigheternas omfattning”. Han konstaterar: ”En generell lagringsskyldighet inskränker sig dock inte till att ”begränsa omfattningen” av de rättigheter och skyldigheter som omnämns i denna bestämmelse, utan omintetgör dessa rättigheter och skyldigheter. ” Det handlar om skyldigheten att säkerställa konfidentialitet för trafikuppgifter och skyldigheten att uppställa krav på samtycke från användaren vid lagring av information, avidentifiera lokaliseringsuppgifter mm, högst relevant i sammanhanget.

Ändå anser han att ett skäl som anges i inledningen till dataskyddsdirektivet motiverar att godkänna generell massdatalagring. Där sägs det att syftet inte är att hindra avlyssning eller andra ingrepp i mänskliga rättigheterna som behövs för brottsbekämpning mm. Men betyder det att man får göra vadsomhelst mot vemsomhelst – i detta fall alla? Därtill refererar han till ett avsnitt i domen där det sägs att ”det väsentliga innehållet” i rättigheterna till privatliv och dataskydd inte kränks eftersom det inte var tillåtet att skaffa sig kännedom om själva innehållet i de elektroniska kommunikationerna utan endast så kallade metadata om vem som kontaktar vem när, varifrån och hur. Ändå ger han några exempel som visar att riskerna med en generell lagring av just metadata kan vara mer riskfylld än de risker som följer av tillgången till innehållet i dessa kommunikationer, som möjligheten att få fram listor på folk med psykiska besvär eller med regeringskritiska åsikter. Det senare verkar till exempel Erdogan haft tillgång till när han passade på att sparka tusentals lärare och jurister i Turkiet.

Även den ursprungliga domen påpekar faktiskt risken med masslagring av metadata: Det kan ”inte uteslutas att lagringen av de aktuella uppgifterna kan inverka på abonnenternas eller de registrerade användarnas användning av [datorer och telefoner mm] och följaktligen på dessa personers utövande av sin i artikel 11 i stadgan garanterade yttrandefrihet, trots att det enligt … direktivet inte är tillåtet att lagra innehållet i kommunikationen…”. Detta uttalande följer domen sedan inte upp, eftersom det räckte att åberopa privatlivet och skydd av personuppgifter för att ogiltigförklara direktivet. Men borde inte yttrandefrihetsaspekten kunna tas upp nu, när de nationella lagarna granskas och datalagringsdirektivet är borta?

När det gäller generaladvokatens starka krav på reglerna för att hämta ut data så har han ändå smugit in en brasklapp om att de brottsbekämpande myndigheterna kan får omedelbar tillgång till de lagrade uppgifterna, utan någon förhandskontroll, för att ”förhindra allvarliga brott i ytterst brådskande situationer”, en typ av brasklapp som frestar till användande på samma sätt som undantagsparagraferna i svenska grundlagens rättighetskatalog har tillåtit de senaste årens upptrappning av tvångsmedelsanvändningen.

Det är alltså ett mångtydigt dokument, och grunden för att, i motsats till förra EU-domen, tillåta massdatalagring är inte solklar. Sen menar generaladvokaten också att EU-domstolen ska överlåta i stort alla de delikata gränsdragningarna till nationella domstolar, vilket känns lite som att inte nyttja sin auktoritet. Vi hoppas att EU-domstolen står på sej, nu när datalagringen snart än en gång kommer på deras bord. Det var ju redan vid direktivets avskaffande hänsynen till Europas medborgares rättigheter som avgjorde, och det är ju de nationella lagarna som styr i slutändan. För framtiden kan man hoppas på en ny skrivning i grundfördragen, att de nationella införandena automatiskt följer med när ett direktiv ogiltigförklaras.

Anders Erkéus

Kommentera! (by Anders Erkéus at 2016-09-20 20:27:33)

5 juli-podden 18: TTIP-protester, EU och öppen WiFi, italiensk censur, Snowden och Assange

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Rapport från helgens TTIP-demonstrationer i Berlin. EU-domstolen sänder dubbla budskap om gratis wifi. Washington Post vill skicka sin egen källa, Edward Snowden, i fängelse. Dessutom kort om Italiens nya censurlag, valet i Berlin, och status i fallet Assange.

Med Karl Andersson och Henrik Alexandersson.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 Juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-20 11:46:00)

Christian Engström at the Nordic Conference on Basic Income 2016 in Copenhagen

 

Nordic conference on Basic Income in Copenhagen

Nordic conference on Basic Income in Copenhagen

I will be speaking at the Nordic Conference on Basic Income Pilots in Copenhagen this Friday, September 23, 2016.

Here are the slides I will be using.

This talk introduces a concrete proposal for a basic income system for Sweden, including a cost estimate and financing. The basic income would be 8,333 SEK (900 EUR) per month for anybody between 19 and 65 who lives in Sweden and has no other income.

My slides for the presentation

My slides for the presentation

When someone on basic income starts to make money the basic income will be reduced, but never with 100%, so there is always an incentive to work if you can. The cost of this system would be covered in full by letting the basic income replace the current systems for social assistance (försörjningsstöd), student aid and unemployment benefits, and by removing the VAT discounts that certain industries enjoy. To make the proposal politically realistic, there would be no raise in income taxes, and no reduction of current sickness or family benefits.

Although the model is for Sweden, I am hoping that basic income activists in other countries may be interested in the general principles behind the Swedish proposal. I am convinced that at least the Nordic countries, and probably most other European countries as well, are similar enough to Sweden to make it possible to construct corresponding models for those countries.

The full proposal is available here, but only in Swedish so far. When I get back from Copenhagen I plan to start publishing an English translation of the full proposal here on this blog.

See you in Copenhagen if you are going there!


Kommentera! (by Christian Engström at 2016-09-20 10:44:07)

19 September 2016

EU-miljard i stöd till Bonniers digitala satsningar


Bonniers har fått ett lån på 100 miljoner euro från den Europeiska Investeringsbanken, EIB. Lånet garanteras med skattepengar från EU:s allmänna budget – och är ett samarbete med European Fund for Strategic Investments, EFSI.

Syftet anges så här...
The transaction will support research, development and innovation (RDI) investments for the development of new content as well as content delivery platforms. Thus, it will support Bonnier’s migration to a digital business model for areas such as books, magazines, broadcasting and news. The main objective of the operation is to strengthen local media content production in the Nordic region, while consequently safeguarding jobs in the highly competitive media industry.
Således, Bonniers har fått ett lån på bortåt en miljard SEK – garanterat med skattepengar – för att anpassa sig till den digitala marknaden.

Jag har invändningar.

Dels är det ytterst tveksamt att använda skattepengar för att rädda företag som inte på egen hand förmår anpassa sig till en ny, digital marknad.

Dels kan man fråga sig varför detta stöd i så fall inte går till hela branschen. Stampen skulle nog inte tacka nej. Förmodligen inte heller lönsamma företag som Schibstedt. Och brukar inte EU annars vara rätt petigt med att stödpengar inte får snedvrida konkurrensen och marknaden?

(Vi som redan verkar på en digital marknad – som denna blogg som dagligen har sisådär 3-7.000 besök – får samtidigt fortsätta jobba i princip gratis.)

Dels känns det en smula olustigt att se Big Government och Big Media gå till sängs tillsammans – i ett projekt som kommer att påverka det fria ordet, den fria debatten, opinionen och hela samhällsagendan. Skattepengar till DN:s "agendasättande" journalistik och KIT, för att bara ta ett par exempel.

Dels är det olycksbådande att sådant här sker samtidigt som EU i många små steg inskränker alla andras yttrandefrihet på nätet.

Länk »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-19 15:29:00)

Slutet för anonym, öppen WiFi?


Nybloggat på HAX.5July.org:


Samtidigt som EU-kommissionens ordförande vill införa gratis WiFi i alla städer säger EU-domstolen att det kan bli slut på anonymt surfande via hotspots.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-19 13:42:00)

18 September 2016

Valet i Berlin

Klicka på bilden för en större variant

Så har jag varit och röstat. Inte i valet till delstatssenaten, men väl i stadsdelsfullmäktige Neukölln. Ända in i valbåset var jag osäker på hur jag skulle göra.

Valresultatet (rösterna räknas i och för sig fortfarande) tycks ge vid handen att Großkoalitionen SPD+CDU inte längre har engen majoritet. Det är en smula uppseendeväckande. Möjliga majoriteter är SPD+Linke+Gröna (troligt) alternativt SPD+CDU+Gröna (osannolikt) eller möjligen, på håret SPD+CDU+FDP (om man ser till hur de verkliga mandaten förefaller att fördelas).

Det är tur att sossarna och gröningarna i Berlin inte är lika tokiga som sina svenska motsvarigheter. Vänstern, däremot... jösses.

Piratpartiet har mer eller mindre utraderats. Alternative für Deutschland hamnar på runt 14% (och tycks ha sitt starkaste stöd i gamla öst). Det är också värt att notera att liberala FDP långsamt håller på att återhämta sig. Valdeltagandet ökade från cirka 60 till 66%.

Hur jag röstade? Det stod till slut mellan Piratpartiet och Die Partei. Jag röstar verkligen inte på samma partier som alla andra. Nåväl, det blev piraterna – även om Berlinpiraterna emellanåt är lite over the top.

Följ röstsammanräkningen här »


Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-18 19:42:00)

15 September 2016

För att rädda gammelmedia vill EU strypa nätets fria flöde av information


EU-kommissionen har som bekant lagt fram sitt förslag till en reformerad upphovsrätt. [PDF»] Fast så mycket reform är det inte tal om. Det handlar mer om att gå gammelmedias och nöjesindustrins ärenden – att skydda dem från den tekniska utvecklingen, den nya digitala marknaden och konkurrens från nya aktörer.

Till exempel kommer rätten att länka och citera att inskränkas. Dagens Media skriver...
"Den åtgärd som EU-kommissionen nu presenterar innebär att publicister och förlag ska få exklusiv rätt till att göra sitt innehåll tillgängligt för allmänheten – och rätten att reproducera innehållet för digitala ändamål i upp till 20 år."
Vilket innebär att om detta förslag går igenom – då skulle det inte vara möjligt för mig att publicera ovanstående länk och citat här med mindre än ett föregående tillstånd från, i detta fall, Dagens Media. Det samma gäller om jag skulle vilja göra samma sak på G+, Facebook eller Twitter.

Bakgrunden är att gammelmedia har problem med lönsamheten på grund av att utvecklingen har sprungit ifrån dem. Därför vill mediehusen ha betalt när någon länkar och publicerar ett kortare utdrag ur en text eller en ingress.

Denna modell har prövats i Spanien – vilket resulterade i att Google News drog sig ur den spanska marknaden och att antalet besök på de spanska tidningarnas hemsidor minskade. I Tyskland finns samma modell – men där har de flesta publicister valt att inte åberopa lagen, av ren självbevarelsedrift.

Denna modell har alltså misslyckats totalt i två EU-länder. Och ändå vill EU-kommissionen nu att den skall bli praxis i alla medlemsstater.

Dessutom är det länkarna som får webbens HTTP-protokoll att fungera. Detta är internets nervsystem. Att hindra länkning är att slå sönder det globala nätverk av kunskap som internet är. Det är att strypa vårt fria flöde av information. Det är att göra mänskligheten fattigare.

Den totala idiotin i att begränsa inlänkning är en sak. Men här finns även en demokratisk aspekt.

Att citera ur en artikel (och att länka till den) är en viktig del av det offentliga samtalet. Om man inte får citera, då begränsas möjligheterna för en fri debatt. Och ofta kan det vara av största vikt att få ett citat ordagrant. Djävulen bor som bekant i detaljerna.

I USA finns regler om så kallat "fair use" som tillåter citat eller återpublicering av upphovsrättsskyddat material i rimliga sammanhang – som till exempel i samhällsdebatten, vad gäller kulturkritik eller satir. Något sådant undantag tycks dock inte finnas i det aktuella EU-förslaget.

EU-kommissionens förslag är helt bakvänt. Det går ut på att minska människors tillgång till information – bara för att rädda en bransch som vägrar anpassa sig till utvecklingen, verkligheten och marknaden.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-15 13:46:00)

14 September 2016

EU: Motstridiga besked om öppen WiFi och mobila nätverk


Nybloggat på HAX.5July.org:


EU-kommissionens ordförande har hållit sitt State of the Union-tal i Europaparlamentet. I detta sände han bland annat ut en del blandade och motstridiga signaler om WiFi och mobila nätverk.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-14 16:06:00)

Schrödingers gris

10018529064_5772e6f9e9_kVisste ni att det svenska uttrycket ”köpa grisen i säcken” och det engelska ”the cat’s out of the bag” har samma ursprung? Det kommer från senmedeltidens marknader där oseriösa handlare sålde ”griskultingar” som i själva verket var katter, hundar, råttor eller vad man nu kunde få tag i. Detta snillrika lurendrejeri byggde på att ”grisen” färdigpackad i en säck, vilken underlättade hanteringen. ”Att köpa grisen i säcken” har därefter blivit ett uttryck för att köpa något osett, medan ”the cat’s out of the bag” betyder att man har synat bluffen. De båda uttrycken har också sina språkliga motsvarigheter i ”släppa katten ur säcken” och ”a pig in a poke” men används mer sällan. Av det kan man filosofiskt fundera över om svenskar är mer lättlurade än britterna. I Danmark är fenomenet däremot känt som Schrödingers gris – det både är och inte är en gris i säcken tills man öppnat den och tittat efter.

Just nu gör filmindustrin i form av Nordisk Film sitt bästa för att förstöra en 25-årings liv. Han krävs på hisnande 20 miljoner kronor för att ha spridit film via BitTorrent. Artikeln i SVT talar om ”ett stort antal filmer”, av vilka åklagaren valt ut 27 som bevismaterial, och enligt målsägarsidans företrädare har den åtalade tjänat ”jättemycket pengar” på detta. Av de 27 filmer åklagarsidan valt ut som bevis (fast det i själva verket rör sig om ”ett stort antal filmer” vilket tydligen inte behöver bevisas) finns den fantastiskt utskällda kalkonrullen Kommissarie Späck. Filmen ligger på 140:e plats på Svenska Filminstitutets topplista över biobesök för svenska filmer, två platser före Lilla Spöket Laban – Spökdags, men också två platser efter Lilla Spöket Laban – buller och bång. Dock har Kommissarie Späck dragit in mer pengar, vilket sannolikt förklaras av att biljettpriserna är lägre för barnfilmer vilket Kommissarie Späck, märkligt nog, inte marknadsförts som.

I en äldre artikel i IDG talas det om två parallella mål – ett brottsmål och ett skadeståndsmål – och där hävdar man att Rättighetsalliansen (tidigare Antipiratbyrån) kräver 24,9 miljoner kronor för enbart Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult. Den har faktiskt gått lite bättre och ligger på 67:e plats på Svenska Filminstitutets lista över biobesök för svenska filmer och har lite mer än dubbelt så många biobesök som Kommissarie Späck, eller motsvarande två Spöket Laban-filmer.

Att filmer som dragit in tjugo respektive tio miljoner kronor på bio, plus ett par hundralappar för att och annan fyllt ut kundkorgen med DVD:n vid köp av andra filmer vid något ”3 för 99”-erbjudande på ICA används för att bevisa vilken enorm skada denna fildelare åsamkat branschen kan tyckas märkligt. Men då har ni glömt att tänka som upphovsrättsindustrin. I deras värld är nämligen varje kopia ett förlorat inköp, sannolikt av en limited edition-utgåva. Att tillgängliggöra en film för nedladdning innebär därför snabbt stora förluster för filmbolaget. Att tillgängliggöra ”ett stort antal filmer” motsvarar således förluster i storleken fyrtiotusen miljarder. Ju mindre en film spelat in, desto mer måste någon ha fildelat den, och desto större skada har således vederbörande åsamkat industrin.

Enligt upphovsrättsindustrins logik tjänar samtidigt fildelaren ”jättemycket pengar”. Kanske inte riktigt lika mycket pengar som de förlorar, för om de tjänade lika mycket pengar kunde ju kunderna lika gärna ge pengarna direkt till upphovsrättsindustrin, det förstår nog till och med upphovsrättsindustrin, men ändå ”jättemycket pengar”. Det är ungefär samma logik som får folk att tro att om de köper jättemycket av något billigt så ”tjänar” de pengar, och därför har man snart råd att åka igen om man bunkrar taxfreesprit på Ålandsfärjan. Exakt hur upphovsrättsindustrin räknar ut summorna går inte riktigt att sätta sig in i eftersom uträkningarna är så kreativa och nyskapande att de uppnår verkshöjd och därmed omfattas av upphovsrätten.

Vi som ser det vansinniga i den här typen av mål och skadeståndskrav och vill se förändringar i lagstiftningen har länge hävdat att fildelning inte åsamkar de skador som hävdas. Att det tvärtom rent av kan ge vinst eftersom att fans som delar saker med andra fans blir en form av marknadsföring som i slutänden leder till att folk köper saker de annars aldrig kommit i kontakt med. Detta resonemang har stöd i diverse undersökningar och har till och med omfamnats av delar av industrin självt. Till exempel uttalade sig Game of Thrones-regissören David Petrarca i dylika ordalag (men efter att ha råkat tänka själv återkom han, givetvis helt på eget bevåg får man anta, med tillägget att han absolut inte stödjer piratkopiering). Detta resonemang bygger dock på en kritisk komponent – att det som sprids är bra. Om det är bra och folk gillar det de ser/hör/läser så ökar chansen att de också köper det, och/eller annat av samma upphovsman, och rekommenderar det till sina vänner, varav vissa då också blir kunder. Om det däremot är skräp så blir det inte kunder av de som laddar ner, och det leder heller inte till att man rekommenderar det till sitt eget nätverk. I värsta fall leder det istället till att man varnar dem.

Upphovsrättsindustrin vill väldigt gärna att vi köper grisen i säcken. Det har varit deras affärsidé länge. Det gäller kanske särskilt just film på bio. För det man säljer är inte bara filmen, det är hela upplevelsen. Och det är inte en upplevelse de flesta upprepar med samma film så då spelar det, enligt upphovsrättsindustriell logik, inte så stor roll om filmen är bra eller inte. Du betalar samma pengar för en bra film som för en dålig, men en bra film kostar lite mer tankekraft att skapa. Därför är det kritiskt för filmindustrin att du inte öppnar säcken förrän efter att de har fått betalt.

Det är det fildelaren i Norrköping har gjort, liksom så många andra fildelare. De har visat vad säckarna innehåller. Det finns prima skinka i en del, men det är också en hel del katter. Och genom att släppa ut katterna har han således åsamkat filmindustrin ekonomisk skada.

Själv tänker jag så här: Om vederbörande lyckats tjäna ”jättemycket pengar” på Kommissarie Späck och Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult, såsom Rättighetsalliansens frontfigur Henrik Pontén hävdar, då borde de väl anställa honom istället för att stämma honom? För uppenbarligen kan han då något som de inte kan.

Fotnot: Jag hittade på det där om Schrödingers gris alldeles själv.


Photo credit: theilr via Foter.com / CC BY-SA
Andra bloggar om: , , , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2016-09-14 09:33:34)

Frihet – det rimliga politiska alternativet


Våra politiker tycks vilja styra och ställa över alla andra. Då är det viktigt att komma ihåg att det faktiskt finns ett helt rimligt alternativ: Frihet.

i) Alla människor skall ha så stor frihet som möjligt.

ii) Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

iii) Alla människor skall ha lika rättigheter inför staten.

Man kan argumentera för friheten på många olika sätt. Men låt oss göra det enkelt: Alla människor är olika. Vi har – för att bara nämna några exempel – olika drömmar, preferenser, behov, förmåga, åsikter, intressen, livsåskådning och ambition.

Därför är det naturliga valet att låta människor bestämma över sina egna liv, i så stor utsträckning som möjligt. Det är då människor kan göra de val som passar dem själva bäst. Det är då förutsättningarna är som störst för att folk frivilligt och spontant skall kunna bygga, skapa och bidra till samhällets välstånd. Det är då människor får lov att vara lyckliga på sina egna villkor.

Detta är en oerhört radikal tanke i dagens Sverige.

Politiken samlar makten i ett fåtal människors händer. Politiker vill som regel ändra på folk, lägga sig i hur vi lever våra liv och bestämma över oss. Politiska beslut upprätthålls med tvång. (Och med våld, om så krävs.)

Visst, till och med jag tycker att vi kan behöva en stat. Men den skall vara liten. Den skall endast syssla med sådant som med nödvändighet måste hanteras gemensamt. Och den skall göra de sakerna bra.

Detta i kontrast till hur det är i dagens Sverige – där politikerna styr och ställer över saker de inte har med att göra och inte begriper. Där staten ägnar sig åt allt mellan himmel och jord, utan att göra det speciellt bra. Där staten misslyckas med sina kärnuppgifter.

Det finns ett bättre alternativ.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-14 09:23:00)

13 September 2016

EU:s krig mot internets länkar



Ledamöter från hela det politiska spektrat i Europaparlamentet gör nu gemensam sak för att stoppa EU-kommissionens förslag om en "länkskatt" och hårdare upphovsrättsliga regler vid länkning.

Youtube »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-13 20:15:00)

Framtidens narkotikapolitik

blot293Piratpartiets partiledare Magnus Andersson skriver på sin blogg om en progressiv, skademinimerande narkotikapolitik med legaliserad cannabis och avkriminalisering av all narkotika för privat bruk. Det här är ett fantastiskt första steg för Piratpartiet att ta, men jag tror också att vi kan gå längre.

En legalisering bör rimligtvis täcka fler droger än cannabis, speciellt med tanke på att det finns gott om substanser som är säkrare än cannabis och tycks ha än större medicinsk potential.

Ett bra exempel på det är hallucinogena droger, vars främsta effekt är att tillfälligt ändra brukarens tankesätt. Detta innefattar substanser som LSD, MDMA, ketamin och psylocybinsvamp, som visats icke beroendeframkallande och väldigt säkra vid ansvarsfullt bruk.

Hallucinogener som LSD, svamp och MDMA har däremot visats hjälpa mot bland annat ångestsyndrom och postdramatiskt stressyndrom samt vid avvänjning från beroende. Det upptäcktes i ett antal studier under 1950- och 1960-talet, innan 1960-talets moralpanik ledde till ett nästan världsomfattande förbud. Forskningen pausades av förbudet, och återupptogs först för ett par år sedan. Vid en avkriminalisering kan studierna återupptas på riktigt, och vi kan hitta mer effektiva behandlingssätt mot ett stort antal mentala sjukdomar.

beckley-lsd-researchDet finns risker med alla droger, och samma sak gäller här. Bland annat LSD och psylocybinsvamp kan utlösa medfödda mentala problem samt leda till posttramatiskt stressyndrom vid dåliga trippar, och höga eller för täta doser MDMA ser ut att kunna leda till serotonergt syndrom.

Men här är legalisering lösningen, inte problemet. En legalisering kan kan uppmärksamma fler om riskerna, så att färre faller in i ett oansvarigt bruk. En annan risk vid hallucinogenbruk är att brukaren säljs liknande men farligare produkter som 25I-NBOMe, något som kan förhindras om det skapas en reglerad marknad.

Vi har här en chans att minimera lidande samtidigt som vi kan utforska ett så välbehövt medicinskt område som mental ohälsa.

Vad har vi att förlora?

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2016-09-13 09:46:30)

08 September 2016

Iphones audiojack - mer än en kosmetisk fråga


Nybloggat på HAX.5July.org:


"The new iPhones doesn’t have a traditional 3.5 mm audio jack. Some say this is just a natural step in development, like when the computer floppy disks were dropped. But there might be more into it than that."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-08 16:54:00)

Status of the hyperlink: (hyper) disappointing decision of the ECJ

Paris, 8 September 2016 – The European Court of Justice published today an important decision on the legal status of hypertext links, a key element of the Web. Sadly, it has chosen to discard the conclusion of the General Attorney, by ruling that posting a link to content illegally published online is a copyright infraction. This jurisprudence has contributed to weaken hyperlinks and how the Web works, at a moment were the European Commission is also questioning the liberty to link.

copyright

Is creating a hyperlink to pictures illegally posted online a copyright infraction? This is the question that the ECJ had to answer in a case involving a press website in The Netherlands.

For a long time, the status of hyperlinks was uncertain as it didn't constitute in itself a reproduction or a representation, both cases where copyright is traditionally applied. In the 2014 Svensson decision, the ECJ had also the opportunity to compare a hyperlink to a protected work to a "communication to the public", this blurry and ambiguous notion found in the 2001 Directive on Copyright was already an extension of the scope of copyright. However, in 2014, the Court had strongly limited the scope of its decision, considering that a hyperlink to a work published with the agreement of the author, isn't a communication to a "new public" and no further authorisation is needed. By doing so, the ECJ preserved the liberty to link, which is key to the proper functioning of the Web.

However, this decision left untouched the question to know if making a link to a protected work published without the agreement of the author (thus illegally) constituted an act of counterfeit. Last April, the General Attorney Melchior Whatelet recommended that it shouldn't be the case. He considered that if users may risk being charged with copyright infringement for simple hyperlinks, freedom of speech and communication would be seriously compromised.
In doing so, he shared the position of La Quadrature du Net, arguing thatfreedom to link should be total for the sake of legitimacy.

Alas, the Court hasn't followed this path. Following the logic of the Svenssion decision, it considered that creating a hyperlink to a work illegally published online can constitutes an act of communication to the public, which requires the prior agreement of the right-holders. The Court adds two more criteria that will allow to discriminate depending on the situation:

  • If the individual who made a hyperlink doesn't have a for-profit goal, s/he would benefit of a presumption of good will and it would be necessary that s/he had conscience of the illegal nature in order to make a condemnation for the creation of the link.
  • If the individual has a for-profit goal, the presumption of good will is overruled and it would be necessary to provide a proof of good will.

However, these two conditions are rather unclear, so they create a worrying situation of legal uncertainty. There are many situations where it would be very difficult, for both an individual or a professional, to check if a work has been put online legally or not. Professional websites will be forced to carry out complex checks because of the rules established by the ECJ, even though an information website may have valid reasons for pointing towards illegal content for information purposes, for example. Additionally, it may prove very hard to establish what is and what isn't a non-profit purpose online. For example, a blog that displays a simple advertising banner may be considered for-profit, and may face a high risk of being hold accountable.

Nonetheless, it may indeed be interesting to use the distinction between for-profit and non-profit to decide on what constitutes a counterfeit. La Quadrature du Net has already raised calls to regulate on the non-profit sharing between individuals. However, in this case, the ECJ is ruling on mere hyperlinks, instead of looking at the sharing of works. Furthermore, the criteria it uses are far more unclear that what La Quadrature put forward in order to establish a clearer boundary around non-profit sharing.

The only positive condition that is possible to draw from this decision is that the automatic sanctions systems (those used regarding the content such as robocopyright...) couldn't probably be put into action in this framework as a case-by-case verification is needed and block and systematisation of the sanction.

In conclusion, the ECJ takes the responsibility with this decision to undermine the bases of how the Web works by creating strong insecurities for any individual who would make a hyperlink and especially professionals players. It is very unfortunate as few Member States, such as Germany, Spain or even France, have already adopted legislations indirectly targeting hyperlinks in cases of indexation of press contents or pictures in search engines. And the Commission seems decided to generalise such a system by creating a new related right for press editors in the next directive on copyright.

In view of these abuses, La Quadrature du Net reaffirms its 2012 writing on the imperative to protect hyperlinks: "The Internet is above all defined by the possibility to make links to any type of content as long as you know its URL. This is the modern equivalent to making a reference to a published content. The possibility to reference content through links is an essential condition for freedom of speech and freedom of communication."

(by neurone130 at 2016-09-08 16:10:39)

Piratfika den 14 september – kom och träffas!

fika1

Hej Piratvänner

Glöm inte piratfikat nu på onsdag kl 18 i Baresso Coffee i Södermalm.

Piratfikat är ett tillfälle att utbyta idéer och funderingar, ställa frågor och ha roliga diskussioner över en kopp kaffe. Både medlemmar och icke medlemmar är lika välkomna. Den här onsdagen kommer även några medlemmar from nya styrelsen i Stockholms kommun och län att vara på plats.

 

Baresso Coffee
Swedenborgsgatan 25
Tunnelbana: Medborgarplatsen eller Mariatorget
Pendeltåg: Södra Station
www.baressocoffee.se

Vi ses där
Aveen,
Piratpartiet Stockholmsregionen
stockholmsregionen@piratpartiet.se

Kommentera! (by aveen at 2016-09-08 11:52:16)

07 September 2016

Assange-fallet: Åklagare Marianne Ny ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet


SVT Uppdrag Granskning hade i går ett mycket sevärt reportage om fallet med Wikileaks chefredaktör Julian Assange. [ Inslaget » | Länk 1 » | Länk 2 » ]

Åklagare Marianne Ny – som i åratal förhalat ärendet och duckat att förhöra Assange i London – försöker i programmet hävda att man normalt sett inte reser utomlands för att förhöra misstänkta.

Det är en ren lögn. Fråga mig. Jag vet.

Jag har sedan åratal tillbaka en konflikt med de svenska skattemyndigheterna. En tidig morgon för tre, fyra år sedan – när jag bodde i Bryssel – väcktes mitt hus (grannar och allt) upp av en svensk skatteåklagare, en svensk kriminalkommissarie, en sorglig tolk och två medlemmar av den belgiska federala polisens kammare för internationell och organiserad brottslighet. Jag har haft bättre mornar.

Tro mig, en kallelse per brev eller ett telefonsamtal hade varit ett fullgott alternativ för att få mig att åka upp till Stockholm. Men istället begärde man alltså internationellt rättsbistånd från Belgien, sände över folk från Sverige – och satte igång en apparat som måste ha kostat mer än någon påstått att jag är skyldig staten. Vad tilltaget tillförde eller var tänkt att tillföra utredningen är högst oklart, mer än att ett par svenska statstjänstemän fick ett par dagar i Bryssel på skattebetalarnas bekostnad.

De belgiska poliserna himlade med ögonen och lät i enrum framföra att de nog aldrig varit med om så mycket skrika för så lite ull. En ledande belgisk skattejurist som jag fick tag i skrattade bullrande och noterade att, jo, nog verkar det som att jag har ovänner i Sverige alltid. Kollegorna på jobbet konstaterade att de är inte riktigt kloka, de där svenskarna.

Jag försöker låta bli att tänka på detta, när jag inte absolut måste. Men i detta sammanhang är det ändå relevant information: Jo, svenska staten sänder mer än gärna ut åklagare och begär internationellt rättsbistånd för att förhöra folk i utlandet. Även i tämligen triviala fall. Även när det är onödigt och inte fyller någon egentlig funktion.

Jag blir ursinnig när jag ser åklagare Ny sitta i tv och hävda motsatsen. När hon dessutom påstår att det är för att alla skall behandlas lika, då håller jag nästan på att blåsa ett topplock.

En sak är fullständigt klar: Julian Assange särbehandlas – negativt – just på grund av vem han är.

Det är dessutom uppenbart att åklagare Ny försöker dupera Uppdrag Gransknings reporter – och att hon ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet på bästa sändningstid. Men hon anser sig väl ha goda skäl att göra just detta, kan man anta. Det borde vara åtalbart.

Det är så skruvat. Assange ruttnar bort på Ecuadors ambassad i London för att han har avslöjat den sanning som makthavarna försökt dölja för folket. Samtidigt serverar Marianne Ny rena lögner och sitter tryggt kvar på en av de ledande posterna inom svenskt åklagarväsende.

Ett oväldigt, neutralt och rättvist rättsväsende – vore inte det en skojig idé?


Se reportaget i Uppdrag Granskning här »

Läs även: Showdown in the Assange case? »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-07 23:15:00)

Börjar det röra på sig i fallet Julian Assange?


Nybloggat på HAX.5July.org:


"This Friday a Swedish regional high court will – once again – look into the issue of Mr. Assanges’ arrest warrant. The last time, they upheld the decision, as Ms. Ny then was instructed to get the interview done and over with. Again, she didn’t. This coming Friday, the court may not show the same patience. Or it may, as there are powerful interests involved."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-07 21:17:00)

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas!
Vad tryggt vi medborgare har fått det.
Och vad fel Piratpartiet och många andra fick!

Tryggt!

Kommentera! (by Zac (noreply@blogger.com) at 2016-09-07 10:31:00)

Politiker

De bryter internationella avtal staten gått med på, de går emot de partiprogram de gått till val på, de skyller ifrån sig, de ljuger skrytaktigt om sin förda politik. Sedan undrar de varför det finns ett sådant politikerförakt. De kanske kan bråka om vilken skolministers fel det är att de inte fick lära sig att ingen gillar falska?

Kommentera! (by Isak Gerson at 2016-09-07 10:09:46)

06 September 2016

5 juli-podden 16: Spridningskollen, WhatsApp, XKeyscore och NSA-läcka

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



WhatsApp delar mer än man tidigare trott med sin ägare Facebook. Tyska BND bröt mot lagen när man använde Xkeyscore, enligt läckt rapport. NSAs lista över säkerhetshål på vift. Och så berättar vi om Spridningskollens tyska rötter.

På grund av mickhaveri använder vi backupljudet från inspelarens interna mikrofon i detta avsnitt. Sorry.

Med Karl Andersson och Henrik Alexandersson.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3 max 60 sek) kan sändas till: karl[at]5july.org

HAX 5 Juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2016-09-06 13:07:00)

Är du säker på att du inte har förolämpat tsaren?

Jag håller som bäst på att läsa Bo Sandelins bok Esperanto – drömmen om ett världsspråk. Ni känner säkert till Esperanto, ett konstgjort språk skapat under sent 1800-tal i syfte att överbrygga världens språkförbistringar. Kanske känner ni också till dess upphovsman, Ludwik Zamenhof. Om inte har ni en stunds intressant googlande framför er. Den här texten kommer istället att handla om en anekdot om hans pappa Markus.

Markus Zamenhof föddes i den polsk-litauiska staden Tykocin 1837. Polsk-litauisk eftersom staden, med sin placering i nordöstra Polen under delar av sin historia hört till grannlandet Litauen. De två länderna har en sammanflätad historia och hade en storhetstid under 400 år som samväldet Polen-Litauen. När Markus Zamenhof föddes hade staden, efter att en gång ha sålts till Preussen, återbördats till det som då var Kongresspolen; en satellitstat i det ryska imperiet.

Så småningom flyttade han till Bialystok där han tjänstgjorde som lärare. Efter ett antal uppror såg den ryska överhögheten till att avskeda en drös polska lärare eftersom de misstänktes som uppviglare. En litauisk jude som Zamenhof däremot ansågs inte som ett hot och han kunde klättra på karriärstegen. Det är under tiden i Bialystok som Ludwik, Esperantos upphovsman, föds.

Familjen flyttade vidare till Warsawa i slutet av 1870-talet där Markus Zamenhof, förutom att tjänstgöra som lärare, tog anställning vid den ryska censuren. Och det är här den intressanta anekdoten kommer. Det ni har läst hittills är bara för att jag ska framstå som beläst.

Trots att Markus Zamenhof beskrivits som noggrann och krävande som censor tvingades han 1888 att lämna sin tjänst efter att ha hamnat i onåd hos chefscensor Nikander Zusmen i S:t Petersburg. Zamenhof hade flera gånger uppvisat ”självständighet” genom att släppa igenom saker som andra censorer skulle ha underkänt. Droppen var när Zamenhof godkänt publicering av en artikel i Hatsefira av en doktor Frenkel. Frenkels artikel handlade om vin och hävdade att ett måttligt vinintag var nyttigt, men att ett större alkoholintag var skadlig och kunde leda till förlust av förståndet. Föga anmärkninsvärt, kan man tycka.

Chefscensor Zusmen var emellertid bekant med tsarens dryckesvanor och tolkade texten som en anspelning på detta. Zamenhof anklagades således för att ha tillåtit publicering av en artikel som förolämpade tsaren.

När jag läser detta tänker jag genast på alla ”rent mjöl i påsen”-argument som ständigt haglar i diverse debatter om övervakning och integritet, om lagar som IPRED och skumraskverksamhet som Spridningskollen.se, om yttrandefrihet och debattklimat. Den som bara har rent mjöl i påsen har inget att frukta, den som sköter sig har inget att oroa sig för.

Så hade Markus Zamenhof rent mjöl i sin påse? Skötte han sig? Av allt att döma, ja. Det hjälpte inte. Han fick ändå sparken, för att inte ha varit tillräckligt nitisk i sin bedömning av andras mjöl.

Det är det som är ironin här. Killen, vars jobb det var att bedöma andras mjölpåsar, fick sparken för att inte ha varit tillräckligt nitisk, tillräcklig illvillig, i sin bedömning. Och poängen är att det är fullkomligt omöjligt att veta om man har råkat förolämpa tsaren när det är någon annans godtyckliga bedömning av ens mjölpåse som gäller. Det är därför de inte ska rota i den alls.

”If you give me six lines written by the hand of the most honest of men, I will find something in them which will hang him”, sa kardinal Richelieu. Jag tror att Markus Zamenhof håller med.


Photo credit: //sugar via Foter.com / CC BY
Andra bloggar om: , , ,

Flattr this!

Kommentera! (by Joshua_Tree at 2016-09-06 12:00:59)


Piratpartiet