22 July 2017

Det finns inget bättre att hoppas på


En svensk myndighet har satt sig över lagen och skitit i det blå skåpet.

Regeringen har känt till detta i minst ett och ett halvt år – och försökt lägga locket på. Man sägs till och med ha uppmuntrat det sanslösa säkerhetshaveriet.

Men tro inte att detta kommer att få några större konsekvenser. Inte den här gången heller. Det kommer att blåsa över och glömmas bort. Inom kort är det som om denna affär aldrig har inträffat.

Cirkulera, här finns – som vanligt – inget att se.

Den politisk-byråkratiska maffian kommer aldrig att släppa sitt grepp om myndigheternas chefsposter. Transportstyrelsens nya ledning är tydligen karriärsossar de också – istället för dugliga och kompetenta människor.

Folket kommer knappast att resa sig för att kräva ändring. Byter vi regering kommer allt att fortsätta som vanligt, fast med andra ansikten framför kamerorna. (Justitieminister Tobé, tanken svindlar.) Och att ge makten till SD vore att lägga landets förvaltning i händerna på de verkliga blåbären.

Jag känner inte till en enda svensk politiker som har ambitionen eller kompetensen att röja upp i det byråkratiska träsket. Alla är med i samma klubb. Alla har fingrarna i syltburken.

Det finns helt enkelt inget bättre att hoppas på.

Vilket innebär att vanstyret kommer att fortsätta – och att samhällelig kärnverksamhet, de höga skatterna till trots, kommer att fortsätta förfalla.

När folket ändå – till sist – vill säga upp det värdelösa samhällskontraktet, då kommer repressionen och tvånget att öka. Det kommer att vara enda sättet för den härskande politiska klassen att försöka rädda systemet och sin egen makt.

Sverige är i princip ett kontantlöst samhälle, staten har full insyn i alla människors privatekonomi, svenska folket är noga registrerat och kontrollerat och det finns en övervakningsapparat på plats för att se till att alla lyder. (Till exempel har Skatteverket varit en av de stora användarna av datalagringen av våra telekommuniktioner.)

Individen är chanslös. Staten har redan kopplat greppet.

Vi varnade er. Men ni brydde er inte.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-22 00:37:00)

21 July 2017

Försöker EU döda Creative Commons?


Läs min senaste bloggpost på HAX.5July.org:


"If there is something like intellectual property (which the EU claims) – this must be a grave violation of the artists property rights.

To hinder creators from freely distributing their works must also be a serious limitation of freedom of speech."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-21 11:21:00)

Den svenska förvaltningsrötan


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Man har chefer i toppen som är politiskt tillsatta – sossepolitruker – men som inte begriper sig på verksamheten. Man sätter sig över lagar och regler som i en demokratisk rättsstat måste gälla lika för alla. Och man trycker ner dem som ifrågasätter och värnar kärnverksamheten."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-21 04:00:00)

20 July 2017

Den moraliska stormaktens dubbelmoral


Polen kritiseras – med rätta – för att man lägger utnämningen av domare i Högsta Domstolen under politisk kontroll.

– Regeringen avskaffar kollektivt all juridisk självständighet och tar full kontroll över rättsväsendet, säger EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans.

Men ingen tycks regera över att det är precis så det är i Sverige. Här utser regeringen justitieråden (domarna) i Högsta Domstolen.

Vad är det som gör att det som anses utgöra ett hot mot demokratin i ett EU-land anses normalt i ett annat? Varför använder man olika måttstockar? Varför är det ingen som reagerar mot dubbelmoralen?

Visst, den polska regeringen verkar osympatisk och möjligen farlig. Men när man diskuterar konstitutionella frågor, maktdelning och demokrati – då måste det väl ändå vara principen som är det viktiga?

Sverige har direkt anmärkningsvärda demokratiska brister, inte minst vad gäller maktdelning.

Utöver att regeringen utser domarna i HD – så utses nästan alla nämndemän (lekmannadomare) i de de lägre rätterna av de politiska partierna. Det vattentäta skott som måste finnas mellan den lagstiftande och den dömande makten i en rättsstat existerar helt enkelt inte.

Avslutningsvis kan man konstatera att dubbelmoralen även står i full blom vad gäller media. Såväl EU som Sverige kritiserar Polen och Ungern för politisk styrning av public service-media. Åter är Sverige minst lika klandervärt som de länder vi kritiserar – då styrelsen för den ägarstiftelse som förvaltar SVT, SR och UR utses av regeringen.

Dubbelmoralen och maktkorruptionen i Sverige är motbjudande.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-20 15:38:00)

18 July 2017

EU Court rules on transparency of EU justice

EU court rules on transparency

The European Court of Justice (ECJ) in Luxembourg today ruled in favour
of the German civil liberties activist and pirate party member Patrick
Breyer (Commission vs. Breyer, C-213/15 P):[1] It ordered the Commission
to give the press and the public access to the pleadings exchanged in
completed court proceedings. In the present case Breyer successfully
demanded the Commission disclose Austrian pleadings concerning the
non-transposition of the controversial EU Data Retention Directive.
However the Court fined Breyer for publishing the written submissions in
his own case on his homepage.[2]

“Today’s ruling confirms that the EU‘s judicial system is lacking
transparency and in urgent need of reform”, comments Breyer. “Since EU
judges appear to consider transparency in pending proceedings a threat,
the EU needs to revise the Court rules in accordance with those
applicable to the European Court of Human Rights. Indifferently
prohibiting parties from publishing pleadings – including their own – is
inaceptable and endangers the freedom of the press.

This judgement turns important cases with potentially far-reaching
implications for every one of us into secret proceedings. In landmark
cases the press and the public should not be faced with irreversible
facts. Protecting our governments’ and institutions’ conduct in court
from public criticism and control contradicts the concept of democratic
oversight and freedom of the press.

This in-transparency fosters mistrust instead of building trust in times
of the EU experiencing a crisis of acceptance. Justice needs openness.
More transparency is for example needed where EU Courts deal with mass
surveillance programmes such as blanket data retention. The
admissibility of such interferences in our civil liberties is of general
interest. The arguments and applications put forward by our governments
in court need to be subjected to public scrutiny.”

Background:

As the ECJ does not grant access to written submissions, Breyer in 2011
asked the Commission to disclose Austrian pleadings concerning the
non-transposition of the controversial EU Data Retention Directive. The
Court of First Instance ruled in favour of Breyer and the Commission
disclosed the pleadings[3] but filed an appeal against the judgement.
The ECJ rejected this appeal today.

Advocate General Bobek in December proposed broadening access to Court
documents:[4] Documents ought to be made available upon request, in both
closed as well as, to a more limited extent, in pending cases. Advocate
General Bobek also suggested that pleadings could be routinely published
on the Internet. The European Court of Human Rights in Strasbourg
already grants access to written submissions upon request.

Patrick Breyer is a digital rights activist and a Pirate Party member in Germany. He has won court cases earlier where one of them decided that IP addresses are deemed personal data.

Footnotes:

[1] Official press release:
https://curia.europa.eu/jcms/<wbr></wbr>upload/docs/application/pdf/<wbr></wbr>2017-07/cp170080en.pdf

[2] Case file (in German): http://www.patrick-breyer.de/?<wbr></wbr>p=561245

[3] Pleadings disclosed by the Commission after the judgement in first
instance: http://www.patrick-breyer.de/?<wbr></wbr>p=561245#Neubescheid

[4] Advocate General Bobek proposes broader access to Court documents,
https://curia.europa.eu/jcms/<wbr></wbr>upload/docs/application/pdf/<wbr></wbr>2016-12/cp160141en.pdf

Featured image: CC-BY-NC-SA, jeroen020

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-07-18 16:29:08)

5 juli-podden 62: HAX och Karl i tyska Bundestag

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Vi lyckades ta oss in på en av Bundestags (tyska riksdagens) sittningar, närmare bestämt den 237:e i ordningen sedan 1949.

Vi fick inte spela in under själva sittningen, så vi gick till en gemytlig krog efteråt för att smälta intrycken. Det blev ett samtal om demokratins hälsa, om aktivism, och om fängelsestraff.

Besöket och samtalet ägde rum den 1 juni 2017.

Nästa vecka är vi tillbaka med ett vanligt avsnitt.

Youtube:


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-18 11:45:00)

14 July 2017

Tintin i Kongo hör hemma på barnhyllan!

Så har Janne Josefsson lyckats starta debatten om ”negerkungar” och Tintin i Kongo ett varv till. Bortanför alla praktiska frågor om plats på biblioteken och det självklara i att slitna böcker och sådana som inte lånas ut behöver gallras, har jag en mycket bestämd åsikt i den grundläggande principfrågan: Vi ska inte gömma undan för våra barn att min generation och mina föräldrars läst, skrattat åt och njutit av skildringar som idag känns väldigt ofräscha. Jag hör så ofta ”Visst ska Tintin i Kongo finnas, men den behöver ju inte stå i barnbokhyllan. Det räcker att man kan beställa fram den, eller hitta den i en särskild hylla, där vi upplysta vuxna, vi som förstår, kan hitta den.” Det är just den typen av förmyndaraktig giftskåpsmentalitet jag vänder mig mot.

För det första: Jag tror att de allra flesta barn är begåvade och har förmåga att själva reflektera. Så länge barnen huvudsakligen möter böcker där människor med olika hudfärg, kön, sexualitet, utseende, kroppsfunktioner osv framställs som rimliga, vettiga, normala människor, så kommer barnen att upptäcka att det är något konstigt med ett seriealbum där alla mörkhyade framställs som vore de femåringar, en bok där alla kvinnor framställs som vore de imbecilla, eller alla judar som vore de onda. Så länge det unkna och otidsenliga är en liten andel uppblandat med mycket annat är min övertygelse att barn varken tar skada eller får obehagliga värderingar eller en obehaglig syn på sin nästa av att då och då stöta på dem. De skulle kunna göra det om allt de möter är unket på samma sätt. Men inte om en del av det unkna finns kvar, uppblandat med annat.

För det andra: En av de viktigaste saker våra barn och ungdomar bör lära sig är att vår förmåga att skilja rätt från fel utvecklas över tiden. Att  tankar och idéer som idag kan kännas ofräscha var allmängods för femtio år sedan, och sådana vi upplever som djupt obehagliga delades av många för mindre än hundra år sedan. Förstår man inte det blir mycket av de senaste hundrafemtio årens historia obegripligt. Eller snarare, för att göra den begriplig måste ondskan abstraheras och flyttas bort från de konkreta människor av kött och blod man kan relatera till. Hitlers, Maos och kung Leopolds hantlangare och bödlar blir någon slags rymdödlor, och det blir obegripligt att tusentals, tiotusentals, miljontals kunde entusiastiskt applådera ledarna, och att det i många fall var rena tillfälligheter som avgjorde om någon i farfars eller mormorsmors generation blev en av tjänarna i deras system. Jag minns hur mycket klarare saker blev för mig när jag i tolvåråldern satt på golvet och bläddrade i gamla uppslagsverk, och råkade hamna på ”neger” i den första upplagan av Nordisk Familjebok, och lite senare ”zigenare” i svensk uppslagsbok. Att möta gamla fördomsfulla framställningar här och där när man rotar bland böcker och seriealbum gör en helt enkelt bättre rustad att förstå historien. Ser man att det finns i de serier mamma och pappa läste, de böcker farmor och morfar läste, då blir det begripligt hur miljontals tyskar kunde rösta fram Hitler och varför kolonialismen och imperialismen så lite ifrågasattes i de europeiska länderna. Det var inte rymdödlor. Det var sådana som pappa, farmor och och farmorsfar.

För det tredje gör det inte bara barnen och ungdomarna klokare kring det som varit, det gör dem också bättre rustade att möta framtiden. För när man får känslomässig förbindelse med att inte bara några knäppa rasister och nazister, utan ens egna nära och kära och deras föräldrar, marinerats i och en gång haft knäppa åsikter, då är steget inte så långt till att ställa frågorna: ”Och vi då?” ”Jag då?” ”Vad har min generation för blinda fläckar?”

Och om man tänker efter lite är det rätt mycket i den kulturhistoria vi marineras i som bär på spår av det gamla och unkna. Strindbergs kvinnosyn var sannerligen inte att leka med. Betyder det att vi inte ska låta dagens skolungdomar läsa hans dramer? I var och var annan kyrka med medeltida kalkmålningar finns groteska nidbilder av judar. Ska de målas över, innan man släpper in barnkörerna? Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” har en djupt obehaglig antisemitism. Ska den svartlistas för skolföreställningar? I Hjalmar Bergmans romaner framstår det som fullständigt normalt och legitimt att slå barn. Ska de rensas ut från gymnasiets läslistor? Och så vidare, och så vidare, och så vidare.

Judesugga i Uppsala domkyrka.

Nej, självklart ska judesuggor inte huggas bort och målas över i våra kyrkor, självklart ska både Strindberg, Shakespeare och Bergman kunna läsas i våra skolor, och precis lika självklart ska en nyfiken nioåring kunna ramla över ”Tintin i Kongo” på biblioteket, och undra ”Va fan är det här?” Att själv ha fått upptäcka saken och själv ställa den frågan kommer att ge henne oändligt mycket mer postkolonial, normkritisk visdom, än tio pedagogiska lektioner om ämnet i skolan. För det är våra egna upplevelser av sakernas tillstånd vi verkligen lär oss av. Även när vi är små.

Riv giftskåpen! Tintin i Kongo till barnhyllorna!

Not 1:
Trots allt jag skrivit ovan anser jag att just revisionen av just Pippi-böckernas beteckning på pappa Efraims yrke var rätt rimlig. Språket utvecklas nämligen hela tiden, och därmed olika ords konnotationer. Det gör att de flesta böcker genomgår en språklig revision vid nya upplagor, så att nya generationer läsare av boken ska läsa ungefär så som författaren avsåg att sända. Jag hör till en generation mitt emellan de som var barn när boken kom ut och dagens barn, och i mina ögon ger den omarbetade formuleringen mer rättvisa i dagens värld till hur vi läste när jag var liten. Vi vet dessutom att även Astrid själv gärna såg att uttrycket ändrades. Så att boken reviderades till en nyupplaga är helt rimligt.  Däremot tycker jag det är olyckligt om bibliotek rensar den gamla upplagan (ifall böckerna fortfarande är hela) eftersom den är ett så tydligt exempel på just hur vårt sätt att tala om ”de andra” förskjutits.

Not 2:
Denna postning handlar om hur vi ska förhålla oss till ofräscha saker i vårt kulturarv inför våra barn. vad vi använder för ord när vi pratar om våra medmänniskor är en helt annan sak. I mina ögon är det fullständigt självklart att respektera människors önskemål om hur de vill bli omtalade, och hur de inte vill bli det. Bara empatilösa drumlar envisas med att av principiella skäl fortsätta kalla chokladbollar med n-ordet.


Kommentera! (by Henrik B at 2017-07-14 18:13:01)

13 July 2017

Den auktoritära statens flinande ansikte


Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP)  säger sig vilja värna yttrandefriheten. [Länk»]

Hon pekar speciellt ut tre grupper som hon anser vara extra utsatta och därmed extra skyddsvärda: journalister, förtroendevalda och konstnärer.

Alice Bah Kuhnke har verkligen ingen skam i kroppen. Människan är ju själv statsråd i en regering som sätter konstnärer i fängelse på grund av deras konst!

Orwells nyspråk möter Kafkas kontextuella gungfly. Detta är maktens arrogans helt frikopplad från verkligheten och den egna maktutövningen. Skäms!

Till yttermera visso pekar kulturministern ut tre grupper som extra skyddsvärda – som bara råkar vara reservat för allehanda postmoderninster, vänsteraktivister, radikalfeminister, sociala rättighetskrigare och rödskägg. Gauche caviar.

Detta dessutom i en tid då EU och dess medlemsstater gör allt de kan för att begränsa vanligt folks yttrandefrihet på nätet och i sociala media. Detta i en tid då Big Government och Big Media försöker strypa internets fria flöde av information. Detta i en tid då överheten försöker ändra själva språket till att passa dess dunkla syften. Detta i en tid då vänstern försöker tysta dem som har andra åsikter.

Den härskande politiska klassen kan dra åt helvete.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-13 16:56:00)

12 July 2017

Privacy Shield: the American Lobbying Invasion

Privacy_Shield_Datenschutz-595x440

It is difficult to know the true extent to which American corporate interests and the US government continue to lobby the European Union and its member states on the US-EU Privacy Shield agreement. In March of this year, public records requests about Privacy Shield were sent to data protection authorities across the European Union. To date, the vast majority of EU data protection authorities have failed to release public records on Privacy Shield.

Lobbying by American Corporate Interests

American corporations, such as Google, Microsoft, Facebook, Amazon, and Twitter, use the Privacy Shield framework as the legal basis to transfer personal data from the European Union to the United States. Civil society groups [1, 2, 3, 4] have criticized the Privacy Shield’s many flaws and lack of basic protection for personal data. Even the EU’s own parliament has been critical of the agreement. The Article 29 Working Party, the group of EU data protection authorities, has also expressed serious concern and doubt about Privacy Shield. Perhaps the most glaring inadequacy of the Privacy Shield agreement is that it allows for NSA mass surveillance, in violation of EU law.

The European Union has a voluntary lobbying register. Google, Microsoft, BusinessEurope, and DigitalEurope are four of the top eight lobbying organizations by number of meetings with EU officials, according to Integrity Watch. The transparency register lists Google and Microsoft as being members of BusinessEurope and DigitalEurope. The transparency register also lists Google and Microsoft estimating their annual spending on EU lobbying as between €4 and €5 million Euros each. BusinessEurope lists its estimated annual spending on the low side of €4 million Euros, while DigitalEurope is spending approximately €1.9 million Euros a year.

There has been a massive lobbying campaign by American corporate interests on Privacy Shield in the EU. In addition to spending on lobbying, the transparency register also lists meetings between EU officials and lobbyists. In January of 2016, a couple months after the EU Court of Justice struck down Safe Harbor (the framework before Privacy Shield), Microsoft met separately with EU Commission Vice President Andrus Ansip and Commissioner Vera Jourova on the issue.

American technology companies such as Adobe, Apple, Amazon. AT&T, Cisco, Facebook (subsidiary in Ireland), General Electric, Google, Hewlett-Packard, IBM, Symantec, and Yahoo! have lobbied EU officials on the EU’s data protection standards. Several American financial services companies, including Citigroup, JP Morgan Chase, and Mastercard, have also lobbied EU officials on data protection standards. Trade industry groups representing American corporate interests have also partaken in this lobbying effort. The American Chamber of Commerce, the Business Software Alliance, BusinessEurope, and DigitalEurope are also listed as meeting with and lobbying EU officials on Privacy Shield.

Since the EU’s transparency registry is completely voluntary and there are few sanctions for violations, some meetings with EU officials and additional spending on lobbying may have never been registered. The American lobbying invasion may actually be much larger than the records on the EU’s transparency register suggest.

US Embassy Gets Involved

The US government is also engaged in lobbying EU member states to accept the Privacy Shield agreement. In January of 2016, the US embassy sent the Danish data protection authority (Datatilsynet) an email warning that legal uncertainty about personal data transfers from the EU to the US could harm business. The US embassy goes on to state that the EU should not solve the problem by hosting servers and storing data in the EU. The email also rather comically insinuates a denial of some aspects of NSA spying by stating, “The allegations underlying the Schrems case about U.S. privacy law and intelligence practices were based on mistaken assumptions and outdated information.” The Datatilsynet confirms that there was a meeting in May 2016 between their office, the Danish Ministry of Justice, the US embassy, and the US Department of Commerce about the Privacy Shield agreement.

In January of last year, the US embassy sent an email thanking the Slovenian data protection authority (IPRS) for meeting the week earlier. Several days later, the US embassy sent IPRS and the Slovenian Ministry of Justice a rather ominous email. The email warns, “It is imperative to conclude a revised U.S.-EU Safe Harbor agreement now, or risk harm to economic growth and job creation on both sides of the Atlantic, as well as damage to the broader transatlantic relationship.” The email also pressures Slovenia to direct EU Commissioner Vera Jourova to approve a new agreement to replace Safe Harbor. The US embassy also sent documents to the IPRS, which the IPRS is refusing to release.

The data protection authority of Italy confirms receiving communication from the US embassy about Privacy Shield. The data protection authorities in Finland, Germany, Latvia, Romania, and Sweden deny receiving emails from the US embassy about Privacy Shield. The data protection authority of Austria refuses to confirm or deny if it ever received emails. In response to questions about the possible existence of emails, the data protection authority of Luxembourg (CNPD) had a rather bizarre reply. The CNPD stated that Luxembourg does not have a freedom of information law. In addition, the CNPD refused to answer questions about the US embassy by citing Luxembourg data protection laws.

For now, the true extent of American lobbying remains behind closed doors.

The text of this article is released into the public domain. You are free to translate and republish the text of this article. Featured picture is obtained from the US Department of Commerce.

Flattr this!

Kommentera! (by Rachael Tackett at 2017-07-12 18:51:33)

11 July 2017

EU Telecom Package: courage over details

Paris, 11 July 2017 - The last discussions on the draft on the European Electronic Communications Code (EECC) before the summer break will take place today and we can only hope for very few changes before the vote on 11 September. The current trend is catastrophic: Pilar del Castillo, the main rapporteur known for her ties with large telcos, is leading to a world of monopolies were very few telcos (3 or 4, she may hope!) would share the whole EU market on optic fiber and radio spectrum. Very few latitude will be allowed to the national regulatory authorities (NRAs) to regulate the market and ensure that the core values also promoted by the European Union will be protected.

In September 2016, the European Commission launched the draft EECC, part of the telecom package, which aims to consolidate and update the EU legislation on telecommunications. The rapporteur Pilar del Castillo (EPP -ES), is almost successful in blocking the negotiations for securing the oligopolistic status-quo on the optic fiber. What happened exactly? Her report was completely focused on minimizing the regulation and maximazing the profit. Despite reasonably positive amendments from the other political groups such as S&D, ALDE and Greens, the "compromise amendments" are mostly following the direction the rapporteur gave in her report. Moreover, Pilar del Castillo is taking advantage of the opacity of the negotiations to keep the upper-hand: all the discussions for reaching agreements on compromise amendments1 are not public, the schedule of meetings is not even published, the working documents are not published either and only a very close contacts within the European Parliament (EP) allow the most informed part of the public to have information and documents. During these - very private - meetings, Pilar del Castillo speaks a lot and leaves very few room for the other shadow rapporteurs2 to express their views and for a real negotiation. If needed, she is also well-known for negotiating few minutes before a vote with the main opponent shadow to ensure that there is no real opposition against her. In 2014, only a very strong mobilisation of people and organisations all over Europe permitted to save Net Neutrality.

The next shadow meeting, gathering the rapporteur and the shadow rapporteurs, will take place today. This will be the last shadow meeting before the summer break and, more importantly, before the vote in ITRE Committee that will take place on 11 September, just after the summer break. The draft Code is a very technical text and Members of European Parliaments (MEPs) cannot improvise themselves experts within few months. Although this is important to update the current legislation, MEPs should thus focus on enforcing strong principles rather than getting lost with technical details which distract them from the core political issues at stake. As representatives of the EU citizens, they also have this responsibility of enshrining solid foundations. It is time to promote values (read our analysis already published) and not dwell on small adjustments that would only limit the damages.

Regulation is not an option nor a limitation to investment and innovation. It is the only way to limit the power of monopolistic telcos. As a response to the telcos arguing that they cannot achieve their political objectives with regulation, Sebastien Soriano (head of ARCEP, the French NRA, and chair of BEREC in 2017) declared that "it’s true that in the very short term it could be a temptation to give power to big players because big players may have more money in their pockets. So you may hope that with giving some kind of carrot to these guys, they will invest more and fulfill the political objective. But what we have experienced in Europe the last 20 years is that this is absolutely not the solution. Facts are talking."

We, and MEPs as well, need to fight the perfidious attacks from the largest EU telcos and their mole in the European Parliament: Pilar del Castillo. There is no time to lose: shadow rapporteurs must act now! Some of the groups have already tabled alternative compromise amendments to the non-compromised proposals from the rapporteur, but still face a real opposition. Until now, it seems that the S&D shadow rapporteur, Miapetra Kumpula-Natri, is strongly standing her ground against the main rapporteur, supported by the ALDE shadow Kaja Kallas, on issues such as "active and passive access" or "joint dominance" 3. Unfortunately, this does not seem to make Pilar del Castillo step back to reach a real and sustainable compromise.

La Quadrature du Net asks the shadows to keep moving towards a code that would respect the values and trends that have been the core of the EU policies so far, preventing the telcos from extending indefinitively their power and oligopolistic positions, promoting the network as a part of the commons necessary for the general interest and for protecting fundamental rights and freedoms. The base of any legal code is the values that shape its core and, through that, its future. Those core values were rather weak in the draft EECC, it needs to be strengthened, not weakened. If the EECC has a weak and a crumbly base, EU telecommunications market will be vultured by the most powerful actors burrying innovation, openness, competition and last, civil rights.

Act now, by calling your MEPs through the PiPhone and ask them to force Pilar del Castillo to step back.

  • 1. The compromise amendments reflect a very opaque and undemocratic process where, through backroom deals, Members of the EU Parliament (MEPs) try to shorten and simplify the vote by "mixing" their different stances on the text according to the respective weight of political groups.
  • 2. Once the rapporteur has been appointed as responsible for the text within the European Parliament, each political group appoints a "shadow rapporteur" who will be in charge of following the dossier for the group.
  • 3. See factsheets 4 and 5

(by neurone1000 at 2017-07-11 08:20:44)

Politik 2.0

Jag gick med i Piratpartiet i november 2008, för nio år sedan i år. Men under min tid i partiet – först som medlem, sedan som styrelseledamot, och sist som partisekreterare – har jag allt mer kommit fram till den insikt jag nu försöker formulera.

Med tiden har vi växt ur partiuniformen, och vi har blivit så sjukt mycket större. För varje dag som gått har jag allt mer insett att trots att det vi skapat varit ett parti har partiet i sig aldrig varit målet. Det det lett till och fortsätter leda till är bortom ett parti, bortom en rörelse – det är en ideologi och en ny politisk världssyn.

Jag är piratpartist, men framförallt är jag pirat. Partiet i sig är i det stora hela oviktigt, precis som att Centerpartiet i det stora hela är oviktigt för den liberala rörelsen. Och precis som att en centerpartist kan kalla sig liberal utan att antas ha gått över till Liberalerna, måste samma centerpartist kunna kalla sig pirat utan att antas ha gått över till Piratpartiet.

Det finns många pirater där ute, men betydligt färre piratpartister. Vi har varit dåliga på att fånga upp alla de horder som kunde ha givit oss sitt stöd. Teknikintresserade så väl som kulturintresserade och människorättskämpar och dussintals andra givna målgrupper.

Jag har länge argumenterat för att precis som 1800-talet kom med tydliga ideologiska rörelser såsom liberalismen och socialismen, kommer nu ett 2000-tal med helt nya sådana, anpassade för den nya värld vi träder in i. Den värld som skapats av vår kunskapstörst, av internet, av globalisering och av ständigt informationsutbyte. En helt annan dimension där det gamla tänkandet faller som ett korthus.

Piratpartiet har från början tagit en tydlig roll som pionjärer, som de som vågar tro på framtiden och som väljer att förkasta traditionalistiska, konservativa idéer utan riktig bäring för vår nutid. Men framförallt tror jag att vi pirater lagt den grund som nya rörelser kommer att stå på. Vi är inte ett av flera kommande partier, vi är istället i all abstraktion såväl som arrogans ett nytt tankesätt på vilket dussintals nya ideologier och partier kan grundas.

Denna grund är svår att skapa utan en öppning av begreppet pirat, som tillåter fler att anamma det utan att känna att de binder sig till ett parti. Vi måste låta alla ta till sig både begreppet och de tankar och idéer som medföljer, och kombinera dessa med sina unika tillvägagångssätt och bakgrunder. Därigenom kan vi diskutera mer öppet, utveckla vidare det vi har gemensamt och utforska våra olikheter. Exakt det som kallas politik, men i en tappning för det nya milleniet – politik 2.0.

Jag har sedan jag valde att avgå som partisekreterare fått frågan om jag fortfarande är piratpartist, och svaret är att det inte är speciellt relevant. Nej, jag har inte lämnat partiet. Ja, jag tror fortfarande på våra frågor. Men i första hand är jag inte piratpartist utan pirat. Mitt partimedlemskap är betydligt mindre viktigt än vilka frågor jag kämpar för, och vilken ideologi jag ställer mig bakom.

Mitt politiska arbete är inte över, utan det har precis börjat. Men en fas är avslutad, och det är den fas under vilken jag i första hand och framför allt annat var piratpartist.

Nu börjar den betydligt viktigare matchen. Att förtydliga, stärka, utveckla och sprida den ideologi på vilken Piratpartiet står.

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2017-07-11 01:34:23)

10 July 2017

A Just Future Starts at the Local Level

local pirate party power amsterdam ppnl

Jelle de Graaf is the first elected official for the Pirate Party in the Netherlands, in the borough of Amsterdam West. The Pirate Party Amsterdam recently elected him as their political leader for the municipal elections in march 2018. Earlier this month he visited the Fearless Cities Conference at the municipalism movement in Barcelona.

Cities are gaining power. When national governments fall short local leaders show courage. It’s happening all over the world. When Donald Trump left the Paris Accords, the cities of the United States, from Democratic Pittsburgh to Republican San Diego, took responsibility. Sanctuary cities like San Francisco protect the rights of their people, also if they, according to the federal government, don’t have the right paperwork.

In Europe, Mediterranean cities like Barcelona, Madrid and Naples lead the charge for strong local governments. Naples is building a cooperative and democratic city. Barcelona shows that local communities don’t automatically have to lose against the economic forces of mass tourism. Not only are cities taking back control, in more and more places people are taking back control of their cities. An international municipalism movement is gaining ground.

In the beginning of June I visited the Fearless Cities Conference in Barcelona. Around 700 active citizens, activists and open-minded elected representatives from all over the world came together to discuss municipalism. The term refers to political organization based on assemblies of neighborhoods, practicing direct democracy, which would be organized in a system of free communes or municipalities, as an alternative to the centralized state. In Barcelona people with radically different backgrounds, from social workers who work in the slums of Capetown to women rights activist in the autonomous region Rovaja in Syria, came together to start a dialogue. While one participant might be building a green and sustainable future and others are fighting house-evictions or institutional racism, everyone was working on the same overarching municipalist project. All participants are achieving a better world by working on a local level in an inclusive, consensus-based, democratic way with a focus on local communities and their wishes.

For me the Pirate movement has always been about democratization and the decentralization of power. Subsidiarity, decision making on the lowest level possible, is a central concept in the ideas of the Pirate movement and has been at the core of my work in the borough of Amsterdam West. Not only is there the democratic argument that the people that are most influenced by a decision should be the ones making it, there’s also the practical reality that people are much more likely to solve issues together on local level.

Municipalism works. When you open up and actually talk to people, instead of yelling one-liners at them, radical policy is possible. Even on big polarized issues. Madrid and Barcelona declared their towns ‘Refugee Cities’ and opened them up to 15.000 refugees. If this can happen with broad support in a city with huge housing problems like Barcelona, where a couple of years earlier thousands of people a month were evicted from their houses, it can happen anywhere.

By empowering the commons, and focusing on all those co-operations and active citizens who are already working on green-initiatives, radically green progress is possible with the support of the people. By going at it together, in an open dialogue, long-abandoned progressive policy goals that seem impossible to achieve in the traditional political arena suddenly turn probable again.

The success of the municipalist movement in southern Europe strengthens my believe that as Pirates, much more then we’ve been doing in recent years, the local level is where we should focus our efforts. While municipalism, of course, isn’t the answer to every world problem, it might be a way to break out of the polarized political landscape we’re in right now. We can start working on the tackling of big issues like climate change, the erosion of civil rights and growing social and economical inequality.

The municipalist movement shows us there’s a viable alternative to both the extremism of the far right or the political stalemate of the traditional parties. An inclusive, sustainable and just future starts at the local level.

Featured image: CC-BY-NC-SA, ZEMOS 98

Flattr this!

Kommentera! (by Guest Author at 2017-07-10 06:42:59)

07 July 2017

Hur och varför vill regeringen begränsa tryckfriheten?


Regeringen föreslår nya mediegrundlagar. Det har väckt en del uppmärksamhet att man öppnar för följande potentiella inskränkningar i tryckfriheten:

13 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter 
1. som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,

Detta har – isolerat – tolkats som att man vill hindra media från att rapportera om kriminellas etniska ursprung. Men det är inte hela bilden:

13 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter 
1. som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening, 
2. om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning, 
3. som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, eller 
4. om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel 
Vad som anges i första stycket gäller endast om 
1. personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och 
2. det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

Min tolkning är att syftet dels är att göra det svårare för tjänster som Lexbase.

Dels handlar det om att omöjliggöra – eller hemlighålla – register om till exempel invandrares brottslighet. Vilket ju är en het fråga.

Detta är i så fall komplicerat. Det kommer bara att öka spekulationerna. Och det kommer – på goda grunder – att spä på allehanda teorier om att våra makthavare försöker dölja något.

Dessutom är det en klen plan att försöka hantera problem genom att mörka information och data om dem. (Till exempel eventuell sådan data i BRÅ:s register.) Det gör det bara svårare att förhålla sig till dem på ett faktabaserat och konstruktivt sätt.

Å andra sidan kan jag hålla med om att vi inte skall ha någon politisk åsiktsregistrering eller registrering av folks etnicitet med mera – inte minst då sådan ökar risken för förföljelse. (Som när Nederländernas register över medborgarnas religiösa hemvist föll i Nazitysklands händer.)

Sedan är frågan vad som är en »uppgiftssamling«. Detta gummiartade begrepp skulle kunna användas lite hur som helst. Är till exempel en blogg som denna en sökbar uppgiftssamling? Eller en tidnings web-arkiv?

Nu vet vi inte vilka nya lagar detta är tänkt att öppna för. Min gissning är att man nog inte kommer att våga inskränka till exempel alternativmedias rapportering om brottslingars ursprung. Däremot känns det som om man öppnar för förändringar i till exempel lagstiftningen om dataskydd – i syfte att dölja vissa samhällsproblem snarare än att värna om individens integritet.

Man kan även diskutera om den föreslagna grundlagsändringen innebär att man frångår principen om att förbjudna yttranden endast kan censureras och lagföras i efterhand – till att istället införa någon form av förhandscensur. (Även om ingen egentlig förhandsgranskning av varje enskilt yttrande sker.) Det är i så fall en urholkning av våra medborgerliga fri- och rättigheter.

Sett i ett vidare perspektiv är det oklokt att ändra i de grundlagar som reglerar tryckfriheten på ett sätt som skapar osäkerhet och som öppnar för helt olika tolkningar. Men det kanske är det som är meningen...

Här är länkarna:

• Lagrådsremissen om ändrade mediegrundlagar (PDF) »
• Remissvar »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-07 11:26:00)

04 July 2017

Almedalen 2017

Det här blev tredje gången jag kom till Almedalsveckan i Visby, och det är lika kul varje gång.

Det är också första gången jag åker privat, istället för för Piratpartiet. Det var ett beslut jag väntade till sista minut med, men det jag kom fram till var att det kan vara skönt att vara fri och kunna göra lite vad jag vill utan press. Jag har en del seminarier att gå på, men passar även på att ta det lugnt i den vackra naturen, hänga med vänner, och sitta på kaféer och få saker gjorda. En sjukt trevlig vecka.

Jag får lite samma insikt som jag fick när jag började gå på musikfestivaler i tidiga tonåren. Jag var med på ett par festivaler med ganska mycket press och stress, där jag både själv och på grund av andra kände mig tvungen att gå på varenda konsert för att det vore slöseri att inte göra det när jag väl betalat och dykt upp. Jag kom sedan till insikten att det blir det jag gör det till, och föredrar jag att skippa en konsert för att ta det lugnt är det helt upp till mig – det är viktigt att göra det man faktiskt vill, inte det man tvingar sig själv till utan att få ut något av.

Det påminner lite om ”sunk cost fallacy”. Som att köpa en öl och inte riktigt vara sugen efter halva, men ändå dricka upp för att man ju redan betalat för det. Det finns inte riktigt någon logik bakom det, och ingen riktigt anledning att göra så, men det är något vi alla gör hela tiden.

Jag, liksom en del andra, spekulerar i att vi närmar oss slutet för Almedalsveckan. Jag tror det är svårt att undvika ganska mycket aktivitet nästa år på grund av valen, men jag kan satsa en hel del på att Almedalen 2019 och framåt blir allt mindre, för att sedan dö helt inom några år. Intresset känns helt enkelt rejält fallande, och i år är första året som näringslivet satsat mindre på veckan än föregående år (jag hittar inte den nyhetsartikel jag läste det i, om någon vill bevisa eller motbevisa får ni gärna göra det). Hyrorna stiger bortom rimliga nivåer, och många – inklusive statsministern, högt uppsatta ministrar och för den delen Feministiskt initiativ – väljer att inte åka i år. Hela debaklet kring Nordiska motståndsrörelsen gör sedan knappast något bättre.

Så vi får se hur det blir. Ett politiskt klimat utan Almedalsveckan vore tråkigt, jag ser ett riktigt behov av veckan. Det kanske inte är en stor chans för oss privatpersoner och mindre kända att faktiskt göra skillnad, men det är en fantastisk miljö i vilken man kan lära känna andra, träffa de man kanske inte träffar så ofta afk, och lära sig nya saker både om sina existerande intressen och nya. Det är en fantastisk chans att ta sig lite bortom sin bubbla och studera och samtala med meningsmotståndare.

Så jag hoppas Almedalsveckan överlever ett tag till, eller får en vettig ersättare. Men jag tror inte det.

Men vi kör på de sista dagarna!

Flattr this!

Kommentera! (by Anton Nordenfur at 2017-07-04 14:16:05)

5 juli-podden 60: Börjar folket göra motstånd mot övervakningen?

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



I veckans nyhetssvep över Europa noterar vi några positiva saker:

  • Allt fler kritiserar det tyska lagförslaget om att sociala medier måste betala 50 miljoner euro om de inte raderar visst innehåll inom 24 timmar.
  • I Storbritannien kommer högsta domstolen granska delar av Snooper's Charter, dvs Investigatory Powers Act från 2016.
  • Lobbyistbluff synad i Spanien: Länkaggregator som glatt betalar länkskatt till de medier den länkar till visade sig vara ägd av Tysklands största mediehus Springer.

Kortnyheter:

  • Brittiska krigsfartyget HMS Queen Elisabeth kör Windows XP.
  • Skotte riskerar ett års fängelse för att ha lärt hund heila på Youtube - nekas rättshjälp.
  • Dubai vill ersätta poliser med autonoma övervakningsfordon och drönare.
  • Amerikansk myndighet lyckades avlyssna 3,29 miljoner telefonsamtal på en enda avlyssningsorder.

Slutligen uppmanar HAX lyssnarna att fortsätta kämpa. Och Karl berättar om när han köpte en ljudbok på Adlibris och Bokus, med anledning av International Day Against DRM den 9 juli 2017.

Youtube:


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-04 10:57:00)

01 July 2017

Finns det något »samhällskontrakt«?


Political Authority - An Examination | Youtube »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-07-01 14:26:00)

29 June 2017

Lär av historien...

Några korta och intressanta föreläsningar för hängmattan...

1: Democracy and the Road to Tyranny [ Utskrift » | Youtube » ]


2: Fear and Social Control [ Utskrift » | Youtube » ]


3: Introduction to Propaganda [ Utskrift » | Youtube » ]


4: The Individual vs. Tyranny [ Utskrift » | Youtube » ]


5: The Psychology of Obedience and The Virtue of Disobedience [ Utskrift » | Youtube » ]


Enjoy!

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-29 02:30:00)

28 June 2017

Övervakningsstaten måste stoppas!


Nybloggat på HAX.5July.org:


"Trying to repress Democracy must come at an extremely high political price. If we don’t draw a red line, our overlords will find that there are, actually, no real limits to their power. (And having power over others does unfortunate things to people.)"



Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-28 12:18:00)

27 June 2017

5 juli-podden 59: Så vill regeringen förbjuda Lexbase

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Regeringen vill ändra Sveriges mediegrundlagar (Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen) så att de inte ger grundlagsskydd till sökbara databaser såsom Lexbase. Vi går igenom de viktigaste förslagen i den lagrådsremiss som kom förra veckan.

Men först ett nyhetssvep:

  • Australien vill försvaga kryptering.
  • Amerikanska justitiedepartementet vill kunna begära ut data från utlandet - ber Högsta domstolen om lov.
  • I Tyskland kan den som är misstänkt även för mindre brott bli övervakad via den så kallade statstrojanen - tidigare fick den bara användas vid misstankar om allvarliga brott såsom terrorbrott.
  • Rysk forskare fick problem pga sin Tornod.
  • Chelsea Mannings läckor till Wikileaks orsakade knappt någon skada, avslöjar läckt rapport.
  • Amerikanska Republikanerna lade viktig väljardatabas på öppen server.
  • CIA har hackat routrar från D-Link och Linksys, avslöjas i Vault7-läckan.

Youtube:


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-27 10:59:00)

21 June 2017

Så får vi ordning på våra problemförorter


Vi har problem med våld, stök och gängkriminalitet i våra förorter. Antalet »problemförorter« a.k.a. »no-go-zoner« ökar – och polisen ber resten av samhället om hjälp för att hantera ett par hundra kriminella nätverk, som omfattar uppskattningsvis 5.000 personer.

Många faktorer spelar in, men polisen säger själv att det stora problemet är narkotikan.

Här skall man komma ihåg att Sverige sedan 40-50 år tillbaka har en drogpolitik som är bland Europas mest restriktiva och repressiva. Någon kontroll över hanteringen av drogerna har man dock inte lyckats åstadkomma. Däremot ligger de drogrelaterade dödsfallen i Sverige fem gånger högre än snittet i EU (där de flesta lander har en mer liberal drogpolitik).

Med andra ord: Den svenska drogpolitiken har misslyckats på så gott som alla områden – och leder dessutom till uppgörelser och (ibland dödligt) våld i det offentliga rummet.

Vilka ytterligare bevis krävs för att den rådande politiken är kontraproduktiv?

Vill man slå undan benen för de kriminella nätverken – då bör man gå rakt motsatt väg.

Till att börja med bör man legalisera innehav av droger för personligt bruk.

  • Det skulle minska det onödiga lidande som missbrukare utsätts för när de som i dag stigmatiseras av samhället, istället för att erbjudas hjälp.
  • Det skulle innebära att polisen slutar lägga resurser på att jaga icke-problematiska brukare, som varken skadar eller hotar någon annan.
  • Det skulle frigöra de 2-4.000 årstjänster inom polisen som i dag går åt till att jaga brukare. (Här är inte de resurser som läggs på att bekämpa tillverkning, smuggling och kriminella nätverk medräknade.)
  • Det skulle innebära att många skulle odla sitt gräs själva, istället för att köpa droger på gatan. Vilket vore en bra sak.

Detta vore ett stort steg framåt i sig – och skulle innebära att polisen istället kan fokusera på verkliga problem, på att hantera människor som hotar andras liv, säkerhet och egendom. Vilket i sig skulle ge oss ett tryggare samhälle.

Men för att verkligen komma åt de kriminella grupperna bör man ta steget fullt ut och göra som till exempel Portugal: Att de facto-legalisera drogerna fullt ut.

Då rycker man dels undan den ekonomiska grunden för de flesta kriminella nätverk – samtidigt som de farligaste och sämsta drogerna försvinner från marknaden. Allt kommer att bli mycket bättre om det sköts öppet av det civila samhället istället för av kriminella grupper.

Man kan i vart fall göra som i många amerikanska delstater och legalisera de lättare och mer välkända drogerna. (I Colorado har legaliseringen av marijuana lett till ökade skatteinkomster, fler jobb, mindre bråk och våld, färre elever som hoppar av skolan och kapade band till internationella drogkarteller.) Och vem behöver pröva nya, sämre och farligare droger om det finns marijuana av känd styrka och kvalitet att köpa i vanliga affärer?

Avkriminalisering eller legalisering skulle ta en knepig faktor ur samhällsekvationen – om man vill skapa en tryggare och bättre livsmiljö i våra förorter och i samhället i övrigt.

Naturligtvis finns det även annat som spelar in. Unga människor kommer säkert att söka andra sätt att skaffa snabba pengar. Vissa kommer att fortsätta bråka för bråkandets egen skull. Men en radikalt omlagd drogpolitik är det enskilt viktigaste man kan göra för att återupprätta ordning och säkerhet i vårt land.

Detta är dock inget våra politiker vill förstå. Allt de har att komma med är att tala om hårdare straff – vilket i sig bara kommer att höja insatserna, göra problemen värre och leda till mer våld.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-21 16:21:00)

20 June 2017

5 juli-podden 58: Kanadas hen-lag, ECJ om The Pirate Bay, terrorism och demokrati

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Vårt nyhetssvep över nätvärlden tar oss denna vecka hit:

  • EU propagerar för Open Access - allmän åtkomst till universitetens forskningsresultat.
  • EDRi läxar upp EU i fråga om e-evidence - samma krav på åklagarbeslut bör gälla på nätet som i hemmet när polisen vill rota i ens saker.
  • EU-domstolen dömer till holländska upphovsrättslobbyorganisationen Breins fördel i Pirate Bay-fallet.
  • Intervju med Glyn Moody som driver Copybuzz.com.
  • Terroristbekämpning lider av information overload, enligt en Guardianskribent.
  • FNs särskilda rapportör varnar för att det fria ordet är hotat.
  • Kina kräver att skvallersajter sprider socialistisk propaganda.
  • Japan inför massövervakning genom att kriminalisera planering av småbrott.
  • Vi diskuterar Kanadas nya lag om användandet av könsneutrala pronomen.
  • Och allra sist tar vi upp Roberto Stefan Foas och Yascha Mounks studie som visar att unga människor världen över tappar tron på demokratin.

Youtube:


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-20 11:42:00)

Makt gör dåliga saker med människor


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Det parlamentariska systemet har reducerat demokratin till ett tomt skal – vars främsta syfte är att ge något slags formell legitimitet åt den härskande politiska klassen. Samtidigt gröps våra medborgerliga fri- och rättigheter ur, rättsstaten försvagas, transparensen minskar och allt fler beslut fattas bakom stängda dörrar. Det medborgerliga inflytandet är så gott som obefintligt – och folket ställs ständigt inför fullbordat faktum."

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-20 06:30:00)

19 June 2017

Hjärntvätt - så funkar det






"In this lecture we investigate the phenomenon of brainwashing. We describe the 20th century British psychiatrist William Sargant's ideas regarding how the victim of brainwashing is similar to the religious convert and the therapy patient who undergo 'sudden conversions'. We finish the lecture by looking at how fear can be used as tool for 'mass brainwashing'."

Youtube »

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-19 17:27:00)

Datorer kan aldrig bli intelligenta – men Internet kanske kan

imagesJag var programmerare innan jag halkade in i politiken, och jag tycker AI-diskussionen som försigår lite överallt är fascinerande.

Men det finns inget sätt för ett dataprogram att utvecklas till en självständig intelligens av samma slag som människan. Det skulle strida mot själva grunden för vad ett dataprogram är och hur datorer fungerar.

Ett dataprogram, hur komplicerat det än är, är bara en matematisk formel som för varje uppsättning indata genererar en viss uppsättning utdata. Dataprogram kan vara stora och komplicerade och bestå av miljontals rader kod, men i grunden fungerar de på precis samma sätt som de enkla formler vi lärde oss i matematiken och fysiken i skolan. Stoppar man in vissa värden i formeln kommer det ut vissa andra värden. Processen är helt deterministisk, och om man kör om ett dataprogram med exakt samma indata får man alltid exakt samma resultat.

För att förstå kan man jämföra med en enkel formel från skolan, till exempel formeln A = b * h som räknar ut arean på en rektangel. För bestämda värden på b och h kommer formeln alltid att leverera exakt samma värde på A som utdata. Precis så fungerar varje dataprogram. Samma indata genererar alltid samma utdata, på ett helt och hållet mekaniskt och upprepningsbart sätt.

Att räkna ut areor är iofs förknippat med intelligens: människor kan det, men schimpanser och daggmaskar kan det inte. Skriver vi ett dataprogram som räknar ut arean på rektanglar kommer det programmet uppvisa ett beteende som för en utomstående betraktare kan framstå som lika smart som en femteklassare. Men själva formeln är inte intelligent. Den har inget medvetande, och det beror inte bara på att det är en väldigt enkel formel som kan skrivas på en enda rad. Även om formeln/dataprogrammet består av en miljon rader, är det fortfarande bara ett mekaniskt räkneschema, inte en intelligens. Så länge det inte uppstår något hårdvarufel i datorn som programmet körs på, blir det alltid exakt samma utdata från en viss uppsättning indata, enligt de mekaniska reglerna i formeln/dataprogrammet.

Det här gäller även så kallade ”självlärande” program. När ett program ”lär sig” innebär det inte att något medvetande inne i programmet får djupare insikter, som det gör när en människa lär sig något. Det enda som händer när ett dataprogram ”lär sig” är att vissa interna parametrar i programmet får bättre värden, så att programmet blir bättre på att leverera det önskade resultatet.

Det går att skriva fullständigt fantastiskt användbara program på det här sättet, och vi är alla djupt imponerade av framstegen som görs med ”självlärande” program för bildanalys, rösttolkning, bilkörning, schack/backgammon/go eller vad som helst. Men hela ”inlärningsprocessen” är precis lika mekanisk och förutbestämd som allting annat som en dator gör. Med en viss uppsättning indata kommer programmet alltid ”lära sig” exakt samma sak, och därefter bete sig på exakt samma sätt varje gång det körs med samma indata.

Om vi för resonemangets skull ändå tänker oss att ett (tillräckligt komplicerat) dataprogram på något sätt skulle kunna utveckla ett medvetande, då skulle jag tycka väldigt synd om det medvetandet. Det skulle i så fall befinna sig i samma situation som en människa som har medvetandet och alla sinnen helt intakta, men är totalförlamad utan någon som helst möjlighet att kommunicera med omvärlden. För hur intelligent och medvetet dataprogrammet än skulle vara, finns det inget sätt för det att påverka vad det blir för utdata när programmet körs. Vad det blir för utdata är ju fullständigt och entydigt bestämt av de matematiska uttrycken som är skrivna i dataprogrammet. Även om formeln A = b * h på något magiskt sätt kunde bli sjävmedveten och intelligent och känna att arean av en rektangel borde vara något annat än vad formeln säger, skulle ju den intelligensen inte kunna påverka vad resultatet blir när man tillämpar formeln.

Det enda sätt som dataprogrammets tänkta medvetande skulle kunna påverka vad det blir för utdata skulle vara om det på någon sorts telekinetisk väg kunde förorsaka exakt rätt hårdvarufel i datorn där programmet körs, så att resultatet blir något annat än det som var skrivet i programkoden. Men att det skulle fungera på det viset tror jag ingen av oss tror, så den möjligheten kanske vi kan bortse ifrån. Och om vi utesluter holistisk telekinesi finns det inget annat sätt för det tänkta medvetandet att påverka omvärlden. Datorer är uttryckligen konstruerade för att göra exakt det som det står i programkoden, varken mer eller mindre. Därmed finns det inget ”wiggle room” som en hypotetisk datorbaserad intelligens skulle kunna använda för att ta sig ur programkodens deterministiska boja. Det enda ett tänkt medvetande i ett dataprogram skulle kunna göra vore att med bestörtning och frustration se på när datorn slaviskt följer varje instruktion i dataprogrammet om och om igen, hur dum det artificiella medvetandet än tycker att den ursprungliga programkoden är. En dator kan helt enkelt aldrig bli intelligent, för det skulle strida mot hur datorer är konstruerade.

Men tittar man på internet som helhet, då är det inte omöjligt att det är en framväxande intelligens. Hade internet bara bestått av en massa sammankopplade datorer, då hade invändningen att datorer är deterministiska också gällt för internet som helhet. Massor av deterministiska delar sammankopplade med varandra på ett deterministiskt sätt, blir fortfarande en deterministisk helhet.

Men internet består inte av miljarder sammankopplade datorer. Det består av miljarder sammankopplade människor. Därmed faller invändningen att delarna är deterministiska, för det är de ju inte när noderna utgörs av människor istället för maskiner.

Själv är jag fullständigt övertygad om att internet som vi känner det idag är början på en emergent intelligens, med människor som noder. Det är otroligt spännande. Det är förstås ingenting jag kan bevisa, men det är vad jag personligen tror, och det som är viktigt i det här sammanhanget: Det faktum att datorer bara är deterministiska räknesnurror motsäger inte på något sätt hypotesen att miljarder sammankopplade människor skulle kunna bilda något som är mer än summan av delarna. I varje enskild mänsklig nod finns det wiggle room så det räcker och blir över, så ”internet of people” är inte en mekanisk maskin som kan beskrivas i matematisk programkod. Det uppvisar en massa spännande egenskaper som vi normalt förknippar med intelligens och medvetande.

I och med det blir hela den etiska och filosofiska diskussionen om AI relevant igen, även om vi accepterar att varken datorer eller nätverk av datorer kan göra något annat än att räkna ut matematiska uttryck utan att förstå varför. Det är inte sladdarna och programkoden som håller ihop internet som gör det intressant. Det är människorna som använder internet för att koppla ihop sig med varandra som är det fantastiska. Och att en massa intelligenta noder tillsammans skulle kunna bilda en hyperintelligens som går utöver vad någon enskild nod kan prestera, det tycker jag varken känns omöjligt eller ens konstigt.

Jag är helt övertygad om att det är det som vi nu ser hända inför våra ögon, och att det är det mest magiska som har hänt mänskligheten sedan en apa kom på att krossa skallar med ett ben. Men om jag har rätt på den punkten eller inte återstår förstås att se.


Kommentera! (by Christian Engström at 2017-06-19 13:15:58)

18 June 2017

Ett samhälle utan frihet blir ett samhälle där ingen tar ansvar


Jag förstår precis varför folket inte kräver sin frihet. Sådan medför nämligen ansvar – när man får göra som man vill, inte endast som man blivit tillsagd att göra. Då får handlingar plötsligt konsekvenser. Då måste man tänka till och använda sitt omdöme.

Ansvar vill allt för få ha. Inte för egen del. Inte på jobbet. Inte i förvaltningen. Inte i politiken.

Vilket märks. Vem tar till exempel ansvar för att reda ut det här med polisen? Var ligger ansvaret när offentliga idiotbyggen skenar iväg ekonomiskt? Vem står upp för den liberala, demokratiska rättsstatens principer nu när de allt oftare hotas av de mest skiftande krafter?

Genom att inskränka människors frihet har den härskande politiska klassen skapat en ny kultur  – där samhällelig kärnverksamhet inte fungerar och ansvar varken bärs eller kan utkrävas.

Våra politiska herrar är varken mer kompetenta, klokare, ädlare eller bättre än vanligt folk och marknaden. Tvärt om. Våra politiker är snarare sämre på att tillhandahålla till exempel sjukvård än civilsamhället och marknaden – med de senares all samlade kompetens och dynamiska kraft.

Politiker vill bara ha makt. Nu för tiden tycks de inte ens veta varför. De har inte längre några principer. Bilden av dem som folkets valda, osjälviska tjänare är inte längre trovärdig. De gör det här för sin egen skull. De har en egen agenda. De parasiterar på systemet.

Och tyvärr – jag tror inte att vi har några bättre politiska herrar att hoppas på. Därför bör politikens makt minskas och de medborgerliga fri- & rättigheterna stärkas.

Omfamna sedan friheten och alla dess fantastiska möjligheter.

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-18 16:53:00)

16 June 2017

Tyranni utan en tyrann


»The greater the bureaucratization of public life, the greater will be the attraction of violence. In a fully developed bureaucracy there is nobody left with whom one could argue, to whom one could present grievances, on whom the pressures of power could be exerted. Bureaucracy is the form of government in which everybody is deprived of political freedom, of the power to act; for the rule by Nobody is not no-rule, and where all are equally powerless we have a tyranny without a tyrant.«

Hannah Ahrendt, Reflections on Violence, The New York Review of Books, 1969

Kommentera! (by Henrik Alexandersson (noreply@blogger.com) at 2017-06-16 21:53:00)

14 June 2017

Encryption, security and liberties: position of the "Observatoire des Libertés et du Numérique"

Paris, 14 june 2017 — For some time, political authorities are trying to question the technical and legal protections guaranteed by encryption tools. To oppose these dangerous proposals, the Observatoire des Libertés et du Numérique (Freedoms and Digital Observatory)1 publishes its position on the defence of the right to encryption, a tool indispensable to protect freedoms in the digital age.

Press release by the Observatoire des libertés et du numérique (OLN)

Right click here to download the full position (PDF)

Position summary

In the digital age, legal and technical surveillance capabilities of States have become so advanced that fundamental right to privacy, cornerstone of freedoms of expression, opinion and information, has been challenged lately in France as well as throughout the world.

As such, the capability of encrypting digital communication and data is mandatory in order to preserve fundamental rights and liberties. Encryption remains one of the last barrier against arbitrary and illegal intrusions, either from States, the private sector or criminals.

However, encryption goes far beyond human’s right concerns: since digital technologies are now a part of all human activities, weakening encryption, no matter the technique used, would weaken the economy as a whole, as well as our collective public safety.

It is worth repeating that no technique of systemic weakening of encryption could only targets criminal activities: every citizen could also be a potential target. There is no encryption-weakening technique which would only benefit to “well-meaning actors”. If a backdoor is created for State activities (police, justice, intelligence services…), any other actor (other States, criminal organisations, hackers...) could potentially use it as well.

Is encryption used by criminals? Yes, because of their inner illegal nature, criminals try to hide their activities. But encryption is also used on a daily basis by every citizen, for almost every digital activity. Criminals can plan their activities in a closed car. Nobody would even think about banning cars, or systematically put a wire inside recording information directly accessible by State authorities.

However, this is the logic defended by those in favour of the criminalization or weakening of encryption. In the same way, technical capabilities for recording places (such as a car) where criminal activities may occur exists, and should be regulated by law, the technical and legal frameworks surrounding State capabilities for interception and decryption have been largely expanded in the last years, giving State agencies many opportunities to gather evidence against suspected criminal organisations.

Benefits provided by further weakening of encryption to fight criminality seem very low, if not uncertain. What is certain though, are the devastating consequences for citizens’ rights and liberties, for the country's economy and safety, and for society as a whole.

Proposals of the Observatoire des libertés et du numérique

Both technical and legal capabilities for surveillance in today’s digital age are such that the fundamental right to privacy that guarantees freedom of expression, opinion and information in a democratic society has been severely challenged for the past few years, both in France and the rest of the world.
In these circumstances, the capacity to encrypt one's digital communication and data is an essential condition for collective security and the proper functioning of the economy, on one hand, and for the preservation of fundamental rights and liberties on the other, as it prevents arbitrary and illegal intrusion of numerous actors, be they state actors, private companies, or criminals.

The “Observatoire des libertés et du numérique” calls on public and private actors in the digital sector to:

  • abstain from all initiatives, be they technological or legal, that would weaken encryption tools;
  • consult relevant civil society stakeholders and institutions sufficiently in advance of any project that would have consequences on encryption;
  • guarantee all individuals access to strong encryption, an essential tool for the respect of privacy in the digital sphere;
  • promote the importance of data and communication encryption to the public, and facilitate the use and development thereof.

The full position is available here (PDF)

Members of the OLN : Amnesty International France, Le CECIL, Creis-Terminal, La Ligue des Droits de l'Homme (LDH), La Quadrature du Net (LQDN), Le Syndicat des Avocats de France (SAF), Le Syndicat de la Magistrature (SM).

AttachmentSize
201701.oln_.encryptionsecurityandliberties.trad_.pdf388.66 KB

(by neurone259 at 2017-06-14 09:07:34)

13 June 2017

ePrivacy : no time for weakness

Paris, 13 June 2017 — June will be a decisive month for the future of our privacy and the confidentiality of our electronic communications. The future "ePrivacy" Regulation now being debated in the European Parliament is divisive, brings back unpleasant memories from when the General Data Protection Regulation was negotiated. Since the publication for opinion of two utterly opposing reports, all eyes are now turned toward the main rapporteur, Marju Lauristin, who is supposed to present her text on June 21. Will we see courage or weakness in the face of the lobbies? Civil liberty and innovative models, or exploitation and surveillance capitalism? La Quadrature du Net has made its choice, and will certainly continue to defend it over the long months of negotiation ahead.

For the past year, the question of privacy and confidentiality of electronic communications has been on the agenda of European institutions.
By means of a revision an old 2002 "ePrivacy" directive, the EU wants to review the rules surrounding the confidenciality of our communications and devices (phones, computers, etc.). This is a very sensitive topic, because it aims to protect our personal privacy at a time when it's being seriously endangered by state surveillance and the constant tracking by private actors, mostly for commercial purposes.

After the European Commission presented its draft proposal in January, the file was sent to Parliament, which is now working on it. La Quadrature du Net -- along with other fundamental rights organizations -- has worked within the Parliament since the beginning of the year to assert the importance of strong, ambitious rules to break from the status quo and provide real protection for European citizens. Unfortunately is comes up against industry's furious lobbying and the ever-present argument over the "balance" we're supposed to find between fundamental rights and business.

This rhetoric of "balance" is intolerable, because it seeks to make us believe that today's "balance" currently leans in favor of protecting our rights and liberties, and that we have to re-balance things in favor of industry and business. That's a lie. Individuals have no power compared to service providers. Their personal information is wrenched from them without their free, informed consent, when it isn't simply ignored. This creation of wealth, created in the ignorance of users, also feeds the enormous databases that governments love to use for surveillance, and companies for social control, profiling, and advertising.

MEPs have a grave responsibility, because with the ePrivacy rule they have the chance to create a framework that truly protects our rights and liberties, which will lead European digital actors to invest in better models, and in that way to stand out from their competitors.

The rapporteur designated by Parliament to write the draft regulation is the Estonian Social Democrate Marju Lauristin. Her report, which should be presented to the Commission on Civil Liberties (LIBE) on June 21, is eagerly awaited. Familiar with these subjects, the rapporteur has a good understanding of the issues around ePrivacy, but she must remain firm and resist the power of industry lobbies, which will be many and diverse (telecoms operators, American net giants, the online advertising industry, the press, etc.).

Two other committees want to have a hand in the dossier: the committee for industry, research, and energy (ITRE), and the committee for the internal market and consumer protection (IMCO).

Within ITRE, the liberal Kaja Kallas has issued a half-hearted advisory. She actually improves the Commission's initial proposal on certain points:

  • Consent should be given freely and thus should not be a required compensation to access a service -- in other words, you can't be denied access to a service whose economic model is based exclusively on targeted advertising, only because you refuse to let your personal data be exploited;
  • Offline tracking of our devices should be subject to consent;
  • Member states derogations should be limited;;
  • End-to-end encryption should be encouraged and back doors forbidden.

Unfortunately Ms Kallas's report fails to limit the blank check given to service providers to exploit the data of electronic communications. Contrary to what La Quadrature recommended, consent from only one participant in a communication would be enough, according to her, to permit communications data (metadata or content) to be exploited. Moreover, Kaja Kallas didn't want to include in her report the possibility of really effective class actions for users, and hasn't increased the sanctions for enterprises which violate the rules on confidentiality for end devices.

Within IMCO, Eva Maydell (PPE) makes her business orientation quite clear, and nothing is worth keeping from her report. We won't bother listing here all the points that would have to be amended, but to sum up, Ms Maydell's report:

  • refuses to consider that the electronic communications sector requires specific reinforced protection, and instead adds exceptions to turn user consent on its head, framed as 'further purposes';
  • opposes requiring all users in a communication to consent to metadata or content collection;
  • shamelessly suppresses the entirety of Article 7, which requires service providers to delete or render anonymous the content of communications they handle, as well as metadata no longer needed to assure the communication and its billing.

Just these few examples -- if they were adopted by the IMCO committee, or worse, later picked up by the LIBE committee -- would considerably weaken the already-unambitious European commission proposal. La Quadrature calls on the European deputies of the IMCO committee to reject massively Eva Maydell's unacceptable and dangerous report.

Following on these two reports for opinion, rapporteur Marju Lauristin's proposal will be decisive, because it will be the one to guide how future debates and amendments will be organized. Should we continue to defend the few gains from the 2016 General Regulation on Data Protection (such as that consenting to the processing of personal data cannot be required for access to a service) and fight to not lower the standards set in the former 2002 ePrivacy directive (e.g., saying that consent is the sole legal basis for processing personal data)? Or should we finally abandon this defensive posture, turn to the future, and become a force in putting forward a truly innovative ePrivacy regulation? Right now the lobbying offensive, the positions of some member states, and IMCO's advisory report would tend to make us lean towards the former, but rapporteur Lauristin's proposal might -- with a bit of courage -- reverse that balance.

See also:

  • La Quadrature's reaction to the European Comission's project for a report (January 2017);
  • the recommendations for Eurodeputies on ePrivacy (March 2017). More up-to-date recommendations are being prepared;
  • LQDN's wiki on the project for the ePrivacy regulation.

(by neurone648 at 2017-06-13 10:14:55)

12 June 2017

Peter Sunde på TNW Conference: Technology is neither good nor bad: you are

240px-The_Pirate_Bay_logo.svg

En mycket intressant presentation av Peter Sunde på The Next Web konferensen i Amsterdam, där han tar upp några historier och lärdomar från The Pirate Bay phenomenet. Presentationen innehåller också en intressant klipp av en interview med George Orwell där han pratar om hur han tror att framtiden skulle se ut och hur det inspirerade hans bok “1984”

 

Aveen Ismail

Kommentera! (by aveen at 2017-06-12 14:56:35)

Piratfika den 14 juni – Tema: Utbildning, fortsättning

fika1

Hej Piratvänner

Glöm inte piratfikat nu på onsdag kl 18 i Café Belmondo i Drottninggatan. De kommande piratfika kommer dessutom att ha olika teman där vi kan diskutera specifika politiska frågor. Piratpartiet Stockholm kommer att använda de diskutionerna som bas till att bygga partiprogrammet som vi kan gå till kommunalval med 2018. Temat nu på onsdag är Utbildning, fortsättning från förra piratfikat.

Nu på onsdag kl 18 i Café Belmondo i stan. Kom gärna och diskutera PP-politik kring Utbildning.

Café Belmondo
Drottninggatan 71A
Tunnelbana: T-Centralen

Vi ses där
Piratpartiet Stockholmsregionen
stockholmsregionen@piratpartiet.se

Kommentera! (by aveen at 2017-06-12 10:06:05)


Piratpartiet